Då ska jag försöka beskriva vinterns skumma isläggning.
Under ett par veckor nu har det varit blandat med kyla, kraftigt snöfall och några tö-dagar. Jag hade med stigande oro följt vår lilla Frösjön när den i en oroväckande otakt isade igen i omgångar och i mönster nästan som ett schack-bräde. En hel massa snö frös samtidigt fast i isen och den för fisket så nödvändiga kärnisen sket sig fullständigt. Samtidigt höll jag även ögonen på de större sjöarna som isade igen senare och på ett helt annat sätt.
Stefan ringde en dag (precis hemkommen från varmare bräddgrader) och hade fått syn på isen som nu såg ut att vara hur tjock som helst och ville köra igång säsongen. Efter att ha nämnt min oro om den konstiga tillfrysningen så kom vi överrens om att istället åka ner och kontrollmäta isen.
Vi stack ner till vår gös-pöl som vi tyckte borde vara lagom liten för bärande is. Stefan knallade ut och under oroväckande knakande borrade han ett provhål tio meter ut. Ett par vevtag senare kunde vi konstatera att endast 3 cm is hade orkat bygga under det massiva snötäcket. Detta var INTE bra. Det blev nog till att vänta ytterliggare en vecka.
Helgen efter gjorde vi en ny kontrollrunda. Fortsatt kyla men också mer snöande gjorde att vi inte hade riktig koll. Stefan hade kollat Frösjön dagen innan och den var inte bra. 5cm is, nån cm luft emellan och sen 5 cm is till gjorde den inte speciellt pålitlig. Vi bestämde oss för att kolla en av de större sjöarna i området som frusit till senare och där blev det genast muntrare miner. Nästan ingen snö och 15 cm hyffsat hård is. Här hade vi ett alternativ. Stefan ville åka hem och hämta grejjerna direkt, men vi kom till slut överens om att ägna eftermiddagen åt att inspektera havsvikarna neråt Nyköping istället.
Sagt och gjort. Vi åkte kustremsan söderut och åkte förbi den ena isfria viken efter den andra. Modet sjönk på oss och havsfisket såg väldigt avlägset ut just då. Men ju närmare Nyköping vi kom, desto större isflak stötte vi på. När vi till slut åkte ner till vår nya favoritvik, så fick vi en glad överraskning. Helt islagd och med ett par isjakter ute på fjärden som jagade varandra i den friska vinden. Det här såg ju för bra ut för att vara sant! Ut med borren och dryga 15cm stenhård fin is konstaterades.
Vi var nog både lite överväldigade över detta faktum. Tänka sig. En ispremiär på havet!? Vem hade kunnat ana det? Vi bokade på stående fot premiären till nästa dag. Nyårsdagen.
Och som Karro så milt uttryckte sig när hon fick se att jag ställde klockan på 05:40: "Ni är ju inte riktigt kloka!"
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Under ett par veckor nu har det varit blandat med kyla, kraftigt snöfall och några tö-dagar. Jag hade med stigande oro följt vår lilla Frösjön när den i en oroväckande otakt isade igen i omgångar och i mönster nästan som ett schack-bräde. En hel massa snö frös samtidigt fast i isen och den för fisket så nödvändiga kärnisen sket sig fullständigt. Samtidigt höll jag även ögonen på de större sjöarna som isade igen senare och på ett helt annat sätt.
Stefan ringde en dag (precis hemkommen från varmare bräddgrader) och hade fått syn på isen som nu såg ut att vara hur tjock som helst och ville köra igång säsongen. Efter att ha nämnt min oro om den konstiga tillfrysningen så kom vi överrens om att istället åka ner och kontrollmäta isen.
Vi stack ner till vår gös-pöl som vi tyckte borde vara lagom liten för bärande is. Stefan knallade ut och under oroväckande knakande borrade han ett provhål tio meter ut. Ett par vevtag senare kunde vi konstatera att endast 3 cm is hade orkat bygga under det massiva snötäcket. Detta var INTE bra. Det blev nog till att vänta ytterliggare en vecka.
Helgen efter gjorde vi en ny kontrollrunda. Fortsatt kyla men också mer snöande gjorde att vi inte hade riktig koll. Stefan hade kollat Frösjön dagen innan och den var inte bra. 5cm is, nån cm luft emellan och sen 5 cm is till gjorde den inte speciellt pålitlig. Vi bestämde oss för att kolla en av de större sjöarna i området som frusit till senare och där blev det genast muntrare miner. Nästan ingen snö och 15 cm hyffsat hård is. Här hade vi ett alternativ. Stefan ville åka hem och hämta grejjerna direkt, men vi kom till slut överens om att ägna eftermiddagen åt att inspektera havsvikarna neråt Nyköping istället.
Sagt och gjort. Vi åkte kustremsan söderut och åkte förbi den ena isfria viken efter den andra. Modet sjönk på oss och havsfisket såg väldigt avlägset ut just då. Men ju närmare Nyköping vi kom, desto större isflak stötte vi på. När vi till slut åkte ner till vår nya favoritvik, så fick vi en glad överraskning. Helt islagd och med ett par isjakter ute på fjärden som jagade varandra i den friska vinden. Det här såg ju för bra ut för att vara sant! Ut med borren och dryga 15cm stenhård fin is konstaterades.
Vi var nog både lite överväldigade över detta faktum. Tänka sig. En ispremiär på havet!? Vem hade kunnat ana det? Vi bokade på stående fot premiären till nästa dag. Nyårsdagen.
Och som Karro så milt uttryckte sig när hon fick se att jag ställde klockan på 05:40: "Ni är ju inte riktigt kloka!"
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
