Med blodad tand från de 2 första lyckade turerna planerades nu en heldag på vår havsvik. Vi skulle passa på att prova en farledsränna som för ovanlighetens skull inte brutits upp i år än. Varför inte smida medans järnet är varmt tänkte vi? Vi kan ju det här nu!
Detta skulle visa sig vara en tung dag. Det började redan vid fisksumpen där Stefan kom på att vi glömt ikea-kassen vi tänkte väga fisken i. Hem igen och hämta. När vi kommer fram och ska lasta ur bilen vid fiskeplatsen upptäcker jag plötsligt att jag glömt att packa ner magnetpingisbollarna. Det är alltså de rödmålade pingisbollarna med magnet på som vi använder som utlösare på vipporna. Vi har 2 varianter. En med starka magneter (till större betesfisk) och en laddning med svagare magneter (för mindre fisk då). Tack och lov hade jag fått med mig de svagare magneterna i skryllan och vi blev tvungna att köra med dessa.
Stefan tog sen frivilligt tag i pulkan och fick sig en tung promenad över åkern och genom en vass innan vi var ute på isen. Vi kände där direkt att vinden var kall och tog sikte på en stor fast farledsmarkering i trä och upprättade vårt basläger precis intill. Sen borrade vi ut spöna från mitt i rännan och in till vasskanten. Vi täckte härmed av från 6 meter till knappt 2 närmast vassen. Fulla av förväntan satte vi oss sen att vänta.
Och vänta fick vi göra mest hela tiden. När det inte nappat en enda fisk efter 3 timmars fiske fick vi nog och packade helt sonika ihop kalaset och gav oss ut på en rejäl promenad över isen, upp till våra kära gädd-öar längre in i viken.
Vi hade rejäl puls båda två när vi efter den nätta promenaden i motvinden till slut kom fram. Vi hittade snabbt skydd för vinden och placerade ut spöna på 1 meters djup ungefär. När vi var på väg att sätta borren i isen för att borra 3:e hålet så pinglar det till bakom ryggen på Stefan. En gädda i 3 kilos klassen får syna Stefan i vitögat och åker raskt i igen. Snack om att vi borrat den rakt i skallen!
Sen väntar vi igen. Förgäves visar det sig. Inte ens våra ideliga koppar te och varm choklad eller korvgrillningen lyckas locka fram mer liv under isen. Till slut får vi nog och inser att just idag skulle vi nog lika bra ha kunnat stanna hemma i sängen. Med båda fötterna tillbaks på jorden lomar vi mot bilen och far hemåt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Detta skulle visa sig vara en tung dag. Det började redan vid fisksumpen där Stefan kom på att vi glömt ikea-kassen vi tänkte väga fisken i. Hem igen och hämta. När vi kommer fram och ska lasta ur bilen vid fiskeplatsen upptäcker jag plötsligt att jag glömt att packa ner magnetpingisbollarna. Det är alltså de rödmålade pingisbollarna med magnet på som vi använder som utlösare på vipporna. Vi har 2 varianter. En med starka magneter (till större betesfisk) och en laddning med svagare magneter (för mindre fisk då). Tack och lov hade jag fått med mig de svagare magneterna i skryllan och vi blev tvungna att köra med dessa.
Stefan tog sen frivilligt tag i pulkan och fick sig en tung promenad över åkern och genom en vass innan vi var ute på isen. Vi kände där direkt att vinden var kall och tog sikte på en stor fast farledsmarkering i trä och upprättade vårt basläger precis intill. Sen borrade vi ut spöna från mitt i rännan och in till vasskanten. Vi täckte härmed av från 6 meter till knappt 2 närmast vassen. Fulla av förväntan satte vi oss sen att vänta.
Och vänta fick vi göra mest hela tiden. När det inte nappat en enda fisk efter 3 timmars fiske fick vi nog och packade helt sonika ihop kalaset och gav oss ut på en rejäl promenad över isen, upp till våra kära gädd-öar längre in i viken.
Vi hade rejäl puls båda två när vi efter den nätta promenaden i motvinden till slut kom fram. Vi hittade snabbt skydd för vinden och placerade ut spöna på 1 meters djup ungefär. När vi var på väg att sätta borren i isen för att borra 3:e hålet så pinglar det till bakom ryggen på Stefan. En gädda i 3 kilos klassen får syna Stefan i vitögat och åker raskt i igen. Snack om att vi borrat den rakt i skallen!
Sen väntar vi igen. Förgäves visar det sig. Inte ens våra ideliga koppar te och varm choklad eller korvgrillningen lyckas locka fram mer liv under isen. Till slut får vi nog och inser att just idag skulle vi nog lika bra ha kunnat stanna hemma i sängen. Med båda fötterna tillbaks på jorden lomar vi mot bilen och far hemåt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
