Då sista tävlingen i serien är avklarad är det kanske läge att summera året som varit, reflektera en bit och kanske sammanställa några tankar inför framtiden. Till att börja med dock en liten repetition av hur tankarna har varit kring arrangemanget så det har sett under de sista 3 åren.
Generellt Upplägg
Upplägget på DM har varit att erbjuda en serie om 3 tävlingar där de 2 bästa räknas individuellt. Detta för att ge möjlighet till kvalificering till SM även om ett DM krockar med andra åtagande inom eller utanför fisket. Lagmomentet har alltid kombinerats med avslutande individuella DM-tävlingen. Då distriktet har haft svårt att locka fulla lag med 3 deltagare har lagmomentet avgjorts på totalvikt vilket givetvis är ett avsteg från sportfiskarnas standardregler. Hittills har det funkat rimligt okay och eliminerat en komplex lottning med en kombinerad individuell och lag-tävling.
Tävlingsvattnen
Sträckorna som valts har valts utifrån ett antal principer. En av dessa är givetvis bekvämlighetsfaktorer som reseavstånd, parkeringsmöjligheter och möjligheten att erbjuda peggar med lika förutsättningar. Enligt den enkät som gjordes inför DM 2016 innebär det avståndsmässigt att den norra gränsen för tävlingar går ungefär vid Uppsala och den södra kring Trosa även om Nyköping eventuellt skulle vara acceptabelt. Om jag minns rätt var återkopplingen att hålla oss under 10 mil från centrala Stockholm. Nu med ett antal personer som fallit ifrån och ett antal som tillkommit kanske detta något som borde övervägas igen.
En annan aspekt som kanske varit mindre uttalad men som ändå starkt funnits med kring valet av sträckorna är att erbjuda sträckor som normalt kommer kräva lite olika teknikval för att nå ett bra resultat. Serien har mestadels planerats så att flera vatten av samma typ har undvikits och grovt hur jag tänker kring vattnens olika typer ger jag några exempel på här:
- Fyrisån är ett klassiskt vatten som under den tidiga hösten mestadels kommer kräva snabbfiske efter löja med långspö/TP som backupteknik för bottenfisk. Vid bra år har +400 löjor krävts för vinst. Vid tidigare tävlingar då löjan inte kommit igång ännu mer fokus på bottenfisk med långspö/TP och tyvärr en känslighet där fisken kan rygga undan på tävling.
- Hammarbykanalen, Kungsholmen, Liljeholmen och till viss del Södertälje kanal är vatten med djup rakt framför fötterna och på hösten ofta kräver att skicklighet på att gå igång mörten för att nå framgång. På samtliga dessa sträckor under hösten kommer troligtvis sliderfiske bli aktuellt och i de fallen fisken står djupare bli helt utslagsgivande. Vinnande oavsett säsong och teknik har merparten av tävlingarna varit mört
- Trosa avslutningsvis är ett vatten där det normalt sätt under hösten borde vara gott höstfiske med långspö/TP på grundare vatten och normal år borde erbjuda roligt höstfiske efter mört, björkna och skimmers.
Ser vi tillbaka de 3 sista åren så körde vi 2016 vid Fyrisån, Trosa och Hammarbykanalen. 2017 höll vi till i Fyrisån, Södertälje och avslutade i Trosa. Årets serie 2018 kördes i Fyrisån, Kungsholmen med avslutning i Trosa.
Schemaläggning
Generellt har schemaläggning gått enligt principen att undvika krock både lokala och större nationella tävlingar. Då den nationella tävlingssäsongen relativt brutalt drar igång under April månad för att sedan fortsätta i god fart in i Maj för att tvärbromsa i Juni har valet varit att arrangera serien under hösten. Den enkät vi gjorde 2016 återkopplade att vi skulle försöka undvika sommarn om möjligt vilket vi hittills lyckats med. Under hösten försöker vi även undvika de större nationella tävlingarna som tex Söderhamn, Norrköping och eventuella SM-tävlingar. De sistnämnda tyvärr sista åren lite rörliga datummässigt.
Lokalt har vi schemalagt för att undvika krockar med primärt River Serien men även kollat med andra distrikts DM-tävlingar då vi till viss del använder samma tävlingsvatten. Detta gjorde tex att avslutande DM-tävlingen i Trosa 2018 hamnade några veckor senare än annars tänkt då sträckan var upptagen de två föregående helgerna.
Viss hänsyn har även tagits i schemaläggningen kring vattnens olika karaktär över året. Sträckan vid Studenternas IP i Fyrisån växlar tex karaktär från ett vatten med bottenfisk till att vara mer löjfokuserad under hösten vilket ger att tävlingarna där med fördel läggs första halvan av september om man vill att löjfiske ska kunna vara en avgörande teknik. Tävlingar under sommaren eller fram mot augusti brukar oftast avgöras på fiske efter bottenfisk.
Summering och tankar från serien 2018…
Så om man medan det är fräscht i minnet försöker summera lite året som varit, vattnen vi kört på och mina tankar från arrangörshåll.
DM1 på Studenternas i Uppsala erbjöd enligt mig den förväntade upplevelsen av vattnet. Givetvis med ett visst mått av nyckfullhet på var löjan står, hur känslig denna är för sol/skugga i vattnet osv. Givetvis är min upplevelse säkert färgad av att jag tog hem segern i denna tävling och dessutom på ett nytt individuellt tävlingsrekord i antalet löjor med ungefär 430 stycken. Parkeringsläget är som alla vet gott även om en mindre slant i betalning krävs. Avståndet mellan parkering och sträckan kort medans avståndet mellan peggen och promenadstråket bakom lagom långt för att både tillåta att man fiskar TP utan problem samtidigt som man inte har folk som konstant frågar vad man sysslar med.
Ser man till DM2 på vid Kristinebergs strand på Kungsholmen var det sistnämnda tyvärr ett konstant irritationsmoment och man fick konstant kolla över axeln så man inte krokade någon oskyldig vid utkast och tidvis bita sig lite i tungan pga alla frågor. Uppenbarligen gav två testfiskeomgångar på sträckan inte tillräckligt med återkoppling för att man skulle inse att det skulle vara ett problem. Givetvis underlättade det inte att tävlingen råkade sammanfalla med en av de varmaste helgerna under hösten som drog ut flanörer i mängder. Testfisket innan hade gett intrycket att sträckan skulle erbjuda ett rätt bra mörtfiske men vikterna på tävlingen var nog generellt en aning lägre än förväntat. Så här i efterhand är sträckan nog mer lämplig för värvningsaktiviteter för sportfiskarna än som tävlingsträcka i DM-serien. Primärt pga den stora belastningen av promenadstråken direkt bakom ryggen.
Avslutningsvis då DM3 i Trosa. Även om tar emot måste även denna tävlingen summeras och att två fiskar totalt och sammanlagt 60g i vikt på 14 tävlande är givetvis inget annat än en katastrof. Några veckor innan tävlingen när vi fick återkopplingen från Trosa AFK’s testfiske att det varit riktigt surt fanns tankarna på att flytta tävlingen. De 3 killarna från Trosa hade då på 3 timmar nollat och rapporterat ett väldigt högt och klart vatten fullt med maneter. Innan tankarna på en omplanering hade kommit allt för längt körde döva sin SM-tävlingar på sträckan med goda vikter upp långt över 10kg. Detta två veckor innan vår tävling samma helg som vi kämpade på Kungsholmen. Helgen innan vårt DM körde Södermanland både sitt individuella DM på lördagen med vikter över 10kg och sitt lag-DM på söndagen med vikter som började nosa på 15-20kg. Givet detta slog jag bort tankarna på att flytta tävlingen till en alternativ sträcka. Orsaken till det katastrofala fisket kan man givetvis bara spekulera i men att vattnet gått upp ordentligt och kylts av ordentligt i veckan fram till tävlingen tror jag personligen bidrog.
2019 då, tankar och funderingar…
Under förutsättning att jag kör vidare så är det vissa grundprinciper jag tror på att behålla. En individuell serie om 3 tävlingar individuellt är en av dessa. Att givetvis försöka undvika krockar med större nationella och lokala tävlingar är en annan. Vi är få redan som det är, vi ska givetvis inte fightas om samma deltagare från distriktet samma helg. Givet detta är det mest realistiska att köra merparten av serien under hösten även om förmodligen bör ligga några veckor tidigare. En möjlighet är givetvis att köra ett DM under våren och två avslutande tävlingar under hösten. Något att överväga inför 2019.
Att även variera typer av vatten tror jag starkt på så användning av olika tekniker premieras. När det gäller vattnen är dock våra valmöjligheter relativt begränsade om vi inte blir mer toleranta kring körsträckorna. Som jag ser det har vi följande sträckor som uppnår håller en acceptabel nivå i tävlingssammanhang för oss givet att antalet deltagare håller sig på 15-20 personer.
- Studenternas IP i Fyrisån där sommar och höstfisket innebär lite olika karaktär på sträckan
- Södertälje Kanal – Astrasidan som erbjuder ”Stockholmskaj” med 5 meter djupt vatten framför fotspetsarna
- Södertälje Kanal – Minigolfsidan som erbjuder en mer normal strand men likväl ett djupt vatten och tidvis surt fiske
- Trosa gästhamn givet att vi lyckas klämma in tävlingen tidigare på säsongen än 2018
- Liljeholmskajen som dock med nybyggnation i området riskerar att erbjuda både ett knepigt parkeringsläge samt mycket frågvis/nyfiken publik. Otestad sista 2 åren då merparten av bebyggelse kommit på plats
- Hammarbykanalen som sommartid är utsatt både för mycket gångtrafikanter samt båtar som ska slussa upp i Mälaren med vågbildning och svall och under hösten risk för surt fiske.
Om runt 20 minuter ytterligare i bil är acceptabelt tillkommer givetvis piren i Nyköping som möjligt, vatten, sträckan som många älskar att hata. Tyvärr en sträcka innebär en lång körsträcka för de som bor norr om stan. Inåt landet finns sträckor i Hjälmare kanal som återigen innebär en väldigt lång körsträcka.
Om någon har tips på flera aktuella vatten som håller upp mot 20 man tipsa gärna!
Avslutningsvis välkomnas generell återkoppling, tankar och funderingar inför 2019.
Läs mer på bloggen
