Stora Värtan är kanske inte det första vatten man tänker på när det gäller abborre och då kanske framförallt stor abborre. Nej det är kanske mer ett tidigare gädd-eldorado som blivit segt och jobbigt.
Och vi kanske ska börja med att säga att Stora Värtan inte är ett Mecka för mängdfiske efter abborre heller. Det är småkämpigt, svårtrugat och kräver mycket lokalkunskap och tålamod. Men de finns där… De där individerna man letar efter… De stora på över ett kilo och där stryker säkerligen några över 2 kg också.
Sommaren har som ni vet lagt sin varma hand över hela Sverige i månader och vattentempen är hög. Abborre är fisk som älskar varmt och stabilt väder och framförallt jämnt lufttryck. Denna gång är det dags för polaren Per att ta revansch på Värtan. Vi var ute i princip identiska förutsättningar för ett år sen och det slutade med att Per lunkade hem men EN lite stackare landad. (länk längs ner till allt om den turen) Var det revanschdags?
Nu hör det till saken att Per inte är någon gröngöling vad gäller abborre. Per är den jag känner som fiskar absolut utan tvekan mest av alla jag känner. Han är ute varje isfri helgdag och varje dag på semestern. *Han lägger utan att ta i minst 120 pass per år och förutom 4 pass i våras har han lagt all tid på abborre uppe i sina hemmavatten i Furusund. Själv älskar jag abborre men eftersom jag kört 24-timmars och lite annat så har fokus hela tiden varit på gädda med undantag för 2-3 borrepass.
Vi träffas vid 10.30 i hamnen för sjösättning och jag har en go magkänsla. Vi ska köra ända in i kaklet och det brukar vara nyckeln till bra fiske. Dessutom var jag ute och provtryckte vattnet lite kort under en badtur m familjen två dagar tidigare och lyckades på ett fåtal kast landa ett tio-tal randiga fiskar på en spot med ganska dåliga förutsättningar. Så det fanns hopp.
Vi var överens om taktiken:
-Inte så mycket ankrat utan vara i rörelse
-Kommer vi till en spot som vi finner intressant – fiska men rulla så fort huggen lugnar ner sig. Man slår lätt sönder stimmen
-Fiska bara hårdbeten. Värtan är ganska grund där fisken håller till och hårdbeten har visat sig mkt produktiva.
Vi lämnar hamnen och tänker ta tre kända hak där det alltid finns fisk – bara för att komma igång. På första spoten, första kastet, drar Purra en 640 g fisk. Grymt kul. Men det är inte så många fler där så vi rullar vidare
Plats två och vi kör mycket “jerkbait”. Jag jobbar med min favvo Lucky John Anira och Per med sin Westin Rawbite Toxic Mahi.
En favorit, Lucky John Aniara som jag fick tips av Tom Backlund på Stockholms Fiske att köpa. Grymt bete, jag kör 89sp versionen.
Purras Favorit – Westin Raw bite flytande varianten. Han mer 150 timmar i år bara med detta bete. Han har enligt egen utsago gjort av med 15-20 sådana här i årVi jobbar ganska hårt med betena, många twitchar och jerkar. Per drar en fisk i första kastet. Jag lägger ut mitt första och får hugg direkt. Det känns konstigt och tungt men när jag ser fisken tycker jag inte den ser så stor ut. När betet närmar sig ser jag att jag inte har en utan TVÅ fiskar på samma bete. En på främre och en på bakre kroken. Har aldrig hänt för – borrarna är i slag.
Spot tre – Purras Nemesis. Förra året sa jag i princip “kasta tre meter från land, veva två hårda vevtag. Pausa och stämmer allt så får du ett hugg i spinnstoppet”. Jag visade och drog en fisk i första kastet. Purra provade tre kast. Inget… Jag gjorde mitt andra kast – ny fisk. Osv. Han fick inte till det. Ja ni förstår… Hyfsat hög frustrationsnivå hos mr P.
Men i år hade han ett hemligt vapen…. Westin Rawbite i färgen Toxic Mahi. I år sitter dem. Fiskar i vart tredje kast. Rätt vad det är plumsar det till bakom mig och jag hör svordomar och det osar svavel över vattnet. “Det var en bättre fisk. F-N”.
De är hemma. Vi kör på. Spot efter spot. Vi följer planen. Nya platser. Gamla platser. Rotation. Hårda beten. Jerkar, twistar, lipless cranks. Kast efter kast. Fisk efter fisk. Vi har kontakter mest hela tiden. Vissa bränner vi, vissa landar vi. Fram mot eftermiddagen blir det långsammare när värmen är i topp och det inte blåser vid våra platser.
Vi kör bort mot hamnen för lite kvällsmat men tar en plats på vägen. En plats jag dragit fin gädda på innan men aldrig fiskat borre men jag vet att det brukar växa nate på. Mitt i all nate ligger ett litet stenparti. In bakom sten – pang, pang, pang. En bra plats alltså. Trots Purris överlägsna tid på vattnet efter abborrar i år så håller vi jämna steg. Purra har toppen på 640 g och något fler fisk men snittet på mina är bättre. Oj vad det skulle ändra sig.
Per i motljus. kan det blir bättre?Efter magar och sinnen fulla med kvällsmat drar vi ut igen. Vi väljer några favvospottar+att utforska en mer nyckfull del av Värtan. Ibland är de hemma, ibland inte. Nu börjar Pers storleksflurry och min mängdflurry. Jag står bredvid och tittar på när Per varvar upp. Jag kör samma beten men har ingen toxic Mahi. Han börjar med 860 gram, sen 900 och en på 930 gram. Jag drar fisk efter fisk men kommer inte över halvkilot.
Vi åker till en för mig helt ofiskad plats som jag åkt förbi så många gånger och tänkt att jag ska prova någon gång. Idag är den dagen. Per lägger ett kast längs stenkanten och OJ!!! Den här är STOR! Större än alla andra under dagen. Väl i håven konstaterar vi att det är den fisken vi letat efter. 45 cm 1240g stor Värtan-skönhet och tillika Pers nya officiella PB. En magisk fisk!
När vi kommer hem har vi landat en 90-100 fisk och jag har absolut dragit mängden och Per storleken. Per gick så långt som att kalla det hans ”trip of a lifetime”
Varför blir det så? Vad är det som gör skillnaden? Jag har ägnat något dygn åt att fundera på detta och vi har väl både jag och Per delar av detta pussel. Men om vi spekulerar så handlar det om
-Tid i vattnet. Per har inte bara mkt tid på vattnet. Han har över 100 timmar med just Rawbite Toxic Mahi. Han kan det utan och innan. Lärt sig hur man fiskar det. Rawbite level EXPERT
-Fiskedjup – Per sa efteråt att han fiskar hårt i början av kastet bara för att få ner betet. Förmodligen låg han ngn dm längre ner än jag
-Hitta rytmen som fångar fisk för det bete du fiskar!
Två dagar senare var jag ute jakten efter Värtans stora kamrater. Men det är en annan story som jag får återkomma till
Skitfiske!
//Mange
Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla*“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på*Facebook,*Youtube*&*Instagram*Ds.
Inlägget Stora Värtans stora Abborrar – Dagen när allt stämde dök först upp på FiskeFürAlle.
Läs mer på bloggen
Och vi kanske ska börja med att säga att Stora Värtan inte är ett Mecka för mängdfiske efter abborre heller. Det är småkämpigt, svårtrugat och kräver mycket lokalkunskap och tålamod. Men de finns där… De där individerna man letar efter… De stora på över ett kilo och där stryker säkerligen några över 2 kg också.
Sommaren har som ni vet lagt sin varma hand över hela Sverige i månader och vattentempen är hög. Abborre är fisk som älskar varmt och stabilt väder och framförallt jämnt lufttryck. Denna gång är det dags för polaren Per att ta revansch på Värtan. Vi var ute i princip identiska förutsättningar för ett år sen och det slutade med att Per lunkade hem men EN lite stackare landad. (länk längs ner till allt om den turen) Var det revanschdags?
Nu hör det till saken att Per inte är någon gröngöling vad gäller abborre. Per är den jag känner som fiskar absolut utan tvekan mest av alla jag känner. Han är ute varje isfri helgdag och varje dag på semestern. *Han lägger utan att ta i minst 120 pass per år och förutom 4 pass i våras har han lagt all tid på abborre uppe i sina hemmavatten i Furusund. Själv älskar jag abborre men eftersom jag kört 24-timmars och lite annat så har fokus hela tiden varit på gädda med undantag för 2-3 borrepass.
Vi träffas vid 10.30 i hamnen för sjösättning och jag har en go magkänsla. Vi ska köra ända in i kaklet och det brukar vara nyckeln till bra fiske. Dessutom var jag ute och provtryckte vattnet lite kort under en badtur m familjen två dagar tidigare och lyckades på ett fåtal kast landa ett tio-tal randiga fiskar på en spot med ganska dåliga förutsättningar. Så det fanns hopp.
Vi var överens om taktiken:
-Inte så mycket ankrat utan vara i rörelse
-Kommer vi till en spot som vi finner intressant – fiska men rulla så fort huggen lugnar ner sig. Man slår lätt sönder stimmen
-Fiska bara hårdbeten. Värtan är ganska grund där fisken håller till och hårdbeten har visat sig mkt produktiva.
Vi lämnar hamnen och tänker ta tre kända hak där det alltid finns fisk – bara för att komma igång. På första spoten, första kastet, drar Purra en 640 g fisk. Grymt kul. Men det är inte så många fler där så vi rullar vidare
Plats två och vi kör mycket “jerkbait”. Jag jobbar med min favvo Lucky John Anira och Per med sin Westin Rawbite Toxic Mahi.
En favorit, Lucky John Aniara som jag fick tips av Tom Backlund på Stockholms Fiske att köpa. Grymt bete, jag kör 89sp versionen.
Purras Favorit – Westin Raw bite flytande varianten. Han mer 150 timmar i år bara med detta bete. Han har enligt egen utsago gjort av med 15-20 sådana här i årVi jobbar ganska hårt med betena, många twitchar och jerkar. Per drar en fisk i första kastet. Jag lägger ut mitt första och får hugg direkt. Det känns konstigt och tungt men när jag ser fisken tycker jag inte den ser så stor ut. När betet närmar sig ser jag att jag inte har en utan TVÅ fiskar på samma bete. En på främre och en på bakre kroken. Har aldrig hänt för – borrarna är i slag.Spot tre – Purras Nemesis. Förra året sa jag i princip “kasta tre meter från land, veva två hårda vevtag. Pausa och stämmer allt så får du ett hugg i spinnstoppet”. Jag visade och drog en fisk i första kastet. Purra provade tre kast. Inget… Jag gjorde mitt andra kast – ny fisk. Osv. Han fick inte till det. Ja ni förstår… Hyfsat hög frustrationsnivå hos mr P.
Men i år hade han ett hemligt vapen…. Westin Rawbite i färgen Toxic Mahi. I år sitter dem. Fiskar i vart tredje kast. Rätt vad det är plumsar det till bakom mig och jag hör svordomar och det osar svavel över vattnet. “Det var en bättre fisk. F-N”.
De är hemma. Vi kör på. Spot efter spot. Vi följer planen. Nya platser. Gamla platser. Rotation. Hårda beten. Jerkar, twistar, lipless cranks. Kast efter kast. Fisk efter fisk. Vi har kontakter mest hela tiden. Vissa bränner vi, vissa landar vi. Fram mot eftermiddagen blir det långsammare när värmen är i topp och det inte blåser vid våra platser.Vi kör bort mot hamnen för lite kvällsmat men tar en plats på vägen. En plats jag dragit fin gädda på innan men aldrig fiskat borre men jag vet att det brukar växa nate på. Mitt i all nate ligger ett litet stenparti. In bakom sten – pang, pang, pang. En bra plats alltså. Trots Purris överlägsna tid på vattnet efter abborrar i år så håller vi jämna steg. Purra har toppen på 640 g och något fler fisk men snittet på mina är bättre. Oj vad det skulle ändra sig.
Per i motljus. kan det blir bättre?Efter magar och sinnen fulla med kvällsmat drar vi ut igen. Vi väljer några favvospottar+att utforska en mer nyckfull del av Värtan. Ibland är de hemma, ibland inte. Nu börjar Pers storleksflurry och min mängdflurry. Jag står bredvid och tittar på när Per varvar upp. Jag kör samma beten men har ingen toxic Mahi. Han börjar med 860 gram, sen 900 och en på 930 gram. Jag drar fisk efter fisk men kommer inte över halvkilot.
Vi åker till en för mig helt ofiskad plats som jag åkt förbi så många gånger och tänkt att jag ska prova någon gång. Idag är den dagen. Per lägger ett kast längs stenkanten och OJ!!! Den här är STOR! Större än alla andra under dagen. Väl i håven konstaterar vi att det är den fisken vi letat efter. 45 cm 1240g stor Värtan-skönhet och tillika Pers nya officiella PB. En magisk fisk!
När vi kommer hem har vi landat en 90-100 fisk och jag har absolut dragit mängden och Per storleken. Per gick så långt som att kalla det hans ”trip of a lifetime”Varför blir det så? Vad är det som gör skillnaden? Jag har ägnat något dygn åt att fundera på detta och vi har väl både jag och Per delar av detta pussel. Men om vi spekulerar så handlar det om
-Tid i vattnet. Per har inte bara mkt tid på vattnet. Han har över 100 timmar med just Rawbite Toxic Mahi. Han kan det utan och innan. Lärt sig hur man fiskar det. Rawbite level EXPERT
-Fiskedjup – Per sa efteråt att han fiskar hårt i början av kastet bara för att få ner betet. Förmodligen låg han ngn dm längre ner än jag
-Hitta rytmen som fångar fisk för det bete du fiskar!
Två dagar senare var jag ute jakten efter Värtans stora kamrater. Men det är en annan story som jag får återkomma till
Skitfiske!
//Mange
Ps. Som vanligt – kom ihåg att följa oss på sociala medier så får du den fulla*“FiskeFürAlle”-upplevelsen. Vi finns på*Facebook,*Youtube*&*Instagram*Ds.
Inlägget Stora Värtans stora Abborrar – Dagen när allt stämde dök först upp på FiskeFürAlle.
Läs mer på bloggen
