Det hade hunnit att bli söndag igen – den dag som för mig innebär spinnfiske. Redan 07:00 lös solen starkt och en rejäl, sydvästlig vind fick sjöns yta att röra på sig. Vid båtplatsen hade fyra gäddfiskare samlats. Från början var det tänkt att Tony och Sebastian skulle fiska med mig, nedträngda ihop i min lilla plastbåt. Men när jag fick höra att Roger skulle komma upp och fiska från sin gummibåt i mina trakter frågade jag om han kanske ville köra ett två-båts-pass med oss istället. Så blev det, med ändringen att Tony och Sebastian tog med sig en biltaksbåt istället och jag och Roger körde min båt.
Därmed skapades lagen ”Gubbarna” mot ”Lillkillarna”. De sistnämnda fick låna en elmotor av Roger till sin biltaksbåt och kom därmed lite efter på färden till första haket för dagen. Gubbarna fick bäst position och innan någon visste ordet av hade jag och Roger pillat upp sex mindre fiskar.
Snipa på Charlie Jerk, Caesarlures
Vi drev över stora områden och krokade små gäddor i parti och minut. Vi bytte runt en del bland betesarsenalen i försök att få större fisk att hugga. Roger bytte till en Wingman ”Golden Shower” och då kom snart ett bättre hugg.
Invigning av den sprillans nya håven. En stadig fisk…
…som tyvärr saknade längden.
Vi drev vidare i den omkasliga vinden och drifterna blev lite flängiga med mycket drivankarspyssel. Smågäddorna fortsatte att hälsa på och snipjägare Anders i akterna ledde länge antalet. Det var främst paddel som gällde denna dag i varierande storlekar och färger. Det kom knappt upp en enda fisk på tail och heller inte särskilt många på Jerk.
Strax innan lunch passerade vi ett intressant område som tidigare levererat fin fisk. Vid tillfället hade jag en Mcrubber ”Golden Shiner” på beteslåset och fick plötsligt ett sådant där djupt urhugg. Inget våldsamt med fart utan bara ett tungt sug i spöt. Ett sådant där hugg där man bara vet direkt att fisken är riktigt stor. Ett sådant hugg som får ens axlar och huvud att sjunka djupt ned i hård besvikelse när fisken strax efter spottar ut betet igen – vilket var precis vad som hände. Trettio meter bakom oss drev ”Lillgrabbarna” och minuten efter förkunnade Tony bättre fisk.
En annan fin fisk som tog en Burt20 ”AK47”, Caesarlures
De större var uppenbarligen på hugget och samtliga taggade till ordentligt och fiskade koncentrerat vidare. Tyvärr gav det inga fler resultat storleksmässigt bortsett från en riktigt fin fisk som Roger brände på offset inne i gräset. Istället var det hög tid för lunchen som kung Roger hade styrt upp. Vi åkte in i vassen och sammanfattade förmiddagen; ”Gubbarna” hade galna 31 gäddor krokade och ”Lillkillarna” 18 men också den största. Båtrekordet för två man i min båt var på 35 gäddor och det hängde löst då vi hade hela eftermiddagen på oss. Och vi behövde bara knipa fem till för att slå det. Men först var det matdags.
Lunchhaket där Roger grillade högrevsburgare och sidfläsk (ja, ni läste rätt; inte bacon utan sidfläsk!). Cheddar, picklad rödlök, fetaoströra, tomater, ruccola och briochebröd till det och succén var ett faktum.
Lillgrabbarna stirrade storögt på Rogers burgare och fick tänka om lite efter att tidigare ha varit imponerade över sig själva när de tillagat snabbnudlar i båten. En ny standard sattes och Roger ombads att ta med sin portabla gasolgrill till Finland i slutet på maj då jag, Roger, Tony och Micke ”Caesarlures” ska åka på besök till Rosario för fyra dagars gäddfiske i den finska skärgården.
Med påfylld energi fiskade vi oss vidare in i eftermiddagen. Sebastian hade inte riktigt fått till sitt fiske innan lunch men jag sa till Roger: ”han tar garanterat den största snart, det brukar han göra”. Inte särskilt långt senare hördes glädjeskrik från biltaksbåten och Tony ringde. ”Fin fisk i håven”. Jag och Roger åkte dit med mätdekal och kamera i högsta hugg.
Riktigt fin 97:a i strålande kondition som nöp en Buster Jerk.
Strax därefter krokade han ännu en fin fisk på Buster som hade ungefär samma längd men var betydligt tanigare. Jag och Roger fortsatte att dra snipor som om det låg någon slags storfiskförbannelse över min båt.
En i mängden, denna dock lite över snipstatus.
Passet närmade sig sitt slut och vi kunde konstatera att ett nytt båtrekord gällande antal fisk på två man hade slagits. Vi drev ned till andra båten och bestämde oss för att avsluta. Roger drog iväg passets absolut sista kast och det slog på ordentligt i hans Wingman. Det var håvläge och jag turbovevade in mitt bete, greppade håven och skopade upp fisken. ”Lillgrabbarna” såg förvånat på och jag misstänker att de hoppades att storleken inte skulle matcha deras. ”Gubbarna” hade ju krossat antalet gäddor men de hade de två största. Hade, var ordet.
101 cm blev dagens sista och största fisk.
Resultatet då och båtrekordet? Tony och Sebastian petade upp 22 gäddor varav tre stycken var strax under metern. Jag och Roger krokade osannolika 44 gäddor varav en kort 5+ och en 101:a. Det var en mängdfiskedag av rang och ett antal som jag aldrig varit med om tidigare. Alla hugg var hårda och roliga, sällskapet trevligt och maten grymt god. Det enda som jag i efterhand kan sakna efter denna fantastiska dag var att själv få drilla en bättre fisk. Storfiskförbannelsen från förra året verkar inte riktigt ha släppt taget om mig ännu men snart har jag skakat av mig den. Det är inte en fråga om, utan när.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
Därmed skapades lagen ”Gubbarna” mot ”Lillkillarna”. De sistnämnda fick låna en elmotor av Roger till sin biltaksbåt och kom därmed lite efter på färden till första haket för dagen. Gubbarna fick bäst position och innan någon visste ordet av hade jag och Roger pillat upp sex mindre fiskar.
Snipa på Charlie Jerk, CaesarluresVi drev över stora områden och krokade små gäddor i parti och minut. Vi bytte runt en del bland betesarsenalen i försök att få större fisk att hugga. Roger bytte till en Wingman ”Golden Shower” och då kom snart ett bättre hugg.
Invigning av den sprillans nya håven. En stadig fisk……som tyvärr saknade längden.Vi drev vidare i den omkasliga vinden och drifterna blev lite flängiga med mycket drivankarspyssel. Smågäddorna fortsatte att hälsa på och snipjägare Anders i akterna ledde länge antalet. Det var främst paddel som gällde denna dag i varierande storlekar och färger. Det kom knappt upp en enda fisk på tail och heller inte särskilt många på Jerk.
Strax innan lunch passerade vi ett intressant område som tidigare levererat fin fisk. Vid tillfället hade jag en Mcrubber ”Golden Shiner” på beteslåset och fick plötsligt ett sådant där djupt urhugg. Inget våldsamt med fart utan bara ett tungt sug i spöt. Ett sådant där hugg där man bara vet direkt att fisken är riktigt stor. Ett sådant hugg som får ens axlar och huvud att sjunka djupt ned i hård besvikelse när fisken strax efter spottar ut betet igen – vilket var precis vad som hände. Trettio meter bakom oss drev ”Lillgrabbarna” och minuten efter förkunnade Tony bättre fisk.
En annan fin fisk som tog en Burt20 ”AK47”, CaesarluresDe större var uppenbarligen på hugget och samtliga taggade till ordentligt och fiskade koncentrerat vidare. Tyvärr gav det inga fler resultat storleksmässigt bortsett från en riktigt fin fisk som Roger brände på offset inne i gräset. Istället var det hög tid för lunchen som kung Roger hade styrt upp. Vi åkte in i vassen och sammanfattade förmiddagen; ”Gubbarna” hade galna 31 gäddor krokade och ”Lillkillarna” 18 men också den största. Båtrekordet för två man i min båt var på 35 gäddor och det hängde löst då vi hade hela eftermiddagen på oss. Och vi behövde bara knipa fem till för att slå det. Men först var det matdags.
Lunchhaket där Roger grillade högrevsburgare och sidfläsk (ja, ni läste rätt; inte bacon utan sidfläsk!). Cheddar, picklad rödlök, fetaoströra, tomater, ruccola och briochebröd till det och succén var ett faktum.Lillgrabbarna stirrade storögt på Rogers burgare och fick tänka om lite efter att tidigare ha varit imponerade över sig själva när de tillagat snabbnudlar i båten. En ny standard sattes och Roger ombads att ta med sin portabla gasolgrill till Finland i slutet på maj då jag, Roger, Tony och Micke ”Caesarlures” ska åka på besök till Rosario för fyra dagars gäddfiske i den finska skärgården.
Med påfylld energi fiskade vi oss vidare in i eftermiddagen. Sebastian hade inte riktigt fått till sitt fiske innan lunch men jag sa till Roger: ”han tar garanterat den största snart, det brukar han göra”. Inte särskilt långt senare hördes glädjeskrik från biltaksbåten och Tony ringde. ”Fin fisk i håven”. Jag och Roger åkte dit med mätdekal och kamera i högsta hugg.
Riktigt fin 97:a i strålande kondition som nöp en Buster Jerk.Strax därefter krokade han ännu en fin fisk på Buster som hade ungefär samma längd men var betydligt tanigare. Jag och Roger fortsatte att dra snipor som om det låg någon slags storfiskförbannelse över min båt.
En i mängden, denna dock lite över snipstatus.Passet närmade sig sitt slut och vi kunde konstatera att ett nytt båtrekord gällande antal fisk på två man hade slagits. Vi drev ned till andra båten och bestämde oss för att avsluta. Roger drog iväg passets absolut sista kast och det slog på ordentligt i hans Wingman. Det var håvläge och jag turbovevade in mitt bete, greppade håven och skopade upp fisken. ”Lillgrabbarna” såg förvånat på och jag misstänker att de hoppades att storleken inte skulle matcha deras. ”Gubbarna” hade ju krossat antalet gäddor men de hade de två största. Hade, var ordet.
101 cm blev dagens sista och största fisk.Resultatet då och båtrekordet? Tony och Sebastian petade upp 22 gäddor varav tre stycken var strax under metern. Jag och Roger krokade osannolika 44 gäddor varav en kort 5+ och en 101:a. Det var en mängdfiskedag av rang och ett antal som jag aldrig varit med om tidigare. Alla hugg var hårda och roliga, sällskapet trevligt och maten grymt god. Det enda som jag i efterhand kan sakna efter denna fantastiska dag var att själv få drilla en bättre fisk. Storfiskförbannelsen från förra året verkar inte riktigt ha släppt taget om mig ännu men snart har jag skakat av mig den. Det är inte en fråga om, utan när.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
