En vecka har gått sedan islossningen på mitt hemmavatten. Efter förra söndagens pass med Roger*blev abstinensen hård och jag gav mig ut på ett kortare eftermiddagspass i onsdags. Gäddorna var med på noterna och jag krokade sex stycken. Sniporna verkade leka för samtliga båtade*fiskar låg mellan ca 80*– 90 cm. Dessutom brände jag en riktigt fin fisk*vars rejäla huvud skymtade i vattnet innan den slet sig fri.
Gäddorna var kräsna denna dag. Trots att jag fiskade en del med andra beten*också var det bara ett enda som gällde:
Mcrubber, ”Skymningen”
Det var ett härligt men kort pass som åter påminde om vilken lyx det är att ha möjlighet till en sväng förbi sjön efter jobbet.
Veckan gick fort och plötsligt var det söndag igen. Ny helg, nya besök. Micke ”Caesarlures” och Kenneth (som besökte mig en sväng i höstas) kom upp från Stockholm för en heldag i min lilla plastskuta.
Tungt lastade och med klart begränsat durkutrymme svängde vi ut*i den soliga*men också*kyliga morgonen.
Vattentemperaturen hade sjunkit lite och gäddorna var tröga till en början. Vi driftade lite kors och tvärs i den svaga vinden som inte riktigt kunde bestämma riktning. Sniporna vaknade efter en stund och det var starten på ett*saktagående rally som höll i sig under hela dagen.
I stort sett alla gäddor var utlekta och hade tjocka, fiskfyllda magar. Och alla var små. Vi hade inte en enda kontakt med bättre fisk och det blev snart nog uppenbart att de lekte för fullt. Vi sökte dock tålmodigt vidare efter bättre fisk men hade vid lunchtid bara hittat smågäddor, runt femton stycken.
Micke bjöd på lunch och grillade burgare som ett proffs.
Medan vi tryckte i oss de goda burgarna spanade jag ut över vattnet och såg att både moln och vind tilltog. Det såg lovande ut inför eftermiddagens nya drifter men när vi väl var ute i båten igen såg det något annorlunda ut:
Fisket blev riktigt segt och vi krokade några sporadiska snipor här och där. Till skillnad från de två tidigare passen sedan islossningen fanns det ingen som helst röd tråd vad gällde beten eller färger under gårdagen. De högg på allt eller inget –*stort eller smått, dovt eller grällt, paddel, jerk eller tail – det verkade kvitta. Även för de större fiskarna, som var fullt upptagna med kärleksbestyr istället.
Först när passet led mot sitt slut ändrade vinden riktning och tilltog samtidigt som mörka moln täckte solen. Smågäddorna vaknade till liv ordentligt och vi smattrade upp ett gäng under sista timmen.
Strax efter klockan 17:00 var det dags att*avsluta det roliga och bege sig hemåt.*34 gäddor fick se sig avkrokade under dagen och en mängd följen och pet på det. Ett klart godkänt resultat om man bortser från att dagens största fisk inte kan ha vägt mer än 2,5 kilo. Vi var de ofrivilliga snipjägarna men det kändes som det kvittade. Vi hade precis lika roligt ändå. Tack Micke och Kenneth för en trevlig dag! Och extra tack*till Micke för lunchen och ett redigt knippe Burtar som kommer att tuggas rejält framöver!
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
Gäddorna var kräsna denna dag. Trots att jag fiskade en del med andra beten*också var det bara ett enda som gällde:
Mcrubber, ”Skymningen”Det var ett härligt men kort pass som åter påminde om vilken lyx det är att ha möjlighet till en sväng förbi sjön efter jobbet.
Veckan gick fort och plötsligt var det söndag igen. Ny helg, nya besök. Micke ”Caesarlures” och Kenneth (som besökte mig en sväng i höstas) kom upp från Stockholm för en heldag i min lilla plastskuta.
Tungt lastade och med klart begränsat durkutrymme svängde vi ut*i den soliga*men också*kyliga morgonen.
Vattentemperaturen hade sjunkit lite och gäddorna var tröga till en början. Vi driftade lite kors och tvärs i den svaga vinden som inte riktigt kunde bestämma riktning. Sniporna vaknade efter en stund och det var starten på ett*saktagående rally som höll i sig under hela dagen.
I stort sett alla gäddor var utlekta och hade tjocka, fiskfyllda magar. Och alla var små. Vi hade inte en enda kontakt med bättre fisk och det blev snart nog uppenbart att de lekte för fullt. Vi sökte dock tålmodigt vidare efter bättre fisk men hade vid lunchtid bara hittat smågäddor, runt femton stycken.
Micke bjöd på lunch och grillade burgare som ett proffs.Medan vi tryckte i oss de goda burgarna spanade jag ut över vattnet och såg att både moln och vind tilltog. Det såg lovande ut inför eftermiddagens nya drifter men när vi väl var ute i båten igen såg det något annorlunda ut:
Fisket blev riktigt segt och vi krokade några sporadiska snipor här och där. Till skillnad från de två tidigare passen sedan islossningen fanns det ingen som helst röd tråd vad gällde beten eller färger under gårdagen. De högg på allt eller inget –*stort eller smått, dovt eller grällt, paddel, jerk eller tail – det verkade kvitta. Även för de större fiskarna, som var fullt upptagna med kärleksbestyr istället.
Först när passet led mot sitt slut ändrade vinden riktning och tilltog samtidigt som mörka moln täckte solen. Smågäddorna vaknade till liv ordentligt och vi smattrade upp ett gäng under sista timmen.
Strax efter klockan 17:00 var det dags att*avsluta det roliga och bege sig hemåt.*34 gäddor fick se sig avkrokade under dagen och en mängd följen och pet på det. Ett klart godkänt resultat om man bortser från att dagens största fisk inte kan ha vägt mer än 2,5 kilo. Vi var de ofrivilliga snipjägarna men det kändes som det kvittade. Vi hade precis lika roligt ändå. Tack Micke och Kenneth för en trevlig dag! Och extra tack*till Micke för lunchen och ett redigt knippe Burtar som kommer att tuggas rejält framöver!
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
