En råkall tisdag i oktober, efter en stressig dag på jobbet så var inte fiskesuget på topp, men hade ju lovat sonen att göra en tur till klubbsjön, elda och mysa i vår herres hage! Jag försökte avstyra turen vid hämtning på fritids så började han darra på läppen och jag insåg att visst skulle vi göra en tur. Så vi for hem och packade det viktigaste. När vi kom ner till sjön så försökte en blek sol att ta sig igenom molnen men det orkade den inte, utan vi drog igång en härlig eld på en gång.
Såg några få försiktiga vakar en bit ut på tjärnen, men givetvis utom kasthåll men satte igång att peta ut flugan nära land och näckrosbältet som nu såg riktigt visset ut. Men det gav inget så jag gick ner i den lilla viken och flugan hann bara landa så bet en fin båge över min knallröda streamer, dessvärre snodde den in sig i näckrosorna och släppte. Hur som helst riktigt bra fart på dom nu! Ett par utlägg till och ännu en fisk nappade och gjorde fantastiskt med motstånd innan även den släppte precis när den skulle upp. Det här var en större fisk än den förra, men är ett sådant år i år. Inget att hetsa upp sig över. Drillningen och att man märker att man faktiskt vet var fiskarna håller till ger en viss tillfredställelse, liksom att vara ute med den lilla fiskaren i familjen såklart.
Idag var inte fisket primärt för honom, utan vaka över elden var viktigare och så måste det få vara. Blev lite smått nostalgisk där jag stod och övervakade Nisse, killen är mer eller mindre uppvuxen vid [FONT=verdana]klubbsjöarna. Första gången var han inte året, ismete stod på agendan och jag bar honom ner till sjön, inklusive pulka, pläd, isborr och ryggsäck. Sedan dess har han ofta följt med mig. Nu står vi inför en ny vinter, får se om han är lika sugen på isfisket som tidigare år. [/FONT]
Läs mer på bloggen
