Ni gäddfiskare som har familj vet hur det är; man får dispens till sina pass. Vissa kan och vill fiska mer än andra men i mitt fall handlar det om en av helgdagarna varje helg under högsäsong (dvs större delen av året utom högsommaren och när isarna ligger men inte håller). Under helgen som gick var inget fiske inplanerat alls. Lördagen försvann med upptagning av den större familjebåten*i Öregrund och söndagen var vigd åt familj och gårdssysslor. Men sugen som man är denna årstid bestämde jag att köra ett kort pass på tidig söndagsmorgon mellan 06:30 – 11:00, ungefär. Precis som jag satt i dessa tankar under lördagens eftermiddag fick jag meddelande av Roger, en trevlig lirare jag träffade på mässan i våras. Han fiskar en del med Klas ”Thepikefather” som*har varit och besökt mig ett par gånger tidigare. ”Vi ska fiska i uppland imorgon, ska du med?”, frågade Roger. Jag berättade om mina planer och bjöd in grabbarna till mina trakter. Sagt och gjort.
06:30 dök de upp i mörkret. Regnet öste ned och SMHI hade utlovat att det så skulle fortsätta oupphörligt under hela dagen. En klass1-varning var till och med utfärdad för kraftig nederbörd längs upplandskusten. Hoppsan! Vi packade ned oss i min lilla*plasteka och tuffade ut i den kraftiga nordanvinden. Med tungt lastad båt och stadig motvind fick den lilla snurran jobba sig frenetiskt genom växtligheten. Med femtio meters mellanrum var jag i vanlig ordning tvungen att*dra ned på gasen och*lyfta upp*propellern ovanför ytan för att bli av med spenat och klet. Det tog sin tid. Regnet fortsatte att strila ned och allt var genomblött innan vi ens hunnit fram till första haket.
Väl på plats satte Klas genast igång morgonen med ett par snabba snipor.
Roger, Klas och undertecknad. Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten. Min Iphone har två år på nacken med både repat glas och smuts innanför.
Vi krokade några mindre och hade en del nafs och pet men det var trögt överlag. Med väldigt grunt och ganska klart vatten i sjön brukar gäddorna skygga och trycka bland växterna när det regnar mycket. Vi lämnade så småningom de öppna områdena och gav oss in i den alltmer sinande växtligheten med offsetkrokarna i högsta hugg. Precis som jag gissat stod de och tryckte därinne och fisket lossande lite men det var mest småfisk som högg.
Regnet fortsatte obönhörligt att hälla ned över oss. Roger, som stod i fören, öste båten ett okänt antal gånger och själv stod jag med dyngsura handskar och iskalla händer som då och då stacks innanför byxorna och ned mellan låren. Inte för*nöjes skull, bör påpekas utan enbart för värmen…
Inne på ett grunt*och växtrikt område langade jag ut en offsetriggad Pg Shad Jr och vevade hem den strax under ytan. Nästan direkt efter nedslaget och sedan hela vägen in till båten följde en helt galen plog på ytan som reste upp vattnet mer än något jag tidigare sett. Jag gjorde mitt bästa för att locka till hugg men gäddan bestämde sig aldrig och jag skymtade sedan stjärtspolen när hon vände vid båten. Den var*milt uttryckt rejäl. Vi fiskare har ju en förmåga att minnas tappade fiskar eller plogande följare som något större än vad de*egentligen var. Hur stor den här fisken var vet ingen men vi kom överens om att det måste åtminstone ha*rört sig om*ett mindre monster för att åstadkomma de svallvågor som den gjorde. Lätt adrenalindarrig kastade jag vidare i samma riktning men fisken var borta. Surt!
Jag fick dock en*mindre plåster-på-såret-fisk strax därefter.
Foto: Klas ***Det var tur att denna gädda höll sig lugn för mina fingrar var vid det här laget så stelfrusna att jag inte var fysiskt förmögen att ens hålla ett stadigt gälgrepp.
Vi hade kommit in på ett område som höll bättre fisk och efter fyra timmars fiske var det äntligen dags att få använda håven. Roger förkunnade bättre hugg och en smal men lång fisk närmade sig båten och gled in i nätet.
101 cm ovägd fisk som behöver äta upp sig lite inför den kommande kylan.
Denna gädda satte punkt för passet, åtminstone för min del. Klockan hade hunnit bli 11 och jag var tvungen att packa ihop och bege mig hemåt. Grabbarna däremot krigade vidare i det konstanta regnet – till 18:00. Det resulterade i ett*gott antal krokade gäddor men inga större fiskar än 3-4 kilo. Från en som hatar att vara blöt och kall och som inte har allt för svårt att ge upp i det läget; hatten av, väl kämpat!
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
06:30 dök de upp i mörkret. Regnet öste ned och SMHI hade utlovat att det så skulle fortsätta oupphörligt under hela dagen. En klass1-varning var till och med utfärdad för kraftig nederbörd längs upplandskusten. Hoppsan! Vi packade ned oss i min lilla*plasteka och tuffade ut i den kraftiga nordanvinden. Med tungt lastad båt och stadig motvind fick den lilla snurran jobba sig frenetiskt genom växtligheten. Med femtio meters mellanrum var jag i vanlig ordning tvungen att*dra ned på gasen och*lyfta upp*propellern ovanför ytan för att bli av med spenat och klet. Det tog sin tid. Regnet fortsatte att strila ned och allt var genomblött innan vi ens hunnit fram till första haket.
Väl på plats satte Klas genast igång morgonen med ett par snabba snipor.
Roger, Klas och undertecknad. Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten. Min Iphone har två år på nacken med både repat glas och smuts innanför.Vi krokade några mindre och hade en del nafs och pet men det var trögt överlag. Med väldigt grunt och ganska klart vatten i sjön brukar gäddorna skygga och trycka bland växterna när det regnar mycket. Vi lämnade så småningom de öppna områdena och gav oss in i den alltmer sinande växtligheten med offsetkrokarna i högsta hugg. Precis som jag gissat stod de och tryckte därinne och fisket lossande lite men det var mest småfisk som högg.
Regnet fortsatte obönhörligt att hälla ned över oss. Roger, som stod i fören, öste båten ett okänt antal gånger och själv stod jag med dyngsura handskar och iskalla händer som då och då stacks innanför byxorna och ned mellan låren. Inte för*nöjes skull, bör påpekas utan enbart för värmen…
Inne på ett grunt*och växtrikt område langade jag ut en offsetriggad Pg Shad Jr och vevade hem den strax under ytan. Nästan direkt efter nedslaget och sedan hela vägen in till båten följde en helt galen plog på ytan som reste upp vattnet mer än något jag tidigare sett. Jag gjorde mitt bästa för att locka till hugg men gäddan bestämde sig aldrig och jag skymtade sedan stjärtspolen när hon vände vid båten. Den var*milt uttryckt rejäl. Vi fiskare har ju en förmåga att minnas tappade fiskar eller plogande följare som något större än vad de*egentligen var. Hur stor den här fisken var vet ingen men vi kom överens om att det måste åtminstone ha*rört sig om*ett mindre monster för att åstadkomma de svallvågor som den gjorde. Lätt adrenalindarrig kastade jag vidare i samma riktning men fisken var borta. Surt!
Jag fick dock en*mindre plåster-på-såret-fisk strax därefter.
Foto: Klas ***Det var tur att denna gädda höll sig lugn för mina fingrar var vid det här laget så stelfrusna att jag inte var fysiskt förmögen att ens hålla ett stadigt gälgrepp.Vi hade kommit in på ett område som höll bättre fisk och efter fyra timmars fiske var det äntligen dags att få använda håven. Roger förkunnade bättre hugg och en smal men lång fisk närmade sig båten och gled in i nätet.
101 cm ovägd fisk som behöver äta upp sig lite inför den kommande kylan.Denna gädda satte punkt för passet, åtminstone för min del. Klockan hade hunnit bli 11 och jag var tvungen att packa ihop och bege mig hemåt. Grabbarna däremot krigade vidare i det konstanta regnet – till 18:00. Det resulterade i ett*gott antal krokade gäddor men inga större fiskar än 3-4 kilo. Från en som hatar att vara blöt och kall och som inte har allt för svårt att ge upp i det läget; hatten av, väl kämpat!
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
