Nu har isarna gått på de flesta vatten även här uppe och med en ovanligt lång ismetesäsong bakom oss så finns det några fiskar som verkligen stack ut. Jag och Markus upplevde ju tidigare i vinter ett helt magiskt ismete när vi lyckades ta gäddor på 11, 12 och 13 kilo på samma pass. Men det finns ytterligare några grymma gäddor att rapportera som faktiskt känns ännu sjukare. Jag kommer göra historien ganska kort och låta bilderna tala för sig själv. Ni vet hur det ibland är väldigt svårt att fånga på bild riktigt hur grov en fisk är? Problemet då är oftast att ni inte fotar en tillräckligt grov gädda 
Just när vi trodde att det var över så hände det. Det började skymma ordentligt och vi började packa ihop våra grejer för att ge upp. När vi står och funderar vilka spön vi ska börja med att ta upp så plingade det till. Ett tydligt hugg och en vippa som sjunker ganska försiktigt. Vi börjar gå mot spöet och på vägen så flyger vippan upp. Det var ett sånt där magiskt skymningsljus precis då, det där ljuset när man alltid tänker "snart kommer det, om det hugger så är det nu kommer ske". Markus krokar och tycker själv det kändes lite snipigt. Jag som såg spöböjet från några meters håll tänkte precis tvärt om. När Markus några sekunder in i fighten mötte den sjukaste tyngden vi har varit med om så såg jag i hans ögon att även han var övertygad, han såg rent av rädd ut för vad han hade i andra änden av linan. Den var både tung och riktigt stark som klarade av flertalet kraftfulla rusningar, men upp kom hon i alla fall, och vilken galen gädda det var! Borrhålet på 200mm fylldes upp fullständigt och jag började mumla om personbästan och k-faktor och annat som egentligen var helt oväsentligt i det ögonblicket. Hela händelseförloppet från att denna gädda högg tills dess att den släpptes tillbaka är nog den mest perfekta och koncentrerade känslan av fiske-eufori jag har upplevt. Det var verkligen i ordets rätta bemärkelse magiskt!
Gäddan vägdes till 13,8 kilo på osannolika 112 cm! Inte nog med att den konditionen kan göra vilken gäddfiskare som helst knäsvag, det innebar också ett nytt personbästa för Markus och det är den största kända gäddan på ismete i Norrbotten. Jag kommer nog plocka fram dom här bilderna många gånger under årens lopp och drömma mig tillbaka. Någon svinkall januaridag när man tvingas sitta inne och brottas med en ohälsosam fiskeabstinens. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.
Som om inte Markus sugga var tillräckligt så fick vi även några andra riktigt fina gäddor. Inga riktigt tunga men även dom hade ett imponerande omfång, en av dom till och med värre än den största. Jag fick en över tio kilo och vi båda fick varsin just under, Markus gädda hade dock en kondition som gjorde den värd lite extra. Det är nämligen den enda gädda vi har fått med k-faktor över 1, en drömsiffra för många.
Läs mer på bloggen
Just när vi trodde att det var över så hände det. Det började skymma ordentligt och vi började packa ihop våra grejer för att ge upp. När vi står och funderar vilka spön vi ska börja med att ta upp så plingade det till. Ett tydligt hugg och en vippa som sjunker ganska försiktigt. Vi börjar gå mot spöet och på vägen så flyger vippan upp. Det var ett sånt där magiskt skymningsljus precis då, det där ljuset när man alltid tänker "snart kommer det, om det hugger så är det nu kommer ske". Markus krokar och tycker själv det kändes lite snipigt. Jag som såg spöböjet från några meters håll tänkte precis tvärt om. När Markus några sekunder in i fighten mötte den sjukaste tyngden vi har varit med om så såg jag i hans ögon att även han var övertygad, han såg rent av rädd ut för vad han hade i andra änden av linan. Den var både tung och riktigt stark som klarade av flertalet kraftfulla rusningar, men upp kom hon i alla fall, och vilken galen gädda det var! Borrhålet på 200mm fylldes upp fullständigt och jag började mumla om personbästan och k-faktor och annat som egentligen var helt oväsentligt i det ögonblicket. Hela händelseförloppet från att denna gädda högg tills dess att den släpptes tillbaka är nog den mest perfekta och koncentrerade känslan av fiske-eufori jag har upplevt. Det var verkligen i ordets rätta bemärkelse magiskt!
Gäddan vägdes till 13,8 kilo på osannolika 112 cm! Inte nog med att den konditionen kan göra vilken gäddfiskare som helst knäsvag, det innebar också ett nytt personbästa för Markus och det är den största kända gäddan på ismete i Norrbotten. Jag kommer nog plocka fram dom här bilderna många gånger under årens lopp och drömma mig tillbaka. Någon svinkall januaridag när man tvingas sitta inne och brottas med en ohälsosam fiskeabstinens. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.
Som om inte Markus sugga var tillräckligt så fick vi även några andra riktigt fina gäddor. Inga riktigt tunga men även dom hade ett imponerande omfång, en av dom till och med värre än den största. Jag fick en över tio kilo och vi båda fick varsin just under, Markus gädda hade dock en kondition som gjorde den värd lite extra. Det är nämligen den enda gädda vi har fått med k-faktor över 1, en drömsiffra för många.
 |
| 9,9 kilo fördelat på 107 cm. Bra kondition i de flesta fall men i det här gänget var det ganska medelmåttigt. |
 |
| 10,1 kilo på 104 cm. Nu börjar det likna något. |
 |
| Välbyggd mördarmaskin på 9,76 kilo och 99 cm. Det innebär en k-faktor på 1,006! |
Läs mer på bloggen
