Det okynniga vädret har under längre tid slängt ur sig grader till både höger och vänster om nollan. Isarna i norra uppland har legat men inte alls varit säkra. Men ett par rejält kalla nätter i förra veckan fick det att knaka till ordentligt*och igår var det äntligen dags för fiske igen; säsongens andra ismetepass. Och denna gång med stor, död sill som agn.
Redan vid 07.00, i totalt mörker, travade jag och Aleksander ut på isen i pannlampans sken. Varför så tidigt, kanske någon undrar? Jo, det tar ju en stund att sätta ut 12-15 spön och när det första gryningsljuset kommer vill man att allt ska vara färdigt. Det är*nämligen allt som*oftast en huggperiod då. Åtminstone om man fiskar med levande beten. Dött agn behöver i regel ligga längre i hålet för att locka till sig*gäddor men vi har haft gryningsfäll på sill också. Men inte denna söndagsmorgon.
Väntan i soluppgång.
Baslägret med den obligatoriska eldkorgen som är ett måste för oss med frusna fingrar och tår.
Det dröjde två timmar tills den första vippan vajade på isen. Det visade sig vara ett bomfäll men strax därefter kom ett till fäll på ett av Aleksanders spön.
Ovanligt liten för att vara på stor sill men välkommet efter den händelselösa inledningen.
Klockan var strax innan tio och*huggperiod hade kommit igång. Aleksander fick ytterligare bomfäll och en som satt kvar.
Det var en redig skalle som kom upp ur hålet…
…men kroppen*höll inte riktigt samma mått. Ändå en riktigt fin gädda på 102 cm.
Aleksander fick ytterligare en mindre fisk*samtidigt som jag endast fått ett bomfäll under passet så långt. Som det brukar vara med köldstela gäddor så avstannade huggperioden tvärt och en ny period av väntan inleddes i sällskap av ärtsoppa, kokkaffe, brasvärme och hembakta lussebullar. Vi*fick några sporadiska fäll där flera bommades då gäddorna bara nafsat på sillen och sedan stuckit. Några till fastnade dock på Aleksanders krokar.
En fin 97:a…
…och en till mindre med skadad underkäke.
Angående bilden ovan. Nu har ju jag tro om er kära bloggläsare. Men om någon av er, mot förmodan, fortfarande använder sig av en lipgrip så snälla sluta! Resultatet syns tydligt här och fisken var rejält undernärd. Vi gav den en behövlig sill och släppte tillbaka den i hopp om god återhämtning.
Sedan hände just inte mycket mer detta pass. Förutom att jag fick ytterligare två fäll där sill var kvar men gädda borta när jag kom fram till hålet. Sammanlagt hade vi 12 fäll och 5 landade gäddor. En ovanligt hög bomprocent vilket tydde på försiktiga och vaksamma gäddor denna söndag. Jag hade*3 av fällen och*0 av de landade. Trots att vi hade blandat upp våra spön på området, agnat med samma typ av bete samt på samma djup. Det är nog första gången vi haft en sådan märklig huggfördelning. Aleksander började givetvis dravla om fingertoppskänsla men vi med lite vett i skallen inser ju enkelt att det handlar om slumpen i en situation som denna.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Redan vid 07.00, i totalt mörker, travade jag och Aleksander ut på isen i pannlampans sken. Varför så tidigt, kanske någon undrar? Jo, det tar ju en stund att sätta ut 12-15 spön och när det första gryningsljuset kommer vill man att allt ska vara färdigt. Det är*nämligen allt som*oftast en huggperiod då. Åtminstone om man fiskar med levande beten. Dött agn behöver i regel ligga längre i hålet för att locka till sig*gäddor men vi har haft gryningsfäll på sill också. Men inte denna söndagsmorgon.
Väntan i soluppgång.Baslägret med den obligatoriska eldkorgen som är ett måste för oss med frusna fingrar och tår.Det dröjde två timmar tills den första vippan vajade på isen. Det visade sig vara ett bomfäll men strax därefter kom ett till fäll på ett av Aleksanders spön.
Ovanligt liten för att vara på stor sill men välkommet efter den händelselösa inledningen.Klockan var strax innan tio och*huggperiod hade kommit igång. Aleksander fick ytterligare bomfäll och en som satt kvar.
Det var en redig skalle som kom upp ur hålet……men kroppen*höll inte riktigt samma mått. Ändå en riktigt fin gädda på 102 cm.Aleksander fick ytterligare en mindre fisk*samtidigt som jag endast fått ett bomfäll under passet så långt. Som det brukar vara med köldstela gäddor så avstannade huggperioden tvärt och en ny period av väntan inleddes i sällskap av ärtsoppa, kokkaffe, brasvärme och hembakta lussebullar. Vi*fick några sporadiska fäll där flera bommades då gäddorna bara nafsat på sillen och sedan stuckit. Några till fastnade dock på Aleksanders krokar.
En fin 97:a……och en till mindre med skadad underkäke.Angående bilden ovan. Nu har ju jag tro om er kära bloggläsare. Men om någon av er, mot förmodan, fortfarande använder sig av en lipgrip så snälla sluta! Resultatet syns tydligt här och fisken var rejält undernärd. Vi gav den en behövlig sill och släppte tillbaka den i hopp om god återhämtning.
Sedan hände just inte mycket mer detta pass. Förutom att jag fick ytterligare två fäll där sill var kvar men gädda borta när jag kom fram till hålet. Sammanlagt hade vi 12 fäll och 5 landade gäddor. En ovanligt hög bomprocent vilket tydde på försiktiga och vaksamma gäddor denna söndag. Jag hade*3 av fällen och*0 av de landade. Trots att vi hade blandat upp våra spön på området, agnat med samma typ av bete samt på samma djup. Det är nog första gången vi haft en sådan märklig huggfördelning. Aleksander började givetvis dravla om fingertoppskänsla men vi med lite vett i skallen inser ju enkelt att det handlar om slumpen i en situation som denna.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Kommentera