Att stå på en frusen sjö i mitten av november är en högst ovanlig företeelse i norra uppland. Men igår var det*precis det som hände.
Förberett och klart!
Efter*vinterns plötsliga*tillslag för en och en halv vecka sedan har de grunda slättlandssjöarna här fått en tunn hinna is. Från att ha sett fram emot en*månad som normalt sett bjuder på hett gäddspinnfiske såg läget mörkt ut. Is men för tunn för att gå på samt*inställd King of Mälaren som skulle ha gått av stapeln i lördags. Dystert!
Då ringde Aleksander i torsdags och sa att han fixat mört.*Mört!? Ismeta redan? Han var entusiastisk men själv var jag mer skeptisk. Inte till att ismeta förstås utan mer om det skulle vara möjligt att beträda de tunna isarna på ett någorlunda*säkert sätt. Nog för att vi bottnar i de aktuella*sjöarna men det är ändå högst*otrevligt att plötsligt stå i iskallt vatten upp till bröstet.
Efter jobbet i fredags åkte jag till en av de tilltänkta sjöarna*och rekade med både*ispikar och dubbar i högsta hugg. Man brukar ju säga att 3 cm räcker för att bära en vuxen man men då kastar man sig in i ett chansartat scenario med ganska dåliga odds. På vissa områden*kan det ju*plötsligt bli bara*2 eller 2,5 cm och då säger det plums. När jag rekade visade det sig vara omöjligt att komma ut då den tjälfria och därmed varma marken inte tillät isen längs stranden att frysa till ordentligt. Men på natten till lördagen var det -12 och nästa natt -6. Det räckte för att det skulle bli grönt ljus för en rekordtidig ismetespremiär. Söndagen den 13 november!!!
Jag mötte upp Aleksander i arla morgonstund och vi påbörjade en ganska lång vandring ut på sjön. Utrustade med ispik och yxa konstaterade vi att isen låg ca 5 cm tjock vid strandkanten och närmare 9 cm längre ut. Klart tillräckligt för att känna sig säker (jag hade dock dubbel uppsättning av klädsel, nedpackat i vattentäta säckar för säkerhets skull).
När vi äntligen kom fram var det med stor iver som håll borrades och spön riggades. Det gick snabbare än vanligt vilket vi hade den tunna och*lättborrade isen att tacka för.
Underbar morgon på isen. Vid tillfällen som dessa slås man ofta av insikten att livet är bra härligt.
Innan vi ens fått upp alla spön hade vi fått två fäll; en bom och en snipa. Vi fortsatte och detsamma gjorde smågäddorna. Det blev ett flertal fäll på kort tid men det var bara snipor som var i farten till en början. Så småningom lugnade det ned sig och vi kunde njuta kokkaffe vid elden i väntan på större hugg.
En så kallad swedish torch, dvs en kryssågad kubbe där man tänder en liten brasa uppe på och där glöden sedan faller ned i springorna och tänder själva kubben. Man kan också fuska med sprit till Trangiaköket, vilket jag gjorde. Brinner länge och bra om man inte låter den stå i för mycket vind, vilket jag också gjorde…
Större hugg kom det också så småningom (men först efter ytterligare några snipor). Aleksander fick ett fäll och efter mothugget svarade fisken riktigt bra med flertalet rusningar. Den skymtade i hålet och jag trodde jag såg ett mindre huvud och sa att den inte var så stor. Men sedan såg vi en rejält välmatad kropp och det var en finare fisk.
En riktig tjockis…
… på 95 cm. Ovägd men ca 6 kilo.
En timme senare var det min tur. Fäll, språngmarsch, lina som rann av rullen, mothugg och bättre tyngd på andra änden. Fisken gjorde en rad rusningar innan den till slut visade sitt bastanta huvud i hålet.
103 cm smal fisk på ca 6 kilo. Och ja, jag råkade fronta den lite…
Efter dessa finare fiskar blev det några snipor till men efter lunchen, som bestod av stärkande varm chiligryta, dog det av. Med hänsyn till fars dag och besök till svärfar på middag bröt vi redan vid 13.30 och packade ihop för hemgång. Ett rekordtidigt ispremiärpass var över och resultatet blev 18 fäll, 13 landade varav en fin tjockis och en metersfisk. Riktigt trevlig inledning på säsongen som gav rejäl mersmak.
Nu ser dock vädret ostabilt ut under kommande vecka med mildare temperaturer och regn. Jag hoppas att det antingen blir rejält milt (= spinnfiske) eller snabbt fryser igen (= ismete). Mellantinget är ett limbo, en grå sörja av frustration och längtan som ju ingen blir glad av. Varför kan aldrig november och december fatta det…?
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Förberett och klart!Efter*vinterns plötsliga*tillslag för en och en halv vecka sedan har de grunda slättlandssjöarna här fått en tunn hinna is. Från att ha sett fram emot en*månad som normalt sett bjuder på hett gäddspinnfiske såg läget mörkt ut. Is men för tunn för att gå på samt*inställd King of Mälaren som skulle ha gått av stapeln i lördags. Dystert!
Då ringde Aleksander i torsdags och sa att han fixat mört.*Mört!? Ismeta redan? Han var entusiastisk men själv var jag mer skeptisk. Inte till att ismeta förstås utan mer om det skulle vara möjligt att beträda de tunna isarna på ett någorlunda*säkert sätt. Nog för att vi bottnar i de aktuella*sjöarna men det är ändå högst*otrevligt att plötsligt stå i iskallt vatten upp till bröstet.
Efter jobbet i fredags åkte jag till en av de tilltänkta sjöarna*och rekade med både*ispikar och dubbar i högsta hugg. Man brukar ju säga att 3 cm räcker för att bära en vuxen man men då kastar man sig in i ett chansartat scenario med ganska dåliga odds. På vissa områden*kan det ju*plötsligt bli bara*2 eller 2,5 cm och då säger det plums. När jag rekade visade det sig vara omöjligt att komma ut då den tjälfria och därmed varma marken inte tillät isen längs stranden att frysa till ordentligt. Men på natten till lördagen var det -12 och nästa natt -6. Det räckte för att det skulle bli grönt ljus för en rekordtidig ismetespremiär. Söndagen den 13 november!!!
Jag mötte upp Aleksander i arla morgonstund och vi påbörjade en ganska lång vandring ut på sjön. Utrustade med ispik och yxa konstaterade vi att isen låg ca 5 cm tjock vid strandkanten och närmare 9 cm längre ut. Klart tillräckligt för att känna sig säker (jag hade dock dubbel uppsättning av klädsel, nedpackat i vattentäta säckar för säkerhets skull).
När vi äntligen kom fram var det med stor iver som håll borrades och spön riggades. Det gick snabbare än vanligt vilket vi hade den tunna och*lättborrade isen att tacka för.
Underbar morgon på isen. Vid tillfällen som dessa slås man ofta av insikten att livet är bra härligt.Innan vi ens fått upp alla spön hade vi fått två fäll; en bom och en snipa. Vi fortsatte och detsamma gjorde smågäddorna. Det blev ett flertal fäll på kort tid men det var bara snipor som var i farten till en början. Så småningom lugnade det ned sig och vi kunde njuta kokkaffe vid elden i väntan på större hugg.
En så kallad swedish torch, dvs en kryssågad kubbe där man tänder en liten brasa uppe på och där glöden sedan faller ned i springorna och tänder själva kubben. Man kan också fuska med sprit till Trangiaköket, vilket jag gjorde. Brinner länge och bra om man inte låter den stå i för mycket vind, vilket jag också gjorde…Större hugg kom det också så småningom (men först efter ytterligare några snipor). Aleksander fick ett fäll och efter mothugget svarade fisken riktigt bra med flertalet rusningar. Den skymtade i hålet och jag trodde jag såg ett mindre huvud och sa att den inte var så stor. Men sedan såg vi en rejält välmatad kropp och det var en finare fisk.
En riktig tjockis…… på 95 cm. Ovägd men ca 6 kilo.En timme senare var det min tur. Fäll, språngmarsch, lina som rann av rullen, mothugg och bättre tyngd på andra änden. Fisken gjorde en rad rusningar innan den till slut visade sitt bastanta huvud i hålet.
103 cm smal fisk på ca 6 kilo. Och ja, jag råkade fronta den lite…Efter dessa finare fiskar blev det några snipor till men efter lunchen, som bestod av stärkande varm chiligryta, dog det av. Med hänsyn till fars dag och besök till svärfar på middag bröt vi redan vid 13.30 och packade ihop för hemgång. Ett rekordtidigt ispremiärpass var över och resultatet blev 18 fäll, 13 landade varav en fin tjockis och en metersfisk. Riktigt trevlig inledning på säsongen som gav rejäl mersmak.
Nu ser dock vädret ostabilt ut under kommande vecka med mildare temperaturer och regn. Jag hoppas att det antingen blir rejält milt (= spinnfiske) eller snabbt fryser igen (= ismete). Mellantinget är ett limbo, en grå sörja av frustration och längtan som ju ingen blir glad av. Varför kan aldrig november och december fatta det…?
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
