Hej!
När träden fällt sina löv och höststormarna dragit in på allvar börjar senhöstfisket med spinn efter gammelgäddorna i grunda grumliga vikar. Det är nämligen först nu som bytesfisken klumpat ihop sig ordentligt och huggen blir allt färre men topparna desto högre.
En shallowriggad och långsamt hemtagen McPike i skrikig färg är ett av de säkraste storgäddbetena av alla.
Senhöst och storgädda
Ett av de roligaste senhöstfisken som man kan rikta in sig på är när riktigt grov gädda jagar stor vitfisk i grunda vikar.
Mycket av våra stora vitfiskar som braxen och björkna trivs i varma, grunda och vegetationsrika vikar där de uppehåller sig under sommarhalvåret. Här finns både mat och skydd. Under senhösten förändras undervattenslandskapet rejält. De förr så skyddande sjögräsängarna vissnar ned och kvar står både byten och predatorer utan det skyddande gräs som både erbjudit mat och gömsle.
Ett skydd som björknor och braxen ofta använder sig av istället för sjögräsängarna under senhösten blir istället grumligt vatten. I huvudsak jagar nämligen samtliga av våra vanligaste rovfiskar med synen så även fast något fysiskt skydd saknas kan de dåliga siktförhållandena erbjuda en minskad risk för att bli uppäten. Dessa miljöer med grumligt vatten dit bytesfisken söker sig kan ofta vara riktigt långgrunda vikar eller områden där det mynnar vattendrag. I långgrunda vikar brukar vinden nämligen kunna riva upp bottensediment och grumla vattnet under hösten då bottensedimentet inte längre hålls bundet av någon undervattensvegetation. Likaså är ofta sikten begränsad under den nederbördsrika hösten i områden där diken eller vattendrag mynnar som för med sig mycket ler- och jordpartiklar.
Gäddan låter sig däremot inte luras så lätt och ifall det finns stora ansamlingar av bytesfisk så kommer gäddan att hitta dit. Ifall ansamlingarna dessutom består av stora bytesfiskar som björknor och braxen kommer dessutom riktigt stora gäddor att hitta dit.
Fiska sakta men metodiskt
Att leta stor gädda på grunt vatten i grumliga vikar är stundtals svårt. Dels har man lite användning för elektronik som elmotorer och ekolod utan detta är ett fiske där man verkligen behöver lägga mycket tid, gå på känsla och lyckas presentera betet på rätt djup och med rätt hastighet för att lyckas fånga fisk.
Det är viktigt att hitta vilka förutsättningar som krävs i din sjö eller skärgårdsvik för att vitfisken skall vara på plats. Det viktigaste är oftast att vattnet inte får vara för klart då bytesfisken känner sig otrygg och skyr grunt och klart vatten. Vattenstånd är också viktigt och helst vill man inte ha för lågt vatten då dessa grunda miljöer enkelt kan bli för grunda och därmed svårfiskade. I detta fiske gäller det att vara observant. Ofta kan man se virvlar eller dammoln från braxar som rör sig i det grunda vattnet, ett silverblankt fjäll på kroken eller en lätt stöt på betet när det stöter på en bytesfisk mitt i kastet. Var observant och hittar du bytesfisk så lägg tid på platsen!
Det är bra ifall man specialiserar sig på ett par få beten som man lär sig utan och innan så att man verkligen kan kontrollera vilket djup man har betet på. Desto grumligare vattnet är – desto viktigare blir det att ha full kontroll på betets inspinningshastighet, spinnstopp och djupgående! Välj därför få modeller och lär dig dem utan och innan. Det är lätt att tro att trots att vattnet är grumligt så är det enbart sakta fiske som gäller. Generellt är det bra att fiska långsamt i denna typ av miljö men stundtals kan jerkbaits eller en något snabbare hemtagning trigga gäddan att ta trots att sikten är dålig.
Är det ont om gräs i en stor vik kan resterna av ett växtbälte vara den plats där bytesfisk och gädda uppehåller sig. Är det däremot mycket visset gräs kvar i viken kan däremot de kala fläckarna vara de platser där gäddan parkerat. Pröva dig fram till det som passar dig!
Utrustning
Till detta senhöstfiske använder jag gärna
Ofta fiskar jag endast med en krok på betet om på lilla och mellanstorleken av McPike. Är gäddan stor tycker jag den krokas bättre av en stor än två mindre krokar.
Spinnflugor som ABU Hairy Killer kan vara riktigt effektiva senhöstbeten. Flugan går nämligen att ta hem riktigt sakta samtidigt som betet ser väldigt levande ut och ofta retar gäddan till hugg. Jag använder gärna spinnfluga om vattnet inte är alltför grumligt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
När träden fällt sina löv och höststormarna dragit in på allvar börjar senhöstfisket med spinn efter gammelgäddorna i grunda grumliga vikar. Det är nämligen först nu som bytesfisken klumpat ihop sig ordentligt och huggen blir allt färre men topparna desto högre.
En shallowriggad och långsamt hemtagen McPike i skrikig färg är ett av de säkraste storgäddbetena av alla.
Senhöst och storgädda
Ett av de roligaste senhöstfisken som man kan rikta in sig på är när riktigt grov gädda jagar stor vitfisk i grunda vikar.
Mycket av våra stora vitfiskar som braxen och björkna trivs i varma, grunda och vegetationsrika vikar där de uppehåller sig under sommarhalvåret. Här finns både mat och skydd. Under senhösten förändras undervattenslandskapet rejält. De förr så skyddande sjögräsängarna vissnar ned och kvar står både byten och predatorer utan det skyddande gräs som både erbjudit mat och gömsle.
Ett skydd som björknor och braxen ofta använder sig av istället för sjögräsängarna under senhösten blir istället grumligt vatten. I huvudsak jagar nämligen samtliga av våra vanligaste rovfiskar med synen så även fast något fysiskt skydd saknas kan de dåliga siktförhållandena erbjuda en minskad risk för att bli uppäten. Dessa miljöer med grumligt vatten dit bytesfisken söker sig kan ofta vara riktigt långgrunda vikar eller områden där det mynnar vattendrag. I långgrunda vikar brukar vinden nämligen kunna riva upp bottensediment och grumla vattnet under hösten då bottensedimentet inte längre hålls bundet av någon undervattensvegetation. Likaså är ofta sikten begränsad under den nederbördsrika hösten i områden där diken eller vattendrag mynnar som för med sig mycket ler- och jordpartiklar.
Gäddan låter sig däremot inte luras så lätt och ifall det finns stora ansamlingar av bytesfisk så kommer gäddan att hitta dit. Ifall ansamlingarna dessutom består av stora bytesfiskar som björknor och braxen kommer dessutom riktigt stora gäddor att hitta dit.
Fiska sakta men metodiskt
Att leta stor gädda på grunt vatten i grumliga vikar är stundtals svårt. Dels har man lite användning för elektronik som elmotorer och ekolod utan detta är ett fiske där man verkligen behöver lägga mycket tid, gå på känsla och lyckas presentera betet på rätt djup och med rätt hastighet för att lyckas fånga fisk.
Det är viktigt att hitta vilka förutsättningar som krävs i din sjö eller skärgårdsvik för att vitfisken skall vara på plats. Det viktigaste är oftast att vattnet inte får vara för klart då bytesfisken känner sig otrygg och skyr grunt och klart vatten. Vattenstånd är också viktigt och helst vill man inte ha för lågt vatten då dessa grunda miljöer enkelt kan bli för grunda och därmed svårfiskade. I detta fiske gäller det att vara observant. Ofta kan man se virvlar eller dammoln från braxar som rör sig i det grunda vattnet, ett silverblankt fjäll på kroken eller en lätt stöt på betet när det stöter på en bytesfisk mitt i kastet. Var observant och hittar du bytesfisk så lägg tid på platsen!
Det är bra ifall man specialiserar sig på ett par få beten som man lär sig utan och innan så att man verkligen kan kontrollera vilket djup man har betet på. Desto grumligare vattnet är – desto viktigare blir det att ha full kontroll på betets inspinningshastighet, spinnstopp och djupgående! Välj därför få modeller och lär dig dem utan och innan. Det är lätt att tro att trots att vattnet är grumligt så är det enbart sakta fiske som gäller. Generellt är det bra att fiska långsamt i denna typ av miljö men stundtals kan jerkbaits eller en något snabbare hemtagning trigga gäddan att ta trots att sikten är dålig.
Är det ont om gräs i en stor vik kan resterna av ett växtbälte vara den plats där bytesfisk och gädda uppehåller sig. Är det däremot mycket visset gräs kvar i viken kan däremot de kala fläckarna vara de platser där gäddan parkerat. Pröva dig fram till det som passar dig!
Utrustning
Till detta senhöstfiske använder jag gärna
- Svartzonker 8’6″ heavy eller 8′ Volatile Pike 200g.
- Revo Toro Beast / S / Max Toro eller en 6000 Ambassadeur. Normal eller lågutväxlad rulle är att föredra.
- Tjock flätlina (typ 0,35-0,40mm) för att linan skall ha flytkraft och hålla betet från botten.
- Flourocarbontafs för att ha så svävande beten som möjligt.
Ofta fiskar jag endast med en krok på betet om på lilla och mellanstorleken av McPike. Är gäddan stor tycker jag den krokas bättre av en stor än två mindre krokar.
Spinnflugor som ABU Hairy Killer kan vara riktigt effektiva senhöstbeten. Flugan går nämligen att ta hem riktigt sakta samtidigt som betet ser väldigt levande ut och ofta retar gäddan till hugg. Jag använder gärna spinnfluga om vattnet inte är alltför grumligt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Kommentera