Jag är ingen tävlingsfiskare, egentligen. Tidigare har jag endast varit med på en handfull King of Mälaren. Riktigt roligt förvisso men två sådana tävlingar per år*har räckt bra för min del.*Nu var det dock*dags att prova en annan tävling också, en med ett något annat upplägg. Som tävlingsnamnet antyder så håller*evenemanget på i ett dygn. Med starttiden 16.00 på fredagen och sluttiden 16.00 på lördagen är det en mastodonttävling av rang. Tävlingen går ut på att fånga långa gäddor. De tio längsta räknas ihop (de måste vara minst 80 cm för att ens räknas) och det lag med flest cm vinner. Det finns också individuella priser för tävlingens tre längsta fiskar.
Thomas, som jag fiskat lite med tidigare, och kans kompis John hörde av sig för*ett par veckor sedan*med en plats över i båten.*Jag tackade*genast ja, utsvulten på fiske som jag*var (är) vid*tillfället. Det kändes också som en perfekt start på semestern som hoppade igång i fredags och jag styrde bilen mot Mariefred direkt efter*jobbet.
Väl i hamn möttes jag av*det vanliga myllret inför tävling. Hårt taggade gäddfiskare och amerikansk aluminium i en salig blandning. Stämningen var på topp.
I väntan på kaptensmötet.
Jag packade ned mig i båten, som redan var ganska trång med fiskeutrustningar, kläder och bensindunkar om vartannat. Efter alla mina prylar och all mat jag hade med mig blev det galet trångt, för att inte tala om tungt. Thomas 40-hästare fick jobba stenhårt för att få upp oss i 15 knop…
På väg ut mot start. Kapten Thomas i rött och den storvuxne John med mätbrädan.
Starten gick 16.00 och vi lade oss längst bak då hastigheten saknades. Vill ni kika på starten så rekommenderar jag Digital Hexas lilla film (https://www.youtube.com/watch?v=eIb7Q2gnxrw).
Planen var grynnkanter och tillhörande flak. Djupare på dagtid och grundare på kvällen. Thomas och John är ganska bekanta i området men själv har jag aldrig varit i dessa vatten. Ingen av oss har dock särskilt stor erfarenhet av sommargäddfiske på Mälaren. Det märktes, kan vi väl säga.
Strax efter starten och vackra Mariefred lämnas för ett dygn.
Fyrtio minuter efter start var vi framme vid första anhalten – ett sund med några kanter och djupvassar. Det gav just ingenting och vi drog snabbt ut på första grynnan. Vi hade några kontakter och fick ett par snipor på både gummi och spinnerbaits.
Även mitt hemmabygge dög.
75 cm på CL Shad18.
Vi testade en hel del lokaler och olika typer av djup samt strukturer men när klockan blev midnatt hade vi bara fått 5 gäddor varav noll godkända, trots ca 7 timmars effektivt fiske. Det var dags för sen middag och två timmars övernattning i tält innan gryningsfisket hägrade. Thomas och John hade förberett tältplatsen tidigare under dagen så det var bara att krypa ned i sovsäcken och försöka koppla av en stund innan det var dags att gå upp igen med nyladdade batterier.
02.36 – larmet hade ringt en första gång och jag låg och lyssnade på regnet som smattrade på tältduken. Tröttheten låg som en tjock gröt i huvudet men det var dags att stiga upp trots att kroppen skrek i protest.
Kokkaffe i skenet av pannlampan.
Dag två och färd ut mot nya grynnor.
Vi åkte ut ur det vindskyddade området och möttes av en sydlig vind, betydligt kraftigare än vad SMHI förutspått, redan tidigt på morgonen. Aj då! De tilltänkta grynnorna och flaken låg i full vind i ganska stora fjärdar. Med den båt vi hade var det inte riktigt läge att ligga ankrade i halvstorm och samtidigt kunna fiska effektivt. Det blev att tänka om. Halvt skyddade sund, uddar, grynnor och djupvassar besöktes. Solen gjorde oss sällskap under första halvan av dagen och det var riktigt behagligt att stå och fiska. Men vi fick ingen fisk. Under dag två kom sammanlagt tre gäddor upp. Samtliga tagna av Thomas på spinnerbait. Jag och John blankade på lördagen, trots 10,5 timmars effektivt fiske. Vad ända in i…!!!
Vi provade allt, som det brukar heta. Beten, djup, strukturer mm. Inget funkade! En lätt panik och rejält stukade självförtroenden låg som tunga moln ovanför båten. Ungefär samtidigt kom även riktiga, tunga moln. Under lunchpausen öppnade sig himlen, första gången…
Ett syndrom vid trangia-köket.
Efter värmande gulaschsoppa var det bara att ösa båten ännu en gång och dra ut på sista rycket. Vi körde in i kaklet men det hjälpte inte. På väg tillbaka mot Mariefred var det hela havet stormar. Den sydliga vinden hade plockat upp rejält i styrka, vågorna fräste och det var sakta och säkert som gällde när vi styrde oss fram i regnet. Som för att göra det hela ännu roligare tornade plötsligt en kolsvart front upp västerifrån. En blixt syntes, snabbt följt av en rejäl smäll. Som tur var hade vi land ganska nära och det var omedelbart skydd som gällde. Vi såg några som trotsade ovädret och fortsatte – dumdristigt. Blixtar är inte att leka med.
Åskfront…
…följt av ett obönhörligt hällregn.
Efter en kvart hade fronten dragit österut och regnet lugnat ned sig något. Vi fick ösa båten ytterligare en gång och påbörjade sedan halvtimmesfärden till Mariefred. Det var tre urtrötta, dyngsura och allmänt stukade gäddfiskare som styrde in i hamnen vid 15.30. Vi hade fiskat effektivt i nästan arton timmar. Tre personer. Åtta fiskar. Noll godkända. Vilket monumentalt fiasko! I ett lätt översvämmat Mariefred hällde regnet ned fortfarande då vi resignerat lämnade in mätbrädan, dock inget protokoll av förklarliga skäl. Jag packade in min sjöblöta packning i bilen, åkte och tankade en extradunk med bensin till grabbarna så att de hade tillräckligt till återfärden till Ekerö. Sedan tackade jag för mig och styrde hemåt mot norra uppland, tom i huvudet efter den tuffaste fiskeupplevelsen jag någonsin varit med om. Hård vind, mycket regn, lite sömn, åska, noll godkända fiskar men märkligt nog också roligt – för att summera det hela.
I skrivande stund är det söndag eftermiddag. Jag har för första gången på minst tjugo år sovit i elva timmar i sträck under natten. Helgens intryck har sjunkit in och det nederlag som under gårdagen lämnade en skarp, bitter smak i munnen har nu mattats av. Vi krigade åtminstone. Vi gav inte upp. Vi var bara på fel plats vid fel tidpunkt. Så som det kan bli ibland när rutinen saknas. Vad kan man göra, annat än att ta nya tag?
Skitfiske på er, så länge!
P.s
Jag vill förstås också passa på att gratulera vinnarna av lagtävlingen; GTC/Dragon med sina 954 cm. Grattis! Vill ni se hela resultatlistan hittas den här;*https://www.facebook.com/groups/2047...51778/?fref=ts. Vi hette Pike Rockers och hittas längst ned på listan, tillsammans med de nio andra lag som blankade…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Thomas, som jag fiskat lite med tidigare, och kans kompis John hörde av sig för*ett par veckor sedan*med en plats över i båten.*Jag tackade*genast ja, utsvulten på fiske som jag*var (är) vid*tillfället. Det kändes också som en perfekt start på semestern som hoppade igång i fredags och jag styrde bilen mot Mariefred direkt efter*jobbet.
Väl i hamn möttes jag av*det vanliga myllret inför tävling. Hårt taggade gäddfiskare och amerikansk aluminium i en salig blandning. Stämningen var på topp.
I väntan på kaptensmötet.Jag packade ned mig i båten, som redan var ganska trång med fiskeutrustningar, kläder och bensindunkar om vartannat. Efter alla mina prylar och all mat jag hade med mig blev det galet trångt, för att inte tala om tungt. Thomas 40-hästare fick jobba stenhårt för att få upp oss i 15 knop…
På väg ut mot start. Kapten Thomas i rött och den storvuxne John med mätbrädan.Starten gick 16.00 och vi lade oss längst bak då hastigheten saknades. Vill ni kika på starten så rekommenderar jag Digital Hexas lilla film (https://www.youtube.com/watch?v=eIb7Q2gnxrw).
Planen var grynnkanter och tillhörande flak. Djupare på dagtid och grundare på kvällen. Thomas och John är ganska bekanta i området men själv har jag aldrig varit i dessa vatten. Ingen av oss har dock särskilt stor erfarenhet av sommargäddfiske på Mälaren. Det märktes, kan vi väl säga.
Strax efter starten och vackra Mariefred lämnas för ett dygn.Fyrtio minuter efter start var vi framme vid första anhalten – ett sund med några kanter och djupvassar. Det gav just ingenting och vi drog snabbt ut på första grynnan. Vi hade några kontakter och fick ett par snipor på både gummi och spinnerbaits.
Även mitt hemmabygge dög.75 cm på CL Shad18.Vi testade en hel del lokaler och olika typer av djup samt strukturer men när klockan blev midnatt hade vi bara fått 5 gäddor varav noll godkända, trots ca 7 timmars effektivt fiske. Det var dags för sen middag och två timmars övernattning i tält innan gryningsfisket hägrade. Thomas och John hade förberett tältplatsen tidigare under dagen så det var bara att krypa ned i sovsäcken och försöka koppla av en stund innan det var dags att gå upp igen med nyladdade batterier.
02.36 – larmet hade ringt en första gång och jag låg och lyssnade på regnet som smattrade på tältduken. Tröttheten låg som en tjock gröt i huvudet men det var dags att stiga upp trots att kroppen skrek i protest.
Kokkaffe i skenet av pannlampan.Dag två och färd ut mot nya grynnor.Vi åkte ut ur det vindskyddade området och möttes av en sydlig vind, betydligt kraftigare än vad SMHI förutspått, redan tidigt på morgonen. Aj då! De tilltänkta grynnorna och flaken låg i full vind i ganska stora fjärdar. Med den båt vi hade var det inte riktigt läge att ligga ankrade i halvstorm och samtidigt kunna fiska effektivt. Det blev att tänka om. Halvt skyddade sund, uddar, grynnor och djupvassar besöktes. Solen gjorde oss sällskap under första halvan av dagen och det var riktigt behagligt att stå och fiska. Men vi fick ingen fisk. Under dag två kom sammanlagt tre gäddor upp. Samtliga tagna av Thomas på spinnerbait. Jag och John blankade på lördagen, trots 10,5 timmars effektivt fiske. Vad ända in i…!!!
Vi provade allt, som det brukar heta. Beten, djup, strukturer mm. Inget funkade! En lätt panik och rejält stukade självförtroenden låg som tunga moln ovanför båten. Ungefär samtidigt kom även riktiga, tunga moln. Under lunchpausen öppnade sig himlen, första gången…
Ett syndrom vid trangia-köket.Efter värmande gulaschsoppa var det bara att ösa båten ännu en gång och dra ut på sista rycket. Vi körde in i kaklet men det hjälpte inte. På väg tillbaka mot Mariefred var det hela havet stormar. Den sydliga vinden hade plockat upp rejält i styrka, vågorna fräste och det var sakta och säkert som gällde när vi styrde oss fram i regnet. Som för att göra det hela ännu roligare tornade plötsligt en kolsvart front upp västerifrån. En blixt syntes, snabbt följt av en rejäl smäll. Som tur var hade vi land ganska nära och det var omedelbart skydd som gällde. Vi såg några som trotsade ovädret och fortsatte – dumdristigt. Blixtar är inte att leka med.
Åskfront……följt av ett obönhörligt hällregn.Efter en kvart hade fronten dragit österut och regnet lugnat ned sig något. Vi fick ösa båten ytterligare en gång och påbörjade sedan halvtimmesfärden till Mariefred. Det var tre urtrötta, dyngsura och allmänt stukade gäddfiskare som styrde in i hamnen vid 15.30. Vi hade fiskat effektivt i nästan arton timmar. Tre personer. Åtta fiskar. Noll godkända. Vilket monumentalt fiasko! I ett lätt översvämmat Mariefred hällde regnet ned fortfarande då vi resignerat lämnade in mätbrädan, dock inget protokoll av förklarliga skäl. Jag packade in min sjöblöta packning i bilen, åkte och tankade en extradunk med bensin till grabbarna så att de hade tillräckligt till återfärden till Ekerö. Sedan tackade jag för mig och styrde hemåt mot norra uppland, tom i huvudet efter den tuffaste fiskeupplevelsen jag någonsin varit med om. Hård vind, mycket regn, lite sömn, åska, noll godkända fiskar men märkligt nog också roligt – för att summera det hela.
I skrivande stund är det söndag eftermiddag. Jag har för första gången på minst tjugo år sovit i elva timmar i sträck under natten. Helgens intryck har sjunkit in och det nederlag som under gårdagen lämnade en skarp, bitter smak i munnen har nu mattats av. Vi krigade åtminstone. Vi gav inte upp. Vi var bara på fel plats vid fel tidpunkt. Så som det kan bli ibland när rutinen saknas. Vad kan man göra, annat än att ta nya tag?
Skitfiske på er, så länge!
P.s
Jag vill förstås också passa på att gratulera vinnarna av lagtävlingen; GTC/Dragon med sina 954 cm. Grattis! Vill ni se hela resultatlistan hittas den här;*https://www.facebook.com/groups/2047...51778/?fref=ts. Vi hette Pike Rockers och hittas längst ned på listan, tillsammans med de nio andra lag som blankade…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
