Hej!!
Skrev några rader angående mitt äventyr i vackra Byske en kall vinternatt, var mest en liten historia för mig själv för att minnas denna otroliga upplevelse, men har valt att dela med mig av den då allt fiske vid Vackra Byske hänger på en skör tråd, snälla värna om fisket, det betyder mer än bara fiske för folk.
Är riktigt svårt att förklara en sådan upplevelse med ord så att andra ska förstå, men ni som har varit där kanske har liknade scenarion och kan känner igen sig lite!
Vintern 2015.
Sitter hemma i soffan och kollar igenom bilder från fiskeäventyr jag har varit med om, och blir helt tårögd när jag ser en bild, denna bild väcker upp en ödmjuk sida inuti i min 110 kilos skäggiga kropp.
Ett minne jag absolut aldrig kommer glömma.
Det är inte en bild på en fisk eller nått drickbart utan en bild som för mig förmedlar ett minne av dom mäktigaste känslorna jag haft vid en laxälv.
Jag och Nicklas "sarvfot" Johage letade nya laxställen efter byske älv och mitt ute i dom Norrländska skogarna bakom täta granskogar och snår, öppnade det upp sig en liten plats på en ås som skulle visa sig bli en enormt känslosam plats.
Glada över att hitta detta lilla "smultronställe" dukade vi upp för att göra lite pannkakor, och att bara "supa" in vrålet från Byske älv och djurlivets alla många läten.
Platsen i sig såg inte mycket ut för laxfisket, men själen fann ett stort lugn. Alla problem som stress och jobb hemifrån bara försvann.
När allt är som bäst dyker det upp en äldre farbror, som undrar om han får slå sig ner och ta en kopp kaffe med oss. (Har valt att inte lägga ut hans namn eller en bild på han).
Samtalet började naturligtvis om fiske, Men sedan började han berätta om sitt liv efter älven, han hade jobbat där med att flytta stockar efter älven, och historierna bara fortsatte, jag och Nicklas satt som två små barn framför en popcorn skål och hoppades det aldrig det skulle ta slut.
Efter en liten stunds tystnad, en tystnad som man bara kan ha när man pratar med en norrlänning, började han berätta om sin fru som för ett år sedan gått bort i Cancern!
En historia om hur lyckliga dom varit och hur svårt dom haft det under hennes sjukdom.
Hela tiden återkom han om att platsen vi var på, att han vid flera tillfällen åkt dit och hämtat styrka för att klara av vardagens hårda andetag.
Jag citerar honom!
"Om älven och den här platsen inte hade funnits så hade jag inte levt idag".
Jag och Nicklas tittade på varandra med tårar i ögonen, och bara lämnade en stor tystnad.
Vi delade på en liten sorgsup, och farbrorn märkte på oss att vi delade hans sorg.
Plötsligt från ingenstans så säger han att han fyller år idag nämligen 80 år, Och inte nog med det hade han bjudit ett nytt fruntimmer på dans ikväll.
Man såg hur farbrorn bara lyste upp, vi lyste upp, det var som en stor sten bara lossnade ur bröstet.
Vilken lycka!!!
Vi fortsatte att prata en stund till, tills farbrorn skulle åka tillbaka hem för att göra sig iordning och putsa upp danskorna.
Vi fiskade inte ens där, jag och Nicklas bara tittade på varandra efter att farbrorn gått och sa inget till varandra, vi lät naturen ta över farbrors varma norrländska berättelser och därmed avsluta ett möte vid älven jag aldrig kommer glömma. ALDRIG!!!!!!
//Stubben.....
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Skrev några rader angående mitt äventyr i vackra Byske en kall vinternatt, var mest en liten historia för mig själv för att minnas denna otroliga upplevelse, men har valt att dela med mig av den då allt fiske vid Vackra Byske hänger på en skör tråd, snälla värna om fisket, det betyder mer än bara fiske för folk.
Är riktigt svårt att förklara en sådan upplevelse med ord så att andra ska förstå, men ni som har varit där kanske har liknade scenarion och kan känner igen sig lite!
Vintern 2015.
Sitter hemma i soffan och kollar igenom bilder från fiskeäventyr jag har varit med om, och blir helt tårögd när jag ser en bild, denna bild väcker upp en ödmjuk sida inuti i min 110 kilos skäggiga kropp.
Ett minne jag absolut aldrig kommer glömma.
Det är inte en bild på en fisk eller nått drickbart utan en bild som för mig förmedlar ett minne av dom mäktigaste känslorna jag haft vid en laxälv.
Jag och Nicklas "sarvfot" Johage letade nya laxställen efter byske älv och mitt ute i dom Norrländska skogarna bakom täta granskogar och snår, öppnade det upp sig en liten plats på en ås som skulle visa sig bli en enormt känslosam plats.
Glada över att hitta detta lilla "smultronställe" dukade vi upp för att göra lite pannkakor, och att bara "supa" in vrålet från Byske älv och djurlivets alla många läten.
Platsen i sig såg inte mycket ut för laxfisket, men själen fann ett stort lugn. Alla problem som stress och jobb hemifrån bara försvann.
När allt är som bäst dyker det upp en äldre farbror, som undrar om han får slå sig ner och ta en kopp kaffe med oss. (Har valt att inte lägga ut hans namn eller en bild på han).
Samtalet började naturligtvis om fiske, Men sedan började han berätta om sitt liv efter älven, han hade jobbat där med att flytta stockar efter älven, och historierna bara fortsatte, jag och Nicklas satt som två små barn framför en popcorn skål och hoppades det aldrig det skulle ta slut.
Efter en liten stunds tystnad, en tystnad som man bara kan ha när man pratar med en norrlänning, började han berätta om sin fru som för ett år sedan gått bort i Cancern!
En historia om hur lyckliga dom varit och hur svårt dom haft det under hennes sjukdom.
Hela tiden återkom han om att platsen vi var på, att han vid flera tillfällen åkt dit och hämtat styrka för att klara av vardagens hårda andetag.
Jag citerar honom!
"Om älven och den här platsen inte hade funnits så hade jag inte levt idag".
Jag och Nicklas tittade på varandra med tårar i ögonen, och bara lämnade en stor tystnad.
Vi delade på en liten sorgsup, och farbrorn märkte på oss att vi delade hans sorg.
Plötsligt från ingenstans så säger han att han fyller år idag nämligen 80 år, Och inte nog med det hade han bjudit ett nytt fruntimmer på dans ikväll.
Man såg hur farbrorn bara lyste upp, vi lyste upp, det var som en stor sten bara lossnade ur bröstet.
Vilken lycka!!!
Vi fortsatte att prata en stund till, tills farbrorn skulle åka tillbaka hem för att göra sig iordning och putsa upp danskorna.
Vi fiskade inte ens där, jag och Nicklas bara tittade på varandra efter att farbrorn gått och sa inget till varandra, vi lät naturen ta över farbrors varma norrländska berättelser och därmed avsluta ett möte vid älven jag aldrig kommer glömma. ALDRIG!!!!!!
 |
| Fick denna fluga av "farbrorn" som idag förgyller mitt fiskerum. |
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
