Spinnfiskeåret 2016 hade inte börjat något vidare för min del. Min lilla after-work-å*producerade inte mycket efter en höst och vinter med mycket lågt vatten och den sedvanliga turen med gummijollen till åmynningen (när isen fortfarande ligger på övriga delar av sjön) uteblev. Sedan blev hemmavattnet isfritt i början av april och jag brukar då ivrigt kasta mig ut. Men denna vår gavs inte tillfällena. Eftermiddagarna har varit upptagna med annat och de två helger som gått sedan islossningen har varit vigda åt King of Mälaren, först förfiske och sedan själva tävlingen.*Fiske har det med andra ord blivit men ganska misslyckat sådant och nästan inget i ”min” kära sjö bortsett från två korta entimmessvängar. Detta sammantaget innebar att jag gick in i någon*slags tjurskallighetsfas som också gjort bloggandet lidande.*Men nu är det ändring på det. Tänk vad allt kan ändras efter ett pass, bara.
Som ni förstår var gårdagens mer ordentliga premärtur på hemmavattnet hårt efterlängtat. Hela 7 timmars fiske, och med finbesök i båten. Christian ”Pikecandy” Asp tog sig upp från Stockholm. Samma Christian som tidigare i år fixade min snygga logga samt skickade ett par Destroy-gummin för testfiske.
Christians nytillskott; Destroyers.
Klockan 08.00 mötte mr Pikecandy upp vid båtplatsen och efter snabb ipackning begav vi oss, rejält taggade, mot första driften. Det var en kall morgon med endast ett par plusgrader i luften trots sen april och så fortsatte det, om än på ett extremt ombytligt sätt.
Sol och stiltje ena minuten och kraftiga byar med hagel den andra. Och sedan lite spöregn på det. Men som tur var brydde sig inte gäddorna om väderomslagen denna dag. Det var mat som gällde.
Vi plockade två snabba snipor innan jag styrde båten mot en intressant vik som jag inte besökt på länge. En blå/vit Wingman med orange buk prydde mitt beteslås och den fick snabbt bekänna färg.
En slank 98:a med grovt huvud på ca 5,5 kg.
Min Wingman blev under de följande timmarna rejält sargad då vi om och om igen fiskade av en fläck som höll mycket fisk. Christians egna gummi fick sig också fina blessyrer och vi knep ett gäng gäddor i den första viken.
Stärkta efter Trangiavärmd ärtsoppa och ca tio gäddor i båten drog vi så småningom vidare till nya ställen. Sund, grundområden med många vassfickor och avslutningsvis ett ställe som under höst och vinter levererade stora fiskar. Så även idag.
-Nu ska vi lägga oss en bra bit ut där och drifta söderut, sa jag och pekade mot sista driften. -Där står stor fisk men sedan ska man ju få dem att hugga också…
Jag satte på en hemsnidad tail som jag ännu inte fått något på. Det är en större modell, tänkt att trycka mycket vatten samt dyka med huvudet före vid vevstopp (lite SZ-tail-kopia). Micke ”Caesarlures” målade den i vintras (tillsammans med alla Syndromarna) i en fin ”Mälarfärg” enligt mitt önskemål. Betet fick simma för första gången under förra helgens King of Mälaren och gav då ett bomhugg. Idag fick den invigas och det med besked. På tredje eller fjärde kastet sög det i rejält i spöet. Nästan direkt efter kom fisken upp till ytan vilket brukar betyda storlek. -Bätte fisk, tjoade jag och började drilla in fisken på lång lina. Den bjöd på rejält motstånd, inga rusningar direkt men tjurig tyngd. Christian stod redo med håven när fisken närmade sig men som större fiskar brukar göra så rusade den flera gånger nära båten. Till slut omslöts den bastanta gäddkroppen av håvnätet och ”inte-tappa-ångesten” ersattes av lättnad och glädje. Först då insåg jag att det var en riktigt fin fisk som låg i håven.
106 cm och 9,5 kilo
Bra kondis!
Vilken första tur på hemmavattnet! Drömstart! Samtidigt som jag är riktigt nöjd kändes det också lite trist att det inte var gästen som fick drilla denna fina fisk. Det hade varit pricken över i. Christian fick dock sy ihop säcken med den sista gäddan, tagen på hans eget, riktigt snygga tailbete.
Ett mycket trevligt pass var så till ända och jag tackar Christian för gott sällskap och exemplarisk håvning. Nästa gång ska jag vara bättre guide och lämna de större till gästen.
Skitfiske på er, så länge!
P.s
Till de tre grabbar som var ute i den andra båten igår (om ni läser detta); Jag förespråkar att äta egenfångad fisk men nästa gång ni vill grilla gädda föreslår jag att ni käkar den som väger 2 kilo istället för den som väger 8,48. Den stora har viktiga gener att föra vidare för ett framtida starkt gäddbestånd. Dessutom smakar de inte särskilt bra. Inga sura miner, bara ett tips!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Som ni förstår var gårdagens mer ordentliga premärtur på hemmavattnet hårt efterlängtat. Hela 7 timmars fiske, och med finbesök i båten. Christian ”Pikecandy” Asp tog sig upp från Stockholm. Samma Christian som tidigare i år fixade min snygga logga samt skickade ett par Destroy-gummin för testfiske.
Christians nytillskott; Destroyers.Klockan 08.00 mötte mr Pikecandy upp vid båtplatsen och efter snabb ipackning begav vi oss, rejält taggade, mot första driften. Det var en kall morgon med endast ett par plusgrader i luften trots sen april och så fortsatte det, om än på ett extremt ombytligt sätt.
Sol och stiltje ena minuten och kraftiga byar med hagel den andra. Och sedan lite spöregn på det. Men som tur var brydde sig inte gäddorna om väderomslagen denna dag. Det var mat som gällde.
Vi plockade två snabba snipor innan jag styrde båten mot en intressant vik som jag inte besökt på länge. En blå/vit Wingman med orange buk prydde mitt beteslås och den fick snabbt bekänna färg.
En slank 98:a med grovt huvud på ca 5,5 kg.Min Wingman blev under de följande timmarna rejält sargad då vi om och om igen fiskade av en fläck som höll mycket fisk. Christians egna gummi fick sig också fina blessyrer och vi knep ett gäng gäddor i den första viken.
Stärkta efter Trangiavärmd ärtsoppa och ca tio gäddor i båten drog vi så småningom vidare till nya ställen. Sund, grundområden med många vassfickor och avslutningsvis ett ställe som under höst och vinter levererade stora fiskar. Så även idag.
-Nu ska vi lägga oss en bra bit ut där och drifta söderut, sa jag och pekade mot sista driften. -Där står stor fisk men sedan ska man ju få dem att hugga också…
Jag satte på en hemsnidad tail som jag ännu inte fått något på. Det är en större modell, tänkt att trycka mycket vatten samt dyka med huvudet före vid vevstopp (lite SZ-tail-kopia). Micke ”Caesarlures” målade den i vintras (tillsammans med alla Syndromarna) i en fin ”Mälarfärg” enligt mitt önskemål. Betet fick simma för första gången under förra helgens King of Mälaren och gav då ett bomhugg. Idag fick den invigas och det med besked. På tredje eller fjärde kastet sög det i rejält i spöet. Nästan direkt efter kom fisken upp till ytan vilket brukar betyda storlek. -Bätte fisk, tjoade jag och började drilla in fisken på lång lina. Den bjöd på rejält motstånd, inga rusningar direkt men tjurig tyngd. Christian stod redo med håven när fisken närmade sig men som större fiskar brukar göra så rusade den flera gånger nära båten. Till slut omslöts den bastanta gäddkroppen av håvnätet och ”inte-tappa-ångesten” ersattes av lättnad och glädje. Först då insåg jag att det var en riktigt fin fisk som låg i håven.
106 cm och 9,5 kiloBra kondis!Vilken första tur på hemmavattnet! Drömstart! Samtidigt som jag är riktigt nöjd kändes det också lite trist att det inte var gästen som fick drilla denna fina fisk. Det hade varit pricken över i. Christian fick dock sy ihop säcken med den sista gäddan, tagen på hans eget, riktigt snygga tailbete.
Ett mycket trevligt pass var så till ända och jag tackar Christian för gott sällskap och exemplarisk håvning. Nästa gång ska jag vara bättre guide och lämna de större till gästen.
Skitfiske på er, så länge!
P.s
Till de tre grabbar som var ute i den andra båten igår (om ni läser detta); Jag förespråkar att äta egenfångad fisk men nästa gång ni vill grilla gädda föreslår jag att ni käkar den som väger 2 kilo istället för den som väger 8,48. Den stora har viktiga gener att föra vidare för ett framtida starkt gäddbestånd. Dessutom smakar de inte särskilt bra. Inga sura miner, bara ett tips!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
