Så kom våren till slut till oss här i Falun . Snön smälter, flyttfåglarna kommer, det droppar från taken och solen börjar värma så där gött, men framförallt så smälter isen!
Det är dags att pröva alla nya tankar, allt man snappat upp och alla nya beten man köpt på dig under vintern.
I måndags var det så dags för öppetvatten-premiär för mig.
Det slutade med att jag blankade och blev utfiskad av min 6årige son.
Underbar känsla att se sin son dra sin första spinn-gädda, och JA jag var stolt!?
Men nu hade jag ett fiske-pass kvar den veckan och det var redan nästa dag tisdag.
När jag vaknade på tisdags morgonen, det skulle bli en underbar vårdag. Men jag hade ingen brådska ut på sjön när det varit minusgrader under natten och jag hade hela dagen på mig.
Det dröjde fram till efter lunch innan jag tog mig iväg.
När jag kommer fram till sjön ligger den som en spegel. Kanske inte dom bästa förutsättningarna för fiske men skönt för mig som ska ro -dänga-ro-dänga-ro-dänga , och sänkstenen hade jag också glömt.
De första bete jag testade för dagen var en sjunkande rapala super shad-rap , dessa är min pappas kompis favorit beten varför jag köpt på mig några, och när jag sedan läste Mikki Seppänens blogg om att detta var en bra wobbler för vårfisket så fick den chansen.
Vill för övrigt tipsa om Mikkos blogg som jag tycker har mycket bra tips om det mesta!
Redan första kastet högg det, liten men ack så viktig för förtroendet för betet.
Turen fortsatte och djupkant efter djupkant mot lekvikarna kastades av och mellan dessa ställen bonnatrollade jag betena.
Jag försökte fiska på 5-6 meter men efter första kastet lyste gäddorna med sin frånvaro.
När jag rott längre ut på sjön stötte jag på problem, IS! Alltså is som blir när det är minus grader
Det var bara att ro runt och hitta en väg fram. Jag dängde och dängde men inga hungriga gäddor ville hugga. Dock klagade jag inte vädret var underbart och äntligen fick man fiska öppet vatten.
Klockan började närma sig 14:30 och jag bestämde mig för att börja ro tillbaka till den plats jag fick första gäddan på.
Men på väg dit upptäcker jag att isen blåst iväg/ smält från en vik jag inte fiskat av ännu.
Försöker hitta mina 5-6meter och börjar dänga. Ingen hemma!
Kastar ut spöna återigen och börjar ro.Tror jag hinner 20meter…
DÅ! Då händer det , storspöt som vi brukar kalla det böjer sig.
Jag lägger ifrån mig årorna och sätter mothugget! Den sitter men det känns inte som någon jätte.
Tycker den börjar närma sig båten så jag gör mig redo , men jag ser ingen gädda utan en lina som pekar 90grader ner mot botten. Det var nog först här jag började förstå att det rörde sig om bättre fisk.
Jag började pumpa och fick till slut se en grov rygg komma upp från djupet och när jag ser hela betet utanför gäddkäften började benen skaka.
Skulle jag tappa den!
När jag fått upp gäddan till ytan första gången stod det inte på innan den var nere på botten igen och jag lovar att ”storspöt” fick bekänna färg denna gång!
Efter att gäddan varit upp till ytan för tredje gången och jag kände att mina adrenalin fyllda ben bar mig och att hjärtat inte hoppat ur led började jag tro att jag skulle lyckas landa fisken.
Mycket riktigt ! Fjärde gången vid ytan fick jag tag i håven, fick ner håven och lyckades håva fisken helt enligt instruktionsboken.
När hon väl ligger där förstår jag snabbt att det handlar om ett nytt PB.
Tar fram vågsäck, tång , våg och avkrokningsmatta.
Krokar av i håven och väger och mäter!
Gäddan väger 11,02kg och mäter 116cm.
ÄNTLIGEN !!!!!!!!!!!!!!!!
Efter fjolåret med att fått håva Martins och Caspers PBn fick jag till slut håva mitt eget!
Tar några kort och släpper tillbaka skönheten!
Vilken känsla! Eufori, lycka, kärlek och någonslags svårbeskrivlig tomhet!
Värd all tid, alla blödande och stelfrusna fingrar , värd allt!
Efter detta var kroppen som i någon sorts lyckorus!
Packade ihop grejjerna och åkte hem och njöt av den fantastiska upplevelsen !
Äntligen !
Skit fiske på er!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det är dags att pröva alla nya tankar, allt man snappat upp och alla nya beten man köpt på dig under vintern.
I måndags var det så dags för öppetvatten-premiär för mig.
Det slutade med att jag blankade och blev utfiskad av min 6årige son.
Underbar känsla att se sin son dra sin första spinn-gädda, och JA jag var stolt!?
Men nu hade jag ett fiske-pass kvar den veckan och det var redan nästa dag tisdag.
När jag vaknade på tisdags morgonen, det skulle bli en underbar vårdag. Men jag hade ingen brådska ut på sjön när det varit minusgrader under natten och jag hade hela dagen på mig.
Det dröjde fram till efter lunch innan jag tog mig iväg.
När jag kommer fram till sjön ligger den som en spegel. Kanske inte dom bästa förutsättningarna för fiske men skönt för mig som ska ro -dänga-ro-dänga-ro-dänga , och sänkstenen hade jag också glömt.
De första bete jag testade för dagen var en sjunkande rapala super shad-rap , dessa är min pappas kompis favorit beten varför jag köpt på mig några, och när jag sedan läste Mikki Seppänens blogg om att detta var en bra wobbler för vårfisket så fick den chansen.
Vill för övrigt tipsa om Mikkos blogg som jag tycker har mycket bra tips om det mesta!
Redan första kastet högg det, liten men ack så viktig för förtroendet för betet.
Turen fortsatte och djupkant efter djupkant mot lekvikarna kastades av och mellan dessa ställen bonnatrollade jag betena.
Jag försökte fiska på 5-6 meter men efter första kastet lyste gäddorna med sin frånvaro.
När jag rott längre ut på sjön stötte jag på problem, IS! Alltså is som blir när det är minus grader
Det var bara att ro runt och hitta en väg fram. Jag dängde och dängde men inga hungriga gäddor ville hugga. Dock klagade jag inte vädret var underbart och äntligen fick man fiska öppet vatten.
Klockan började närma sig 14:30 och jag bestämde mig för att börja ro tillbaka till den plats jag fick första gäddan på.
Men på väg dit upptäcker jag att isen blåst iväg/ smält från en vik jag inte fiskat av ännu.
Försöker hitta mina 5-6meter och börjar dänga. Ingen hemma!
Kastar ut spöna återigen och börjar ro.Tror jag hinner 20meter…
DÅ! Då händer det , storspöt som vi brukar kalla det böjer sig.
Jag lägger ifrån mig årorna och sätter mothugget! Den sitter men det känns inte som någon jätte.
Tycker den börjar närma sig båten så jag gör mig redo , men jag ser ingen gädda utan en lina som pekar 90grader ner mot botten. Det var nog först här jag började förstå att det rörde sig om bättre fisk.
Jag började pumpa och fick till slut se en grov rygg komma upp från djupet och när jag ser hela betet utanför gäddkäften började benen skaka.
Skulle jag tappa den!
När jag fått upp gäddan till ytan första gången stod det inte på innan den var nere på botten igen och jag lovar att ”storspöt” fick bekänna färg denna gång!
Efter att gäddan varit upp till ytan för tredje gången och jag kände att mina adrenalin fyllda ben bar mig och att hjärtat inte hoppat ur led började jag tro att jag skulle lyckas landa fisken.
Mycket riktigt ! Fjärde gången vid ytan fick jag tag i håven, fick ner håven och lyckades håva fisken helt enligt instruktionsboken.
När hon väl ligger där förstår jag snabbt att det handlar om ett nytt PB.
Tar fram vågsäck, tång , våg och avkrokningsmatta.
Krokar av i håven och väger och mäter!
Gäddan väger 11,02kg och mäter 116cm.
ÄNTLIGEN !!!!!!!!!!!!!!!!
Efter fjolåret med att fått håva Martins och Caspers PBn fick jag till slut håva mitt eget!
Tar några kort och släpper tillbaka skönheten!
Vilken känsla! Eufori, lycka, kärlek och någonslags svårbeskrivlig tomhet!
Värd all tid, alla blödande och stelfrusna fingrar , värd allt!
Efter detta var kroppen som i någon sorts lyckorus!
Packade ihop grejjerna och åkte hem och njöt av den fantastiska upplevelsen !
Äntligen !
Skit fiske på er!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Kommentera