De senaste årens trend inom matsverige har tveklöst varit det närproducerade. Lokalt odlade grönsaker, mjölk från närområdet och nötkött från gården några mil bort. Ekologiskt och naturligt ska det vara. På vissa ambitiösa restauranger i storstäderna kan man (ibland mot sin vilja) få en hel uppsats uppläst för sig om gården och själva djuret från vilken oxkinden på tallriken härstammar. Det verkar vara en trend som håller i sig men den gäller, märkligt nog, inte*vissa råvaror. Åtminstone inte*inom vissa hobbyverksamheter.
Många gädd/gös/aborrsportfiskare därute väljer kanske ekologisk, närproducerad mjölk i affären. Kanske de också håller sig till svenskt kött och köper ekologiska tomater? Väljer råvaror efter säsong och drar ned på sin nötköttskonsumtion? Vad vet jag? Vad jag däremot vet är att många (men inte alla) inte äter fisk som de själva fångar. Fisk som om något kan kallas ekologisk, närproducerad och naturlig. Istället kanske de handlar odlad lax från Norge eller köper någon trött strömmingsfilé för 85:-/kg i den lokala matbutiken. Varför?
Om man sållar bort det uppenbara förslaget att man helt enkelt inte gillar smaken så återstår frågan. Istället för att rada upp ytterligare förslag går jag till pudelns kärna med min teori; att Catch and Release har blivit ett närmast religiöst begrepp där man slaviskt följer något slags budord trots att både profet*och helig skrift saknas. Åtminstone för de förtappade få som skäller högt och ettrigt på sociala medier under bilder på avlivade fiskar.
Jag kan hålla med i kritik som riktas mot de som enbart köttfiskar och tar upp mer än de rimligtvis kan äta. Detta skulle inte vara hållbart i längden. För att inte tala om de som bonkar storgäddor med mottot:*”de äter upp all finfisk.” Men samtidigt motsätter jag mig verkligen det ”religiösa” gläfsandet som florerar på sociala medier. Näthat är knappast något nytt fenomen men naivt nog trodde jag kanske att det inte skulle leta sig in bland den skara av fina människor som kallar sig sportfiskare. Så blev det ju*inte, tyvärr.
Catch and Release (eller fånga & fria – som man skulle kunna säga här i Sverige)*är ingen religion. Det är ett förhållningssätt för att värna om livskraftiga fiskbestånd. Men att inte unna sig en matfisk ibland (om man nu gillar att äta fisk), eller ännu värre att inte unna andra det, är inget annat än korkat.
Ät*mer egenfångad*fisk och skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Många gädd/gös/aborrsportfiskare därute väljer kanske ekologisk, närproducerad mjölk i affären. Kanske de också håller sig till svenskt kött och köper ekologiska tomater? Väljer råvaror efter säsong och drar ned på sin nötköttskonsumtion? Vad vet jag? Vad jag däremot vet är att många (men inte alla) inte äter fisk som de själva fångar. Fisk som om något kan kallas ekologisk, närproducerad och naturlig. Istället kanske de handlar odlad lax från Norge eller köper någon trött strömmingsfilé för 85:-/kg i den lokala matbutiken. Varför?
Om man sållar bort det uppenbara förslaget att man helt enkelt inte gillar smaken så återstår frågan. Istället för att rada upp ytterligare förslag går jag till pudelns kärna med min teori; att Catch and Release har blivit ett närmast religiöst begrepp där man slaviskt följer något slags budord trots att både profet*och helig skrift saknas. Åtminstone för de förtappade få som skäller högt och ettrigt på sociala medier under bilder på avlivade fiskar.
Jag kan hålla med i kritik som riktas mot de som enbart köttfiskar och tar upp mer än de rimligtvis kan äta. Detta skulle inte vara hållbart i längden. För att inte tala om de som bonkar storgäddor med mottot:*”de äter upp all finfisk.” Men samtidigt motsätter jag mig verkligen det ”religiösa” gläfsandet som florerar på sociala medier. Näthat är knappast något nytt fenomen men naivt nog trodde jag kanske att det inte skulle leta sig in bland den skara av fina människor som kallar sig sportfiskare. Så blev det ju*inte, tyvärr.
Catch and Release (eller fånga & fria – som man skulle kunna säga här i Sverige)*är ingen religion. Det är ett förhållningssätt för att värna om livskraftiga fiskbestånd. Men att inte unna sig en matfisk ibland (om man nu gillar att äta fisk), eller ännu värre att inte unna andra det, är inget annat än korkat.
Ät*mer egenfångad*fisk och skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
