I söndags styrde jag återigen bilen mot ån, fast den här gången fick det bli ett förmiddagspass.
Klockan ringde redan strax innan halv fem på morgonen, det märks verkligen att det blir*ljusare för varje dag nu. Riktigt välkommet!
Jag var framme vid dagens första plats lite innan sex, och solen var precis på väg upp så frosten på marken skulle snart vara borta. Första spöt sattes ihop snabbt och snart fylldes dagens första feederkorg med mäsk och ett par majskorn sattes dit på en liten 12:ans*Kamasan B983 krok. Det andra spöt fiskade jag med en bit korv på en större krok för att se om någon färna fanns på platsen.
Jag gjorde en liten ändring av mäskval mot sist, det fick bli en klassiker den här gången, nämligen Swedbaits Krillkung. Anledningen till bytet var för att se om detta lite mer matiga och grövre mäsk kunde locka in lite större fisk än gången innan, framförallt*mörten då som målet var inställt på de första timmarna av fiskepasset. Jag hade blandat ner lite hampaolja, ”Coconut Betaine Syrup” och majs i blandningen också.
Redan när jag kom till platsen var det en del aktivitet på ytan, så det tog inte många minuter innan det började darra till i spötoppen. Efter kanske tio minuter så satt dagens första mört, perfekt krokad i underläppen. Tyvärr var den ännu mindre än de jag fick på förra passet… Men jag konstaterade snabbt efter lite övervägande med mig själv att de små skulle snart försvinna!
Jag missar ett par bättre bugningar i quivertippen och ändrar om riggen så feederkorgen inte kan glida på huvudlinan. Nytt mäsk i korgen och sen ut igen, efter bara en minut så sitter dagens andra mört men ännu en liten. Sen får jag nog sex – åtta mörtar i samma storlek snabbt.
Jag byter ut majsen mot en liten brödbit för att se om det kan göra skillnad och efter ett par minuter så bugar toppen bra, fast fisk och nu*rycker det lite bättre i andra änden. Den här gången*var det en något större*mört i kanske 4 hektos klassen. Så snabbt på med en bit bröd på kroken igen och så ut. Ganska omgående bugar toppen igen och ännu en i samma klass*får vara uppe och vända.
Efter den mörten så blir det lugnare, tyvärr. Men jag nöter på en timme till och får upp några mindre mörtar men de stora syns inte till.
Ett par av dagens mörtar i blandade storlekar
När klockan blivit strax efter halv tio så packar jag ihop för att förflytta mig till en annan plats. Nu bytte jag fokus*och riktade in mig enbart på färnan.
Det hade blivit lite varmare i luften och solen värmde gott så kanske kunde någon visa intresse för mina beten.
Jag bröt av en bit bröd från mitt grekiska lantbröd och satte dit på en 6:ans B983 krok och fyllde upp feederkorgen. Siktet ställdes in på ett litet lugnare parti på andra sidan ån och kastet blev perfekt. Så jag satte ned spöt i spöhållaren och tänkte att står det en färna där så hugger den ganska fort. Jag satte dit en bit currydoftande burkskinka på det andra spöt och kastade ut. Sen plockade jag fram termosen och började sörpla på en kopp kaffe när jag ser att det darrar till lite lätt i spöt med brödbiten. Jag ställer ner koppen och håller handen kanske en decimeter från spöt, ännu en liten darr och jag har fullt fokus på spötoppen. Jag är beredd på ett rejält hugg vilken sekund som helst, alla sinnen är på max, pulsen stiger och så bugar spöt rejält, nästan så det flyger ur spöhållaren! Pulsen rusar, hjärtat slår på max, färnan drar direkt ut i strömmen och ger sig av nedströms. Jag får snällt följa efter för att den inte ska gå fast, jag får lyfta spöt över några buskar, krångla mig förbi ett par träd innan jag kommer till en öppnare yta där det är säkrare att håva fisken. Efter en liten stund kan jag omsluta håvnätet och den är min!
Jag tittar ner i håven och ser en fin färna, men mindre än vad jag trodde från början med tanke på fighten den gav mig. Men inte blir jag ledsen för det, pulsen och hjärtat fick sig en rejäl omgång och jag har kroppen fylld av adrenalin och fiskefrossa, magiskt!
Färnan får vila en stund i håven innan jag tar ett par snabba bilder och mäter den till 48 centimeter och en vikt på 1.64 kilo.
När jag tackat för sällskapet*så förflyttar jag mig en bit nedströms och bryter av en ny bit bröd och fäster den på kroken och kastar ut. Kaffet byts ut mot saft, någon äggmacka slinker också ned. Efter kanske femton minuter så darrar det till lite lätt i spötoppen igen, så handen vilar precis ovanför spöt och vid nästa darr så krokar jag. Men inget där, fast*halvvägs in så känner jag ett par små knyck och upp kommer en mört som är så liten så jag blir imponerad att den ens lyckas få in kroken i munnen.
Efter den mörten händer det inget mer så jag förflyttar mig igen men tyvärr blir det ingen mer färna den här dagen.
Dagens bästa bete, grekiskt lantbröd.
Även om morgonen var kall med minusgrader och frost så*var fiskarna aktiva och bjöd på ett otroligt roligt fiske!
Nu längtar man bara till helgen igen och hoppas på fortsatt bra väder så*blir det ett nytt besök!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Klockan ringde redan strax innan halv fem på morgonen, det märks verkligen att det blir*ljusare för varje dag nu. Riktigt välkommet!
Jag var framme vid dagens första plats lite innan sex, och solen var precis på väg upp så frosten på marken skulle snart vara borta. Första spöt sattes ihop snabbt och snart fylldes dagens första feederkorg med mäsk och ett par majskorn sattes dit på en liten 12:ans*Kamasan B983 krok. Det andra spöt fiskade jag med en bit korv på en större krok för att se om någon färna fanns på platsen.
Jag gjorde en liten ändring av mäskval mot sist, det fick bli en klassiker den här gången, nämligen Swedbaits Krillkung. Anledningen till bytet var för att se om detta lite mer matiga och grövre mäsk kunde locka in lite större fisk än gången innan, framförallt*mörten då som målet var inställt på de första timmarna av fiskepasset. Jag hade blandat ner lite hampaolja, ”Coconut Betaine Syrup” och majs i blandningen också.
Redan när jag kom till platsen var det en del aktivitet på ytan, så det tog inte många minuter innan det började darra till i spötoppen. Efter kanske tio minuter så satt dagens första mört, perfekt krokad i underläppen. Tyvärr var den ännu mindre än de jag fick på förra passet… Men jag konstaterade snabbt efter lite övervägande med mig själv att de små skulle snart försvinna!
Jag missar ett par bättre bugningar i quivertippen och ändrar om riggen så feederkorgen inte kan glida på huvudlinan. Nytt mäsk i korgen och sen ut igen, efter bara en minut så sitter dagens andra mört men ännu en liten. Sen får jag nog sex – åtta mörtar i samma storlek snabbt.
Jag byter ut majsen mot en liten brödbit för att se om det kan göra skillnad och efter ett par minuter så bugar toppen bra, fast fisk och nu*rycker det lite bättre i andra änden. Den här gången*var det en något större*mört i kanske 4 hektos klassen. Så snabbt på med en bit bröd på kroken igen och så ut. Ganska omgående bugar toppen igen och ännu en i samma klass*får vara uppe och vända.
Efter den mörten så blir det lugnare, tyvärr. Men jag nöter på en timme till och får upp några mindre mörtar men de stora syns inte till.
Ett par av dagens mörtar i blandade storlekarNär klockan blivit strax efter halv tio så packar jag ihop för att förflytta mig till en annan plats. Nu bytte jag fokus*och riktade in mig enbart på färnan.
Det hade blivit lite varmare i luften och solen värmde gott så kanske kunde någon visa intresse för mina beten.
Jag bröt av en bit bröd från mitt grekiska lantbröd och satte dit på en 6:ans B983 krok och fyllde upp feederkorgen. Siktet ställdes in på ett litet lugnare parti på andra sidan ån och kastet blev perfekt. Så jag satte ned spöt i spöhållaren och tänkte att står det en färna där så hugger den ganska fort. Jag satte dit en bit currydoftande burkskinka på det andra spöt och kastade ut. Sen plockade jag fram termosen och började sörpla på en kopp kaffe när jag ser att det darrar till lite lätt i spöt med brödbiten. Jag ställer ner koppen och håller handen kanske en decimeter från spöt, ännu en liten darr och jag har fullt fokus på spötoppen. Jag är beredd på ett rejält hugg vilken sekund som helst, alla sinnen är på max, pulsen stiger och så bugar spöt rejält, nästan så det flyger ur spöhållaren! Pulsen rusar, hjärtat slår på max, färnan drar direkt ut i strömmen och ger sig av nedströms. Jag får snällt följa efter för att den inte ska gå fast, jag får lyfta spöt över några buskar, krångla mig förbi ett par träd innan jag kommer till en öppnare yta där det är säkrare att håva fisken. Efter en liten stund kan jag omsluta håvnätet och den är min!
Jag tittar ner i håven och ser en fin färna, men mindre än vad jag trodde från början med tanke på fighten den gav mig. Men inte blir jag ledsen för det, pulsen och hjärtat fick sig en rejäl omgång och jag har kroppen fylld av adrenalin och fiskefrossa, magiskt!
Färnan får vila en stund i håven innan jag tar ett par snabba bilder och mäter den till 48 centimeter och en vikt på 1.64 kilo.
När jag tackat för sällskapet*så förflyttar jag mig en bit nedströms och bryter av en ny bit bröd och fäster den på kroken och kastar ut. Kaffet byts ut mot saft, någon äggmacka slinker också ned. Efter kanske femton minuter så darrar det till lite lätt i spötoppen igen, så handen vilar precis ovanför spöt och vid nästa darr så krokar jag. Men inget där, fast*halvvägs in så känner jag ett par små knyck och upp kommer en mört som är så liten så jag blir imponerad att den ens lyckas få in kroken i munnen.
Efter den mörten händer det inget mer så jag förflyttar mig igen men tyvärr blir det ingen mer färna den här dagen.
Dagens bästa bete, grekiskt lantbröd.Även om morgonen var kall med minusgrader och frost så*var fiskarna aktiva och bjöd på ett otroligt roligt fiske!
Nu längtar man bara till helgen igen och hoppas på fortsatt bra väder så*blir det ett nytt besök!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
