Jag fiskar ganska mycket. Mindre än vissa men säkert mer än många andra. Det blir alltid ett pass på minst 4-5 timmar varje helg och ofta två kortare after workturer i veckorna. Trots detta känner jag mig stressad nu, att fisketiden rinner iväg mellan mina fingrar utan att jag lyckas greppa den. Höstfisket är ju här rent tidsmässigt men knappast fångstmässigt.
Det är en märklig höst vi får uppleva i år, åtminstone i mina delar av landet. September bjöd på sommarvärme in i det sista som plötsligt, utan förvarning, övergick i minusnätter och klart, vindstilla väder. Det var som att hela naturen hamnade i chock där varken växter eller djur riktigt visste hur de skulle bete sig. Speciellt tydligt blev det när jag var ut på hemmavattnet i lördags...
Så fort termometern visade på den röda sidan av nollan gav jag mig ut på sjön. Vattnet låg fullkomligt spegelblankt, utan en tillstymmelse till krusning. Himlen var för ovanlighetens skull täckt med moln denna förmiddag vilket kändes som ett plus men som skulle visa sig vara betydelselöst. Efter 2,5 timme utan en enda kontakt åkte jag hem igen. Jag hade förvisso andra åtaganden hemma som väntade men nog hade jag kunnat fiska lite längre egentligen, om det inte varit så dött. Det är det första passet på mycket länge där jag varken känt ett enda pet eller ens sett tecken på liv i det grunda vattnet. Vanligtvis ser jag alltid sprättade betesfisk, jagande predatorer och större vitfisk som bryter ytan. Även om fisket är trögt. Men inte denna lördag. Det var som om ett vansinnigt dödligt gift spridits genom sjön som en löpeld dagarna innan denna tur. Eller hade kanske utomjordingar kommit under natten och sugit upp all fisk ur sjön för att genomföra märkliga experiment i fjärran galax?
Det mest sannolika är UFO-teorin. Men jag tänker nog ändå fortsätta att fiska i sjön framöver, bara för säkerhets skull...
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det är en märklig höst vi får uppleva i år, åtminstone i mina delar av landet. September bjöd på sommarvärme in i det sista som plötsligt, utan förvarning, övergick i minusnätter och klart, vindstilla väder. Det var som att hela naturen hamnade i chock där varken växter eller djur riktigt visste hur de skulle bete sig. Speciellt tydligt blev det när jag var ut på hemmavattnet i lördags...
Så fort termometern visade på den röda sidan av nollan gav jag mig ut på sjön. Vattnet låg fullkomligt spegelblankt, utan en tillstymmelse till krusning. Himlen var för ovanlighetens skull täckt med moln denna förmiddag vilket kändes som ett plus men som skulle visa sig vara betydelselöst. Efter 2,5 timme utan en enda kontakt åkte jag hem igen. Jag hade förvisso andra åtaganden hemma som väntade men nog hade jag kunnat fiska lite längre egentligen, om det inte varit så dött. Det är det första passet på mycket länge där jag varken känt ett enda pet eller ens sett tecken på liv i det grunda vattnet. Vanligtvis ser jag alltid sprättade betesfisk, jagande predatorer och större vitfisk som bryter ytan. Även om fisket är trögt. Men inte denna lördag. Det var som om ett vansinnigt dödligt gift spridits genom sjön som en löpeld dagarna innan denna tur. Eller hade kanske utomjordingar kommit under natten och sugit upp all fisk ur sjön för att genomföra märkliga experiment i fjärran galax?
Det mest sannolika är UFO-teorin. Men jag tänker nog ändå fortsätta att fiska i sjön framöver, bara för säkerhets skull...
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
