Jagar du BIG BITES i grumligt näringsrikt vatten har du generellt bäst chans om du håller dig ovanför språngskiktet, i synnerhet om målet är en varmvattenart som gädda! En vuxen gäddas temperaturoptimum för tillväxt är kring 20 grader.
Hej!
Hoppas att alla läsare haft en bra sommar och hunnit njuta av det riktigt fina vädret som vi åtminstone haft i Stockholmsområdet den senaste veckan. Själv har jag hunnit med lite allt möjligt efter den senaste uppdateringen som att komma tillbaks till jobbet och självklart lite fiske.
Sensommaren kan vara en liten klurig del av året att fiska på. Då vattnet är varmt äter fiskar mycket, men fortfarande kan det vara riktigt svårt att hitta produktiva områden där man kontinuerligt fångar fisk. En stor nyckel i att hitta rätt under sensommaren tycker jag är att känna till vattnets kemiska och fysikaliska egenskaper varför jag skulle vela dedikera detta inlägg med att skriva grundläggande information om hur sjöar och vattendrag fungerar, och slutligen hur man implementerar denna kunskap i sitt eget fiske.
En sjös termiska process
När ljus absorberas av vattenytan på en sjö så konverteras solstrålens energi till värme. Detta resulterar i att ytvattnet i sjöar värms upp. Under sommarhalvåret blir sjöar i tempererade områden stratifierade med varmare vatten högt upp i sjön och kallare vatten vid botten. Det varma ytlagret kallas för epilimnion och det kallare bottenlagret hypolimnion. Den zon där temperaturen sjunker kraftigt i vattenkolumnen kallas för språngskikt, termoklin eller metalimnion (många av er har säkert sett språngskiktet på era ekolod då det kan teckna sig som ett rakt streck mitt i vattenmassan när man är ute på djupt vatten).
När en termoklin väl har bildats fungerar denna som en barriär i sjön där varmt ytvatten och kallare bottenvatten får svårt att blanda sig med varandra. För att vattenmassorna skall kunna blanda sig över temperaturbarriären krävs energi som t.ex. kan komma från vind. Djupet av en termoklin i en sjö begränsas i huvudsak av en kombination av hur vindutsatt sjöns vattenyta är tillsammans med sjöns siktdjup. En klar sjö har ett djupare språngskikt jämfört med en grumlig sjö och en vindexponerad sjö har ett djupare språngskikt än en skyddad sjö.
Stratifieringen, alltså uppdelningen av vattenmassorna håller i sig hela sommaren. Eftersom språngskiktet bildar en tät och effektiv barriär mellan de två sjöhalvorna så isoleras hypolimnion, alltså området under språngskiktet mot gasutbyte med atmosfären. Då hypolimninon dessutom ligger på djupt vatten med svaga ljusförhållanden är fotosyntesen, alltså bildandet av syre från växter och plankton väldigt låg. Under hela sommaren fortsätter sjöns övre halva däremot att ha en hög produktion av växter och djur, efterhand som dessa dör av och regnar ned under språngskiktet så bryts dessa ned av bakterier på botten. Detta kan i sin tur leda till att det blir mycket låga syrehalter, eller syrebrist kring sjöars djupare partier sommartid.
Och för att omsätta detta i fiske
Att känna till kunskap likt detta är av högsta vikt för att lyckas med sitt fiske under denna period! Kring många av de sjöar och havsvikar som jag fiskar så är många vatten kraftigt övergödda och ganska grumliga. I huvudsak kommer näringen i dessa system från dålig avloppshantering, jordbruk och tätorter. Detta leder i majoriteten av de flesta högproduktiva sjöar och havsvikar att syrehalten är väldigt låg under språngskiktet med effekten att fisken helt kan fly denna zon. Vilket i sin tur gör att ifall man satsar på ett djupt fiske i ett område likt detta så kommer man ovillkorligen att kamma noll.
Även i klarare sjöar som inte är övergödda där syrebrist inte behöver vara ett problem är denna kunskap viktig att känna till. Många fiskarter har tydliga temperaturpreferenser, t.ex. är nors en kallvattensart medan abborre är en varmvattensart. Det vill säga att ifall man letar efter en bytesfisk som nors så kan man helt glömma bort samtliga av sjöns partier som ligger ovanför språngskiktet och letar man efter områden där abborren i huvudsak jagar och uppehåller sig så är det oftast bäst att leta ovanför språngskiktet där vattnet är varmare.
En sjös näringshalt kan enkelt läsas av på vattenvegetationen som växer i sjön. Typiskt för näringsrika sjöar är breda och täta bestånd av bladvass och flytbladsväxter som näckros. I riktigt näringsrika sjöar finns oftast endast övervattensvegetation då vattnet är så grumligt att inget ljus når ned till botten. Den näringsrika sjön har typiskt ett språngskikt högt upp i vattnet och låg syrehalt på djupare vatten.
Näringsfattiga sjöar har klart vatten och stort siktdjup. I en näringsfattig sjö kan syreproduktion av växter och alger ske ned på djupt vatten tack vare det stora siktdjupet. Språngskiktet är beläget på djupare vatten jämfört med näringsrika sjöar.
I Sverige provfiskas tusentals sjöar med standardiserad provfiskemetodik varje år. Uppdragen sker oftast inom ramen för miljöövervakning av Länsstyrelser och kommuner. I provfiskerapporterna kan man oftast studera fångsten av olika fiskarter i sjöns olika djupzoner, hur temperaturen och vattnets skiktning varit vid provfisketillfället och ibland även sjöns syrenivåer. Provfiskerapporter är ovärderlig information för att lära sig mer kring hur fisk och sjöar fungerar!
Enligt min erfarenhet är sensommaren den tid på året då man skall downsiza som minst. Vattnet är varmt och gäddorna behöver mycket energi. Fiska stora beten som rejäla swimbaits!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
