Texas-rig | Gäddsyndrom

[Gäddsyndrom]

Jag har snöat in på abborrfiske, som ni kanske har märkt. Gäddorna låter sig inte fångas i mina hemmavatten under sommaren utan gömmer sig under lager av växtlighet. Då tid och möjlighet att ta sig till bättre gäddvatten oftast saknas får man lösa fiskeabstinensen på annat sätt; att istället fiska abborre bland växtligheten. Borrarna går ut mer mot sjöarnas mitt där näckrosorna växer något glesare och där det blir möjligt att faktiskt flippa beten i hålorna. Jag önskar att större gäddor kunde bete sig likadant men än så länge har jag aldrig fått en gädda över 2 kilo där ute.

Alltså, abborrfiske. Och vad passar väl inte bättre bland näckrosorna än Texas? Jag tänkte här beskriva hur jag gör mina riggar samt lite teknik vid jiggning (tänk på att jag är nybörjare på detta...).

Detta behöver man (förutom ett snabbt spö med hyfsad ryggrad och känslig topp samt tillhörande rulle med runt 0,10 flätlina):

• Tafsmaterial - Fluorocarbon i ca 0,35 mm. Har man extremt gäddrika vatten (som jag) duger inte fluo. Jag kör med (som på bilden) Darts Carbon Coated Wire 15 lb. Ett prisvärt material som är enkelt att knyta men som dessvärre kinkar lite väl enkelt. Men när wiren inte kostar mer än 5 kr/meter så kan man ju kosta på sig att knyta en ny bara.

• Bulletvikter - Jag har provat med vanliga rundbly (samt päronbly där jag klippt bort metalltråden) och det går men fastnar mer i växterna. Bullet är klart att föredra och finns i olika varianter. Det miljövänliga valet är naturligtvis tungsten (då blir sänkena även mindre då bly är lättare) men dessa är betydligt dyrare. Sedan finns också bly. Jag önskar att jag kunde säga att de på bilden är tungsten men när jag stod i affären så blev jag snål och valde bly. Dumt, jag vet! Båda varianterna finns i olika färger och om det har någon betydelse vet jag inget om. Val av vikter beror på fiskedjup men 3/8 oz (10,6 g) passar det grundare fisket medan 1/2 oz (14 g) det djupare. Det finns också både lättare och tyngre men de har jag ännu inte haft anledning att prova.
• Glaspärlor - för klickandets skull. Pärlorna skyddar förstås knuten på kroken men har som främsta uppgift att skapa ett klickande ljud mot sänket vid jiggning. Ta därför inte dotterns färgrika plastkulor som hon tillverkar halsband av; de låter inte lika mycket som de av glas. Även här finns olika färger, huruvida det har betydelse.

• Offsetkrok - Det finns en rad olika fabrikat men de enda jag har provat är Gamakatsu Hook Worm Offset EWG storlek 1 eller 1/0, beroende på betesval. Riktigt bra krok!

• Lekande - jag kör med Darts Super Rolling nr 12.

Klipp av önskad längd material, 40-45 cm brukar vara lagom. Knyt fast materialet i lekandet med en grinnerknut.

Till ovan nämnda wire används bara tre varv!

Trä på bulletvikten med spetsen mot lekandet och sedan kulan. Knyt fast kroken med ytterligare en grinner. Klart!

För att sedan trä på jiggen kan man göra så här:

Stick in kroken i nosen och ut igen under "hakan"

Trä upp jiggen till nosöglan och snurra runt den så att kroken pekar mot buken.

Böj kroppen och stick in kroken mitt i buken och se till att den kommer ut även i ryggens mitt.

Klart!

Sedan är det bara att dänga bland växtligheten. Men hur ska man göra då? Ja, det beror ju förstås på vilket djup man fiskar på och vilken temperatur vattnet har. Det enda jag rimligtvis kan berätta är hur jag gör i släta dybottensjöar med max två meters djup. Efter utkast - låt sjunka till botten (tar ungefär en sekund i dessa sjöar...). Gör ett par, tre snabba ryck med spötoppen samtidigt som all slacklina vevas in. Försök att rycka lite snärtigt så får jiggen mer liv samt att glaskula mot bulletvikt åstadkommer mer ljud. Håll noga utkik på den sträckta linan medan tacklet sjunker - de flesta huggen kommer här! Så fort linan slackar har tacklet nått botten och det är bara att börja om. Som ni förstår blir det ganska snabbt fiske när djupet inte överstiger 2 meter. Viktigt är dock att verkligen låta bulletvikten nå botten då den skapar små moln i dyn vid nedslaget. Detta kan trigga abborrar att följa efter och sluka betet i nästa "drop." Vid riktigt trögt fiske har jag ibland lyckats att trigga igång borrarna genom att bara släpa hem tacklet längs botten, med små knyckar, lämnandes ett spår av upprört damm i dyn. Då kan bottentryckande och tjuriga borrar bli helt galna, simma efter och suga i sig betet. Vid denna typ av bottenfiske har jag förstått att en Carolina-rig kan vara ännu mer effektiv. Men dit har jag inte riktigt kommit ännu.

Hoppas att någon har fått hjälp och/eller inspiration av dessa rader och ha nu ett riktigt skitfiske på er, så länge!



Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)