En lugn myshelg med Sara resulterade i lite fiske trots allt. På lördagseftermiddagen begav oss ut i den skånska sommaren och smaskade i oss en svalkande glass vid smultronstället. Därefter tog vi en promenad ner till bäcken och precis som befarat svärmade danicorna.
Sommartider, hej hej, sommartider!
Danicatider, hej hej, danicatider!
Lustigt nog växer det gott om smultron vid mitt lilla smultronställe.
Bäckens giganter hade lämnat sina gömställen och intagit de bästa ståndplatserna, men lättlurade var de verkligen inte. Efter en resultatlös repa i de nedre partierna begav vi oss istället till de något djupare poolerna. Precis bredvid ett överhängande buskage såg vi resterna av ett vak - oroligt vatten & småbubblor som sakta flöt nerströms.
En stor danicaimitation knöts på & kastades ut och från djupet steg en stor öring som lugnt sörplade i sig flugan. God save the queen - mothugg - och nu började helvetet. Fisken rusade rakt in under buskar, näckrosor & rötter, men efter ett par nervösa minuter gled den till slut in i håven. En kilosfisk - vilket är att betrakta som en av bäckens absolut största - wow!
En fantastiskt vacker öring på cirka 46 centimeter.
Wow - som jag har längtat efter denna drömfisk!
Danicorna fortsatte att svärma hela kvällen, men dessvärre gjorde myggjävlarna likaså. Efter ett par timmar kliade det precis överallt och då var det dags att ge upp.
De stackars danicorna blev attackerade från alla håll och kanter.
Ännu en skönet som smaskade i sig danicor som snubblade runt på vattenytan.
Söndagen spenderades också vid smultronstället. Enligt rykten skulle sommarkantarellerna ha tittat fram, men några sådana fann vi dessvärre inte under våra skogspromenader. Lika bra var väl det, för mina svampkunskaper är snudd på obefintliga och jag skulle garanterat ha plockat helt fel.
Inga svampar, men färgsprakande smörblommor fanns det gott om.
Kring lunchtid hade kläckningarna fortfarande inte riktigt kommit igång och den frenesi som rådde bland fiskar & fåglar under lördagen var ett minne blott. Istället riktade jag all min uppmärksamhet på ett par soldyrkande gräskarpar som i lugn & ro smaskade i sig dunbollar & annat grönt som låg lite varstans på vattenytan i en närliggande damm.
Jag mäskade med klöverblommor & dunbollar för att få igång deras aptit och så långt gick allt helt enligt plan. Min brödfluga gned jag in med lite saft från klöverblommorna efter att karparna fullständigt hade nonchalerat dess existens. Extremt försiktigt steg en av gräskarparna och började mumsa på den marinerade brödflugan. Mothugget blev för ivrigt - flugan rycktes ur munnen och karpen hann troligtvis inte ens känna att något var fel. En halvtimme senare kom nästa påslag men likförbannat samma resultat.
Ytterligare en halvtimme senare - tredje gången gillt - fastnade karpen äntligen på kroken efter ett behärskat mothugg. En brutal fight inleddes och det tog åtminstone tjugo minuter för mig att landa den kraftfulla varelsen med mitt Loop Cross S1 #4. Väl i håven uppskattades gräskarpen till cirka fem kilo och efter snabb fotosession sattes den varsamt tillbaka i sitt rätta element. Art #14 - på torrfluga dessutom - check!
Brutal kamp - gräskarp kommer jag tveklöst att fiska igen!
Denna mystiska varelse har gäckat mig i flera år - äntligen fick jag mig en närmre titt.
Naturligtvis fick den simma hem igen.
Kvällen bjöd på korvgrillning och återigen ett vackert skådespel av dansande danicor & vulgator. Öringarna var som tokiga och vattenytan exploderade titt som tätt i våldsamma vak & imponerande hopp. Fisket däremot lämnade en del att önska, men vad gör väl det när man bjuds på underhållning i världsklass? Tack för den här gången, på återseende!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Sommartider, hej hej, sommartider!
Danicatider, hej hej, danicatider!
Lustigt nog växer det gott om smultron vid mitt lilla smultronställe.
Bäckens giganter hade lämnat sina gömställen och intagit de bästa ståndplatserna, men lättlurade var de verkligen inte. Efter en resultatlös repa i de nedre partierna begav vi oss istället till de något djupare poolerna. Precis bredvid ett överhängande buskage såg vi resterna av ett vak - oroligt vatten & småbubblor som sakta flöt nerströms.
En stor danicaimitation knöts på & kastades ut och från djupet steg en stor öring som lugnt sörplade i sig flugan. God save the queen - mothugg - och nu började helvetet. Fisken rusade rakt in under buskar, näckrosor & rötter, men efter ett par nervösa minuter gled den till slut in i håven. En kilosfisk - vilket är att betrakta som en av bäckens absolut största - wow!
En fantastiskt vacker öring på cirka 46 centimeter.
Wow - som jag har längtat efter denna drömfisk!
Danicorna fortsatte att svärma hela kvällen, men dessvärre gjorde myggjävlarna likaså. Efter ett par timmar kliade det precis överallt och då var det dags att ge upp.
De stackars danicorna blev attackerade från alla håll och kanter.
Ännu en skönet som smaskade i sig danicor som snubblade runt på vattenytan.
Söndagen spenderades också vid smultronstället. Enligt rykten skulle sommarkantarellerna ha tittat fram, men några sådana fann vi dessvärre inte under våra skogspromenader. Lika bra var väl det, för mina svampkunskaper är snudd på obefintliga och jag skulle garanterat ha plockat helt fel.
Inga svampar, men färgsprakande smörblommor fanns det gott om.
Kring lunchtid hade kläckningarna fortfarande inte riktigt kommit igång och den frenesi som rådde bland fiskar & fåglar under lördagen var ett minne blott. Istället riktade jag all min uppmärksamhet på ett par soldyrkande gräskarpar som i lugn & ro smaskade i sig dunbollar & annat grönt som låg lite varstans på vattenytan i en närliggande damm.
Jag mäskade med klöverblommor & dunbollar för att få igång deras aptit och så långt gick allt helt enligt plan. Min brödfluga gned jag in med lite saft från klöverblommorna efter att karparna fullständigt hade nonchalerat dess existens. Extremt försiktigt steg en av gräskarparna och började mumsa på den marinerade brödflugan. Mothugget blev för ivrigt - flugan rycktes ur munnen och karpen hann troligtvis inte ens känna att något var fel. En halvtimme senare kom nästa påslag men likförbannat samma resultat.
Ytterligare en halvtimme senare - tredje gången gillt - fastnade karpen äntligen på kroken efter ett behärskat mothugg. En brutal fight inleddes och det tog åtminstone tjugo minuter för mig att landa den kraftfulla varelsen med mitt Loop Cross S1 #4. Väl i håven uppskattades gräskarpen till cirka fem kilo och efter snabb fotosession sattes den varsamt tillbaka i sitt rätta element. Art #14 - på torrfluga dessutom - check!
Brutal kamp - gräskarp kommer jag tveklöst att fiska igen!
Denna mystiska varelse har gäckat mig i flera år - äntligen fick jag mig en närmre titt.
Naturligtvis fick den simma hem igen.
Kvällen bjöd på korvgrillning och återigen ett vackert skådespel av dansande danicor & vulgator. Öringarna var som tokiga och vattenytan exploderade titt som tätt i våldsamma vak & imponerande hopp. Fisket däremot lämnade en del att önska, men vad gör väl det när man bjuds på underhållning i världsklass? Tack för den här gången, på återseende!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
