*Mickes far, Jan, brukade ofta ge råd och tips om att fiska i fjällen och ett av de första råden var att ”lära sig skita på fjället”. Vi skrattade väl lite åt det just då men efter en stunds funderande är det faktiskt genomtänkt! Alla lär väl komma fram till sin favoritplats och sitt favoritsätt men vi måste kunna visa och lära åtminstone barnen.
Att som karl pinka på fjället är väl ingen större konstighet. Men som barn eller kvinna är det, i början, inte lika enkelt. Och det saknas ju en bekväm sitt-ring för det tyngre behovet!
Pinkandet, nr 1, ska gärna kunna göras förhållandevis nära tältet. Då är det bra om man sett ut en sten eller en särskild buske där alla, som gör det stående, pinkar. En pinke-sten-buske. Även om det inte är farligt vill man ju inte gärna sätta sig ner där någon har pinkat. Man vill heller inte behöva gå särskilt långt om man behöver pinka på natten.
Uträtta behoven i vattnet då? Nils Hallberg på Naturvårdsverket tipsar om att det enligt*Allemansrätten*inte är tillåtet vilket man ju kan anse vara sunt förnuft! Det känns bättre att dricka vattnet om man inte pinkat just där.
För kvinnor är det skönt att få lite avskildhet, så därför är en egen sten att föredra som man kan sätta sig bakom.
*Och nummer 2?
För egen del kunde jag förr gå tre-fyra dagar utan att behöva uträtta detta behov och det berodde nog mest på avsaknaden av en riktig toalett. Men om man ska kunna stanna på fjället mer än ett par dagar har man till slut inget val – man måste bara!
Som med många andra saker är det bra att vara förberedd. Som grund innebär det att man alltid har med sig toapapper och vi brukar faktiskt ha en personlig rulle för var och en. Att vara förberedd innebär också att myggmedlet finns lätt tillgängligt när byxorna åker ner! Myggproblemet kan minskas genom att välja ett ställe där det blåser. Håll då bara i toarullen så den inte blåser bort. I så fall är det bra att ha en radio för att kalla på hjälp!
En bra plats.
När man ska hitta en bra plats och kan ju tiden spela roll.* Har man bråttom så har man! Finns det ett torrdass så går man naturligtvis dit men annars bör man leta plats en bit från tältet enligt tre principer:
-Något att luta sig mot
-Något att sitta på
-Något att hänga i
Och av dessa behöver man uppfylla minst en.
Något att luta sig mot innebär en sten, stubbe eller ett träd där man gärna kan ställa toarullen och myggmedlet nära till hands. Fördelen med detta sätt är att man inte behöver sätta sig på något vasst eller obehagligt men det innebär också att man lätt kan bli trött i benen eftersom man sitter som i ”jägarvila”. Själv föredrar jag detta sätt eftersom man enklare kan uträtta både nr 1 och 2 samtidigt.
Något att sitta på är naturligtvis med rumpan utöver en kant och kan vara på en slät sten eller en liggande tjock gren. Det kan vara lite knepigt att uträtta båda behoven samtidigt men om man hittar något slätt underlag är detta mer bekvämt än att luta sig mot något.
Micke har en märklig förmåga att hitta perfekta ställen som uppfyller båda dessa principer. Den ideala platsen är nog två stockar eller stenar på olika höjd, som erbjuder både något att sitta på och luta sig mot.
**
Något att hänga i innebär att man knyter ett rep runt ett träd som man antingen håller i eller knyter andra änden om midjan. Ganska bekvämt men lite omständligt att få till så att det blir bra. Man kan också hålla ena armen runt ett träd och luta sig bakåt. Det är inte lika bekvämt men bra som nödlösning om det är bråttom.
Var än man nu uträttat nr 2 kommer det ju att bli en liten hög med toapapper. I de flesta fall kan man täcka detta med mossa. Då blir det lite trevligare att komma tillbaka till samma plats. Om det kan göras på ett säkert sätt brukar vi elda upp pappret först innan resten täcks över med mossa.
Med små barn händer ju ”olyckor” efter att man lämnat blöjorna hemma. Både i byxorna och i sovsäcken. Det jobbigaste (hittills?) var diarré som ”fyllde byxorna”. Det var nära noll grader kallt, på kalfjället och i snålblåst. Då fick man offra någon tröja eller så att tvätta rent med och en hel rulle toapapper. Efter detta blev det omstoppning (med mössa!) i den varma sovsäcken och underställ och regnbyxor fick ersätta fjällbyxorna tills de var tvättade och hade torkat igen. Trots detta var det glada miner igen dagen efter. Barnen behöver mer hjälp på fjället än hemma och först vid 11 års ålder klarade*våra barn sig helt själv med nr 2 -på fjället alltså. Nu är det inga konstigheter och barnen brukar till och med leta alternativa ”nr 2-platser” för oss alla!
Favoritställning för nr2?Det kan hända olyckor med vuxna också. Själv fick jag diarré efter för mycket frystorkad mat nedanför Sylarna i Jämtland. När kalsongerna började ta slut fick jag ovetande om allemansrätten springa ut på natten i bäcken och uträtta nr 2. Nästa morgon hade några andra fjällturister satt upp sitt tält straxt nedanför oss och hämtade vatten i bäcken. De fick aldrig veta vad som hänt!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Att som karl pinka på fjället är väl ingen större konstighet. Men som barn eller kvinna är det, i början, inte lika enkelt. Och det saknas ju en bekväm sitt-ring för det tyngre behovet!
Pinkandet, nr 1, ska gärna kunna göras förhållandevis nära tältet. Då är det bra om man sett ut en sten eller en särskild buske där alla, som gör det stående, pinkar. En pinke-sten-buske. Även om det inte är farligt vill man ju inte gärna sätta sig ner där någon har pinkat. Man vill heller inte behöva gå särskilt långt om man behöver pinka på natten.
Uträtta behoven i vattnet då? Nils Hallberg på Naturvårdsverket tipsar om att det enligt*Allemansrätten*inte är tillåtet vilket man ju kan anse vara sunt förnuft! Det känns bättre att dricka vattnet om man inte pinkat just där.
För kvinnor är det skönt att få lite avskildhet, så därför är en egen sten att föredra som man kan sätta sig bakom.
*Och nummer 2?
För egen del kunde jag förr gå tre-fyra dagar utan att behöva uträtta detta behov och det berodde nog mest på avsaknaden av en riktig toalett. Men om man ska kunna stanna på fjället mer än ett par dagar har man till slut inget val – man måste bara!
Som med många andra saker är det bra att vara förberedd. Som grund innebär det att man alltid har med sig toapapper och vi brukar faktiskt ha en personlig rulle för var och en. Att vara förberedd innebär också att myggmedlet finns lätt tillgängligt när byxorna åker ner! Myggproblemet kan minskas genom att välja ett ställe där det blåser. Håll då bara i toarullen så den inte blåser bort. I så fall är det bra att ha en radio för att kalla på hjälp!
En bra plats.
När man ska hitta en bra plats och kan ju tiden spela roll.* Har man bråttom så har man! Finns det ett torrdass så går man naturligtvis dit men annars bör man leta plats en bit från tältet enligt tre principer:
-Något att luta sig mot
-Något att sitta på
-Något att hänga i
Och av dessa behöver man uppfylla minst en.
Något att luta sig mot innebär en sten, stubbe eller ett träd där man gärna kan ställa toarullen och myggmedlet nära till hands. Fördelen med detta sätt är att man inte behöver sätta sig på något vasst eller obehagligt men det innebär också att man lätt kan bli trött i benen eftersom man sitter som i ”jägarvila”. Själv föredrar jag detta sätt eftersom man enklare kan uträtta både nr 1 och 2 samtidigt.Något att sitta på är naturligtvis med rumpan utöver en kant och kan vara på en slät sten eller en liggande tjock gren. Det kan vara lite knepigt att uträtta båda behoven samtidigt men om man hittar något slätt underlag är detta mer bekvämt än att luta sig mot något.Micke har en märklig förmåga att hitta perfekta ställen som uppfyller båda dessa principer. Den ideala platsen är nog två stockar eller stenar på olika höjd, som erbjuder både något att sitta på och luta sig mot.**
Något att hänga i innebär att man knyter ett rep runt ett träd som man antingen håller i eller knyter andra änden om midjan. Ganska bekvämt men lite omständligt att få till så att det blir bra. Man kan också hålla ena armen runt ett träd och luta sig bakåt. Det är inte lika bekvämt men bra som nödlösning om det är bråttom.Var än man nu uträttat nr 2 kommer det ju att bli en liten hög med toapapper. I de flesta fall kan man täcka detta med mossa. Då blir det lite trevligare att komma tillbaka till samma plats. Om det kan göras på ett säkert sätt brukar vi elda upp pappret först innan resten täcks över med mossa.
Med små barn händer ju ”olyckor” efter att man lämnat blöjorna hemma. Både i byxorna och i sovsäcken. Det jobbigaste (hittills?) var diarré som ”fyllde byxorna”. Det var nära noll grader kallt, på kalfjället och i snålblåst. Då fick man offra någon tröja eller så att tvätta rent med och en hel rulle toapapper. Efter detta blev det omstoppning (med mössa!) i den varma sovsäcken och underställ och regnbyxor fick ersätta fjällbyxorna tills de var tvättade och hade torkat igen. Trots detta var det glada miner igen dagen efter. Barnen behöver mer hjälp på fjället än hemma och först vid 11 års ålder klarade*våra barn sig helt själv med nr 2 -på fjället alltså. Nu är det inga konstigheter och barnen brukar till och med leta alternativa ”nr 2-platser” för oss alla!
Favoritställning för nr2?Det kan hända olyckor med vuxna också. Själv fick jag diarré efter för mycket frystorkad mat nedanför Sylarna i Jämtland. När kalsongerna började ta slut fick jag ovetande om allemansrätten springa ut på natten i bäcken och uträtta nr 2. Nästa morgon hade några andra fjällturister satt upp sitt tält straxt nedanför oss och hämtade vatten i bäcken. De fick aldrig veta vad som hänt! Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
