I yngre år lockades jag av att se och hitta bortglömda platser och, även om verkligheten blev en annan, så ville jag bli arkeolog. Och detta var innan Indiana Jones!I 13–14-årsåldern började jag och Micke fiska från båt i Valjeviken men också att vandra längs Skåne- och Blekingeleden. Några år senare var faktiskt alla sträckorna på Skåneleden avverkade inklusive utvandrarleden i Småland. Micke var som barn väldigt ofta på fjället och för egen del ägnades 80-talets somrar med fjällvandringar i Jämtland och Lappland förutom att fiska hemomkring i Ivösjön och Valjeviken. Militärtjänsten bidrog till kunskaper i att bo i fält men uppskattades väl mest efteråt.
Blekingeleden i februariSå varför 140 mil till Arjeplog då? Ja, det enkla svaret är väl att Micke bodde där fram tills han fyllde 11 år. Mickes gamla dagmamma, Karin, bjuder fortfarande på Perkulator-kaffe med tilltugg varje år och har blivit en del i resan norrut. Mickes far var aktiv jägare och flugfiskare och gav därför många råd och tips från just det området. Vi flyger fortfarande helikopter med Janne på HeliAB, som alltid frågar Micke ”har katta fått nå mat?” efter en episod när han var liten och inte ville äta upp. Men med handen på hjärtat var det väl äventyret som lockade oss mest till att åka till Arjeplog som vuxna.Min far, Bror (ja, man kan faktiskt heta så), frågade mig en gång varför jag tyckte om att bo i tält, sova på marken, vara i ödemarken och bära på tung packning. Det jag svarade då var kontrasterna och det skulle jag nog svarat idag också. Kontrasterna mellan kranens varmvatten och jokken. Tystnaden och det ständiga bruset från gatan eller fläkten. De snöklädda fjälltopparna och grannens tegel-tak. Att uppskatta en varm dusch och inte ta den för given. Med andra ord skulle jag inte vilja flytta till eller bosätta mig på fjället. Bara besöka och lämna det utan annat än med några fotspår. Bara ta hem ett laddat själsligt batteri, minnen och fotografier. Uppleva kontrasterna.
SartajåkkåAtt definiera vad som är vackert är väldigt olika. Vissa anser att en storstad som Stockholm eller New York är vacker medan andra säger det samma om Bromölla. Barnen svarar kanske en teckning, Kitty eller Hockeymålet. Det är självklart inte digitalt men för min och Mickes del är vyerna och tystnaden det som ska omgärda fiskeplatsen. Då blir det en vacker plats. Men visst fiskar vi från båten hemma i skärgården också och det kan vara väl så vackert.
Svanödlorna i BromöllaOch vi letar fortfarande efter nya, bortglömda fiskeplatser med vackra vyer, tystnad och kilosöringar där vi helst delar upplevelsen med barnen. Barnen kanske känner sig lite som Indiana Jones då?Så varför till fjällen? Jo, för kontrasterna, vyerna, tystnaden, fisket och äventyret. Varför inte starta barnens äventyr med en delsträcka av Skåneleden eller någon annan led där ni bor? Eller åk direkt till fjällen!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
