Hur börjar man berättelsen om gårdagens galna stor-gäddfiske? En helg galen dag, en dag jag drömt att få uppleva… Och igår kom den… Det är fortfarande bara ett blurr av stora gäddor och jag har inte lyckats sortera ut intrycken ännu. En svit på 11.3, 8.4, 8.2, 7.7, 6.5, 5.8, 5.8 osv med bara en gädda under tre kilo och ca 15 landade är svår att hantera. Men jag ska försöka få med er på resan… Jag ber om ursäkt om det blir lite långt inlägg men det finns inget kort sätt att beskriva denna berg och dalbana till dag.
Upprinnelsen var såklart långhelg. Då ska det fiskas. Peter och jag kom överens om torsdagen. Vi började dividera om plats… Gulan står ju på trailer så allt inom 1-2 timmar från Stockholm var upp på tal. Mälaran, Furan, Sörmland osv hur långt har leken kommit, var har vi bäst chans att inte komma mitt i leken? Mitt i dividerandet slängde jag iväg en fråga till Mats, min kompis från Rügen som bor nästgårds om han ville följa med. Svaret dröjde 3s… Ja! Coolt – tre fiskare, men vart? Efter tips från vår kompis Jake the Cake nere i fyrfingerland slöt vi oss till att skärgården nere i Sörmland antagligen var det bästa alternativet. Dock var vi inte övertygade om att ens detta var ett bra alternativ maa lek men… En dålig dags fiske slår en bra dag på kontoret :-) Det slår det mesta faktiskt!
Det är viktigt med utrustning. Jag tror Gulan var den bäst utrustad båten i hela skärgården igår
Fullt medvetna om att vi kunde ha en riktigt trög framför oss träffades vi kl. 8 hemma hos mig. Förutsättningarna kändes inte som de bästa. För oss okänt vatten där vi bara kunde några få platser, mitt i/slutet av leken, väderomslag och nordlig vind kanske påverkade oss något. Men vi hade kommit överens om att ta en soft dag, bara njuta av att komma ut och se vad som hände så vi hade inte satt nån press på oss själva.
Vi öste i prylarna och de blev många. Jag kan ju packa tungt och Mats är en kille i min stil. Han grymtade missnöjt när han insåg att han INTE kunde plocka med hela monsterbagen – underbart! Samtidigt möttes Peter av lite skepticism från både mig och Mats när han i minimalistisk anda kom med bara en hink med bara 20 beten. Var är resten liksom :-) Med bilsidorna bågnande utåt rullade vi söderut.
En liten ny feature på Gulan. Ett litet ekolod fram. Det användes frekvent för att kolla om var i rätt temperaturområde
Efter sedvanlig urlastning, påklädning och sjösättning sätter vi oss i båten. Vrider nyckeln och det knäpper till… Men inget mer. Motorn död. Härligt! Har jag lockat boysen ner till Sörmland och sen kan vi inte komma ut. Där tappade jag sugen rejält. Lätt irriterad börjar felsökningen. Allt fungerade ju hemma men här är allt dött. Felsökning, felsökning, felsökning. Vi kopplade in batteriet till elmotorn i stället. Allt startar :-) Batterifel alltså! Iväg leta mack och köpa nytt batteri, dumpa det gamla och tillbaka igen. Nu hade jag äntligen lyckats lugna ner mig tillräckligt och svetten från irritationen lagt sig lagom till det var dags att koppla in det nya batteriet. På med polskorna vrid på nyckeln. Inget!!! Psykbryt! Det funkade ju med elmotor-batteriet. Då får jag för mig att dra åt polskorna hårdare och vroooom! Motorn funkar. Då vad det förmodligen inte fel på det gamla batteriet och det dumpade ju på macken. Pucko!
Jaja inget ont som inte har ngt gott med sig. Under tiden som jag svettas och svär börjar Peter snacka med ägaren till båten som precis sjösatt. Det visar sig att han är mycket trevlig pensionerad fiskeguide som ska ut och dra strömming med barnbarnen. Han får några tips på både platser och betesfärger. När vi*våldsamt försenade (klockan hade hunnit bli 12)*åker från hamnen gör vi det (iallafall inte jag) utan*alltför stora förhoppningar. Irriterade på strulet, sena och lätt stressade väljer vi att testa ett av hans tips först. Det var ju ett av de närmsta alternativen. Elmotoravstånd faktiskt… *Vi hade ju sagt att vi skulle ta det soft så ingen hets… Guidens tips, det visade sig förmodligen vara the tips of a lifetime men det hade vi inte fattat ännu!
In i viken. Jag tappar sugen ännu mer. Gyttjegrumligt, en meter djupt vatten och tre båtar förutom vi som fiskar en relativt begränsad yta. Vi hittar en plats utanför en glugg/minivik i vassen där vi inte ligger ovanpå någon annan och vi kan börja fiske. Jag som numera kan tituleras Trueglide-Junkie sätter på min Guppie, Mats kör en ljus Buster Jerk och Peter sätter, mot alla regler, på en riktigt mörkbrun, murrig Wingman med kopparton och vi börjar kasta. Vi kan inte fiskat mer än fem minuter innan jag hör Peter med hög, upphetsad röst, nästan i falsett (Peter har ju varit på audition för BeeGees) först säga FISK och direkt efter HÅÅÅÅV! DEN ÄR STOOR! Den vältrar sig i ytan som en krokodil, rullar och skojar innan jag lyckas håva den. Sen är det kalabalik i båten. Fisken ligger i håven och hämtar sig när vi yra i hatten, fulla av adrenalin allihop, tar fram*våg, säck mm för en försiktig men spännande avkrokning. Vi hade inte förberett båten på en så stor fisk (man jinxar ju då). Efter mycket mek lyckas vi väga fisken till 8,2 kg och 104 cm. Skönt då att ha en stor håv där fisken kan vila och hämta sig när vi stökar i båten. Vilken början :-) Peter jublade, skakade och satte sig ner för att*pusta ut adrenalinet. Det är startskottet på ett bonanza med fina gäddor, för Peter och Mats…
En liten nätt 8.2.a. Bra inledning på dagen
Vi ligger ankrade och fiskar runt båten. Peter går ut hårt och plockar några stycken och Mats tar en på 6.8. Jag måste erkänna att här det började bli lite blurrigt. Pojkarna drar den ena fina gäddan efter den andra och jag känner inte ett pet. Det liksom flyter ihop. En massa kast fulla av ingenting avbryts av att Peter eller Mats ropar fisk! Vi börjar dock få rutin hanteringen av storgäddan. Alla har sina roller klara, håvningarna funkar bra, avkrokningarna går snabbt, säckning och vägning går som en dans. Kalabaliken från den första gäddan är som bortblåst.
Peter on fire och njuter av livet. Härligt!
Lagmaskinen i arbete. En håller håven, en lyfter och gör vågen redo
… för att sen göra klart för snabbt foto innan återutsättning. Viktigt att maskinen funkar så att gäddan inte blir stressad och kan tillbringa så kort tid som möjligt över ytan
Beviset på lyckat fiske – blodiga knogar
Rätt vad det är säger Mats, inte särskilt upphetsat Ja! Fisk! och tar hem den. När den visar sig i ytan ser vi storleken. Den är STOR. En riktig feting har fattat tycke för McPiken!!! Sen bjuder den Mats på en dans som heter duga. Hans styva St Croix står som i en tajt båge när den drar ner under båten. Efter lite bök, fisken var så stor att den inte gick i Peters megahåv, ligger den där… I håvnätet… Med jigggen i håvgarnet. Den hade suttit dåligt och kunde lätt klivit av under drillen men Mats var rutinerad och höll press hela vägen. Snyggt! När vi plockar upp den ser vi verkligen hur stor den är. En gris. Utan tvekan den största gäddan jag sett någonsin vilket bekräftas av vägningen och mätningen. 11,2 kg – 114 cm!!! Så jäkla kul och vilket fiske… För dem…
Ja det är bara att gratulera. Bra fiskat och vilken fisk! Snyggt Mats! McPike var betet för dagen
Man kan inte få för många bilder på stora gäddor. Kolla storleken på huvudet. Lovely! Ser ut som Mats är kär
När vi tar lunchpaus kl. 15 kan vi summera 5-6 gäddor i båten och jag har inte känt ett pet. Peter 3-4 fiskar, Mats 2-3 st med topp på *11.3, 8.2 och resten på 4, 5 och 6.5 kg… Och utanför låg en båt från en guidefirma och de drog bra med fisk. Å ena sidan var jag superglad för pågarnas underbara fiske. Å andra sidan hade frustrationsnivån nu nått rekordnivåer. Det enda jag känt i fiskväg var en braxrygg jag studsat i och lämnat ett fjäll på kroken. Men lunch och kaffe kan göra underverk… Kroppsandarna återvände och vi var redo för rond 2.
Vi kanske ska döpa om McPike till McBrax? Den drog PB brax till Mats igår :-)
Tricket hade varit långsamt fiske med shallowriggade gummin. Med undantag för en Mats tog på en ål, hade alla kommit på Wingman och McPike. Jag tyckte jag fiskat långsamt men förmodligen hade frustrationen och irritationen över motorn inte gett mig tålamod att fiska tillräckligt långsamt. Nu började jag komma tillbaka, känna mig bekväm, hitta rytmen och fiska långsammare. Det gav snart utdelning och dagens minsta fiska på “bara” tre kg fick syna insidan. Sen började det rulla på även för mig. Klunsarna kom i strid ström. Peter tog några finingar till. Jag tog några till helt plötsligt hade jag lika många som Mats. Ingen bjässe ännu, men jag fångade fisk. Fiske är, iallafall för mig, väldigt mycket ett mindgame. Det gäller att vara i “zonen”. Då fiskar man effektivt och jag var tillbaks i zonen. Mats var ur zonen och började till och med misströsta sin McPike i papegoj som gett honom 11.2:an…
Äntligen med i matchen! Tack för titten gumman!
Jag var lite vilsen och funderade vad jag skulle sätta på för bete. Min Abstain swimmer från TN-lures hade fiskat bra, men min Golden shiner behövde sitta på bänken lite för den var sliten i gummit.*Det blev*samma bete i motoroil.*När jag drar iväg första kastet ringde Danne ringde för att kolla läget och jag hör Peter säga “ja Mange är fortfarande på dagiset och fiskar hahaha…”. Precis då känner jag hugget, saftar i ett mothugg och det blir stumt, spöt stor i en tajt båge och sen gungar det, tunggungar rejält 35-40 meter bort och det börjar skaka lite i knäna. Både Peter och Mats ser mothugget och ser att det tyngd i änden på min lina. Peter avslutar Danne med “Mangeharstorfiskhej” och sen börjar kampen. Jag vinner meter för meter och till slut ser jag fisken och ser att den sitter dåligt krokad… Magpirr. Precis innan håvningen börjar den rulla och jag skakar. Peter gör en exemplarisk håvning och där ligger den. En riktigt gris. Även om vi fått många stora redan syns det att den är en av de allra största. Både jag och Mats tror den är en 10:a. Vi mäter den till 109 cm och sen är det dags att väga. Den väger “bara” 8.4 kg men är förmodligen den näst största fisken jag någonsin fångat och den största jag vägt och mätt. Så jäkla skönt! Nu är vi alla över metern och Peter är “sämst i båten” på 8.2 kg.
PB-gumman. Kanske inte den vackraste madamen. Hon har haft några hårda veckor… Men hon var min madame
Okokok – jag får väl två bilder jag också med min donna
Vi fortsätter fiska och det fortsätter komma upp fiskar i 5,6 och 7-kg klassen. När vi avslutar fisket vid 21.30 har vi haft vårt livs fiske. Ingen har någonsin upplevt något som är i närheten av detta.*Sviten stora fiskar som kommit upp var fantastisk. En sån dag man drömt om hela livet. En av de bästa bevisen var att man inte ens blev förbannad när man brände en 4kg inne vid båten. En fisk som vilken dag som helst varit fin och gjort dagen. Och det på en dag vi inte trodde på, i ett vatten vi inte kunde med förutsättningar vi inte trodde på. Det mest bisarra av allt var att vi totalt på hela dagen flyttade oss totalt 200 meter. Den nyinförskaffade Motorguiden gjorde verkligen livet enkelt. Vi flyttade runt ljudlöst, ankrade upp på ny spot och åkte tillbaka igen, i princip utan att jag behövde sluta fiska alls. Vi startade inte bensinmotorn förrän det var dags att åka in till hamnen igen. Jag har hittat en ny kamrat som kommer ge mig mycket glädje!
Home, baby!
Alla fiskar kom på en yta som var 100*200 m och precis bredvid låg en guide med fem gäster och de drog två fiskar över 10kg samma dag. Ibland träffar man bara rätt. När vi rullar hemåt, via en mack för att hämta mitt kasserade batteri, undrar vi vad det var som egentligen hänt.
Det var inte bara helt galet fiske – det var för oss också en dag full av lärdomar.
Glada och förvånade fiskare – now wonder. Vad hände? Vad har vi varit med om?
Det här känns som den stora revanschen för Rügen-resan, både för mig och Mats som nötte i fyra dagar där nere, utan framgång. Vi behövde inte resa riktigt så långt för att få fantastiskt fiske. Om man bara visste exakt vad det var som gjorde att alla fiskarna var just där just då och tillräckligt i stöten så skulle man kunna göra om det. Men det är bara tacka och ta emot och njuta av att äntligen fått vara med på drömdagen
//Mange
Filed under: Rapporter Sörmland Tagged: Abstain Swimmer, Eastfield Wingman, gädda, gädda stora värtan, gäddfiske, Gjedde, karusell, Luccio, Lucio, mcpike, motorguide Xi5, pike, Svartzonker, TN-Lures, wingman
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Upprinnelsen var såklart långhelg. Då ska det fiskas. Peter och jag kom överens om torsdagen. Vi började dividera om plats… Gulan står ju på trailer så allt inom 1-2 timmar från Stockholm var upp på tal. Mälaran, Furan, Sörmland osv hur långt har leken kommit, var har vi bäst chans att inte komma mitt i leken? Mitt i dividerandet slängde jag iväg en fråga till Mats, min kompis från Rügen som bor nästgårds om han ville följa med. Svaret dröjde 3s… Ja! Coolt – tre fiskare, men vart? Efter tips från vår kompis Jake the Cake nere i fyrfingerland slöt vi oss till att skärgården nere i Sörmland antagligen var det bästa alternativet. Dock var vi inte övertygade om att ens detta var ett bra alternativ maa lek men… En dålig dags fiske slår en bra dag på kontoret :-) Det slår det mesta faktiskt!
Det är viktigt med utrustning. Jag tror Gulan var den bäst utrustad båten i hela skärgården igårFullt medvetna om att vi kunde ha en riktigt trög framför oss träffades vi kl. 8 hemma hos mig. Förutsättningarna kändes inte som de bästa. För oss okänt vatten där vi bara kunde några få platser, mitt i/slutet av leken, väderomslag och nordlig vind kanske påverkade oss något. Men vi hade kommit överens om att ta en soft dag, bara njuta av att komma ut och se vad som hände så vi hade inte satt nån press på oss själva.
Vi öste i prylarna och de blev många. Jag kan ju packa tungt och Mats är en kille i min stil. Han grymtade missnöjt när han insåg att han INTE kunde plocka med hela monsterbagen – underbart! Samtidigt möttes Peter av lite skepticism från både mig och Mats när han i minimalistisk anda kom med bara en hink med bara 20 beten. Var är resten liksom :-) Med bilsidorna bågnande utåt rullade vi söderut.
En liten ny feature på Gulan. Ett litet ekolod fram. Det användes frekvent för att kolla om var i rätt temperaturområdeEfter sedvanlig urlastning, påklädning och sjösättning sätter vi oss i båten. Vrider nyckeln och det knäpper till… Men inget mer. Motorn död. Härligt! Har jag lockat boysen ner till Sörmland och sen kan vi inte komma ut. Där tappade jag sugen rejält. Lätt irriterad börjar felsökningen. Allt fungerade ju hemma men här är allt dött. Felsökning, felsökning, felsökning. Vi kopplade in batteriet till elmotorn i stället. Allt startar :-) Batterifel alltså! Iväg leta mack och köpa nytt batteri, dumpa det gamla och tillbaka igen. Nu hade jag äntligen lyckats lugna ner mig tillräckligt och svetten från irritationen lagt sig lagom till det var dags att koppla in det nya batteriet. På med polskorna vrid på nyckeln. Inget!!! Psykbryt! Det funkade ju med elmotor-batteriet. Då får jag för mig att dra åt polskorna hårdare och vroooom! Motorn funkar. Då vad det förmodligen inte fel på det gamla batteriet och det dumpade ju på macken. Pucko!
Jaja inget ont som inte har ngt gott med sig. Under tiden som jag svettas och svär börjar Peter snacka med ägaren till båten som precis sjösatt. Det visar sig att han är mycket trevlig pensionerad fiskeguide som ska ut och dra strömming med barnbarnen. Han får några tips på både platser och betesfärger. När vi*våldsamt försenade (klockan hade hunnit bli 12)*åker från hamnen gör vi det (iallafall inte jag) utan*alltför stora förhoppningar. Irriterade på strulet, sena och lätt stressade väljer vi att testa ett av hans tips först. Det var ju ett av de närmsta alternativen. Elmotoravstånd faktiskt… *Vi hade ju sagt att vi skulle ta det soft så ingen hets… Guidens tips, det visade sig förmodligen vara the tips of a lifetime men det hade vi inte fattat ännu!
In i viken. Jag tappar sugen ännu mer. Gyttjegrumligt, en meter djupt vatten och tre båtar förutom vi som fiskar en relativt begränsad yta. Vi hittar en plats utanför en glugg/minivik i vassen där vi inte ligger ovanpå någon annan och vi kan börja fiske. Jag som numera kan tituleras Trueglide-Junkie sätter på min Guppie, Mats kör en ljus Buster Jerk och Peter sätter, mot alla regler, på en riktigt mörkbrun, murrig Wingman med kopparton och vi börjar kasta. Vi kan inte fiskat mer än fem minuter innan jag hör Peter med hög, upphetsad röst, nästan i falsett (Peter har ju varit på audition för BeeGees) först säga FISK och direkt efter HÅÅÅÅV! DEN ÄR STOOR! Den vältrar sig i ytan som en krokodil, rullar och skojar innan jag lyckas håva den. Sen är det kalabalik i båten. Fisken ligger i håven och hämtar sig när vi yra i hatten, fulla av adrenalin allihop, tar fram*våg, säck mm för en försiktig men spännande avkrokning. Vi hade inte förberett båten på en så stor fisk (man jinxar ju då). Efter mycket mek lyckas vi väga fisken till 8,2 kg och 104 cm. Skönt då att ha en stor håv där fisken kan vila och hämta sig när vi stökar i båten. Vilken början :-) Peter jublade, skakade och satte sig ner för att*pusta ut adrenalinet. Det är startskottet på ett bonanza med fina gäddor, för Peter och Mats…
En liten nätt 8.2.a. Bra inledning på dagenVi ligger ankrade och fiskar runt båten. Peter går ut hårt och plockar några stycken och Mats tar en på 6.8. Jag måste erkänna att här det började bli lite blurrigt. Pojkarna drar den ena fina gäddan efter den andra och jag känner inte ett pet. Det liksom flyter ihop. En massa kast fulla av ingenting avbryts av att Peter eller Mats ropar fisk! Vi börjar dock få rutin hanteringen av storgäddan. Alla har sina roller klara, håvningarna funkar bra, avkrokningarna går snabbt, säckning och vägning går som en dans. Kalabaliken från den första gäddan är som bortblåst.
Peter on fire och njuter av livet. Härligt!
Lagmaskinen i arbete. En håller håven, en lyfter och gör vågen redo
… för att sen göra klart för snabbt foto innan återutsättning. Viktigt att maskinen funkar så att gäddan inte blir stressad och kan tillbringa så kort tid som möjligt över ytan
Beviset på lyckat fiske – blodiga knogarRätt vad det är säger Mats, inte särskilt upphetsat Ja! Fisk! och tar hem den. När den visar sig i ytan ser vi storleken. Den är STOR. En riktig feting har fattat tycke för McPiken!!! Sen bjuder den Mats på en dans som heter duga. Hans styva St Croix står som i en tajt båge när den drar ner under båten. Efter lite bök, fisken var så stor att den inte gick i Peters megahåv, ligger den där… I håvnätet… Med jigggen i håvgarnet. Den hade suttit dåligt och kunde lätt klivit av under drillen men Mats var rutinerad och höll press hela vägen. Snyggt! När vi plockar upp den ser vi verkligen hur stor den är. En gris. Utan tvekan den största gäddan jag sett någonsin vilket bekräftas av vägningen och mätningen. 11,2 kg – 114 cm!!! Så jäkla kul och vilket fiske… För dem…
Ja det är bara att gratulera. Bra fiskat och vilken fisk! Snyggt Mats! McPike var betet för dagen
Man kan inte få för många bilder på stora gäddor. Kolla storleken på huvudet. Lovely! Ser ut som Mats är kärNär vi tar lunchpaus kl. 15 kan vi summera 5-6 gäddor i båten och jag har inte känt ett pet. Peter 3-4 fiskar, Mats 2-3 st med topp på *11.3, 8.2 och resten på 4, 5 och 6.5 kg… Och utanför låg en båt från en guidefirma och de drog bra med fisk. Å ena sidan var jag superglad för pågarnas underbara fiske. Å andra sidan hade frustrationsnivån nu nått rekordnivåer. Det enda jag känt i fiskväg var en braxrygg jag studsat i och lämnat ett fjäll på kroken. Men lunch och kaffe kan göra underverk… Kroppsandarna återvände och vi var redo för rond 2.
Vi kanske ska döpa om McPike till McBrax? Den drog PB brax till Mats igår :-)Tricket hade varit långsamt fiske med shallowriggade gummin. Med undantag för en Mats tog på en ål, hade alla kommit på Wingman och McPike. Jag tyckte jag fiskat långsamt men förmodligen hade frustrationen och irritationen över motorn inte gett mig tålamod att fiska tillräckligt långsamt. Nu började jag komma tillbaka, känna mig bekväm, hitta rytmen och fiska långsammare. Det gav snart utdelning och dagens minsta fiska på “bara” tre kg fick syna insidan. Sen började det rulla på även för mig. Klunsarna kom i strid ström. Peter tog några finingar till. Jag tog några till helt plötsligt hade jag lika många som Mats. Ingen bjässe ännu, men jag fångade fisk. Fiske är, iallafall för mig, väldigt mycket ett mindgame. Det gäller att vara i “zonen”. Då fiskar man effektivt och jag var tillbaks i zonen. Mats var ur zonen och började till och med misströsta sin McPike i papegoj som gett honom 11.2:an…
Äntligen med i matchen! Tack för titten gumman!Jag var lite vilsen och funderade vad jag skulle sätta på för bete. Min Abstain swimmer från TN-lures hade fiskat bra, men min Golden shiner behövde sitta på bänken lite för den var sliten i gummit.*Det blev*samma bete i motoroil.*När jag drar iväg första kastet ringde Danne ringde för att kolla läget och jag hör Peter säga “ja Mange är fortfarande på dagiset och fiskar hahaha…”. Precis då känner jag hugget, saftar i ett mothugg och det blir stumt, spöt stor i en tajt båge och sen gungar det, tunggungar rejält 35-40 meter bort och det börjar skaka lite i knäna. Både Peter och Mats ser mothugget och ser att det tyngd i änden på min lina. Peter avslutar Danne med “Mangeharstorfiskhej” och sen börjar kampen. Jag vinner meter för meter och till slut ser jag fisken och ser att den sitter dåligt krokad… Magpirr. Precis innan håvningen börjar den rulla och jag skakar. Peter gör en exemplarisk håvning och där ligger den. En riktigt gris. Även om vi fått många stora redan syns det att den är en av de allra största. Både jag och Mats tror den är en 10:a. Vi mäter den till 109 cm och sen är det dags att väga. Den väger “bara” 8.4 kg men är förmodligen den näst största fisken jag någonsin fångat och den största jag vägt och mätt. Så jäkla skönt! Nu är vi alla över metern och Peter är “sämst i båten” på 8.2 kg.
PB-gumman. Kanske inte den vackraste madamen. Hon har haft några hårda veckor… Men hon var min madame
Okokok – jag får väl två bilder jag också med min donnaVi fortsätter fiska och det fortsätter komma upp fiskar i 5,6 och 7-kg klassen. När vi avslutar fisket vid 21.30 har vi haft vårt livs fiske. Ingen har någonsin upplevt något som är i närheten av detta.*Sviten stora fiskar som kommit upp var fantastisk. En sån dag man drömt om hela livet. En av de bästa bevisen var att man inte ens blev förbannad när man brände en 4kg inne vid båten. En fisk som vilken dag som helst varit fin och gjort dagen. Och det på en dag vi inte trodde på, i ett vatten vi inte kunde med förutsättningar vi inte trodde på. Det mest bisarra av allt var att vi totalt på hela dagen flyttade oss totalt 200 meter. Den nyinförskaffade Motorguiden gjorde verkligen livet enkelt. Vi flyttade runt ljudlöst, ankrade upp på ny spot och åkte tillbaka igen, i princip utan att jag behövde sluta fiska alls. Vi startade inte bensinmotorn förrän det var dags att åka in till hamnen igen. Jag har hittat en ny kamrat som kommer ge mig mycket glädje!
Home, baby!Alla fiskar kom på en yta som var 100*200 m och precis bredvid låg en guide med fem gäster och de drog två fiskar över 10kg samma dag. Ibland träffar man bara rätt. När vi rullar hemåt, via en mack för att hämta mitt kasserade batteri, undrar vi vad det var som egentligen hänt.
Det var inte bara helt galet fiske – det var för oss också en dag full av lärdomar.
- Det var inga markanta huggperioder alls. De kom lite när som helst över dagen. Det var blandad molnighet och huggen tenderade att komma när solen tittade fram
- Extremt långsamt fiske, som det absolut tidigaste vårfisket var det enda som gav fisk
- Vattentemperaturen var helt avgörande. I området vi var i var pendlade temperaturen mycket. Mellan 10.5 och 11.5. Alla huggen kom i den varma delen av området
- Det fungerade hur bra som helst att fiska mörkbrunt i gyttjigt vatten som Peter bevisade. Samtidigt fungerade fluo-färger lika bra. Mats körde bara med McPike i Papegoj-färgen
- Det var mycket pet och stötar*och lite svårtrugat.*Vi hade förmodligen inte fått så många landade om vi inte kört gummi. Fiskarna hade helt enkelt inte huggit igen.
- Fiskarna måste varit i konstant, långsam rörelse. Vi hade fiskat av fläckarna metodiskt och helt plötsligt klev det på en där vi redan fiskat av i 5-10 minuter
- Och slutligen var det en bra lektion i att små och stora gäddor inte trivs ihop. Stora gäddor kan bevisligen stå rejält packat
Glada och förvånade fiskare – now wonder. Vad hände? Vad har vi varit med om?Det här känns som den stora revanschen för Rügen-resan, både för mig och Mats som nötte i fyra dagar där nere, utan framgång. Vi behövde inte resa riktigt så långt för att få fantastiskt fiske. Om man bara visste exakt vad det var som gjorde att alla fiskarna var just där just då och tillräckligt i stöten så skulle man kunna göra om det. Men det är bara tacka och ta emot och njuta av att äntligen fått vara med på drömdagen
//Mange
Filed under: Rapporter Sörmland Tagged: Abstain Swimmer, Eastfield Wingman, gädda, gädda stora värtan, gäddfiske, Gjedde, karusell, Luccio, Lucio, mcpike, motorguide Xi5, pike, Svartzonker, TN-Lures, wingman
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
