Tänk om man hade mer tid och resurser. Då kanske man*hade nått högre på Maslows behovspyramid och hamnat i sitt självförverkligande där man kan göra allt man vill. När det gäller flugfiske vet jag vad jag vill -men kan inte alltid få till det!
Vakande fiskSom torrflugefiskare jagar man en speciell vakande fisk. Man kastar alltså inte på måfå så när hugget kommer är det förväntat. Men trots det är spänningen nästan olidlig och man önskar ibland att man kunde förmedla känslan både till andra men framför allt till sina barn.
En del fiskefilmer missar helt att förmedla spänningen genom att filma själva fiskaren. Det gamla programmet Visst nappar det*med Bengt Öste är väl skräckexemplet även om det nu blivit nostalgi. Flugfiskaren tittar ju spänt på flugan*(inte andra fiskare) och alltså är det vaket eller flugan man borde filma istället för den som håller i spöt. Några filmer lyckas fantastiskt bra med detta även om det är för lite. Torrflugelandet (1-3) med bl.a. norrmannen Lars Lenth är tillsammans med Mayfly Madness med*Johan Klingberg och Ulf Börjesson är lysande exempel på produktioner som lyckats – men jag skulle gärna vilja ha mer!
Vaket, kastet, hugget och återsläppet filmat ur flugfiskarens perspektiv. Det är det jag skulle vilja se till skillnad från böjda spön och slirbromsar som tjuter!
Därför försöker jag själv samla på egna filmsnuttar med just hugget och släppet. Gärna också med vak och kast emellanåt. Och jag vet hur jag skulle vilja få till det -men oj vilket jobb och vilka mängder film som krävs för att få de där klippen! Och vilken tid det tar. Jag är nog för lågt ner på Maslows behovstrappa just nu men*strävar uppåt!
Här kommer iallafall ett litet försök från en amatör:
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Vakande fiskSom torrflugefiskare jagar man en speciell vakande fisk. Man kastar alltså inte på måfå så när hugget kommer är det förväntat. Men trots det är spänningen nästan olidlig och man önskar ibland att man kunde förmedla känslan både till andra men framför allt till sina barn.En del fiskefilmer missar helt att förmedla spänningen genom att filma själva fiskaren. Det gamla programmet Visst nappar det*med Bengt Öste är väl skräckexemplet även om det nu blivit nostalgi. Flugfiskaren tittar ju spänt på flugan*(inte andra fiskare) och alltså är det vaket eller flugan man borde filma istället för den som håller i spöt. Några filmer lyckas fantastiskt bra med detta även om det är för lite. Torrflugelandet (1-3) med bl.a. norrmannen Lars Lenth är tillsammans med Mayfly Madness med*Johan Klingberg och Ulf Börjesson är lysande exempel på produktioner som lyckats – men jag skulle gärna vilja ha mer!Vaket, kastet, hugget och återsläppet filmat ur flugfiskarens perspektiv. Det är det jag skulle vilja se till skillnad från böjda spön och slirbromsar som tjuter!Därför försöker jag själv samla på egna filmsnuttar med just hugget och släppet. Gärna också med vak och kast emellanåt. Och jag vet hur jag skulle vilja få till det -men oj vilket jobb och vilka mängder film som krävs för att få de där klippen! Och vilken tid det tar. Jag är nog för lågt ner på Maslows behovstrappa just nu men*strävar uppåt!
Här kommer iallafall ett litet försök från en amatör:
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
