Ni kanske märkt att jag gett min gode vän Örjan möjligheten att lägga ut bloggar utifrån hans synvinkel. Men den här kommer från mig…
Det kanske är väl pretentiöst att skriva en blogg om att göra upp eld. Men faktum är att många människor idag bara tänder brasor i sin kamin hemma med hjälp av tändblock och färdigkluven torr björkved. *Med de förutsättningarna brukar vem som helst kunna tända en brasa.
Men att tända en brasa i naturen är inte alltid det lättaste. *Tänkte ge några tips som man kanske kan vara användbara.
När jag växte upp i Arjeplog så var pappa kanslichef i kommunen. Många gånger fick pappa, som kommunens högsta tjänsteman, flyga ut till olika avlägset belägna platser med sjöflyg och helikopter och ibland fick jag följa med. Än idag har jag vaga minnen av ett Norseman flygplan lastat med getter, pappa och jag. Vi flög till Vouggatjolme (tror jag). Vad pappa hade där och göra minns jag inte. Men jag tror jag blev stångad av en getbock.
Norseman, SE-CLZ, 1974, Bilden lånad från svenskt flyghistoriskt forumOfta så ingick det besök hos olika personer. Lappar som vi sa då och samer som vi säger idag. Vid varje besök*drogs jag som en magnet till spisen där jag genast började göra upp eld om det inte redan brann i den. *Minns att mamma och pappa var lite bekymrade över min fascination av eld men samerna skrockade bara och tyckte att jag var framåt.
När vi åkte snöskoter på vårvintern eller var ute och fiskade så var det jag som skulle göra upp eld.*Snabbt insåg jag att man har ett begränsat antal tändstickor med sig. Målet blev att kunna göra upp eld med endast en tändsticka. En kunskap som har visat sig vara mycket användbar. *För att lyckas krävs det att man gjort sina förberedelser noga. Att ha den kunskapen och veta att jag kan klara mig med en tändsticka om det kniper har varit till stor nytta. *Sen om man umgås med samer, som jag faktiskt gjorde då och även senare så kan man plocka upp en del små knep som gör livet lättare. Tänkte jag skulle försöka*förmedla dessa knep och lite hur jag tänker när jag gör upp eld. *Att ha med sig tändpåsar eller tändblock är inte fusk men det kan vara bra att kunna klara sig utan (jag har ofta med mig tändpåsar när jag jagar då jag vill kunna vara så tyst som möjligt).
Det första man gör är att välja platsen för en brasa. Här brukar första misstaget ske. Många tittar sig omkring och väljer gärna en grop eller nedsänkning i marken som plats för sin brasa. Problemet med det är att dels kan man få dåligt drag (= mycket rök) och att det blir mycket turbulens runt brasan = röken snurrar. Sen lägger man gärna stenar runt för att hindra spridning av elden vilket ytterligare försämrar drag och förvärrar turbulensen. *Att lägga en stenring runt brasan tror jag man fick lära sig som skogsmulle eller nåt. Men de samer jag umgåtts med *lägger aldrig upp stenar runt brasan (utom inne i kåtor) *och inte jag heller. Istället försöker jag undvika platser där det kan ta sig. *Att ha bra drag gör att man slipper att blåsa i brasan, det brinner bättre och röken snurrar inte.
Så vad är en bra plats för brasan? Jo, en upphöjd liten kulle. Helst inte en torr torvtuva då brand under marken inte är kul. Blåser det riktigt mycket kan man välja en plats strax nedanför toppen av kullen.
Även om man valt en bra plats för brasan så finns det annat som kan få röken att snurra och det är om någon sätter sig direkt i lovart om elden**(för att man inte vill ha rök i ögonen) vilket orsakar massor av turbulens . Om man sätter sig så att vinden har direkt tillgång till elden så slipper man snurrande rök.
Nästa steg är att hämta ved och något att tända med. Tunt, krulligt, näver som håller på att lossna från*björkar är fantastiskt som bas att tända brasa med. Det tar sig enkelt och brinner relativt länge med hög värme.Regnar det mycket brukar jag ibland förvara lite näver i tältet eller i en ficka på jackan. Kroppsvärmen torkar ofta nävret på ett kick. Om man nu inte hittar näver, vad tar man då?*Man tar INTE torrt gräs. Det brinner ofta dåligt med dålig värme. Så inte heller lav. *Utan man får ta till andra knep.
Att göra spån av en torr vedbit är en bra metod. På fjället så finns det en vedsort som man alltid kan använda för att tända med. Det är enbuskar. Finns nästan alltid hårda,grå bitar av en som man kan spänta och tända direkt med en tändsticka. Man kan tom tända med rå enbuske som man späntar även om det är lite svårare. I*barrskog och på myrkanter kan man ofta hitta*s.k. töreved eller tjärved i gamla stubbar av tall. Hugg en bit. Känns den fet och luktar tjära så har du hittat guld. Klyv upp i tunna bitar och spänta upp ”tuppstjärtar”. Dessa kan du tända med en tändsticka.
Finns en del oväntad ved som går att elda med som man kanske inte tror på. Rå fjällbjörk funkar att elda bra med. Så också råa videbuskar med löv och allt. Har man bara fått bra värme under så brinner det. Men för att det ska funka så lägger jag ofta ned mycket tid på att få ihop torr tändved så att jag sedan kan använda annan ved vid behov.*Jag letar ofta vid basen på träd. Vid fjällbjörkar kan man hitta kvistar som är avbarkade. De är gråa och lätta. *Under granar och tallar hittar man ofta torra kvistar som man försiktigt kan bryta av. Avbrutna fjällbjörkar har ofta vid brottytan torra bitar som man kan använda (yxa är bra och ha här).
Nästan alla stockar och grenar som ligger direkt på marken är alltid sura.
Så här gör jag när jag tänder en brasa till kaffet.
Allt är surt!
Förr eller senare så hamnar man i situationen att all ved är sur. Det har regnat en vecka. ALL ved är mer eller mindre fuktig. Det är då man får ta till en del specialknep som kanske låter konstiga.
Först av allt ser man till att man har mycket näver. Det brinner faktiskt hyfsat även om det är fuktigt (dock inte genomblött). *Har man varit smart har man samlat lite näver och lagt i tältet för torkning. Sen måste man försöka hitta hyfsat torra, riktigt små och tunna pinnar. Fortfarande ingen näver/bark på pinnarna. Glöm inte torra enbuskar. Är det riktigt blött så får du kanske samla 4 ggr mer småpinnar än normalt. *Sen skär man enbuskar som det brukar finnas rikligt med och slår av vattnet mot ett träd eller sten. *Efter man tänt och nävret börjat brinna, lägger man på massor av småpinnar luftigt och sen ett par ruskor enris * Det ryker men efter ett tag brukar det faktiskt ta sig. Värmen under enriset brukar torka veden mycket snabbare och en brinner bra även om det är rått. En är så hårt att fukt inte tränger in. Det kommer dock att vara en fortsatt kamp att hålla igång elden när det är extremt surt ute.
Klassiska misstag.
Till sist, läsning för den vetgirige. Yngve Ryd har skrivit en bok som heter ”Eld”. En mycket intressant bok där man lär sig en hel del.
”Eld” av Yngve RydNär jag fiskar i tex Stockholms skärgård har jag ofta några torra vedklabbar med för att kunna grilla med barnen. *Märker att andra blir förvånade när jag tänder en liten brasa på någon stenstrand och kokar kaffe eller steker lite palt med lingonsylt eller bara grillar korv, trots att jag inte befinner mig i fjällen. *Men visst är det bättre än en sunkig engångsgrill som ofta lämnas kvar?
En eld slår en engångsgrill alla gångerÄr jag då en pyroman? Jag älskar att titta in i elden. Tiden liksom stannar. Men inte är jag en pyroman bara för att jag älskar en eld? En paus utan eld är ju liksom ingen paus…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det kanske är väl pretentiöst att skriva en blogg om att göra upp eld. Men faktum är att många människor idag bara tänder brasor i sin kamin hemma med hjälp av tändblock och färdigkluven torr björkved. *Med de förutsättningarna brukar vem som helst kunna tända en brasa.
Men att tända en brasa i naturen är inte alltid det lättaste. *Tänkte ge några tips som man kanske kan vara användbara.
När jag växte upp i Arjeplog så var pappa kanslichef i kommunen. Många gånger fick pappa, som kommunens högsta tjänsteman, flyga ut till olika avlägset belägna platser med sjöflyg och helikopter och ibland fick jag följa med. Än idag har jag vaga minnen av ett Norseman flygplan lastat med getter, pappa och jag. Vi flög till Vouggatjolme (tror jag). Vad pappa hade där och göra minns jag inte. Men jag tror jag blev stångad av en getbock.
När vi åkte snöskoter på vårvintern eller var ute och fiskade så var det jag som skulle göra upp eld.*Snabbt insåg jag att man har ett begränsat antal tändstickor med sig. Målet blev att kunna göra upp eld med endast en tändsticka. En kunskap som har visat sig vara mycket användbar. *För att lyckas krävs det att man gjort sina förberedelser noga. Att ha den kunskapen och veta att jag kan klara mig med en tändsticka om det kniper har varit till stor nytta. *Sen om man umgås med samer, som jag faktiskt gjorde då och även senare så kan man plocka upp en del små knep som gör livet lättare. Tänkte jag skulle försöka*förmedla dessa knep och lite hur jag tänker när jag gör upp eld. *Att ha med sig tändpåsar eller tändblock är inte fusk men det kan vara bra att kunna klara sig utan (jag har ofta med mig tändpåsar när jag jagar då jag vill kunna vara så tyst som möjligt).
Det första man gör är att välja platsen för en brasa. Här brukar första misstaget ske. Många tittar sig omkring och väljer gärna en grop eller nedsänkning i marken som plats för sin brasa. Problemet med det är att dels kan man få dåligt drag (= mycket rök) och att det blir mycket turbulens runt brasan = röken snurrar. Sen lägger man gärna stenar runt för att hindra spridning av elden vilket ytterligare försämrar drag och förvärrar turbulensen. *Att lägga en stenring runt brasan tror jag man fick lära sig som skogsmulle eller nåt. Men de samer jag umgåtts med *lägger aldrig upp stenar runt brasan (utom inne i kåtor) *och inte jag heller. Istället försöker jag undvika platser där det kan ta sig. *Att ha bra drag gör att man slipper att blåsa i brasan, det brinner bättre och röken snurrar inte.
Så vad är en bra plats för brasan? Jo, en upphöjd liten kulle. Helst inte en torr torvtuva då brand under marken inte är kul. Blåser det riktigt mycket kan man välja en plats strax nedanför toppen av kullen.
Även om man valt en bra plats för brasan så finns det annat som kan få röken att snurra och det är om någon sätter sig direkt i lovart om elden**(för att man inte vill ha rök i ögonen) vilket orsakar massor av turbulens . Om man sätter sig så att vinden har direkt tillgång till elden så slipper man snurrande rök.
Nästa steg är att hämta ved och något att tända med. Tunt, krulligt, näver som håller på att lossna från*björkar är fantastiskt som bas att tända brasa med. Det tar sig enkelt och brinner relativt länge med hög värme.Regnar det mycket brukar jag ibland förvara lite näver i tältet eller i en ficka på jackan. Kroppsvärmen torkar ofta nävret på ett kick. Om man nu inte hittar näver, vad tar man då?*Man tar INTE torrt gräs. Det brinner ofta dåligt med dålig värme. Så inte heller lav. *Utan man får ta till andra knep.
Att göra spån av en torr vedbit är en bra metod. På fjället så finns det en vedsort som man alltid kan använda för att tända med. Det är enbuskar. Finns nästan alltid hårda,grå bitar av en som man kan spänta och tända direkt med en tändsticka. Man kan tom tända med rå enbuske som man späntar även om det är lite svårare. I*barrskog och på myrkanter kan man ofta hitta*s.k. töreved eller tjärved i gamla stubbar av tall. Hugg en bit. Känns den fet och luktar tjära så har du hittat guld. Klyv upp i tunna bitar och spänta upp ”tuppstjärtar”. Dessa kan du tända med en tändsticka.
Finns en del oväntad ved som går att elda med som man kanske inte tror på. Rå fjällbjörk funkar att elda bra med. Så också råa videbuskar med löv och allt. Har man bara fått bra värme under så brinner det. Men för att det ska funka så lägger jag ofta ned mycket tid på att få ihop torr tändved så att jag sedan kan använda annan ved vid behov.*Jag letar ofta vid basen på träd. Vid fjällbjörkar kan man hitta kvistar som är avbarkade. De är gråa och lätta. *Under granar och tallar hittar man ofta torra kvistar som man försiktigt kan bryta av. Avbrutna fjällbjörkar har ofta vid brottytan torra bitar som man kan använda (yxa är bra och ha här).
Nästan alla stockar och grenar som ligger direkt på marken är alltid sura.
Så här gör jag när jag tänder en brasa till kaffet.
- Lägger lite näver i mitten. Mer näver om det är blött ute.
- Förbereder lite små tunna kvistar som jag lägger på nävret. Det måste bli luftigt men ändå kompakt. *Med tex vide och en så lägger jag oftast kvistarna på samma håll då det annars blir för luftigt men det beror mer på veden. Pinnarna måste ligga nära varandra men ändå luftigt.
- Tänder nävret, om det går i lovart. Då får man drag från vinden och behöver inte blåsa. Fast ibland får man helt enkelt tända i lä om det blåser för mycket. Sen lägger jag försiktigt på mer och mer och större pinnar allt eftersom elden tar sig.
- När det börjar ta sig lite mer så tar jag några något grövre pinnar och allt eftersom lägger jag på mer och grövre tills jag fått en lagom stor brasa. Grova pinnar med bark/näver på ena sidan läggs med barken/nävret nedåt så att ev fukt under barken kan lämna veden.
Allt är surt!
Förr eller senare så hamnar man i situationen att all ved är sur. Det har regnat en vecka. ALL ved är mer eller mindre fuktig. Det är då man får ta till en del specialknep som kanske låter konstiga.
Först av allt ser man till att man har mycket näver. Det brinner faktiskt hyfsat även om det är fuktigt (dock inte genomblött). *Har man varit smart har man samlat lite näver och lagt i tältet för torkning. Sen måste man försöka hitta hyfsat torra, riktigt små och tunna pinnar. Fortfarande ingen näver/bark på pinnarna. Glöm inte torra enbuskar. Är det riktigt blött så får du kanske samla 4 ggr mer småpinnar än normalt. *Sen skär man enbuskar som det brukar finnas rikligt med och slår av vattnet mot ett träd eller sten. *Efter man tänt och nävret börjat brinna, lägger man på massor av småpinnar luftigt och sen ett par ruskor enris * Det ryker men efter ett tag brukar det faktiskt ta sig. Värmen under enriset brukar torka veden mycket snabbare och en brinner bra även om det är rått. En är så hårt att fukt inte tränger in. Det kommer dock att vara en fortsatt kamp att hålla igång elden när det är extremt surt ute.
Klassiska misstag.
- Man har inte förberett sig utan tänder en liten brasa på det man rafsat ihop. När det börjar ta sig blir man överraskad och måste leta efter mer bränsle vilket innebär att elden hinner slockna.
- Man går på för grovt bränsle direkt vilket innebär att elden slocknar.
- Man plockar sur ved i mängder eftersom det är den enklaste veden att hitta.
- När man bygger brasan blir det för lite kontakt och glödbädden uteblir. Elden slocknar och man får börja om.
- Man hittar inte näver och tar torrt gräs för att tända med. Funkar oftast riktigt dåligt.
Till sist, läsning för den vetgirige. Yngve Ryd har skrivit en bok som heter ”Eld”. En mycket intressant bok där man lär sig en hel del.
”Eld” av Yngve RydNär jag fiskar i tex Stockholms skärgård har jag ofta några torra vedklabbar med för att kunna grilla med barnen. *Märker att andra blir förvånade när jag tänder en liten brasa på någon stenstrand och kokar kaffe eller steker lite palt med lingonsylt eller bara grillar korv, trots att jag inte befinner mig i fjällen. *Men visst är det bättre än en sunkig engångsgrill som ofta lämnas kvar?
En eld slår en engångsgrill alla gångerÄr jag då en pyroman? Jag älskar att titta in i elden. Tiden liksom stannar. Men inte är jag en pyroman bara för att jag älskar en eld? En paus utan eld är ju liksom ingen paus… Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
