Våren dundrar fram obehagligt snabbt.*Kvicksilvret visar röda siffror och alla kan konstatera att det har varit ovanligt varmt hittills. Min korta och mentala vila från riktigt öringfiske skulle härmed brytas. Det gäller att vara med på noterna och komma i synk med säsongen.
Leif som gnuggat ordentligt hela vintern hade även han planer på att inleda vårfisket under söndagen. Sent lördag kväll bestämdes detaljplanen och det kändes verkligen som att vi skulle lyckas morgonen därpå. Har man en bra plan inför fisket brukar man kunna lyckas. Till skillnad från när man åker ut utan en plan.
Flytringen hinner knappt sjösättas innan hugget faller bestämt från en livlig blanköring. Silvret bjuder på ett aggressivt ytstök i den mulna och milda gryningen. Väl vid håvning ser jag hur den vita wolly buggern skimrar i utkanten på fiskens mun. Hinner precis skopa in fisken i håven innan kroken lossnar. Den är strax under femtiofem centimeter lång och välgödd om magen.
Vilken start på dagen! Leif ger mig en näve och ett leende innan vi fortsätter driften längs grundplatån. Den ljumna vinden forcerar stenhårt och det är stundtals svårt att hålla ringen i position. Ytterligare en fisk snor flugan. Den här gången precis framför fötterna på mig och öringen som är under måttet studsar mer på vågtopparna är vad den är under ytan. Det verkar som ett mindre stim patrullerar in och ut på grundklacken och Leif plockar kort därefter även han en fisk under måttet.
Gryningen avtar sakta och innan allt är över hinner jag tappa en rejäl blanköring kring fyra kilosstrecket. Samtidigt visar sig en arg och grov havsöringshane med käkkrok likt en Alaskalax. Leif blir omgående utmanad på duell av den färgade fisken som verkligen visar sig på styva linan. Öringen går segrande ur striden efter ett par våldsamma långrusningar. Vi båda kollar på varandra storögt och finner knappt ord.
Måsen spejar ivrigt på djupkanten och troligtvis låg ett större stim med betesfisk tätt inpå vilken drog in rovfisken tight mot land.
Det har var på något sätt Stockholms*créam de la créam som visade sig i öringväg. Grova, våldsamma och listiga på samma gång. Mycket bättre än så här blir det inte år 2015 i B3-land!
Diffust gryningsljus och blankingar i håven.
Våren första dag.
Utslitna flugor hör till.
Dioxinsik!
Vårens ”blå timme” bjuder på både drömmar och mardrömmar.
Stygg fisk som högg likt en åskblixt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Leif som gnuggat ordentligt hela vintern hade även han planer på att inleda vårfisket under söndagen. Sent lördag kväll bestämdes detaljplanen och det kändes verkligen som att vi skulle lyckas morgonen därpå. Har man en bra plan inför fisket brukar man kunna lyckas. Till skillnad från när man åker ut utan en plan.
Flytringen hinner knappt sjösättas innan hugget faller bestämt från en livlig blanköring. Silvret bjuder på ett aggressivt ytstök i den mulna och milda gryningen. Väl vid håvning ser jag hur den vita wolly buggern skimrar i utkanten på fiskens mun. Hinner precis skopa in fisken i håven innan kroken lossnar. Den är strax under femtiofem centimeter lång och välgödd om magen.
Vilken start på dagen! Leif ger mig en näve och ett leende innan vi fortsätter driften längs grundplatån. Den ljumna vinden forcerar stenhårt och det är stundtals svårt att hålla ringen i position. Ytterligare en fisk snor flugan. Den här gången precis framför fötterna på mig och öringen som är under måttet studsar mer på vågtopparna är vad den är under ytan. Det verkar som ett mindre stim patrullerar in och ut på grundklacken och Leif plockar kort därefter även han en fisk under måttet.
Gryningen avtar sakta och innan allt är över hinner jag tappa en rejäl blanköring kring fyra kilosstrecket. Samtidigt visar sig en arg och grov havsöringshane med käkkrok likt en Alaskalax. Leif blir omgående utmanad på duell av den färgade fisken som verkligen visar sig på styva linan. Öringen går segrande ur striden efter ett par våldsamma långrusningar. Vi båda kollar på varandra storögt och finner knappt ord.
Måsen spejar ivrigt på djupkanten och troligtvis låg ett större stim med betesfisk tätt inpå vilken drog in rovfisken tight mot land.
Det har var på något sätt Stockholms*créam de la créam som visade sig i öringväg. Grova, våldsamma och listiga på samma gång. Mycket bättre än så här blir det inte år 2015 i B3-land!
Diffust gryningsljus och blankingar i håven.Dagfisket är trögt och utmattande.Vi mäter vattentemperaturer och finner vitt skilda grader. 1,8 – 2,2 – 3,3 – 5,2 – 5,8 och slutligen 6,0. Vi njuter i vårvinden och med hjälp av solen är horisonten värmedisig. Vi snackar om storöring, strömmingar och livet. En och annan chockladbit slukas till det heta kaffet. Ett par fiskekompisar ringer och även dom är ute för att möta ”vårens första dag”.Kvällsfisket planeras strategiskt med all empirisk historia, dagsaktuell information och digitala hjälpmedel vi har.
Våren första dag.
Utslitna flugor hör till.Ben och armar värker när vi möter det nedtonade men varma kvällsljuset. Kepsarna sitter på sned och ögonen börjar bli tunga. Kasten viner fram för det och vi blir belönade med ytterligare ett par blanköringar. Även en stöddig sik slukar flugan distinkt i kvällsljuset.
Dioxinsik!Så här under våren finns det en magisk period i fisket. Det är när den ”blå timmen” övergår till nattens kolsvarta mörker. Där i mellan är det knappt om tid då de styggaste öringarna smyger fram som vithajar över ljus sandbotten. Det är då chansen finns att få åka på resor man inte trodde var möjligt på svenskt vatten. . .
Vårens ”blå timme” bjuder på både drömmar och mardrömmar.Fötterna dundrar fram i skogen. Flytringen flänger fram och tillbaka som en dåligt sittande ryggsäck. Taggiga törnrosbuskar skrapar mot vadarbyxan. Vildsvinen har nu kommit ur dagens gömmor. Räven trippar fram i silhuett på fältet. Tiden är knapp innan timman är slagen för nattens mörker.Sjösätter ringen. Ser knappt handen framför mig. Den svarta wolly buggern ser jag dock tydligt mot den knappt ljusare himmelen. Laddar in ett kast bestämt över grundplatån. . . Strip. Strip. Striiiip. PANG! BAM!Blixthugg de luxe i sista stund!Ser hur en torpedformad fisk fladdrar upp i svart silhuett. Öringen bjuder på riktigt bra tryck och det är intensivt, ovisst och brutalt.Det här är skärgårdens och nattens svarta formula one utan konkurrens. Känner hur adrenalinet sprutar men allt går vägen och en riktigt fin strömmingsglufsare får syna håvnät kort därefter. Puhh. Leif ger mig en näve och ett grattis.
Stygg fisk som högg likt en åskblixt.Natten är ljummen och kolsvart. Vi knatar hem med slitna kroppar. Känner hur läpparna är torra och ögonen svider. Småsnacket studsar mellan oss lågmält om varför fisket här i B3-land är så speciellt. Det är svårt att sätta fingret på faktiskt.Det är i alla fall luttrade öringar som simmar bland monstersälar, dioxinsikar och dykande stridskråkor. Öringar som trotsar förstörda bottnar och går fram som maskiner bland strömmingar likt rugbyspelare i sina bästa stunder. Brutalt värre om du frågar mig. . .John Kärki
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
