Vindens anstormning var minst sagt brutal. Temperaturen låg runt nollan och en isig sydvästan piskade sönder allt i sin väg. Gryniga isflak, gammal tång och vi – jag och Ejken fick bekänna färg i havets kaos tidig eftermiddag.
- Ahhhjj. Faaaannn! Sendrag ahjjjj.
Ejken skriker från sin position snett bakom mig om att han har kraftiga sendrag i båda benen. Ta några djupa andetag retirerar jag snabbt och fortsätter paddla för kung och fosterland. Våg efter våg stänker in över flytringen.
Ejken verka repa sig efter rådet om djupa andetag och fortsätter sin paddling mot grundområdet. Ofta är det så under vintern att sendragen kommer som ett brev på posten om vätskenivån är låg. Jag har som rutin att ta minst ett par glas vatten innan jag åker ut för en dag på kusten. Ibland börjar jag fylla på vätska redan kvällen innan. Just för att undvika problem i flytringen och bara kunna fokusera på fiskandet.
Forcerar in ett backhand-kast*mot grundplatån. På tafsänden simmar en imitation av en klumpig tånglake. Linan dansar på vågtopparna under de första stripen innan det tar stopp tungt och segt. Strippar fast kroken och fisken lägger bredsidan till i det klara vattnet. Ser på håll att tånglaken är slukad i fiskens käft.
Öringen stretar emot starkt och spöet står i en statisk båge under första ronden innan jag kan börja ta mark i fighten. Fisken tröttnar efter några djupdykningar runt ringen och Ejken skopar in den i håven säkert! Vi mäter in en hona på 60centimeter som visar tydliga spår av en tidigare flört med sötvatten.
Marmorerad öringhona!
Välbehövlig vila i skymningsstund innan dagens sista kast.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
- Ahhhjj. Faaaannn! Sendrag ahjjjj.
Ejken skriker från sin position snett bakom mig om att han har kraftiga sendrag i båda benen. Ta några djupa andetag retirerar jag snabbt och fortsätter paddla för kung och fosterland. Våg efter våg stänker in över flytringen.
Ejken verka repa sig efter rådet om djupa andetag och fortsätter sin paddling mot grundområdet. Ofta är det så under vintern att sendragen kommer som ett brev på posten om vätskenivån är låg. Jag har som rutin att ta minst ett par glas vatten innan jag åker ut för en dag på kusten. Ibland börjar jag fylla på vätska redan kvällen innan. Just för att undvika problem i flytringen och bara kunna fokusera på fiskandet.
Forcerar in ett backhand-kast*mot grundplatån. På tafsänden simmar en imitation av en klumpig tånglake. Linan dansar på vågtopparna under de första stripen innan det tar stopp tungt och segt. Strippar fast kroken och fisken lägger bredsidan till i det klara vattnet. Ser på håll att tånglaken är slukad i fiskens käft.
Öringen stretar emot starkt och spöet står i en statisk båge under första ronden innan jag kan börja ta mark i fighten. Fisken tröttnar efter några djupdykningar runt ringen och Ejken skopar in den i håven säkert! Vi mäter in en hona på 60centimeter som visar tydliga spår av en tidigare flört med sötvatten.
Marmorerad öringhona!Vi driftar vidare. Nu med vindens hjälp. Ejken klipper på en blanking strax över måttet som akrobatiskt hoppar av i vitskummande vågtoppar. För att att i kastet efter hugga igen utan att fastna ordentligt. . . Driften fortsätter och ett par öringar hugger knepigt utan att fastna.Skärgårn blir snabbt svart och natten jagar ikapp. Trots att vi bara hunnit fiska ett par timmar är vi helt nerkylda och utan känsel i händerna. Timmarna får summeras som klassiskt vinterfiske. Knepigt men inte omöjligt.
Välbehövlig vila i skymningsstund innan dagens sista kast.John Kärki
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
