Julen kom även detta år och med den all överflödig mumsig mat. Eftersom vi i Svål har en förkärlek för god mat så kände vi att det kunde göra gott för oss att komma ut i den friska luften med våra trinda magar.
Vintern börjar sakta men säkert göra sitt intåg i den Åländska skärgården och gäddvikarna börjar frysa på. Skägget gav sig själv en ny öringskombo i julklapp och var ivrig att komma ut och känna på grejerna, jag var inte sen att haka på.
Skägget och jag traskade runt i ett ytterst vackert, isigt väder med en lätt bris. Vi hade väl ingen större tro på nån fisk men mot kvällstimmen så hade vi några kontakter men ingen ville kliva på.
Med vatten på kvarnen så bestämde vi att vi skulle ut dagen efter igen och Stubben och nyförvärvet Kim Mäki var inte sena att hänga med.
Med krispig luft sipprandes mellan näshåren ser vi att det parkerat en mindre tyfon vid det tänkta vattnet. Nya tag vid plan b.
Vi halkar fram på isiga berg och stenar med livet som insats, mustachen står rakt ut som en anknäbb men vi kör ända in i kaklet. Stubben och jag stannar till på ett berg och ser ett väldigt fint rev där sjön bryter och tänker att dit ska vi..
Väl framme efter några lårkakor och känslolösa fingertoppar så smäller det till i mitt första kast.. Helt otroligt.. Medan jag värmer fingrarna efter att ha fipplat med firren så drar Stubben två kast och drar en till på samma plats. Helt sjukt med tanke på hur vårt öringsfiske varit tidigare. Äntligen börjar det lossna lite.
Det är en helt magisk tid att vara ute vid vattnet den här årstiden, det är sådana underbara färger och fantastiskt krispig luft. Så UT MED ER!!
Ska inte tråka er mer utan avslutar med en liten bildkavalkad..
 |
| En fick komma med hem till pannan. |
//Lukkan
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
