Morgonrush i norrförorten. Arbetaren med blåställ dricker kaffe i hörnet av den genomskinliga busskuren. Alkisen sover i öppningen till det gamla betonggaraget. Utanför pressbyråns stora och lysande fönster sitter en tiggare och ber om pengar. Propert klädda kvinnor med skolboken under armen korsar passagen i sin väg mot tågperrongen, universitet och en lycklig framtid.
Som en herrelös hund styrde jag min väg mot kusten istället för livets alla måsten.
Med smygande silhuett i B3-land. Det tidigare lågvattnet hade stigit med närmare 25centimeter och det såg lovande ut inför dagen. Med stigande vatten brukar fisket ta fart. Ungefär samma princip som i en älv men här intar fisken de grunda delarna istället. Under en längre tids lågvatten upplever jag det som att kusten blir statisk och det som finns där finns där men inget nytt blod bemödar sig att göra entré på kustens grunda områden.
Mycket riktigt hade skärgårn fyllts på med vatten igen. Gnuggade, driftade och vadfiskade av flera områden i den härliga morgonstunden. På något sätt solens stund. Fisket går riktigt trögt trots fina förutsättningar med en lagom vind som böljade på. Ser en havsörn som seglar skyn och det är bara en tidsfråga innan sälen dyker upp med ett nyfiket ”god morgon”. . .
Spårbar i B3. Det är först när jag bestämmer mig för att turbostrippa med båda händerna som jag väcker en fisk på grundet. Precis framför mig snor den flugan blixtsnabbt. Sätter kroken och all lina på brickan försvinner under ett par sekunder. Fighten fortsätter på min skrikande rulle. Linan pekar åt ett håll och fisken lämnar ytan i ett delfinhopp åt ett annat.
Redan första rusningen anade jag vad som satt på i andra änden och mycket riktigt ligger det en kustbåge i håven ett par minuter senare. En liten en. Med trasiga fenor och bulkig kropp. Men vilken fart den bjöd på. Otroligt faktiskt. Helt otroligt.
Trasiga fenor visar tydligt att det är en ”rymling”. 
För att fånga knepiga öringars intresse måste man knåpa och knepa lite själv. 
En krigare till öring. 
Skymningshugg i B3-land för Tompa.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Som en herrelös hund styrde jag min väg mot kusten istället för livets alla måsten.
Med smygande silhuett i B3-land.Mycket riktigt hade skärgårn fyllts på med vatten igen. Gnuggade, driftade och vadfiskade av flera områden i den härliga morgonstunden. På något sätt solens stund. Fisket går riktigt trögt trots fina förutsättningar med en lagom vind som böljade på. Ser en havsörn som seglar skyn och det är bara en tidsfråga innan sälen dyker upp med ett nyfiket ”god morgon”. . .
Spårbar i B3.Redan första rusningen anade jag vad som satt på i andra änden och mycket riktigt ligger det en kustbåge i håven ett par minuter senare. En liten en. Med trasiga fenor och bulkig kropp. Men vilken fart den bjöd på. Otroligt faktiskt. Helt otroligt.
Trasiga fenor visar tydligt att det är en ”rymling”.Resten av förmiddagen bjuder på knepiga öringar som är där men ändå tvekar in i det sista. Ofta kommer halvdana hugg precis intill mig.
På lång lina känner jag ett försiktigt stryk på flugan. Det känns precis som att någon skulle lyfta ett par hårstrån från ert huvud.
Anade att ett värre hugg skulle komma inom kort. Två strippar senare tar det tvärstopp i ett tungt hugg. Lyfter spöet och möter fisken. Hinner bara tänka att jag ska hålla i mig innan fisken skakar loss i ett aggressivt ytstök. . . Knepiga öringar var ordet. Jäkla superöringar! Den där var dessutom stor.
För att fånga knepiga öringars intresse måste man knåpa och knepa lite själv.Tompa dyker upp tidig eftermiddag. Jag ser på honom att fokuseringen och laddningen är där. Vi driftar oss fram på koppel mot*öringarnas näste på en kort grundplatå som snabbt bryter mot tvärdjupt vatten. En och annan sten pryder botten och ger öringen gömslen att stå vid.
- Fiiiiiissssk! Fisk! Fisk!
Tompas spö står i böj mot eftermiddagssolen och gungar fint. Ser i motljus hur öringen hoppar två gånger på kort lina innan fisken kort därefter splashar och far rakt in i Tompas håv. En hane på dryga femtio centimeter i grann gammal lekskrud.
En krigare till öring.Driften fortsätter med positiv anda. Ser hur det virvlar bakom flugan både en och två gånger men jag känner aldrig hugget. Sänker spötoppen för att ge fisken en ny chans men det vill sig inte. Ger den några minuter innan jag fortsätter driften.
Jag kastar sällan sönder en fisk. Vill den ta så tar den. Vill den inte så vill den inte. Tröttar man ut den vill den troligtvis inte ta. Bättre att låta fisken vila en stund innan nästa försök.
Tompa som ligger snäppet bakom mig glider rakt mot fisken tio minuter senare. Ska precis hojta i vinden att det kan finnas något där inne vid den lilla stenen. Hinner aldrig hojta. Ytan exploderar i en kavalkad som aldrig tar slut. Eller slut tog den, när kroken släppte. . .
Driften hinner bara gå trettio meter till med revanschlust innan Tompas spö höjs för att kort därefter slakna och snabbt stå i böj igen – fast fisk! Det plaskas och rusas i skymningsljuset.
- Det är en regnbåge! Det är en båge!
Fisken ligger i håven och vi synar en*individ med trasiga fenor. Synd att odla och avla sönder en annars så vacker och stark fisk. Men vad ska man göra eller säga mot de stora jättarnas industri?
Skymningshugg i B3-land för Tompa.Tackar kusten och Tompa för en härlig dag att föra in i fiskedagboken.
John Kärki
John Kärki
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
