Livet på kusten: Lågvatten och hetsigt fiske

[karki]

Vattnet i skärgårn har under den senaste tiden varit lågt för att till denna helg kulminera till rekordlåga nivåer. Lågvatten är inte det lättaste att fiska på. Många ståndplatser ligger på torra land och är öringen inne kan den vara väldigt knepig och oberäknelig.
Det positiva med lågvatten är att man lär känna sina lokalers bottenstruktur extra bra och man kan lätt pussla ihop ett plus ett för kommande fisken på högvatten.
Det är en tidig och solig morgon jag är med om ett märkligt fenomen. Sandfladen ligger kristallklar och är nästintill omöjlig att fiska av på grund av det låga vattnet. En säl pressar sig på och känns en aningen för närgången. Under en tiominuters period jagar ett blänkarstim på grundområdet. Det är konstigt för jag tyckte mig se precis allt som fanns där inne. Men tji fick jag när linan skjuts i sidled när jag hänger flugan på ”dropp” över djupkanten.
Spänner upp bågen på spöet och svaret kommer omgående av ett sprall som går till väders både två och tre gånger för att slutligen ligga i håven. Lägger ett nytt kast mot fladens grundaste del och sätter spöet i armhålan och dubbelstrippar i turbofart. En kraftig plog skjuter ut sidledes om flugan. Gör ett markant stopp och ytan exploderar kraftigt när fisken kastar sig över flugan. Missar krokningen och fortsätter strippa i hög fart. Ytan exploderar gång efter annan innan jag slutligen känner tyngden och stripar fast kroken.
Fighten böljar hårt med tunga rusningar i sidled. Linan fräser och jag har inte full kontroll på situationen. Får syn på fisken och ser att det är en bättre blanking kring trekilos-strecket. Fisken får även syn på mig och gör en korthuggen rusningen innan kroken släpper sitt grepp.
Lägger snabbt in ett nytt kast grunt. Turbostrippar och nu ser jag hur två plogar kommer i full fart mot flugan. Gör ett markant stopp igen och ytan exploderar. Men fisken sätter sig inte. Rushar på för allt vad jag äger och nu ser jag hur flera fiskar intensivt kastar sig över flugan. Sätter kroken och i första rusningen kliver fisken av. Fan!
Nytt kast. Samma sak utspelar sig igen men nu får jag med mig en aggressiv öring som precis missar flugan inne vid pontonbåten. Solen går i moln och allt dör av. Vilken blänkarrush! Undra hur många fiskar som var inne?
Sälen guppar fortfarande lugnt utanför mig.

Snabbt infiskade flugor är inte att underskatta vid lågvatten. (HaLster´s variant, B3 grisen och Svart zonker)

Resten av dagen är trög och mulen med inslag av ett piskande regn. Det är först sen eftermiddag när jag ror mig hemåt som solen visar sig likt ett glödande klot på himmelen. Fingrarna är kylslagna och hela kroppen värker efter många tröstlösa kast denna dag.

Välbehövliga strandhugg med scouten i den mulna dagen.

Lägger in ett kast vid ett stenrös. Fiskar ut i turbofart. Efter halva intagningen bestämmer jag mig för att ge upp för dagen. Jag är omotiverad och vill bara hem. Paddlar med fenorna samtidigt som jag fortsätter stripa. PANG! Ytkaos och fisk på. Fighten är brutalt intensiv och jag är nästan i chock. Ser att fisken inte är i troféstorlek men den är skräckinjagande galen. Väl i håven mäter jag in en femtiofemma. Blank och lite vintersmal men den fjällar. Fettfenan sitter där den ska och den simmar snabbt tillbaka.Nytt kast på samma ställe. Turbostripp. PANG! Hopp, hopp, hopp , hopp, hopp. Fladder fladder. . . Rullen skriker med ett vrål. Skopar i fisken bestämt efter ett par minuters intensiv fight. 63centimeter. Fettfenan på plats och fisken simmar snabbt tillbaka. Skymningen stryper snabbt dagen och nu lyser inte solen längre. Styr hemåt med tre landade och många brända under morgonens fiske.

Dystra vinterdagar är jag glad att skärgårn välkomnar.

Nästa pass hade vattnet stigit ett par centimeter. Med på dagens tåg var Ingenjören och Eric W. Eric W är en dedikerad snubbe som nött hårt och gjort sina hundtimmar i skärgårn. Det hårda jobbet har gjort att han börjat bli pricksäker och numera lyckas landa öring regelbundet.Vi dricker en varsin kopp kaffe vid bilen när jag gratulerar Eric till ett fint fiske denna höst. Han nickar och säger att det är skönt att han äntligen börjat få fisk regelbundet. Vi diskuterar om hur brutalt det är när öringen tar ibland. Vi ler nöjt och tankarna skenar iväg till stundom magiska fighter vi varit med om.

Ingenjören – En trogen följeslagare i skärgårn.

Gryningen gav ifrån sig fisk och flera kontakter. Eric tappar en som hoppar av och jag säkrar en annan i min håv. Dagfisket är fortsatt trögt i det låga vattnet.Det är först under eftermiddagen skärgårn vaknar igen. Vinden som nästintill hade lagt sig piskar upp igen. Det är jag och Ingenjören som ligger på koppel och fiskar när han säger- Nu kommer vinden igen. Det känns hett!Kort därefter går det nästan gäss och det fräser runt stenarna i strandzonen. Det är till och med jobbigt att hålla upp ringen mot vinden. På min tafs sitter det en stor strömmingsimitation med tratt framtill. Jag fiskar flugan fort över heta områden och det fullkomligt luktar öring i den kraftiga väderförändringen. Känner ett rappt hugg men fisken fastnar inte.Fortsätter driften. Jag fiskar så fort och aggressivt att en ny skåra bildas i fingrets mjukdel. Ett tungt hugg bryter infiskningen och jag höjer spöet. Rejäla knyckar sätter spöet i botten innan allt släpper. Märkligt, knepiga öringar! Kortar ner flugan och fortsätter fiska hårt.

Fiska hårt så kommer framgångarna tillslut.

Hugget kommer som på beställning. Fisken lämnar vattnet på lång lina i ett äkta blankinghopp! Får snabbt upp linan på spolen och rullen skriker som en formula-1 bil. Ser i det klara vattnet genom vita vågtoppar hur den glänser och visar upp stora svarta prickar. Missar första håvningen och fisken tar med sig halva fluglinan samtidigt som mitt spö står i sidled efter missen från min sida.Nästa försök går bättre och fisken får möta håvgarn. Den fullkomligt stinker av strömming. . . Ibland får man såna där öringar som luktar just strömming. Det händer även när man får gäddor på senvåren ibland. Fisken mäter in på 54,5centimeter och fettfenan saknas. Ingenjören kommer till undsättning för fotohjälp.

Silverlycka i strandkanten.Silverspade!

Julbordet hägrar och fisken får pryda det som gravad. Skönt att inte stödja den norska laxindustrin detta år heller. Skymningen jagar ikapp fort och det är bara att inse att dagarna i skärgårn med fiskevännerna är livskvalité i sin renaste form.

Med känslostorm i Stockholms skärgård. Så förstörd men ändå så älskvärd!

Lågvatten är knepigt att fiska på. Men fiskar du kreativt med en odödlig fantasi och full fokus kommer huggen komma. Fem öringar upp på två pass bokförs i mitt statistikblock.John Kärki

Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)