I lördags, när jag skulle guida gäster på mitt hemmavatten, hade en tunn hinna is lagt sig natten innan. I ett klassiskt fall av förnekelse tänkte jag att det bara var en högst tillfällig köldknäpp. Men nu har verkligheten kommit ikapp mig (eller snarare tvärtom) och jag inser, högst motvilligt, att säsongen är över. Min kära lilla å rinner ännu fritt genom åkerlandskapet men börjar även hon att bli väldigt nedkyld.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Mitt syndrom klarmar sig dock fast vid hoppet. Det ser ut som en del plusgrader i mitten av nästa vecka och då kan ju alltid den lilla åbåten sjösättas för en färd ned till inloppsmynningen.
Då mina kunskaper, utrustning samt även intresse för isfiske är kraftigt begränsade hoppas jag innerligt att vintern blir lika mild som förra året. Annars blir väntan olidligt lång.Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)