Oetiska vidriga sportfiskare..? | BigPig Fishing Team

[fishing4pikes]

Jag läste en minst sagt intressant insändare här i veckan, där skribenten gav oss sportfiskare en rejäl känga. Tänkte kommentera påståendena och funderingarna här lite med mina personliga åsikter.

Jag reagerar inte så kraftigt mera på påståenden om att "storgäddorna tömmer sjön på ädel- / matfisk" och att det är "onödigt att släppa tillbaka fisk som krokats eftersom de ändå inte överlever". Listan kan göras lång, men ni läsare förstår säkert vad jag syftar på. Alla har vi stått där otaliga gånger och förklarat oss varför vi släpper tillbaka det vi några minuter tidigare fångat.

I insändaren önskade skribenten att man äter upp det man fångat. Helt sunt egentligen. Jag har i åratal fört debatter med äldre generationer om varför jag tillämpar Catch & Release. Går man till botten med detta så är det ju faktiskt så, att vi har gjort ett överlevnadssätt till en form av underhållning. Förr fiskade man faktiskt för att få mat på bordet, och jag tror att det är här som skon klämmer allra mest. Det går helt enkelt inte hem när man försöker förklara att det är fråga sportfiske och att man sällan bär hem det man fångat. Vidare i texten kunde man läsa, att "fånga en fisk med drag och sedan sätta tillbaka den är både oetiskt, ja till och med vidrigt". Jag som sportfiskare skadar inte bestånden av de arter jag fiskar, vilket i mitt fall är 95% gädda. Det är jag helt övertygad om. Om man skall börja prata etik och moral, så visst kan man se det som en grym form av underhållning. Och då vet större delen av allmänheten ännu inte ens om hur rysligt effektivt det kan vara att fiska efter predatorer med död eller levande betesfisk. Alla har sin åsikt, men jag ser nog värre saker i samhället än det oetiska med sportfisket. Borde vi exempelvis bara äta viltjagat då också istället för industrikött, eftersom djuren föds och "tankas" till bristningsgränsen bara för att vi skall få mat på bordet? Kött som dessutom i många fall innehåller såna fettprocenter, att vi dör i förtid ifall vi livnär oss endast på detta som föda. Bara en tankeställare... Sportfiske och Catch & Release skadar inte bestånden så länge man vet vad man håller på med och handskas med fisken på rätt sätt. För ett par år sedan körde jag ett skärgårdspass tillsammans med en kompis och när vi tog iland efter ca 8 timmars fiske hade vi krokat, landat och återutsatt 82 gäddor. Nu är det inte så att man alltid fångar såna mängder, men ifall alla som kallar sig sportfiskare börjar bära hem det som fångas så tror jag att det kunde påverka bestånden. Speciellt ifall fisket riktar sig till mindre vatten eller områden. Det man hört ryktas i nejderna, om att fisken håller på ta slut, tror jag knappast kan skyllas på oss sportfiskare. Jag vägrar i alla fall ta skulden så länge jag hamnar åka slalom mellan ryssjor och fällor ute i skärgården. Det går att fiska sönder de flesta vatten och vi människor har visat oss vara ganska bra på att ta kål på moder jord, även när det kommer till annat än fiske.

Slutligen så hoppades även skribenten i insändaren att Catch & Release fisket helt borde förbjudas i lag, vilket för mig in på nästa heta ämne...

Catch & Release
Kommer att ta det hela helt från början. "Catch & Release" är alltså en inlånad term från engelska, som betyder att man släpper tillbaka den fisk man fångat. Med åren har jag börjat se det som en självklarhet, eftersom jag hela tiden försöker fånga en större gädda och "höja PB:t". Jag fiskar nu för tiden nästan helt och hållet med målet på de tvåsiffriga och som bäst ligger målet på en fisk över 12 kg.

Inom teamet har vi konstaterat flertalet återfångster på fiskar över 8 kg. Konditionen har varierat, men det är naturligt eftersom de fångats under olika tider av året. Exempelvis så är det inte sannolikt att en 10 kg:s höstgädda väger 10 kg även ifall hon krokas efter leken nästa vår.

Enligt gjorda forskningar så varierar dödligheten mellan under 1 % till några procent vid tillämpning av Catch & Release. Läste bara för någon dag sedan statistik från en rätt så färsk undersökning angående C&R fisket.

Under åren 2006-2009 gjordes det en undersökning vid Åbo Yrkeshögskola, där man i bassäng under 7 veckor följde upp hur gäddor som fångats på spö mår. Studien riktades till större individer och i undersökningen ingick 87 gäddor med medellängden 94,5 cm och medelvikten 6,29 kg. Gäddan fångades med spö och bete varefter man antecknade var kroken satt, hur mycket fisken blödde, hur hanteringen gått, hur länge man tröttat ut fisken och hur länge den varit i luften. Från sump transporterades sedan fiskarna till uppföljningsbassängen där de märktes för att göra det möjligt att känna igen varje fisk. En vecka efter att fiskarna fångats vägdes och mättes de. I bassängen fick gäddorna mat och efter en uppföljning på 6 veckor släpptes de fiskar som var i gott skick ut tillbaka i havet. Hur fångsttillfället hade påverkat fisken följdes upp genom att kontrollera fiskens konditionsindex. Resultatet från undersökningen visade att fisken inte får allvarliga skador, om man hanterar den rätt när den fångas. Under undersökningens gång dog 3 gäddor, varav två var i dåligt skick redan när de fångades. Den tredje dog på grund av blödning från gälarna. Gäddornas konditionsindex sjönk efter fångsten, men de återhämtade sig senare under den 6 veckor långa uppföljningsperioden. Resultatet av denna forskning visade att gäddan klarar av anstängningen att fångas, hanteras och släppas tillbaka. Detta så länge allt sker på rätt sätt.

Hur fisken bör hanteras ifall den skall släppas tillbaka kan säkert behandlas någon gång här i bloggen, men finns det intresse att leta litteratur/videoklipp över detta så hittas det enkelt bara genom att googla runt lite på nätet.

Slutligen bör det ju även sägas att en del fisk kan, och kommer troligtvis också någon gång, ta sån stryk att den kanske inte överlever. Det är något vi hamnar att leva med som sportfiskare, även om vi behandlar fångsten varsamt och snabbt under den tid fisken befinner sig ovanför vattenytan.


Vill någon bekanta sig ytterligare med fakta och forskning kring Catch & Release så finns det massor av information i länken. Skrivet år 2009 av Tobias Fränstam.



// Sundfors


Läs mer...

(Detta inlägg har postats automatiskt)

[Barabajare]

Tjääna
Vore bra om du kunde länka till insändaren
På dom igen
Bb

[janjoh]

Jag tillämpar även catch and release även om jag alltid tar hem någonting av det jag fångar. Jag gör en frimärke-sortering med andra ord, och detta gäller även Gäddan som jag också äter. Jag fiskar inte själv inriktad catch and release något vidare. Jag fiskar som alla andra sportfiskare främst för nöjets skull även om slutdestinationen för en del av mina fångade fisk är matbordet. Känslan att äta egenfångat är också någonting unikt. Precis som andra med fiskespö, om det bara var maten jag var intresserat av, då finns det ett stort sortiment av fisk i diverse livsmedelsbutiker och varför skulle jag lägga ned så mycket tid på att fiska och pengar på utrustning. I perioder kan det vara billig mat medan i andra perioder kan det vara jäkla dyr mat även om man försöker att hålla kostnaden ned. Vårvintern om man inte pimplar då kan det vara dyrare att äta egenfångat än att köpa fisk i butiken.

Jag håller till dels med om det oetiska, att kroka en fisk och dra den mot sin vilje ur sin livsmiljö bara för att evt. bli fotat. Men det jag gör är i slutänden inte en dugg bättre hur som helst för jag gör samma sak, samt att jag inte kan veta om det är en stor, liten eller lagom matfisk som tar mitt bete och därav kommer jag ju ändå att göra det samma. Om jag skulle fånga en 14 kilo gädda skulle jag självklart vilja ha den fotat och dokumenterat innan jag släpper den. Därför är jag inte en sekund bättre än inriktad catch and release fiskare. Jag har till och med varit tvingat att ta ihjäl en stor gädda på 112 cm eftersom min trekrok hade fastnad enda ned i halsen och inte en chans att den skulle kunna överleva, och då det var första gången det hände mig var jag något vemodig när det hände. Jag kan ju som sagt aldrig veta storleken på den fisk som tar mina beten och det är en risk som jag tar i mitt fiske.

Catch and release ger ändå i slutänden folk möjlighet att fånga mycket fisk utan att skada beståndet i större omfattning eftersom de flesta har blivit insatta i hur man på bästa möjliga sätt hanterar fisken och följer man det har jag full respekt för detta.

Däremot blir jag upprörd när jag ser folk låter fisken ligga på snö, jord, gräs osv och innan den går tillbaka då detta skadar slemsiktet (eller vad det nu heter på svenska) och på det sättet ökas risken för infektionssjukdomar. Eller när en fiskare överdrivet tröttar ut sin fisk så det bildas mjölksyra och fisken i princip nästan är dömt till döden även om fiskaren inte direkt tar ihjäl den, utan att fisken dör som konsekvens av fiskarens handlingar. Jag blir även upprörd när en fisk blöder kraftigt från gälarna och man ändå väljer släppa tillbaks fisken och inbillar sig att den kommer klara sig bra fast den självklart dör av sina skador. Det jag menar med det är att jag inte har ett problem med catch and release som fenomen och även jag tillämpar detta vid en stor del av mina fisk, för gör man detta rätt är det ingen fara med detta. Det jag bryr mig om är att vi som är sportfiskare bör försöka att skona fisken så mycket som möjligt i vårt fiske, och hanterar fisken som ska släppas tillbaka på rätt sätt och oss som tar hem matfisk begränsar vårt upptag av fisk som mat till det som är rimligt.

Jag anser även att om man tar hem sin fisk bör den avlivas innan man tar bort kroken (iallafall om den sitter hårt/mycket fast och det kan ta tid att få loss den) så att den kan få fred så fort som möjligt.

Vissa kanske tar upp lite mer än andra, men det kan finnas ideologiska faktorer bakom det som att inte äta yrkesfångat fisk och strikt hålla sig till egenfångat. Jag är en av dem. Trots detta tar jag inte upp mer än vad vi (jag och min familj) äter. Jag håller mig dessutom till större vatten som kusten och älven, och inte småsjöar, små åar osv. Dvs att jag hyllar sund förnuft oavsett om det är C & R eller ej.

Det jag har svårt för är när de två grupper av sportfiskare (C & R vs Icke-C & R) tar på sig en religiös tillgång till sitt eget fiske utan respekt för de som inte gör likadan Det finns i bägge grupper. Icke-C & R fiskare som går upp i taget över C & R fiskare som fångar sin fisk, fotas med den och släpper tillbaka fisken, eller C & R fiskare som går i taget när de ser andra ta ihjäl sin fisk för mat. Man kan även ställa frågan som TS gör om dessa grupper är vegetarianer (eller bara äter vilt) för är/gör de inte det tycker jag inte de har så mycket att skulle ha sagt gällande etiken i att fånga en fisk och släppa tillbaks den, eller att ta rätt på en fisk. Det finns C & R fiskare som äter både vanlig kött samt yrkesfångat fisk och vad gäller den andra gruppen, även om de står och kallar C & R fiskare för djurplågare, då stödjer de genom sina kostvanor ett organiserat djurplågeri genom inte att avstå från kött som inte är vilt. Äter de i tillägg till egenfångat yrkesfångade fisk stödjer man indirekt det fiske som verkligen kan ta död på bestånd och fiskarnas livsmiljö. Man bör alltid trots att man följer en viss ideologi, vara medveten om att det finns alltid hål i denna och man kanske inte är så fulländat som man inbillar sig.

Det jag skulle önska är att vi kan samsas, lita på varandras förnuft och tillsammans njuta vår absolut största passion som är fisket. Ingen av oss är bättre än den andra. För mig personligt existerar inte dessa två grupper som jag ser det, utan det är två andra grupper som jag tänker på; Förnuftiga vs Oförnuftiga fiskare. Dvs gruppen som hanterar fisken på rätt sätt innan den släpps samt de som inte tar upp mer än vad man äter och dessutom är insatt i vilka storlek på de olika fiskarter som tas upp som är lämpliga, och den andra gruppen som tror att det räcker att släppa fisken men som genom sina handlingar orsakar fiskens död, och de som tar upp överdrivet mycket fisk och inte tänker på storlekens betydelse (små, stor eller lagom).

Jo jag kan lägga till en tredje gruppe och det är som sagt de som anser att deras eget fiske är gudomlig och endast deras sätt är rätt och inte har den minsta respekt för de som gör annorlunda. Dessa tre grupper har jag svårt för milt sagt.

Konklusionen jag vill fram till efter att ha förklarat mitt fiske och mina egna tanker kring catch and release är att den insändare måste vara helt från vettet. Nu minns jag inte om personen i fråga själv fiskade men om det är så placerar jag den personen sig i min religiösa grupp av fiskare som inte kan se bortom sin egen nässpets. Inte mycket är värre än den religiösa tillgången till sitt eget fiske och ser ned och avskyr det som avvikare från det som man själv gör.

Jag väljer att lita på mina med-fiskares förnuft tills motsatsen är bevisat. Jag tycker det är sorgligt med grupper som har samma kärlek till fisket drar i krig mot varandra. Jag tror dock att merparten gör och anser det samma och att det är en minoritet som beter sig så jäkla fånigt. Tyvärr är det ju bara så att det är fånarna som märks bäst då det de säger och gör har det att fastna mer i vårt minne och medvetna Jag tror tyvärr också att den minoritet alltid vill bestå då man har en ideologisk tillgång till hur man väljer att fiska och med den ideologi kombinerat med fel sinnestillstånd gör att man har svårt att acceptera när andra gör annorlunda eftersom man anser att man har så "ofattbart rätt" i det man själv gör (tycker man själv alltså). Låt oss nu bara njuta av vårt fiske tillsammans för fan........