Kortfattat så blev höstens första helg med gäddtrolling ganska lyckad. Det var som vanligt jag och Markus som skulle ut och planen var att testa två nya vatten under två dagars fiske. Vi valde att inte slösa tid på ställen som vi redan vet kan leverera då höstfisket troligtvis inte hade kommit igång riktigt ännu. Vi fokuserade helt enkelt på att reka nya vatten och låta de beprövade ställena vila till längre fram när fisket känns hetare. Dock så visade sig fisket ändå vara hyfsat igång. Bytesfisken hade delvis börjat klumpa ihop sig men gäddorna stod bottennära och hade inte hunnit äta sig feta och tunga ännu. Men dom fanns där och det gick att få dom att hugga så vi nötte på.
Dag ett började bra med en meterfisk redan efter några minuters trolling och innan lunch hade vi håvat fyra stycken gäddor på dryga metern där den tyngsta vägde ca 7,5 kg. Jag säger att vi hade "håvat" för att vi egentligen bara fullständigt landade tre av dom. Jag var lite ouppmärksam efter en av landningarna och sänkte håven i någon sekund och då passade gäddan på att göra ett graciöst litet delfinhopp ut ur håven. Det var nog bara en till sjua så det gör ingenting men det hade varit kul att få ta en lite närmare titt på den i alla fall för att se vilken kondition den hade. Tyvärr så blev det inga bilder från den dagen då vi efter att ha knäppt lite foton på en av Markus gäddor upptäckte att han hade glömt minneskortet någonstans. Kameran var heller inte nog smart för att högljutt protestera utan knäppte på som vanligt medans den lite blygsamt varnade mig om dess problem på displayen som jag inte brukar bry mig speciellt mycket om.
Dag två var blåsig vilket var extra jobbigt på ett nytt vatten där vi inte hade någon koll på grynnor och branter och därför rätt ofta var och dunkade våra beten i botten. Detta gjorde att jag i princip konstant under hela dagen var tvungen att ta upp beten för att kolla om dom var full av gräs och skräp vilket dom ofta var. Det var helt enkelt en ganska påfrestande dag både psykiskt och fysiskt men som tur var så fick vi även den dagen några hyfsade gäddor. Tre stycken över metern för att vara exakt vilket är gränsen för vad vi brukar klassa som okej gäddor. Får man några meterfiskar på ett pass så har det i alla fall inte varit tråkigt fiske, även om man alltid siktar mycket högre än så. Den största av dessa tre vägde in på 8,5 kilo och hade en längd på 107 cm. Gäddan hade bra rygg och fin form men saknade likt alla andra den där goa höstbuken som lätt hade kunnat få den över nio kilo.
Helgens bete var utan tvekan Mieko Basas 22 cm i färgen S20. Fyra av sju gäddor över metern föll för detta bete under helgen och då hade vi ändå bara en av dom ute, så man kan lugnt säga att den var överlägsen. Det är inte heller första gången som just det betet har varit det som gett bäst eller till och med nästan det enda bete som levererar. Speciellt på hösten verkar den vissa dagar ha precis rätt egenskaper med sin väldigt slingriga och mjuka gång och om det är det gäddorna vill ha för dagen så kan den leverera riktigt bra. Det är definitivt ett bete som jag inte åker hemifrån utan och som numera oftast kommer finnas med i "startsexan" vid hösttrolling efter gädda.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dag ett började bra med en meterfisk redan efter några minuters trolling och innan lunch hade vi håvat fyra stycken gäddor på dryga metern där den tyngsta vägde ca 7,5 kg. Jag säger att vi hade "håvat" för att vi egentligen bara fullständigt landade tre av dom. Jag var lite ouppmärksam efter en av landningarna och sänkte håven i någon sekund och då passade gäddan på att göra ett graciöst litet delfinhopp ut ur håven. Det var nog bara en till sjua så det gör ingenting men det hade varit kul att få ta en lite närmare titt på den i alla fall för att se vilken kondition den hade. Tyvärr så blev det inga bilder från den dagen då vi efter att ha knäppt lite foton på en av Markus gäddor upptäckte att han hade glömt minneskortet någonstans. Kameran var heller inte nog smart för att högljutt protestera utan knäppte på som vanligt medans den lite blygsamt varnade mig om dess problem på displayen som jag inte brukar bry mig speciellt mycket om.
Dag två var blåsig vilket var extra jobbigt på ett nytt vatten där vi inte hade någon koll på grynnor och branter och därför rätt ofta var och dunkade våra beten i botten. Detta gjorde att jag i princip konstant under hela dagen var tvungen att ta upp beten för att kolla om dom var full av gräs och skräp vilket dom ofta var. Det var helt enkelt en ganska påfrestande dag både psykiskt och fysiskt men som tur var så fick vi även den dagen några hyfsade gäddor. Tre stycken över metern för att vara exakt vilket är gränsen för vad vi brukar klassa som okej gäddor. Får man några meterfiskar på ett pass så har det i alla fall inte varit tråkigt fiske, även om man alltid siktar mycket högre än så. Den största av dessa tre vägde in på 8,5 kilo och hade en längd på 107 cm. Gäddan hade bra rygg och fin form men saknade likt alla andra den där goa höstbuken som lätt hade kunnat få den över nio kilo.
Helgens bete var utan tvekan Mieko Basas 22 cm i färgen S20. Fyra av sju gäddor över metern föll för detta bete under helgen och då hade vi ändå bara en av dom ute, så man kan lugnt säga att den var överlägsen. Det är inte heller första gången som just det betet har varit det som gett bäst eller till och med nästan det enda bete som levererar. Speciellt på hösten verkar den vissa dagar ha precis rätt egenskaper med sin väldigt slingriga och mjuka gång och om det är det gäddorna vill ha för dagen så kan den leverera riktigt bra. Det är definitivt ett bete som jag inte åker hemifrån utan och som numera oftast kommer finnas med i "startsexan" vid hösttrolling efter gädda.
 |
| Mieko Basas 220F i färgen S20 var helgens hetaste bete. |
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
