Livet som laxfiskare - En berg och dalbana!
Dag 4:
Vi startar dagen långsamt. Ingen av oss är speciellt intresserade av att rusa ner till älven på jakt efter lax som till synes inte finns.
En lugn frukost blir det. Vi pratar igenom upplägget för dagen och vi bestämmer oss för att starta med ett besök på sportfiskeaffären i Stjørdal. Det är lite småsaker som ska inhandlas och den strålande solen som gassar rakt ner i älven gör att vi inte känner något av ett dåligt samvete.
Det slutar med att alla tre av oss kommer hem med en varsin ny keps och nån sinktip.
Efter det blir den en snabb tur ner på Holmhølen för att prova lyckan på en fisk som verkar ha parkerat där. Vi gör några halvdana försök till att få den att hugga men ingenting verkar fungera. Det blir mer en lektion i kasttekniker. Calle är väl den som mest av oss går in för den uppgiften. Själv antar jag mig ett helt annat projekt. Jag får för mig att jag ska filma av sträckans bottenstruktur med min GoPRO. Detta kräver en hel del djupvadning från min sida och vid att par tillfällen är det bara turen som räddar mig från att få bada.
Det är väl ett klart bevis för att tron på själva fisket inte är vad det borde när fisket går över till övningar i kastteknik och filmprojekt.
Vi packar ihop och åker tillbaks i till stugan för att invänta middagen som grabbarna håller på med som bäst. Det blir lite pyssel med utrustningen och lite skitsnack god vänskaplig anda innan vi sätter oss till bords. Efter maten tillåter vi oss en stödvila. Innan vi vet ordet av fylls stugan med ljudet av snarkningar.
Vi kommer igång med fisket igen runt 18.30. Den här gången faller valet av sträcka på Båtstø. En fin sträcka som startar i en ganska skarp kurva med en väldigt stark ström. Fortsätter ner under en bro med en lite djupare fåra mot andra sidan. Strömmen håller i sig genom hela sträckan ner med ett par tydliga ståndplatser. Långt ner på sträckan ligger eb gigantisk sten mitt i fåran som delar av älven. Närmast vår sida bildas en djupfåra med en tydlig strömkant som kan vara intressant.
Jag och Calle fiskar av sträckan en varsin gång utan att vare sig se eller känna något. Det blir några flugbyten och så går vi på sträckan igen.
Nu fungerar verkligen ingenting! Kasten är som en nybörjares och jag kan för allt i världen inte förstå vad jag gör för fel. Jag orkar tillslut inte ens bry mig om tafsen sträcker ut som den ska eller inte. Allt känns skit! Jag vill inget hellre än att packa ihop grejorna och åka hem.
För att göra nått helt annorlunda så sätter jag på en tung spets på mina skagitgrejor och hänger en stor svart tubfluga i änden av tafsen.
Klockan börjar bli mycket och jag inser att jag bara kommer att hinna med en repa till. Jag startar som vanligt högst upp på sträckan och fiskar mig noga ner under bron. Inget händer. Fisket fortsätter ner genom hela sträckan mot den stora stenen. Fortfarande inte ett liv. Tillslut fiskar jag nästan fast i stenen. Nu står jag i valet och kvalet. Ska jag ta upp grejorna och avsluta fisket eller ska jag fortsätta att fiska mig ner trotts att jag inte riktigt tror på det jag gör? Valet faller på det senare alternativet. För att komma bort från stenen drar jag iväg ett ordentligt kast bredvid densamma. Linan far iväg med en himla fart och flugan slår ner i bakvattnet bakom stenen. Jag börjar att bestämt ta in lina samtidigt som jag går nerströms. På femte hemtaget smäller det!! I hugget lyckas laxen slita över en meter lina ur mina händer. Jag får tag på linan och reser spöt så högt jag kan samtidigt som jag tar ett par steg tillbaks. Ganska omgående känner jag att fisken sitter. Som på beställning så går fisken raka spåret uppströms för att sen försöka runda den stora stenen och ta vägen runt den på bortre sidan. Detta är inte ett alternativ! Det blir tvärnit från min sida och jag bänder och vrider u den stackars fisken. Tillslut får jag ner den i lugnvattnet tryggt bakom stenen och där blir resan kort. Calle hjälper mig att taila den och ganska snart därefter står jag med en laxhona på 7,3kg och 91cm i mina händer. Pulsen är hög och adrenalinet sprutar. Nu är humöret på topp och jag kan inte sluta att le.
Det är märkligt hur fort det svänger. Bara nån timme tidigare var jag på randen att ge upp och nu är det här det roligaste man kan hålla på med.
Väl tillbaks i stugan firas denna firre med en god rol och nån öl. Nu är det dags för bingen!
God natt alla härliga människor där ute och skitfiske på er!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dag 4:
Vi startar dagen långsamt. Ingen av oss är speciellt intresserade av att rusa ner till älven på jakt efter lax som till synes inte finns.
En lugn frukost blir det. Vi pratar igenom upplägget för dagen och vi bestämmer oss för att starta med ett besök på sportfiskeaffären i Stjørdal. Det är lite småsaker som ska inhandlas och den strålande solen som gassar rakt ner i älven gör att vi inte känner något av ett dåligt samvete.
Det slutar med att alla tre av oss kommer hem med en varsin ny keps och nån sinktip.
Efter det blir den en snabb tur ner på Holmhølen för att prova lyckan på en fisk som verkar ha parkerat där. Vi gör några halvdana försök till att få den att hugga men ingenting verkar fungera. Det blir mer en lektion i kasttekniker. Calle är väl den som mest av oss går in för den uppgiften. Själv antar jag mig ett helt annat projekt. Jag får för mig att jag ska filma av sträckans bottenstruktur med min GoPRO. Detta kräver en hel del djupvadning från min sida och vid att par tillfällen är det bara turen som räddar mig från att få bada.
Det är väl ett klart bevis för att tron på själva fisket inte är vad det borde när fisket går över till övningar i kastteknik och filmprojekt.
Vi packar ihop och åker tillbaks i till stugan för att invänta middagen som grabbarna håller på med som bäst. Det blir lite pyssel med utrustningen och lite skitsnack god vänskaplig anda innan vi sätter oss till bords. Efter maten tillåter vi oss en stödvila. Innan vi vet ordet av fylls stugan med ljudet av snarkningar.
Vi kommer igång med fisket igen runt 18.30. Den här gången faller valet av sträcka på Båtstø. En fin sträcka som startar i en ganska skarp kurva med en väldigt stark ström. Fortsätter ner under en bro med en lite djupare fåra mot andra sidan. Strömmen håller i sig genom hela sträckan ner med ett par tydliga ståndplatser. Långt ner på sträckan ligger eb gigantisk sten mitt i fåran som delar av älven. Närmast vår sida bildas en djupfåra med en tydlig strömkant som kan vara intressant.
Jag och Calle fiskar av sträckan en varsin gång utan att vare sig se eller känna något. Det blir några flugbyten och så går vi på sträckan igen.
Nu fungerar verkligen ingenting! Kasten är som en nybörjares och jag kan för allt i världen inte förstå vad jag gör för fel. Jag orkar tillslut inte ens bry mig om tafsen sträcker ut som den ska eller inte. Allt känns skit! Jag vill inget hellre än att packa ihop grejorna och åka hem.
För att göra nått helt annorlunda så sätter jag på en tung spets på mina skagitgrejor och hänger en stor svart tubfluga i änden av tafsen.
Klockan börjar bli mycket och jag inser att jag bara kommer att hinna med en repa till. Jag startar som vanligt högst upp på sträckan och fiskar mig noga ner under bron. Inget händer. Fisket fortsätter ner genom hela sträckan mot den stora stenen. Fortfarande inte ett liv. Tillslut fiskar jag nästan fast i stenen. Nu står jag i valet och kvalet. Ska jag ta upp grejorna och avsluta fisket eller ska jag fortsätta att fiska mig ner trotts att jag inte riktigt tror på det jag gör? Valet faller på det senare alternativet. För att komma bort från stenen drar jag iväg ett ordentligt kast bredvid densamma. Linan far iväg med en himla fart och flugan slår ner i bakvattnet bakom stenen. Jag börjar att bestämt ta in lina samtidigt som jag går nerströms. På femte hemtaget smäller det!! I hugget lyckas laxen slita över en meter lina ur mina händer. Jag får tag på linan och reser spöt så högt jag kan samtidigt som jag tar ett par steg tillbaks. Ganska omgående känner jag att fisken sitter. Som på beställning så går fisken raka spåret uppströms för att sen försöka runda den stora stenen och ta vägen runt den på bortre sidan. Detta är inte ett alternativ! Det blir tvärnit från min sida och jag bänder och vrider u den stackars fisken. Tillslut får jag ner den i lugnvattnet tryggt bakom stenen och där blir resan kort. Calle hjälper mig att taila den och ganska snart därefter står jag med en laxhona på 7,3kg och 91cm i mina händer. Pulsen är hög och adrenalinet sprutar. Nu är humöret på topp och jag kan inte sluta att le.
Det är märkligt hur fort det svänger. Bara nån timme tidigare var jag på randen att ge upp och nu är det här det roligaste man kan hålla på med.
Väl tillbaks i stugan firas denna firre med en god rol och nån öl. Nu är det dags för bingen!
God natt alla härliga människor där ute och skitfiske på er!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
