Vi befinner oss i Tri-City, Washington, USA. Jag har bilat dagen innan från Minnesota tillsammans med min kompis Chris. Vi har åkt bil i över 24 timmar och bara gjort ett stopp.
Stoppet vi gjorde var på Cabelas i Montana. (länk på deras hemsida kommer nedanför) Det är ett ställe som kan jämföras med Fjällräven i Örnsköldsvik, men dubbelt så stort. Det här stället är enormt och de har specialiserat sig på jakt och fiske. Det är en häftig affär att vara inuti och har du någon gång chansen att besöka det är det verkligen värt det.
När vi kom fram till Tri-City så började vi med att äta lunch. Anledningen till att jag var i Tri-City var för att jag skulle vara hos min pappas kusin några dagar och se hur han lever där. Efter vi käkat lunch så bestämde vi oss för att prova vår fiskelycka i en vik precis nedanför där vi ätit. Tack vare mina polariserade glasögon kunde jag se fisken som simmade i viken nedanför oss.
Efter att ha varit på Cabelas i Montana hade vi tillräckligt med fiskeredskap för att försöka lura några Bass (havsbborre). Vi började med att kasta en liten spinnare efter öring som simmade bara några meter framför oss, men det gav inget resultat. Vi hade någon fisk som följde efter, men mer än så blev det inte.
Vi gick över till andra sidan av gångvägen som var och fiskade i en vik som var mycket grumligare. Jag tänkte att här kan väl inte fisken se oss, men jag hade väldigt fel. Chris var den som fiskade mest eftersom det var hans spö och hans utrustning. Han fångade snabbt en Bass i det grumliga vattnet som stod mellan några vasstrån (Film på detta finns i vårt bildgalleri).
Efter Chris fångat denna lilla Bass var det min tur att prova på fisket. Jag bestämde mig för att prova en liten röd-vit popper. Fisket var riktigt trögt och speciellt eftersom han hade en högervevad rulle och jag var för lat för att byta sida på veven. Dock så ändrade jag mig fort och bytte sida på veven för att prova.
Det gjorde en stor skillnad. Framförallt fick jag räck knyckar i mitt spö och dessutom fick jag ett snabbt hugg på den lilla poppern. Ett enormt hugg. Fisken hoppade upp ur vattnet när den tog det lilla betet. Fisken gav mig en ordentlig kamp. När jag väl landade fisken insåg vi att det var en riktigt fin bass. Vi vägde fisken till tre kg. Du kan tänka dig ungefär att det är som att fånga en abborre på tre kg fast lite mer kraft. Samma känsla och samma beteende.
Överlycklig över denna fisk var jag, men dagen var inte över för det. Vi bytte plats igen och bestämde oss för att fiska 200m längre bort. Chris bestämde sig för att prova ett gummibete här. Den ser ut som en ordentlig daggmask ungefär. Han kastar betet bara fyra-fem meter ifrån sig i mörka partier på botten som visar stenar och hålor där fisken kan stå.
Han kastar gummibetet bakom en sten han ser några meter ut sen vevar bara ett varv på veven för att sedan göra ett vevstopp. Han tittar på mig och pekar på linan. Jag ser hur linan sakta dras ut och han säger ”I got one on right now”. Han gör ett mothugg som om det var en haj han skulle kroka, men fisken fastande perfekt och vi landade en liten bass ganska snabbt.
Sen var det min tur att prova på detta konstiga fiske, men det gick som jag trodde. Jag var helt värdelös på det och lyckades inte alls med att få något napp. Chris tar tillbaka sitt spö och fångar snabbt två fiskar till. Jag förstår inte hur han kan ha så bra känsla för just det här sortens fiske, men killen är uppväxt i Washington och jag förstår att han vet hur han ska fiska.
Vi avslutar dagen med en enorm solbränna. Vi kom från Minnesota dagen innan där det bara var ett tiotal plusgrader till Öken där det var trettio tre grader varmt. Ingen av oss var förberedda på detta och därför fick vi lida för det också, men fisk fick vi och det var det viktigaste.
Här är länken till hemsidan för Cabelas
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Stoppet vi gjorde var på Cabelas i Montana. (länk på deras hemsida kommer nedanför) Det är ett ställe som kan jämföras med Fjällräven i Örnsköldsvik, men dubbelt så stort. Det här stället är enormt och de har specialiserat sig på jakt och fiske. Det är en häftig affär att vara inuti och har du någon gång chansen att besöka det är det verkligen värt det.
När vi kom fram till Tri-City så började vi med att äta lunch. Anledningen till att jag var i Tri-City var för att jag skulle vara hos min pappas kusin några dagar och se hur han lever där. Efter vi käkat lunch så bestämde vi oss för att prova vår fiskelycka i en vik precis nedanför där vi ätit. Tack vare mina polariserade glasögon kunde jag se fisken som simmade i viken nedanför oss.
Efter att ha varit på Cabelas i Montana hade vi tillräckligt med fiskeredskap för att försöka lura några Bass (havsbborre). Vi började med att kasta en liten spinnare efter öring som simmade bara några meter framför oss, men det gav inget resultat. Vi hade någon fisk som följde efter, men mer än så blev det inte.
Vi gick över till andra sidan av gångvägen som var och fiskade i en vik som var mycket grumligare. Jag tänkte att här kan väl inte fisken se oss, men jag hade väldigt fel. Chris var den som fiskade mest eftersom det var hans spö och hans utrustning. Han fångade snabbt en Bass i det grumliga vattnet som stod mellan några vasstrån (Film på detta finns i vårt bildgalleri).
Efter Chris fångat denna lilla Bass var det min tur att prova på fisket. Jag bestämde mig för att prova en liten röd-vit popper. Fisket var riktigt trögt och speciellt eftersom han hade en högervevad rulle och jag var för lat för att byta sida på veven. Dock så ändrade jag mig fort och bytte sida på veven för att prova.
Det gjorde en stor skillnad. Framförallt fick jag räck knyckar i mitt spö och dessutom fick jag ett snabbt hugg på den lilla poppern. Ett enormt hugg. Fisken hoppade upp ur vattnet när den tog det lilla betet. Fisken gav mig en ordentlig kamp. När jag väl landade fisken insåg vi att det var en riktigt fin bass. Vi vägde fisken till tre kg. Du kan tänka dig ungefär att det är som att fånga en abborre på tre kg fast lite mer kraft. Samma känsla och samma beteende.
Överlycklig över denna fisk var jag, men dagen var inte över för det. Vi bytte plats igen och bestämde oss för att fiska 200m längre bort. Chris bestämde sig för att prova ett gummibete här. Den ser ut som en ordentlig daggmask ungefär. Han kastar betet bara fyra-fem meter ifrån sig i mörka partier på botten som visar stenar och hålor där fisken kan stå.
Han kastar gummibetet bakom en sten han ser några meter ut sen vevar bara ett varv på veven för att sedan göra ett vevstopp. Han tittar på mig och pekar på linan. Jag ser hur linan sakta dras ut och han säger ”I got one on right now”. Han gör ett mothugg som om det var en haj han skulle kroka, men fisken fastande perfekt och vi landade en liten bass ganska snabbt.
Sen var det min tur att prova på detta konstiga fiske, men det gick som jag trodde. Jag var helt värdelös på det och lyckades inte alls med att få något napp. Chris tar tillbaka sitt spö och fångar snabbt två fiskar till. Jag förstår inte hur han kan ha så bra känsla för just det här sortens fiske, men killen är uppväxt i Washington och jag förstår att han vet hur han ska fiska.
Vi avslutar dagen med en enorm solbränna. Vi kom från Minnesota dagen innan där det bara var ett tiotal plusgrader till Öken där det var trettio tre grader varmt. Ingen av oss var förberedda på detta och därför fick vi lida för det också, men fisk fick vi och det var det viktigaste.
Här är länken till hemsidan för Cabelas
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
