I mars månad var det äntligen dags för ett mycket efterlängtat äventyr, nu var det dags för mig att äntligen få chansen att fånga arter som jag under många år har beundrat genom youtube filmer och från olika fiskeprogram. Jag skulle till Thailand för att fånga Arapaima!
Innan avresan hade vi lagt ner många timmars arbete på att undersöka olika fiskecamper och information om de mest åtråvärda arterna som vi ville fånga, ,Arapaima, Alligator Gar, Redtail Catfish, Pacu.. Listan var lång men vi var överens om vad målet var. Arapaima. Amazonas konung. En gigant med ett huvud av granit och fantastiska röda och gröna skimmrande fjäll. En fisk som vi skulle lära oss inte har några problem att med ett snabbt slag med stjärtfenan anitngen slunga sig själv ur fångstburen eller varför inte igenom den?
Jag hittade ett par camper som jag verkligen ville testa och bokade 4 dagar innan avresan och först på tur när vi anlände var Jurrasic Mountain Resort. En vacker sjö omgiven av risfällt med magnifika berg som reser sig högt i bakgrunden. En stor del av varför vi ville fiska Jurassic var de fräcka fångstbilderna med dessa berg i bakgrunden och att legenden John Wilson startat och till viss del driver campen. Men tyvär så var han inte på plats den dagen vi var där.
Man fick känslan att de flesta gäster besöker Jurassic för att fånga Siamesisk Karp, ochså känd som Giant Carp. En fantastisk vacker karp art som kan växa till fullkomligt skrämmande storlekar. Vi snackar om karpar på 70 kg. Karpar stora som.. Ja stora som satan helt enkelt!
Till vår hjälp under dagens fiske fick vi en Gillie, en thailändsk kille som skulle hjälpa oss med bete, vart vi skulle placera betena och att håva fisken. Ett riktigt snobb fiske alltså. Det var överdrivet mycket daltande och enda vi fick göra var att ta spöt när de högg och veva in fisken. Kändes väldigt överdrivet. Hur som helst så fiskade vi på och efter en timme så öppnade Markus fisket! En art som vi alla beundrat en lång tid och alla ville fånga, en Redtail Catfish! Sjukt snygga fiskar med enormt gap, otroliga färgsättningar och en stenhård skalle. En fisk som alltid grymtade när man skulle fotografera. Jusst den här inledande fisken var nog den minsta Redtailen på hela resan men de visste vi inte då och var supernöjda.
Efter det var fisket segt och de dröjde rätt länge innan de var min tur att få känna på första fighten i Thailändska vatten, men så började larmet att skrika, spöt studsade i spöhållaren och linan fullkomligt spröt av rullen. Snabbt var jag på plats och kopplade ur baitrunnern, de fanns ingen anledning att göra mothugg med dessa rusningar, fisken krokade sig själv. Efter en hyfsat brutal kamp hamnade fisken i nätet. En fisk jag läst en del om men inte hade planerat att jag skulle få på den här resan, en Thai Redtail. En kusin till Amazon Redtail som Markus fångat tidigare. En lång variant på Redtail med otroligt långa sprötar och nästan lika imponerande färgsättning. De hade fångats 6 st Thai Redtails den gångna säsongen och jag tog nr 7 och följde senare upp med att ta nr 8. Roligt att få lite ovanligare fångster!
Efter detta så fick vi lite kamper med de berömda siamesiska karparna, jag lyckades få 2 st småttingar, inte i närheten av de 70 kilos bestar som finns i sjön och Micke lyckades öppna fisket med en karp på hela 22 kg som första fisk på resan! Ett riktigt grannt exemplar! Senare på kvällen blev de lite mer fart i fisken men de märktes att dom var lite off den här dagen, vi bommade mängder av fiskar än fast linan spröt av rullen så var det inget där när vi lyfte spöna. Vi lyckades dock alla tre avsluta med varsin Redtail innan dagen var över och vi var rätt nöjda jusst då, dock så skulle vi vara överens om att de va tur vi åkte till Jurrasic först så vi inte blev så besvikna för de fisken som väntade oss var helt otroligt. Dock fick jag 3 nya arter i Jurassic! Woohoo!
Efter Jurassic åkte vi ner till Phuket där vi hade en dag bokat på EFT men innan dess bestämde vi oss för att testa lyckan på de böljande blå! Ett mycket prisvärt dagsfiske än om fisket runt Phuket inte är av högsta kvalitet, högt fisketryck och skrämmande mycket nedskräpning är inte ideallt. Om man absolut ska ha fisk är nog en flerdagars tur till Adamansöarna ett bättre alternativ, men det fanns det inte tid eller kapital för på vår resa. En dag på havet här kostade ca 5-600 kr/pers för fyra personer. Helt överkomligt tycker jag och man fick faktiskt valuta för pengarna. Fiske, lunch och tid för snorkling på en vacker strand belägen på en ö. Och fisket då? Ja fisk fick vi allihopa, en hel del faktiskt. Men allt var Tonfisk och inte av de stora storlekarna. Men 29 tonfiskar totalt är väll inte fy skam, 2 åt vi till lunch och 2 tog vi med oss hem för att tillagas på hotellet på kvällen. Imellanåt small det riktigt ordentligt när vi svepte över ett större stim med tonfisk, “Fish on! Two! Three!! Four!!!” ropade guiden när spö efter spö böjde sig på båten och så satt vi där, alla fyra med varsitt spö i handen och drillade! Då var det roligt! På eftermiddagen fick vi faktiskt också se en helt fantastisk syn, en Sailfish som jagade på ytan och hoppade mellan vågorna, sjukt mäktigt Och inom 10 min var det 10 båtar på plats för att försöka kroka fisken. Då kändes det lite hopplöst. Fisketryck = Max.
Ändå var vi väldigt nöjda med vår dag på havet och åkte hem för att käka lite tonfisk och dricka nån grogg. Imorn var det dags för EFT!!
Exotic Fishing Thailand heter campen som öppnade för bara några månader sedan och efter att jag följt fångstrapporterna en längre tid så är de tydligt, fisken här är inte krokrädd!
Campen ligger i närheten av Krabi, ett par timmar från Phuket och vägen dit är otrolig. Kantad med dramatiskt uppskutande berg som tornar upp vid sidan av vägen, nästa mäktigare än den förra. Jag var sjukt trött men kunde inte sova i bilfärden, de fanns för mycket att titta på!
Väl framme blev vi inte heller besvikna! Alldeles bakom sjön är ett högt högt berg som följer hela sjön med en nästan spikrak bergsvägg nära 80 m högt, Ett av de absolut vackraste ställen jag fiskat på i mitt liv. Och sjön. Rullande Arapaimor på ytan och karpar som hoppade och när vi gick mot fiskeplatsen simmade två Arawanas bredvid varandra vid stranden. Jag var sjukt taggad!
Vi fick varsin “Sala” längst baksidan av sjön, typ ett vindskydd eller mer ett solskydd. Jag satte mig i mitten och började fiska. Här fick man göra mer själv och de kändes bra, förutom att knåda mäsken till methodfeedern. De gick åt helvete. Varenda gång jag skulle hiva ut min egen kreation så gick den i bitar och jag fick veva in igen. Otroligt irriterande. Och fisket började segt för mig. Markus till vänster fick fisk på fisk, likaså Micke till höger och jag började bli lite orolig. Så krokade Markus en fisk och guiden blåste i visselpipan. Då förstod jag, nu sitter de en Arapaima på kroken! Upp med alla spön och iväg för att följa kampen. De va en mindre fisk runt 45 kg men herregud vad vacker! Efter en stund lyckades dom få den i fångstburen och vilken härlig känsla! Första kontakten med den fisk vi mest drömt om hemma i Sverige och nu ligger den i håven! Härligt! Vi tar några bilder och gratulerar Markus och försöker att låta glada för hans skull så gott vi kan innan vi återgår till fisket. Knappt hinner jag tillbaka innan Markus krokar en ny fisk, denna gång en annan art som vi trånat efter! En Alligator Gar! Inte de största exemplaret men den är sur! Slår med huvudet i håven och guiden drar till med ett litet trick, han drar sin foppatoffel över huvudet på fisken och drar bort den precis innan fotograferingen. Lurigt !Markus ser nu inte längre sjön för han har huvudet bland molnen medans jag har en helt annan känsla i kroppen.
Vid Lunch kommer Mike Bailey förbi, ägaren av campen, och snackar lite fiske. Han säger åt mig att inte vara orolig och ger oss varsitt extra predator spö utan extra kostnad. Supertrevlig kille och jag rekommenderar alla som reser till Phuket att boka in en dag hos honom.
“Snart så lossnar det.” Och de gör de. Jag får min första fisk i det här fantastiska paradiset och de är en fisk som jag senast för två dagar sen stirrade på i ett akvarium i en av Phukets barer, en Albino Giant Gourami. En lite halvmysko fisk som jag i akvariumet såg började med att äta i frivattnet som liten för att sen få en stor underkäke och börja äta på ytan när den blir större. Kul! Första fisken landad och nu är fisket igång! Inte långt därefter är de dags för nått jag inte hade förväntat mig, en Albino Pacu! Hade aldrig tidigare sett en Albino Pacu och tyckte den var fantastiskt vacker!
Nu var Markus igång igen, de såg ut att vara tunga huvudknyck och något rullade på ytan. Så såg jag svansen, ännu en Arapaima! Och visselpipan ljuder igen! Jag plockar upp grejjerna och hinner filma en bit av fighten och när den är på väg in i buren ser vi att denna är betydligt större! Vilket huvud! Den viker av ut ur buren och slår nästan till en av gilliesarna i huvudet med stjärtfenan, Rullen knastrar av trycket och släpper ovilligt ut lina. De är en mycket stark fisk men den har en svaghet. Arapaimor har lungor istället för gälar vilket gör att den kan överleva torrpeioderna i Amazonas avskiljda i små pölar under långa tider, men de gör också att den blir trött efter 15-20 min och pågår fighten mycket längre än så så drunknar fisken. Den tar sats en sista gång och dansar iväg på ytan men lyckas inte slita sig och glider in i buren. Vilken fisk! 80 kg Arapaima! Precis vad vi ville ha! Helt otroligt! Vi tar några bilder och låter fisken andas innan vi släpper iväg den och Markus får nu fylla fickorna med stenar för att inte sväva iväg helt!
Under den här tiden hade Micke lyckats fånga några helt fantastiska fiskar, en hel drös med Redtails och Siameskarpar och något som verkligen gjorde mig avis. 2 stycken Ripsaw Catfish! Malar med sågbladsliknande fjäll på sidorna och ryggen, enligt mitt tycke helt makalösa fiskar. Tyvär så hade Micke inte ballar nog för att fotografera sig med dessa skönheter så ja ha inge riktigt bra bilder på dom.
Så började kvällen närma sig och solen gick bakom de enorma berg vi hade i ryggen, en riktig lättnad då de va helt hemskt varmt i dessa Salas. Och nu började det hetta till i sjön. Inom loppet av en halvtimme så landade jag en läcker siames runt 18 kg, min första Piraiba och så krokade jag på nått roligt. Guiden sa redtail. Jag sa Nej. De här var Arapaima. De ljuvliga ljudet av visselpipan ljöd och gillies kom som ur trädverken för att landa min första arapaima! Och jag var helspänd, De är nu de gäller!
Ganska så snart kan jag styra in fisken i buren och sträcka näven i luften! En Arapaima! Wooohoo! Inget riktigt monster men 40-45 kg vägde den nog, bland dom mindre i sjön. Guiderna klipper linan vid mungipan och lämnar kroken, jag vadar ut och ställer mig bredvid buren, sträcker ner handen och känner på dess enorma fjäll och och ler som ett fån. Då vänder det. Fisken slår till med stjärtfenan och fullkomligt flyger ur buren och träffar en av gilliesarna i axeln och på ett ögonblick är den borta. Innan jag hunnit föreviga denna fantastiska fisk i bilder så är den borta. Enda som finns kvar är tomheten. Och revancshlustan såklart.
Vid mörkrets intåg byts fiskbetet mot rå kyckling och nappen avlöser varandra. Snabba rusningar med skrikande larm men med stora kycklingbitar på kroken är det svårt att sätta kroken. Man bommar mycket men på tredje försöket på en liten liten kycklingbit sätter jag mothugget och Damn! De är bara stumt! Rullen gnäller motvilligt och långa huvudskakning vittnar om en stor fisk, jag vågar knappt hoppas, kan de vara Arapaima? Isåfall är den betydligt större än den förra. Kampen pågår en stund innan den kommer upp till utan och rullar, Yes! De är Arapaima! Dags för revanchs! Jag pressar fisken rätt hårt men inne vid land släpper jag lite så inte linan ska gå, de här känner fisken och slungar halva kroppen ovanför vattenytan och skakar på huvudet! Jag skiter nästan på mig. Ägaren säger att när dom känner att det ger med sig så ger dom allt, så de är bättre att fortsätta pressa. Och efter nån minut kan guiderna välta in fisken i buren och jag är överlycklig! De är ett riktigt as! Guiderna kollar var kroken sitter och försöker klippa linan men fisken ger inte upp, den slår med huvudet varje gång dom är nära och till slut så skjuter den iväg som en kanon och river nätet i buren i fliser och sticker, mitt hjärta hoppar över 4-5 slag och jag får panik! Fisken ligger nu rakt framför mig i vattnet och linan går genom buren! Vad ska jag göra? Ska jag slänga mig över fisken? Kan nån ta den? Så slår jag i baitrunnern och ger spöt till gillien som lyckas träda spöt genom hållet och tillbaka till mig så är fighten igång igen! Herregud! Vilken pärs! Gilliesarna skyndar iväg för att hämta en ny bur och jag håller fisken nära landningsplatsen. Som tur är så är fisken lika tagen som jag och gör inga större utsvävningar och efter en stund glider den in i den nya buren. Pust! Jag hade dött om jag fått se en till Arapaima smita innan fotograferingen! Som tur var går resten bra, jag får några fantastiska bilder och fisken väger brutala 80 kg. Ett lyckligt slut på en fantastisk dag, vi fångade en bra bit över 250 kg fisk den här dagen och alla åkte hem med ett leende på läpparna och drömmar om att återvända.
Så åkte vi tillbaka till Hua Hin där vi bodde och näst på tur var nått jag sett fram emot i månaders tid. Två dagars fiske på Palm Tree Lagoon i Rachabuuri, en helt makalös sjö med 94 olika arter, över 3000 fiskar och ett flertal världsrekord som simmar i sjön. För att sprida lite extra krydda på tillvaron hade vi bokat hela sjön för oss själva. Bara vi och fisken. Härligt. Vi valde platser och jag gjorde ett inte allt för lyckat val utan satte mig vid en betong vägg som under dagen skulle både skydda från vind och samla upp all värme i thailand kändes det som för det var outhärdligt varmt mitt på dagen och mesta av min tid gick till att dricka vatten och gatorade.
Här fiskades det med både kyckling och bröd och ägarna var mer frikostig med antal spön, Markus fiskade ett tag med 7 spön! Och de gav faktiskt utdelning. Markus, med sin vana trogen, var rätt snabb att landa ännu en Aripaima!
Och Micke fick Redtails, siameskarpar, andra mystiska karparter och som krona på verket fick han en skitsnygg Giant Snakehead! Ett riktigt vackert exemplar!
Jag fick några Redtails, en helt fantastisk Pacu, största jag sett! nån siameskarp och en fisk art som vi skulle lära oss att hata, Savaii, en mal art som åt allt och de fanns gott om dom! Och en kusin art till Savaii som såg precis likadan ut förutom att dom hade en känselspröt i mungipan.
Så satte Benny, hon som äger campen, och fiskade med bröd och ett litet pennflöte så Markus frågade: “Vad förväntar du dig att fånga med de där?” ” Allt från smått till stort” fick han till svar och tänkte väll “ja tjena, så stora lär man inte kunna få på de där”. Då försvann flötet, och satte iväg. Över hela sjön! Linan fastnade i lite flythyacinter så jag fick bra överblick på händelseförloppet där jag satt, rakt över hela sjön åkte de i en ruskig fart och alla började plocka upp spöna och säga “Mekong!”. En fisk vi tidigare inte stött på och inte visste så mycket om, förutom att en bra Mekong tar minst en eller två timmar att landa. Så fighten var igång, och ja de va väll inte mycket till fight. Ganska ensidigt skulle man kunna säga. I fiskens favör. Den åkte runt hela sjön och så fort markus lyckades ta en 2-3 meter stack den 10. Så höll det på i en timme innan Benny tyckte att markus inte pressade tillräckligt och tog tag i linan och hon hann inte mer än att greppa linan så gick fisken lös. En timmes fight och bara borta. De kändes sådär. Vi fortsatte fiska och efter en stund var de dags igen. Nu var de Mickes tur. Ännu en Mekong, och fiskedagen var över för mig. Upp med alla spön men fisken lyckades ändå linda in sig i 2 flöten. Efter ca 45 minuter åkte gilliesen ut i en båt och klippte lös flötena. Fisken körde på. Efter 2 timmar kom fisken in ganska nära land men nånting oroade mig. Gilliesarna satt bara lugnt och pratade och jag började förstå att den här fighten är långt från över. Fisken drog en till vända runt sjön. Efter tre timmar kommer fisken upp på ytan, och slår några kraftiga slag med stjärtfenan och linan går av. Micke är helt förtvivlad. Då ror Gillisarna ut med spöt och knyter ihop linan igen och fighten kan fortsätta! Mekongen stannar bara av när den inte känner någon press och Micke har himlavakt. Nu kommer den andra ägaren Tim och snackar lite. De visar sig att han tror att de är en Mekong dom släppte in för 3 månader sedan som då vägde 125 kg! Och som han nu trodde skulle väga över 130 kg! En fisk som skulle krossa världsrekordet! Vi höll de lite tyst ifrån Micke så han inte skulle bli så nervös. Fast han var redan rätt nervös.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Innan avresan hade vi lagt ner många timmars arbete på att undersöka olika fiskecamper och information om de mest åtråvärda arterna som vi ville fånga, ,Arapaima, Alligator Gar, Redtail Catfish, Pacu.. Listan var lång men vi var överens om vad målet var. Arapaima. Amazonas konung. En gigant med ett huvud av granit och fantastiska röda och gröna skimmrande fjäll. En fisk som vi skulle lära oss inte har några problem att med ett snabbt slag med stjärtfenan anitngen slunga sig själv ur fångstburen eller varför inte igenom den?
Jag hittade ett par camper som jag verkligen ville testa och bokade 4 dagar innan avresan och först på tur när vi anlände var Jurrasic Mountain Resort. En vacker sjö omgiven av risfällt med magnifika berg som reser sig högt i bakgrunden. En stor del av varför vi ville fiska Jurassic var de fräcka fångstbilderna med dessa berg i bakgrunden och att legenden John Wilson startat och till viss del driver campen. Men tyvär så var han inte på plats den dagen vi var där.
Man fick känslan att de flesta gäster besöker Jurassic för att fånga Siamesisk Karp, ochså känd som Giant Carp. En fantastisk vacker karp art som kan växa till fullkomligt skrämmande storlekar. Vi snackar om karpar på 70 kg. Karpar stora som.. Ja stora som satan helt enkelt!
Till vår hjälp under dagens fiske fick vi en Gillie, en thailändsk kille som skulle hjälpa oss med bete, vart vi skulle placera betena och att håva fisken. Ett riktigt snobb fiske alltså. Det var överdrivet mycket daltande och enda vi fick göra var att ta spöt när de högg och veva in fisken. Kändes väldigt överdrivet. Hur som helst så fiskade vi på och efter en timme så öppnade Markus fisket! En art som vi alla beundrat en lång tid och alla ville fånga, en Redtail Catfish! Sjukt snygga fiskar med enormt gap, otroliga färgsättningar och en stenhård skalle. En fisk som alltid grymtade när man skulle fotografera. Jusst den här inledande fisken var nog den minsta Redtailen på hela resan men de visste vi inte då och var supernöjda.
Efter det var fisket segt och de dröjde rätt länge innan de var min tur att få känna på första fighten i Thailändska vatten, men så började larmet att skrika, spöt studsade i spöhållaren och linan fullkomligt spröt av rullen. Snabbt var jag på plats och kopplade ur baitrunnern, de fanns ingen anledning att göra mothugg med dessa rusningar, fisken krokade sig själv. Efter en hyfsat brutal kamp hamnade fisken i nätet. En fisk jag läst en del om men inte hade planerat att jag skulle få på den här resan, en Thai Redtail. En kusin till Amazon Redtail som Markus fångat tidigare. En lång variant på Redtail med otroligt långa sprötar och nästan lika imponerande färgsättning. De hade fångats 6 st Thai Redtails den gångna säsongen och jag tog nr 7 och följde senare upp med att ta nr 8. Roligt att få lite ovanligare fångster!
Efter detta så fick vi lite kamper med de berömda siamesiska karparna, jag lyckades få 2 st småttingar, inte i närheten av de 70 kilos bestar som finns i sjön och Micke lyckades öppna fisket med en karp på hela 22 kg som första fisk på resan! Ett riktigt grannt exemplar! Senare på kvällen blev de lite mer fart i fisken men de märktes att dom var lite off den här dagen, vi bommade mängder av fiskar än fast linan spröt av rullen så var det inget där när vi lyfte spöna. Vi lyckades dock alla tre avsluta med varsin Redtail innan dagen var över och vi var rätt nöjda jusst då, dock så skulle vi vara överens om att de va tur vi åkte till Jurrasic först så vi inte blev så besvikna för de fisken som väntade oss var helt otroligt. Dock fick jag 3 nya arter i Jurassic! Woohoo!
Efter Jurassic åkte vi ner till Phuket där vi hade en dag bokat på EFT men innan dess bestämde vi oss för att testa lyckan på de böljande blå! Ett mycket prisvärt dagsfiske än om fisket runt Phuket inte är av högsta kvalitet, högt fisketryck och skrämmande mycket nedskräpning är inte ideallt. Om man absolut ska ha fisk är nog en flerdagars tur till Adamansöarna ett bättre alternativ, men det fanns det inte tid eller kapital för på vår resa. En dag på havet här kostade ca 5-600 kr/pers för fyra personer. Helt överkomligt tycker jag och man fick faktiskt valuta för pengarna. Fiske, lunch och tid för snorkling på en vacker strand belägen på en ö. Och fisket då? Ja fisk fick vi allihopa, en hel del faktiskt. Men allt var Tonfisk och inte av de stora storlekarna. Men 29 tonfiskar totalt är väll inte fy skam, 2 åt vi till lunch och 2 tog vi med oss hem för att tillagas på hotellet på kvällen. Imellanåt small det riktigt ordentligt när vi svepte över ett större stim med tonfisk, “Fish on! Two! Three!! Four!!!” ropade guiden när spö efter spö böjde sig på båten och så satt vi där, alla fyra med varsitt spö i handen och drillade! Då var det roligt! På eftermiddagen fick vi faktiskt också se en helt fantastisk syn, en Sailfish som jagade på ytan och hoppade mellan vågorna, sjukt mäktigt Och inom 10 min var det 10 båtar på plats för att försöka kroka fisken. Då kändes det lite hopplöst. Fisketryck = Max.
Ändå var vi väldigt nöjda med vår dag på havet och åkte hem för att käka lite tonfisk och dricka nån grogg. Imorn var det dags för EFT!!
Exotic Fishing Thailand heter campen som öppnade för bara några månader sedan och efter att jag följt fångstrapporterna en längre tid så är de tydligt, fisken här är inte krokrädd!
Campen ligger i närheten av Krabi, ett par timmar från Phuket och vägen dit är otrolig. Kantad med dramatiskt uppskutande berg som tornar upp vid sidan av vägen, nästa mäktigare än den förra. Jag var sjukt trött men kunde inte sova i bilfärden, de fanns för mycket att titta på!
Väl framme blev vi inte heller besvikna! Alldeles bakom sjön är ett högt högt berg som följer hela sjön med en nästan spikrak bergsvägg nära 80 m högt, Ett av de absolut vackraste ställen jag fiskat på i mitt liv. Och sjön. Rullande Arapaimor på ytan och karpar som hoppade och när vi gick mot fiskeplatsen simmade två Arawanas bredvid varandra vid stranden. Jag var sjukt taggad!
Vi fick varsin “Sala” längst baksidan av sjön, typ ett vindskydd eller mer ett solskydd. Jag satte mig i mitten och började fiska. Här fick man göra mer själv och de kändes bra, förutom att knåda mäsken till methodfeedern. De gick åt helvete. Varenda gång jag skulle hiva ut min egen kreation så gick den i bitar och jag fick veva in igen. Otroligt irriterande. Och fisket började segt för mig. Markus till vänster fick fisk på fisk, likaså Micke till höger och jag började bli lite orolig. Så krokade Markus en fisk och guiden blåste i visselpipan. Då förstod jag, nu sitter de en Arapaima på kroken! Upp med alla spön och iväg för att följa kampen. De va en mindre fisk runt 45 kg men herregud vad vacker! Efter en stund lyckades dom få den i fångstburen och vilken härlig känsla! Första kontakten med den fisk vi mest drömt om hemma i Sverige och nu ligger den i håven! Härligt! Vi tar några bilder och gratulerar Markus och försöker att låta glada för hans skull så gott vi kan innan vi återgår till fisket. Knappt hinner jag tillbaka innan Markus krokar en ny fisk, denna gång en annan art som vi trånat efter! En Alligator Gar! Inte de största exemplaret men den är sur! Slår med huvudet i håven och guiden drar till med ett litet trick, han drar sin foppatoffel över huvudet på fisken och drar bort den precis innan fotograferingen. Lurigt !Markus ser nu inte längre sjön för han har huvudet bland molnen medans jag har en helt annan känsla i kroppen.
Vid Lunch kommer Mike Bailey förbi, ägaren av campen, och snackar lite fiske. Han säger åt mig att inte vara orolig och ger oss varsitt extra predator spö utan extra kostnad. Supertrevlig kille och jag rekommenderar alla som reser till Phuket att boka in en dag hos honom.
“Snart så lossnar det.” Och de gör de. Jag får min första fisk i det här fantastiska paradiset och de är en fisk som jag senast för två dagar sen stirrade på i ett akvarium i en av Phukets barer, en Albino Giant Gourami. En lite halvmysko fisk som jag i akvariumet såg började med att äta i frivattnet som liten för att sen få en stor underkäke och börja äta på ytan när den blir större. Kul! Första fisken landad och nu är fisket igång! Inte långt därefter är de dags för nått jag inte hade förväntat mig, en Albino Pacu! Hade aldrig tidigare sett en Albino Pacu och tyckte den var fantastiskt vacker!
Nu var Markus igång igen, de såg ut att vara tunga huvudknyck och något rullade på ytan. Så såg jag svansen, ännu en Arapaima! Och visselpipan ljuder igen! Jag plockar upp grejjerna och hinner filma en bit av fighten och när den är på väg in i buren ser vi att denna är betydligt större! Vilket huvud! Den viker av ut ur buren och slår nästan till en av gilliesarna i huvudet med stjärtfenan, Rullen knastrar av trycket och släpper ovilligt ut lina. De är en mycket stark fisk men den har en svaghet. Arapaimor har lungor istället för gälar vilket gör att den kan överleva torrpeioderna i Amazonas avskiljda i små pölar under långa tider, men de gör också att den blir trött efter 15-20 min och pågår fighten mycket längre än så så drunknar fisken. Den tar sats en sista gång och dansar iväg på ytan men lyckas inte slita sig och glider in i buren. Vilken fisk! 80 kg Arapaima! Precis vad vi ville ha! Helt otroligt! Vi tar några bilder och låter fisken andas innan vi släpper iväg den och Markus får nu fylla fickorna med stenar för att inte sväva iväg helt!
Under den här tiden hade Micke lyckats fånga några helt fantastiska fiskar, en hel drös med Redtails och Siameskarpar och något som verkligen gjorde mig avis. 2 stycken Ripsaw Catfish! Malar med sågbladsliknande fjäll på sidorna och ryggen, enligt mitt tycke helt makalösa fiskar. Tyvär så hade Micke inte ballar nog för att fotografera sig med dessa skönheter så ja ha inge riktigt bra bilder på dom.
Så började kvällen närma sig och solen gick bakom de enorma berg vi hade i ryggen, en riktig lättnad då de va helt hemskt varmt i dessa Salas. Och nu började det hetta till i sjön. Inom loppet av en halvtimme så landade jag en läcker siames runt 18 kg, min första Piraiba och så krokade jag på nått roligt. Guiden sa redtail. Jag sa Nej. De här var Arapaima. De ljuvliga ljudet av visselpipan ljöd och gillies kom som ur trädverken för att landa min första arapaima! Och jag var helspänd, De är nu de gäller!
Ganska så snart kan jag styra in fisken i buren och sträcka näven i luften! En Arapaima! Wooohoo! Inget riktigt monster men 40-45 kg vägde den nog, bland dom mindre i sjön. Guiderna klipper linan vid mungipan och lämnar kroken, jag vadar ut och ställer mig bredvid buren, sträcker ner handen och känner på dess enorma fjäll och och ler som ett fån. Då vänder det. Fisken slår till med stjärtfenan och fullkomligt flyger ur buren och träffar en av gilliesarna i axeln och på ett ögonblick är den borta. Innan jag hunnit föreviga denna fantastiska fisk i bilder så är den borta. Enda som finns kvar är tomheten. Och revancshlustan såklart.
Vid mörkrets intåg byts fiskbetet mot rå kyckling och nappen avlöser varandra. Snabba rusningar med skrikande larm men med stora kycklingbitar på kroken är det svårt att sätta kroken. Man bommar mycket men på tredje försöket på en liten liten kycklingbit sätter jag mothugget och Damn! De är bara stumt! Rullen gnäller motvilligt och långa huvudskakning vittnar om en stor fisk, jag vågar knappt hoppas, kan de vara Arapaima? Isåfall är den betydligt större än den förra. Kampen pågår en stund innan den kommer upp till utan och rullar, Yes! De är Arapaima! Dags för revanchs! Jag pressar fisken rätt hårt men inne vid land släpper jag lite så inte linan ska gå, de här känner fisken och slungar halva kroppen ovanför vattenytan och skakar på huvudet! Jag skiter nästan på mig. Ägaren säger att när dom känner att det ger med sig så ger dom allt, så de är bättre att fortsätta pressa. Och efter nån minut kan guiderna välta in fisken i buren och jag är överlycklig! De är ett riktigt as! Guiderna kollar var kroken sitter och försöker klippa linan men fisken ger inte upp, den slår med huvudet varje gång dom är nära och till slut så skjuter den iväg som en kanon och river nätet i buren i fliser och sticker, mitt hjärta hoppar över 4-5 slag och jag får panik! Fisken ligger nu rakt framför mig i vattnet och linan går genom buren! Vad ska jag göra? Ska jag slänga mig över fisken? Kan nån ta den? Så slår jag i baitrunnern och ger spöt till gillien som lyckas träda spöt genom hållet och tillbaka till mig så är fighten igång igen! Herregud! Vilken pärs! Gilliesarna skyndar iväg för att hämta en ny bur och jag håller fisken nära landningsplatsen. Som tur är så är fisken lika tagen som jag och gör inga större utsvävningar och efter en stund glider den in i den nya buren. Pust! Jag hade dött om jag fått se en till Arapaima smita innan fotograferingen! Som tur var går resten bra, jag får några fantastiska bilder och fisken väger brutala 80 kg. Ett lyckligt slut på en fantastisk dag, vi fångade en bra bit över 250 kg fisk den här dagen och alla åkte hem med ett leende på läpparna och drömmar om att återvända.
Så åkte vi tillbaka till Hua Hin där vi bodde och näst på tur var nått jag sett fram emot i månaders tid. Två dagars fiske på Palm Tree Lagoon i Rachabuuri, en helt makalös sjö med 94 olika arter, över 3000 fiskar och ett flertal världsrekord som simmar i sjön. För att sprida lite extra krydda på tillvaron hade vi bokat hela sjön för oss själva. Bara vi och fisken. Härligt. Vi valde platser och jag gjorde ett inte allt för lyckat val utan satte mig vid en betong vägg som under dagen skulle både skydda från vind och samla upp all värme i thailand kändes det som för det var outhärdligt varmt mitt på dagen och mesta av min tid gick till att dricka vatten och gatorade.
Här fiskades det med både kyckling och bröd och ägarna var mer frikostig med antal spön, Markus fiskade ett tag med 7 spön! Och de gav faktiskt utdelning. Markus, med sin vana trogen, var rätt snabb att landa ännu en Aripaima!
Och Micke fick Redtails, siameskarpar, andra mystiska karparter och som krona på verket fick han en skitsnygg Giant Snakehead! Ett riktigt vackert exemplar!
Jag fick några Redtails, en helt fantastisk Pacu, största jag sett! nån siameskarp och en fisk art som vi skulle lära oss att hata, Savaii, en mal art som åt allt och de fanns gott om dom! Och en kusin art till Savaii som såg precis likadan ut förutom att dom hade en känselspröt i mungipan.
Så satte Benny, hon som äger campen, och fiskade med bröd och ett litet pennflöte så Markus frågade: “Vad förväntar du dig att fånga med de där?” ” Allt från smått till stort” fick han till svar och tänkte väll “ja tjena, så stora lär man inte kunna få på de där”. Då försvann flötet, och satte iväg. Över hela sjön! Linan fastnade i lite flythyacinter så jag fick bra överblick på händelseförloppet där jag satt, rakt över hela sjön åkte de i en ruskig fart och alla började plocka upp spöna och säga “Mekong!”. En fisk vi tidigare inte stött på och inte visste så mycket om, förutom att en bra Mekong tar minst en eller två timmar att landa. Så fighten var igång, och ja de va väll inte mycket till fight. Ganska ensidigt skulle man kunna säga. I fiskens favör. Den åkte runt hela sjön och så fort markus lyckades ta en 2-3 meter stack den 10. Så höll det på i en timme innan Benny tyckte att markus inte pressade tillräckligt och tog tag i linan och hon hann inte mer än att greppa linan så gick fisken lös. En timmes fight och bara borta. De kändes sådär. Vi fortsatte fiska och efter en stund var de dags igen. Nu var de Mickes tur. Ännu en Mekong, och fiskedagen var över för mig. Upp med alla spön men fisken lyckades ändå linda in sig i 2 flöten. Efter ca 45 minuter åkte gilliesen ut i en båt och klippte lös flötena. Fisken körde på. Efter 2 timmar kom fisken in ganska nära land men nånting oroade mig. Gilliesarna satt bara lugnt och pratade och jag började förstå att den här fighten är långt från över. Fisken drog en till vända runt sjön. Efter tre timmar kommer fisken upp på ytan, och slår några kraftiga slag med stjärtfenan och linan går av. Micke är helt förtvivlad. Då ror Gillisarna ut med spöt och knyter ihop linan igen och fighten kan fortsätta! Mekongen stannar bara av när den inte känner någon press och Micke har himlavakt. Nu kommer den andra ägaren Tim och snackar lite. De visar sig att han tror att de är en Mekong dom släppte in för 3 månader sedan som då vägde 125 kg! Och som han nu trodde skulle väga över 130 kg! En fisk som skulle krossa världsrekordet! Vi höll de lite tyst ifrån Micke så han inte skulle bli så nervös. Fast han var redan rätt nervös.
Efter 4 timmars fight knastrar de till i spöt och de börjar vika sig. Dags att byta spö, samma prossedur och dom lyckas skarva linan till ett nytt spö. De här är helt jävla sjukt. 4 timmar in och fisken verkar lika pigg som när vi startade. Micke sätter bra med press men de är inte tillräckligt. Utrustningen är för lätt för att kunna göra nån riktig skillnad och fisken bara går och går. Det blir mörkt och fisken kommer nära några ggr men åker ut igen. Så efter 5 timmar så händer det. Linan nöts av mot en fena på fisken och den är borta. Fem timmars fight där vi fått klippa bort andra linor, knytit ihop ett linbrott, bytt spö och ändå går fisken segrande ur striden. Micke var inte så glad. Men vi hade en dag till!
Dag två var jag taggad då 6 timmar av gårdagen gått bort till att titta på Markus och Mickes Mekongfighter! Nu ville jag ha nått bättre! Men tyvär så ville ingen av dom skiljas från sina platser och jag fick sitta i den djävulska värmen igen! Och jag fick idag ganska mycket fisk, men lite snålt med variation, jag fick mängder av Savaii och säkert 7-8 Redtails som alla gav riktigt härliga fighter, den största vägde 28 kg.En riktigt fläskig fisk som när jag landade den pekade Gillien på fisken, log stort, sen pekade han på mig och sa “Same!”. Kul kille..
Men jag ville verkligen ha nått annat. Så fick jag en fisk jag velat ha en längre tid, en Rohu! Skitsnygg karpfisk! Och Markus va riktigt på hugget idag, Öppnade med ännu en Arapaima! Helt sjukt vad paimer han tog på den här resan! Sen fick han en skitsnygg Suckermouth Catfish, en riktigt snygg malart. Men tyvär tappade han kanske den ballaste, en Ripsaw Catfish runt 10 kg som åkte fast i bryggan!
Och den här dagen kom de som Micke väntat på hela resan, hans första Arapaima! Han tappade en dagen innan alldeles vid stranden och var då inte på topphumör! Men nu var de en annan melodi! Nu hade alla landat Arapaima! Fan va härligt!
Fisket fortsatte och så såg jag att Markus fick en fisk, och Gillien sprang runt hela sjön för att hämta en våg så ja tänkte att nu är de nått helvete på gång här, vad har Markus fått nu? De visade sig vara en Black Ear Catfish på 10,6 kg, endast 500 gram från gällande världsrekord! Såå nära! Riktigt surt att inte kunna komma över det, de hade verkligen varit häftigt!
Mörkret föll och vår tid på Palm Tree Lagoon gick mot sitt slut och hoppet om en stor fisk började tyna bort. Då small det! Big Fish! Ropade Gillien och de blev lite kalabalik! Ägaren var säker på sin sak, de var en Chao Phraya Catfish som satt på kroken, den snabbaste av alla malar i pölen, en riktig trofe som många kom hit för att fånga och många misslyckats att fånga! Och vilka rusningar! Nu fick Stella rullen jobba! Vilket tryck! Platsen jag stod på var rätt djup och endast ett hinder i vattnet. En brygga. Och dit skulle den. Gillisen hoppade i vattnet för att skydda linan mot bryggan och plaskade i vattnet för att få den att vända utåt och med en lättnad såg jag den simma ut mot de djupare vattnet igen. Nu var det bara att sätta press, riktig utrustning och inget kunde hindra mig från att landa den här fisken, när den kom nära satte jag hård press uppåt för att få upp den till ytan men den ville inte utan stack iväg igen, nästa gång kom den närmare och gillisen försökte trycka ner håven innan han såg fisken vilket gjorde ägaren smått ursinnig, som tur var så klarade sig linan och kort därefter kunnde jag pressa upp den till ytan och endast huvudet fick plats i håven, “Get the cage in there!” skrek ägaren och efter några sekunder låg den landad i buren! JAAA! En Chao Phraya över 50 kg! Vilket underbart sätt att avsluta dagen! Och badet vid fotograferingen kom som en gåva då jag var helt dränkt i svett efteråt. UNDERBART!
Efteråt satt vi i åtskilliga timmar och drack öl med ägaren och snackade fiskehistorier och skit, riktigt jäkla trevligt.
Nu hade vi gjort bort allt fiske vi hade bokat innan avresa och hade en vecka kvar på vår resa. Så några blöta kvällar blev de och några bakisdagar så bestämde vi oss för att söka upp den lokala fiskedammen i Hua Hin. De visade sig att den låg endast 10 min från huset vi bodde i! Doh! Iallafall så åkte vi dit och fiskade och jag hade bara ett mål. Nu var det dags att fånga en Alligator Gar. Brorsan fokuserade på att få en siameskarp eftersom han ännu inte lyckats få någon och Micke satsade på Arapaima och Gar, fast Micke testade en annan metod än mig. Medans jag fiskade fiskbitar på flöte en meter under ytan så fiskade Micke på botten. Och min lilla 10 åriga gillie för dagen försökte på alla möjliga vis att få mig att byta till bröd på botten, han ville att jag skulle få nått, bara nått, så att han kanske skulle få lite dricks. Men jag stod fast, jag ska fiska såhär, jag vill ha en gar, jag vill inte ha nått annat. Men de gillade han inte. Markus fick många hugg på brödet medans de var långsammare för mig och Micke, Markus fick många savaii och en helschysst Pacu och flyttade efter halva dagen till en pöl bredvid som var mer inriktiat på karp. Jag nötte på och krokade en grann pacu som tyvär slet sig vid håvningen. När kvällen närmade sig började jag få fler och fler kontakter på flötet men var gång så spottade fisken precis då jag vevat in slaklinan och skulle göra mothugg. Det var ganska irriterande men jag fortsatte. Jag började att omdelbart veva in slaklinan då jag såg minsta rörelse på flötet och när de så dök, satte jag mothugget! Yes! Tyngd! Fighten igång och jag pressade för att se vad det var jag krokat, så kom den upp och slog med stjärten. En Gar! Jaa, jag hade lyckats kroka det jag var ute efter! Så kom den in och de var dags för håvning men grabben hade ingen skill för håvning så jag tog av honom håven och brottade in fisken i håven! Jag var överlycklig! Min satsning lyckades! Sanslöst häftiga fiskar det här också. Nu kan vi fiska med bröd! sa jag åt grabben och flyttade upp till andra pölen för en seger bärs och lite krubb. Fiskade av slutet på dagen här uppe och fick några små små savaii innan de blev mörkt, Då small nått annat på. De givck tungt och inga stora rusningar. jag visste inte riktigt vad det var men till slut fick jag upp den till ytan. De var en fin Siameskarp som var krokad i bröstfenan och efter mer fummel med håvningen av grabbhalvan så låg den på mattan. En värdig avslutning på resan!
Jag är fantastiskt nöjd med resan och inte bara fisket, Thailand är ett härligt land som jag definitivt kommer besöka fler ggr. Till slut fick jag 10 nya arter och de mest minnesvärda måste vara Arapaima på 80 kg, en drömfisk! Redtail på 28 kg, så sjukt vackra fiskar! Pacun runt 10 kg, där snackar vi inte dasslock utan brunnslock! Och Alligator Gar runt 12 kg! Helt underbart!
Tweet
Dag två var jag taggad då 6 timmar av gårdagen gått bort till att titta på Markus och Mickes Mekongfighter! Nu ville jag ha nått bättre! Men tyvär så ville ingen av dom skiljas från sina platser och jag fick sitta i den djävulska värmen igen! Och jag fick idag ganska mycket fisk, men lite snålt med variation, jag fick mängder av Savaii och säkert 7-8 Redtails som alla gav riktigt härliga fighter, den största vägde 28 kg.En riktigt fläskig fisk som när jag landade den pekade Gillien på fisken, log stort, sen pekade han på mig och sa “Same!”. Kul kille..
Men jag ville verkligen ha nått annat. Så fick jag en fisk jag velat ha en längre tid, en Rohu! Skitsnygg karpfisk! Och Markus va riktigt på hugget idag, Öppnade med ännu en Arapaima! Helt sjukt vad paimer han tog på den här resan! Sen fick han en skitsnygg Suckermouth Catfish, en riktigt snygg malart. Men tyvär tappade han kanske den ballaste, en Ripsaw Catfish runt 10 kg som åkte fast i bryggan!
Och den här dagen kom de som Micke väntat på hela resan, hans första Arapaima! Han tappade en dagen innan alldeles vid stranden och var då inte på topphumör! Men nu var de en annan melodi! Nu hade alla landat Arapaima! Fan va härligt!
Fisket fortsatte och så såg jag att Markus fick en fisk, och Gillien sprang runt hela sjön för att hämta en våg så ja tänkte att nu är de nått helvete på gång här, vad har Markus fått nu? De visade sig vara en Black Ear Catfish på 10,6 kg, endast 500 gram från gällande världsrekord! Såå nära! Riktigt surt att inte kunna komma över det, de hade verkligen varit häftigt!
Mörkret föll och vår tid på Palm Tree Lagoon gick mot sitt slut och hoppet om en stor fisk började tyna bort. Då small det! Big Fish! Ropade Gillien och de blev lite kalabalik! Ägaren var säker på sin sak, de var en Chao Phraya Catfish som satt på kroken, den snabbaste av alla malar i pölen, en riktig trofe som många kom hit för att fånga och många misslyckats att fånga! Och vilka rusningar! Nu fick Stella rullen jobba! Vilket tryck! Platsen jag stod på var rätt djup och endast ett hinder i vattnet. En brygga. Och dit skulle den. Gillisen hoppade i vattnet för att skydda linan mot bryggan och plaskade i vattnet för att få den att vända utåt och med en lättnad såg jag den simma ut mot de djupare vattnet igen. Nu var det bara att sätta press, riktig utrustning och inget kunde hindra mig från att landa den här fisken, när den kom nära satte jag hård press uppåt för att få upp den till ytan men den ville inte utan stack iväg igen, nästa gång kom den närmare och gillisen försökte trycka ner håven innan han såg fisken vilket gjorde ägaren smått ursinnig, som tur var så klarade sig linan och kort därefter kunnde jag pressa upp den till ytan och endast huvudet fick plats i håven, “Get the cage in there!” skrek ägaren och efter några sekunder låg den landad i buren! JAAA! En Chao Phraya över 50 kg! Vilket underbart sätt att avsluta dagen! Och badet vid fotograferingen kom som en gåva då jag var helt dränkt i svett efteråt. UNDERBART!
Efteråt satt vi i åtskilliga timmar och drack öl med ägaren och snackade fiskehistorier och skit, riktigt jäkla trevligt.
Nu hade vi gjort bort allt fiske vi hade bokat innan avresa och hade en vecka kvar på vår resa. Så några blöta kvällar blev de och några bakisdagar så bestämde vi oss för att söka upp den lokala fiskedammen i Hua Hin. De visade sig att den låg endast 10 min från huset vi bodde i! Doh! Iallafall så åkte vi dit och fiskade och jag hade bara ett mål. Nu var det dags att fånga en Alligator Gar. Brorsan fokuserade på att få en siameskarp eftersom han ännu inte lyckats få någon och Micke satsade på Arapaima och Gar, fast Micke testade en annan metod än mig. Medans jag fiskade fiskbitar på flöte en meter under ytan så fiskade Micke på botten. Och min lilla 10 åriga gillie för dagen försökte på alla möjliga vis att få mig att byta till bröd på botten, han ville att jag skulle få nått, bara nått, så att han kanske skulle få lite dricks. Men jag stod fast, jag ska fiska såhär, jag vill ha en gar, jag vill inte ha nått annat. Men de gillade han inte. Markus fick många hugg på brödet medans de var långsammare för mig och Micke, Markus fick många savaii och en helschysst Pacu och flyttade efter halva dagen till en pöl bredvid som var mer inriktiat på karp. Jag nötte på och krokade en grann pacu som tyvär slet sig vid håvningen. När kvällen närmade sig började jag få fler och fler kontakter på flötet men var gång så spottade fisken precis då jag vevat in slaklinan och skulle göra mothugg. Det var ganska irriterande men jag fortsatte. Jag började att omdelbart veva in slaklinan då jag såg minsta rörelse på flötet och när de så dök, satte jag mothugget! Yes! Tyngd! Fighten igång och jag pressade för att se vad det var jag krokat, så kom den upp och slog med stjärten. En Gar! Jaa, jag hade lyckats kroka det jag var ute efter! Så kom den in och de var dags för håvning men grabben hade ingen skill för håvning så jag tog av honom håven och brottade in fisken i håven! Jag var överlycklig! Min satsning lyckades! Sanslöst häftiga fiskar det här också. Nu kan vi fiska med bröd! sa jag åt grabben och flyttade upp till andra pölen för en seger bärs och lite krubb. Fiskade av slutet på dagen här uppe och fick några små små savaii innan de blev mörkt, Då small nått annat på. De givck tungt och inga stora rusningar. jag visste inte riktigt vad det var men till slut fick jag upp den till ytan. De var en fin Siameskarp som var krokad i bröstfenan och efter mer fummel med håvningen av grabbhalvan så låg den på mattan. En värdig avslutning på resan!
Jag är fantastiskt nöjd med resan och inte bara fisket, Thailand är ett härligt land som jag definitivt kommer besöka fler ggr. Till slut fick jag 10 nya arter och de mest minnesvärda måste vara Arapaima på 80 kg, en drömfisk! Redtail på 28 kg, så sjukt vackra fiskar! Pacun runt 10 kg, där snackar vi inte dasslock utan brunnslock! Och Alligator Gar runt 12 kg! Helt underbart!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Kommentera