Efter lite motorproblem och dåligt väder har jag varit ute några vändor till på Tasmanska Havet. Resultaten har varit blandade, men fisket har överlag varit ok.
Senast landade vi utöver ett femtontal gulfenade fem striped marlins. I vanliga fall återutsätts all marlin, även striped som är laglig att landa. Senaste tidens kostnader gjorde dock att skepparen valde att vi skulle behålla dessa. Alla vägde ca 100 kg styck. Det var riktigt läskigt att gaffa dem. Plötsligt när de var klara för landning kunde de göra ett luftsprång rakt upp någon meter ifrån båten.
Vid ett tillfälle hade vi en helt färsk marlin som simmade lojt i ytan med slack på linan. Vi hade ett stort trassel, så vi kunde inte göra mycket. Plötsligt vänder fisken och simmar rakt emot båten. Jag är redo med gaffen och när den är precis inom räckhåll sätter jag gaffen i huvudet. Det blev stor kalabalik. En färsk marlin a 100 pannor på en 2 m lång pinne är ingen höjdare. Jag lyckades hålla fisken och vi landade till slut den. Jag impade nog på kollegorna, men vet inte om jag gör om det igen...
Nu har jag lärt mig alla arbetsmomenten och blivit mycket säkrare på att gaffa.
Eventuellt reser jag vidare från Sydney snart, eller så stannar jag kvar och jobbar. Inom kort börjar blåfenadsäsongen. Då är det väldiga mängder fisk inne och då brukar de alltid sportfiska efter dem också. Bland annat är National Geographic intresserade av att göra ett avsnitt med Wicked Tuna från båten jag arbetar på. Jag och kaptenen har också planer på att försöka landa några på popper och stickbaits.
Dock är jobbet som jag tidigare skrivit väldigt krävande. Så jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra.
Jag ska försöka lägga ut mer bilder framöver. Vill ni se riktigt schyssta bilder, gilla då Skipperrutts Photography på Facebook. Där lägger skepparen upp massa häftiga bilder både från då och nu.
Anders
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
