Under den gångna helgen så var det karppremiär för min del. Vädret hade varit varmt och härligt men jag visste redan i veckan att ett väderomslag av den lite svalare sorten var på väg. Dock så struntade jag i det för att få leva bivvylife, spendera några dagar vid sjön och grilla lite kändes mer än lockande. Min plan var att sätta mig i lä, det gjorde jag inte, min plan var också att lyckas fiska av lite olika djup, det lyckades desto bättre.
Jag han med att få upp bivvyn och rigga spöna, så kom då regnet. En lätt mäskning och tre kast senare så var mina fällor gillrade och jag försvann in i bivvyn i väntan på en karp eller att Logan skulle anlända till sjön. Den sistnämnde han först och i ett ihärdigt regn fick Logan sätta upp alla prylarna. Precis när han var klar så slutade regnet. Satans lag? När Logan höll på att få ut sina spön så upptäckte vi till hans stora förtjusning att ett av hans larm var inprogrammerat på min reciver. Jag tyckte inte det var lika kul att så utanför tältet med en skrikande reciver och tre mörka och tämligen tysta larm. Efter lite googlande och trixande så var detta löst och jag intog sovsäcken.
Strax efter klockan två på natten väcktes jag av ett ursinnigt läte från recivern. röd lampa! Skönt, det var spöt som fiskades rakt ut i sjön så jag kunde ta på glasögon och pannlampan. efter en kort rusning så kunde jag börja styra fisken mot land. Den var pigg och glad i den kalla natten men snart fick jag den äran att lyfta upp den på mattan. Brr! Det var riktigt kallt så fisken placerades i säck på djupt vatten för fotografering när det ljusnade. I övrigt var natten och morgonen lugna. Gårdagens värme var som bortblåst och när Logan kom runt för att fota fisken låg jag fortfarande nerbäddad i min varma sovsäck. Även Kristoffer anslöt till fotograferingen då han anlände till sjön för en dags stalkingfiske med ganska bra tajming.
Från säcken till slingen och vikten fastställdes till 7 kilo…
Sjöns karpar är som stöpta i samma form, en del mindre och en del större…
Jag var mer än nöjd med en karp under premiärpasset…
Dagen fördrevs med att socialisera med Kristoffer och Anton som stalkingfiskade, Jag och Logan gjorde dem sällskap och även Garry slöt upp under dagen. Det var mycket snack om Kristoffers nya jobb inom försvaret men vi han med att vara expertkommentatorer åt Anton och prata en hel del om fisket i sjön med. Jag avrundade dagen som anhang och begav mig till min fiskeplats framåt eftermiddagen och Garry följde med bort. Nya sticks fyllda med krill mix, fräscha Cell boilies toppade med Pineapple dumbells placerades på sina platser och en handfull Cellbullar följde efter, solen värmde något och Garry stannade kvar en stund för lite småprat. Mindre än en halvtimma efter utlägg så kommer ett försiktigt take på mitt spö som fiskas grunt, redan när jag lyfter spöt knarrar det gott om bromsen och fisken visar sig i ytan. Den känns ganska fin säger jag samtidigt som jag lyckas få stop på den. Döm om min förvåning när fisken kliver av och jag står där med ett rakt spö. Ja, ja. Vad gör man? Jag har totalt haft 45 kontakter med karp i sjön sedan jag började fiska där och två av dem har gått förlorade. Man kan inte vinna alla gånger. Tyvärr!
Garry beger sig hemmåt och grillen åker fram, 10 korv med bröd satt fint vill jag lova och jag sitter fram till 19 tiden bakom spöna och spanar över sjön. Kristoffer svänger förbi och berättar att Anton lyckades lirka upp en fisk på ytan. Den var runt 6 kilo och det är kul att de rör på sig och att de äter.* En del fisk visar sig längre bort, Kanadagässen är en plåga och till sist vinner kylan. Det är dags för en varm sovsäck! Den sena kvällen är lugn, helt knäpptyst, förutom gässen då. Fan ta dem! Till slut somnar jag men vaknar hastigt. Inte av mina larm men av regnet. Som det regnar sen då, snart ökar regnet bara mer och mer tills alla tre larmen piper i otakt. Då regnar det ganska bra! När det värsta är över så kan jag somna om, mmmm vad skönt. Återigen väcks jag abrupt upp. Inte av larmen denna gången heller utan av en bil. Bakom Logans plats har några nattvakna ungdomar bestämt sog för att det är dags för årets jäklar värsta buskörning. Det ekar över sjön och jag hör Logans tält öppnas. Ska jag gå ut om det blir problem? Bilen försvinner snabbt så jag slipper och kan somna om.
Efter detta sover jag ganska bra i den kalla men friska luften. Inget händer med fisket, det förblir helt dött. På morgonen blir det en snabb uppackning för att hinna hem till säsongens sista hockeymatch hemma i Nybro. Jag hinner precis och är mycket nöjd med min helg.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag han med att få upp bivvyn och rigga spöna, så kom då regnet. En lätt mäskning och tre kast senare så var mina fällor gillrade och jag försvann in i bivvyn i väntan på en karp eller att Logan skulle anlända till sjön. Den sistnämnde han först och i ett ihärdigt regn fick Logan sätta upp alla prylarna. Precis när han var klar så slutade regnet. Satans lag? När Logan höll på att få ut sina spön så upptäckte vi till hans stora förtjusning att ett av hans larm var inprogrammerat på min reciver. Jag tyckte inte det var lika kul att så utanför tältet med en skrikande reciver och tre mörka och tämligen tysta larm. Efter lite googlande och trixande så var detta löst och jag intog sovsäcken.
Strax efter klockan två på natten väcktes jag av ett ursinnigt läte från recivern. röd lampa! Skönt, det var spöt som fiskades rakt ut i sjön så jag kunde ta på glasögon och pannlampan. efter en kort rusning så kunde jag börja styra fisken mot land. Den var pigg och glad i den kalla natten men snart fick jag den äran att lyfta upp den på mattan. Brr! Det var riktigt kallt så fisken placerades i säck på djupt vatten för fotografering när det ljusnade. I övrigt var natten och morgonen lugna. Gårdagens värme var som bortblåst och när Logan kom runt för att fota fisken låg jag fortfarande nerbäddad i min varma sovsäck. Även Kristoffer anslöt till fotograferingen då han anlände till sjön för en dags stalkingfiske med ganska bra tajming.
Från säcken till slingen och vikten fastställdes till 7 kilo…
Sjöns karpar är som stöpta i samma form, en del mindre och en del större…
Jag var mer än nöjd med en karp under premiärpasset…
Dagen fördrevs med att socialisera med Kristoffer och Anton som stalkingfiskade, Jag och Logan gjorde dem sällskap och även Garry slöt upp under dagen. Det var mycket snack om Kristoffers nya jobb inom försvaret men vi han med att vara expertkommentatorer åt Anton och prata en hel del om fisket i sjön med. Jag avrundade dagen som anhang och begav mig till min fiskeplats framåt eftermiddagen och Garry följde med bort. Nya sticks fyllda med krill mix, fräscha Cell boilies toppade med Pineapple dumbells placerades på sina platser och en handfull Cellbullar följde efter, solen värmde något och Garry stannade kvar en stund för lite småprat. Mindre än en halvtimma efter utlägg så kommer ett försiktigt take på mitt spö som fiskas grunt, redan när jag lyfter spöt knarrar det gott om bromsen och fisken visar sig i ytan. Den känns ganska fin säger jag samtidigt som jag lyckas få stop på den. Döm om min förvåning när fisken kliver av och jag står där med ett rakt spö. Ja, ja. Vad gör man? Jag har totalt haft 45 kontakter med karp i sjön sedan jag började fiska där och två av dem har gått förlorade. Man kan inte vinna alla gånger. Tyvärr!
Garry beger sig hemmåt och grillen åker fram, 10 korv med bröd satt fint vill jag lova och jag sitter fram till 19 tiden bakom spöna och spanar över sjön. Kristoffer svänger förbi och berättar att Anton lyckades lirka upp en fisk på ytan. Den var runt 6 kilo och det är kul att de rör på sig och att de äter.* En del fisk visar sig längre bort, Kanadagässen är en plåga och till sist vinner kylan. Det är dags för en varm sovsäck! Den sena kvällen är lugn, helt knäpptyst, förutom gässen då. Fan ta dem! Till slut somnar jag men vaknar hastigt. Inte av mina larm men av regnet. Som det regnar sen då, snart ökar regnet bara mer och mer tills alla tre larmen piper i otakt. Då regnar det ganska bra! När det värsta är över så kan jag somna om, mmmm vad skönt. Återigen väcks jag abrupt upp. Inte av larmen denna gången heller utan av en bil. Bakom Logans plats har några nattvakna ungdomar bestämt sog för att det är dags för årets jäklar värsta buskörning. Det ekar över sjön och jag hör Logans tält öppnas. Ska jag gå ut om det blir problem? Bilen försvinner snabbt så jag slipper och kan somna om.
Efter detta sover jag ganska bra i den kalla men friska luften. Inget händer med fisket, det förblir helt dött. På morgonen blir det en snabb uppackning för att hinna hem till säsongens sista hockeymatch hemma i Nybro. Jag hinner precis och är mycket nöjd med min helg.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)