Som hockeyspelare är man van att göra illa sig på olika sätt. Jag själv har en axel som har gått sönder på alla vis som finns.
Denna hockeysäsong har jag dock varit lyckligt lottad att inte vara skadad på något vis när det gäller hockeyn, men årets sista fiskedag var olyckan framme.
Jag och min kompis Pontus var på väg till en älv söder om Umeå för att fiska lax och öring. När vi anländer till platsen så insåg vi snabbt att det var omöjligt att genomföra på den plats vi hade sett ut då hela älven var täckt av is. Istället fick vi söka oss nedströms för att hitta något ställe att fiska på.
Vi anländer till en plats med starkt strömmande vatten där en fåra i mitten är öppen från is. Vi sätter upp våra saker och kastar ut. Det händer inte mycket första timmen. Det är minus sju och att kasta efter fisk är inte möjligt då min rulle och lina fryser snabbare än en ninja skalar ett äpple.
Jag tar upp mitt tackel för att slänga på nya räkor och när jag är på väg till min spö hållare för att ställa ner mitt spö så halkar jag. Jag försöker ta emot mig när jag slår i klippan, men min hand hamnar mellan en sten och klippan. Jag känner direkt att något i min tumme är trasigt.
Tack vare det kalla vädret fick jag snabbt tag på is som gjorde att jag kunde kyla ner tummen ordentligt. Ganska snart kom smärtan och jag visste att sjukhuset väntade när jag kom hem.
Vi fortsatte fiska och hade några hugg, men mer blev det inte. Dagen blev inte som jag tänkt mig då jag på sjukhuset fick beskedet att jag hade en spricka i båtbenet och en bruten tumled.
Jag hade dock en väldig tur då jag inte behövde gå med gips mer än två veckor.
Man ska aldrig ta något för givet och förhoppningsvis är ag försiktigare nästa gång när jag går på hala klippor.
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Denna hockeysäsong har jag dock varit lyckligt lottad att inte vara skadad på något vis när det gäller hockeyn, men årets sista fiskedag var olyckan framme.
Jag och min kompis Pontus var på väg till en älv söder om Umeå för att fiska lax och öring. När vi anländer till platsen så insåg vi snabbt att det var omöjligt att genomföra på den plats vi hade sett ut då hela älven var täckt av is. Istället fick vi söka oss nedströms för att hitta något ställe att fiska på.
Vi anländer till en plats med starkt strömmande vatten där en fåra i mitten är öppen från is. Vi sätter upp våra saker och kastar ut. Det händer inte mycket första timmen. Det är minus sju och att kasta efter fisk är inte möjligt då min rulle och lina fryser snabbare än en ninja skalar ett äpple.
Jag tar upp mitt tackel för att slänga på nya räkor och när jag är på väg till min spö hållare för att ställa ner mitt spö så halkar jag. Jag försöker ta emot mig när jag slår i klippan, men min hand hamnar mellan en sten och klippan. Jag känner direkt att något i min tumme är trasigt.
Tack vare det kalla vädret fick jag snabbt tag på is som gjorde att jag kunde kyla ner tummen ordentligt. Ganska snart kom smärtan och jag visste att sjukhuset väntade när jag kom hem.
Vi fortsatte fiska och hade några hugg, men mer blev det inte. Dagen blev inte som jag tänkt mig då jag på sjukhuset fick beskedet att jag hade en spricka i båtbenet och en bruten tumled.
Jag hade dock en väldig tur då jag inte behövde gå med gips mer än två veckor.
Man ska aldrig ta något för givet och förhoppningsvis är ag försiktigare nästa gång när jag går på hala klippor.
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
