Att tappa en fisk är aldrig kul, speciellt inte när det är en fisk man drömmer om.
Jag och Robbin är än en gång och fiskar lax denna gång tillsammans med hans svärfar som är en väldigt rutinerad man. Han har fiskat i detta vatten i över 30 år och har själv varit med och tagit upp en lax på 20 kilo.
Vi har klivit upp kl 5 denna morgon för att åka 10 mil till vårat ställe. Det är en trött morgon där jag somnar snabbt i bilen på vägen dit. Känns som en nödvändighet för att orka dagen. Vi anländer i mörker och ställer i ordning två 12 fot spön var för att vara redo då det börjar ljusna. Tillsammans med 250 gram sänken och två krokar på tacklet fyllda med räkor är vi redo att kasta ut.
Dagen blir dock inte som väntat, mina spön brukar inte vara så lugna som dom är, det brukar alltid vara några harrar som tuggar på räkan och gör att bjällran i toppen av spöt vibrerar och får en att öka i puls, men inte denna morgon. Mina spön är helt tyst dom första timmarna. Något hugg kommer då och då, men inget som går att kroka. Robbin och hans svärfar drar var sin lax och jag sitter 20 meter bort frågandes vad jag gör fel. Vad är felet på mina räkor? Robbins svärfar säger åt mig att flytta ytterligare 20 meter uppströms då det är en liten utstickare och en stor sten och han säger att han fått väldigt bra där tidigare.
Jag fäster mina spö hållare i marken och kastar ut mina tackel, sätter mig ner och griper kaffekoppen, lägger upp benen på en boj som strandat precis där och jag hinner knappt få upp fötterna innan ett av mina spön gungar till kraftig. Jag kastar kaffekoppen och griper mitt spö. Med ett enormt mothugg känner jag kraften i fisken och de tär som jag kopplat linan till en Subaru WRX med fyrhjulsdrift som precis dragit iväg. Jag får under ca en minut kämpa med fisken och den går inte att rubba ur vattnet, det är som ett bottennapp bara det att botten tar lina för mig. Jag vet att det är en stor fisk och jag vill samtidigt inte pressa den för hårt då jag är rädd att slita ut kroken. Samtidigt som Robbin och hans svärfar kommer bortåt med håven så slår mitt spö upp och jag inser att fisken är borta. Det är med smärta jag vevar in min tomma lina.
Jag sätter mig ner i mon stol igen, känner hur min puls ligger på 150 och jag inser att jag tappat en drömfisk. Med säkerhet låg denna fisk på över tio kg. Jag kastar inte ut mina tackel på 30 minuter, jag bara sitter där och tänker vad det var jag gjorde fel. Men så är fiske ibland, det går inte att få upp allt och speciellt inte om det skulle vara en drömfisk som skulle vara min andra lax i livet. Det är bara att leva med det för jag vet att jag kommer få fler chanser på dessa jättar även om frustrationen är på en nivå utöver vad som borde gå.
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag och Robbin är än en gång och fiskar lax denna gång tillsammans med hans svärfar som är en väldigt rutinerad man. Han har fiskat i detta vatten i över 30 år och har själv varit med och tagit upp en lax på 20 kilo.
Vi har klivit upp kl 5 denna morgon för att åka 10 mil till vårat ställe. Det är en trött morgon där jag somnar snabbt i bilen på vägen dit. Känns som en nödvändighet för att orka dagen. Vi anländer i mörker och ställer i ordning två 12 fot spön var för att vara redo då det börjar ljusna. Tillsammans med 250 gram sänken och två krokar på tacklet fyllda med räkor är vi redo att kasta ut.
Dagen blir dock inte som väntat, mina spön brukar inte vara så lugna som dom är, det brukar alltid vara några harrar som tuggar på räkan och gör att bjällran i toppen av spöt vibrerar och får en att öka i puls, men inte denna morgon. Mina spön är helt tyst dom första timmarna. Något hugg kommer då och då, men inget som går att kroka. Robbin och hans svärfar drar var sin lax och jag sitter 20 meter bort frågandes vad jag gör fel. Vad är felet på mina räkor? Robbins svärfar säger åt mig att flytta ytterligare 20 meter uppströms då det är en liten utstickare och en stor sten och han säger att han fått väldigt bra där tidigare.
Jag fäster mina spö hållare i marken och kastar ut mina tackel, sätter mig ner och griper kaffekoppen, lägger upp benen på en boj som strandat precis där och jag hinner knappt få upp fötterna innan ett av mina spön gungar till kraftig. Jag kastar kaffekoppen och griper mitt spö. Med ett enormt mothugg känner jag kraften i fisken och de tär som jag kopplat linan till en Subaru WRX med fyrhjulsdrift som precis dragit iväg. Jag får under ca en minut kämpa med fisken och den går inte att rubba ur vattnet, det är som ett bottennapp bara det att botten tar lina för mig. Jag vet att det är en stor fisk och jag vill samtidigt inte pressa den för hårt då jag är rädd att slita ut kroken. Samtidigt som Robbin och hans svärfar kommer bortåt med håven så slår mitt spö upp och jag inser att fisken är borta. Det är med smärta jag vevar in min tomma lina.
Jag sätter mig ner i mon stol igen, känner hur min puls ligger på 150 och jag inser att jag tappat en drömfisk. Med säkerhet låg denna fisk på över tio kg. Jag kastar inte ut mina tackel på 30 minuter, jag bara sitter där och tänker vad det var jag gjorde fel. Men så är fiske ibland, det går inte att få upp allt och speciellt inte om det skulle vara en drömfisk som skulle vara min andra lax i livet. Det är bara att leva med det för jag vet att jag kommer få fler chanser på dessa jättar även om frustrationen är på en nivå utöver vad som borde gå.
Tweet
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
