Att studera fiskarnas beteenden kan både vara intressant och lärorikt. Som sportfiskare har man helt klart en fördel om man lär sig se mönster i fiskarnas beteenden vid olika tidpunkter och situationer. För två somrar sedan hade jag förmånen att studera en gädda som jag hade i en liten trädgårdsdamm. Höjdpunkten var då man skulle mata den. Det var fascinerande att se hur snabbt den reagerade då man satte ner några småmörtar i vattnet. Var gäddan hungrig så tog den fisken direkt utan minsta tvekan. För varje fisk man matade gäddan med såg man tydligt hur intresset successivt minskade.
Jag provade även att sätta ner ett gäng mörtar och abborrar i dammen samtidigt. De små abborrarna klarade sig längst med livet i behåll medan de populäraste matbitarna helt klart var mörtarna. Något som förvånade mig lite var att gäddan totalt ignorerade då jag matade den med döda fiskar. Det som triggade gäddan däremot var de vibrationer som de levande fiskarna sände ut när de simmade i dammen. En del i förklaringen lär nog vara att vattentempen i dammen var hög. För vilken sportfiskare har inte märkt hur pass effektiva spinnare och poppers kan vara i grunda, varma vatten. Skulle man haft kvar gäddan under hösten hade säkert dess jaktbeteende ändras i takt med att vattentemperaturen sjunkit.
I denna damm levde gäddan under ett par månader. För det mesta stod den still på de djupaste stället under fontänen. Det var riktigt fränt att mata gäddan. Själva plasket då man kastade i en mört fick gäddan att vakna till men det behövdes även lite rörelser/vibrationer under vattenytan innan den gick till attack.
Det var imponerande att se den jaga då den hela tiden lyckades ta sina mörtar. En blixtsnabb attack och så var det hela över. 
Genom åren har man varit med om en hel del hungriga gäddor där man har förundrats över hur aggressiva och hungriga de kan vara. Jag minns en vårvinterdag då jag fiskade tillsammans med Fredrik Sundström runt en grynna i en sjö. Vi hade ute 6 spön runt om själva grynnan. Fisket var ingen höjdare, men vi fick i alla fall 4 hugg under några timmar men bara två olika individer kom upp. Detta berodde på att samma gädda kom upp ur hålet hela 3 gånger! Gäddan kändes tydligt igen då den hade en mindre skada på ena fenan. Ur fiskedagboken hittar jag även följande: ”Gäddan var inte bara aggressiv under isen utan även ovan den. Både jag och Fredrik fick var sitt bett av den då vi skulle ta loss kroken”.
En annan gång jag träffade på en aggressiv och orädd gädda var sommaren 2009 då jag och några kompisar var och fiskade uppe i fjällen. Just den dagen var fisken rejält i stöten. Vi fiskade i en mindre tjärn som var full med abborrar i halvkilosklassen. Men det fanns även en del harrar och gäddor i tjärnen. Då jag håller på att drilla en abborre så ser jag hur en gädda kommer från sidan och klipper abborren. Detta sker bara drygt en meter från land där jag står. Jag står en bra stund och tittar när gäddan försöker vända abborren i käften. Detta går inte speciellt bra då abborren är i största laget för att kunna sväljas. Men gäddan är envis och ger inte upp i första taget, jag drar efter en stund abborren som fortfarande sitter krokad i spinnaren mot mina fötter. Sedan petar jag gäddan lite lätt med mina stövlar men tro inte att den släpper taget för det. Tillslut plockar jag upp gäddan med ett nackgrepp, tar loss den från abborren, krokar loss abborren från spinnaren och släpper sedan tillbaka bägge fiskarna. Ett roligt och udda fiskeminne från en trevlig resa.
Det kanske mest oväntade som hänt mig i fiskeväg hände en sensommardag då jag fiskade i en mindre tjärn. Jag får hugg av en mindre gädda runt halvkilot, betet en mindre Relaxjigg. När jag så har landat den krokar jag försiktigt loss fisken och sätter ner den i vattnet igen. Så långt är allt som vanligt men vad händer sen? Jo gäddan tar sikte på samma jigg som för ögonblicket oavsiktligt befinner sig i vattnet och hugger den distinkt. Strax därefter har jag krokat loss samma fisk inom loppet av några sekunder. Tror inte jag kommer få uppleva något liknande igen.
Man har ju hört och sett filmklipp om historier om gammelgäddor som hugger över en mindre gädda. Själv har jag än så länge inte varit med om det men några gånger har jag haft större gäddor som förföljt och visat intresse när jag drillat en mindre gädda. Av detta får man otroliga adrenalinkickar samt hög puls. Jag tror att en av orsakerna till att detta händer oss sportfiskare förvånansvärt ofta beror på att en krokad fisk uppvisar ett onormalt beteende som i sin tur väcker nyfikenheten hos andra rovfiskar. Flera gånger då jag metat betesfisk har jag fått linan avbiten av gäddor. Huggen kommer oftast då mörten dras mot ytan och resultatet blir nästan alltid ett explosivt och oväntat hugg som resulterar i att linan går av. Gäddan är sannerligen en utpräglad jaktmaskin som i vissa fall kan överraska en när man minst anar det. Förmodligen är detta en av orsakerna till dess popularitet och att den idag räknas som vår populäraste sportfisk.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag provade även att sätta ner ett gäng mörtar och abborrar i dammen samtidigt. De små abborrarna klarade sig längst med livet i behåll medan de populäraste matbitarna helt klart var mörtarna. Något som förvånade mig lite var att gäddan totalt ignorerade då jag matade den med döda fiskar. Det som triggade gäddan däremot var de vibrationer som de levande fiskarna sände ut när de simmade i dammen. En del i förklaringen lär nog vara att vattentempen i dammen var hög. För vilken sportfiskare har inte märkt hur pass effektiva spinnare och poppers kan vara i grunda, varma vatten. Skulle man haft kvar gäddan under hösten hade säkert dess jaktbeteende ändras i takt med att vattentemperaturen sjunkit.
I denna damm levde gäddan under ett par månader. För det mesta stod den still på de djupaste stället under fontänen. Det var riktigt fränt att mata gäddan. Själva plasket då man kastade i en mört fick gäddan att vakna till men det behövdes även lite rörelser/vibrationer under vattenytan innan den gick till attack.
Det var imponerande att se den jaga då den hela tiden lyckades ta sina mörtar. En blixtsnabb attack och så var det hela över. 
Genom åren har man varit med om en hel del hungriga gäddor där man har förundrats över hur aggressiva och hungriga de kan vara. Jag minns en vårvinterdag då jag fiskade tillsammans med Fredrik Sundström runt en grynna i en sjö. Vi hade ute 6 spön runt om själva grynnan. Fisket var ingen höjdare, men vi fick i alla fall 4 hugg under några timmar men bara två olika individer kom upp. Detta berodde på att samma gädda kom upp ur hålet hela 3 gånger! Gäddan kändes tydligt igen då den hade en mindre skada på ena fenan. Ur fiskedagboken hittar jag även följande: ”Gäddan var inte bara aggressiv under isen utan även ovan den. Både jag och Fredrik fick var sitt bett av den då vi skulle ta loss kroken”.
En annan gång jag träffade på en aggressiv och orädd gädda var sommaren 2009 då jag och några kompisar var och fiskade uppe i fjällen. Just den dagen var fisken rejält i stöten. Vi fiskade i en mindre tjärn som var full med abborrar i halvkilosklassen. Men det fanns även en del harrar och gäddor i tjärnen. Då jag håller på att drilla en abborre så ser jag hur en gädda kommer från sidan och klipper abborren. Detta sker bara drygt en meter från land där jag står. Jag står en bra stund och tittar när gäddan försöker vända abborren i käften. Detta går inte speciellt bra då abborren är i största laget för att kunna sväljas. Men gäddan är envis och ger inte upp i första taget, jag drar efter en stund abborren som fortfarande sitter krokad i spinnaren mot mina fötter. Sedan petar jag gäddan lite lätt med mina stövlar men tro inte att den släpper taget för det. Tillslut plockar jag upp gäddan med ett nackgrepp, tar loss den från abborren, krokar loss abborren från spinnaren och släpper sedan tillbaka bägge fiskarna. Ett roligt och udda fiskeminne från en trevlig resa.
Det kanske mest oväntade som hänt mig i fiskeväg hände en sensommardag då jag fiskade i en mindre tjärn. Jag får hugg av en mindre gädda runt halvkilot, betet en mindre Relaxjigg. När jag så har landat den krokar jag försiktigt loss fisken och sätter ner den i vattnet igen. Så långt är allt som vanligt men vad händer sen? Jo gäddan tar sikte på samma jigg som för ögonblicket oavsiktligt befinner sig i vattnet och hugger den distinkt. Strax därefter har jag krokat loss samma fisk inom loppet av några sekunder. Tror inte jag kommer få uppleva något liknande igen.
Man har ju hört och sett filmklipp om historier om gammelgäddor som hugger över en mindre gädda. Själv har jag än så länge inte varit med om det men några gånger har jag haft större gäddor som förföljt och visat intresse när jag drillat en mindre gädda. Av detta får man otroliga adrenalinkickar samt hög puls. Jag tror att en av orsakerna till att detta händer oss sportfiskare förvånansvärt ofta beror på att en krokad fisk uppvisar ett onormalt beteende som i sin tur väcker nyfikenheten hos andra rovfiskar. Flera gånger då jag metat betesfisk har jag fått linan avbiten av gäddor. Huggen kommer oftast då mörten dras mot ytan och resultatet blir nästan alltid ett explosivt och oväntat hugg som resulterar i att linan går av. Gäddan är sannerligen en utpräglad jaktmaskin som i vissa fall kan överraska en när man minst anar det. Förmodligen är detta en av orsakerna till dess popularitet och att den idag räknas som vår populäraste sportfisk.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
En grym gammal bok:
Kommentera