Som ni tidigare sett hær på bloggen har jag vart nede i Danmark och dratt feta borrar några gånger.
Nu var det æntligen dags igen før mig och mina två fiskepolare Andreas och Peder!
Bilen var fullpackad med vadare, jiggar och spøn. Att køra ner till utkanten av Køpenhamn från Sandefjord ær långt... Speciellt nær fiskefebern ær så høg att du tror du ska explodera!
Men vi kom fram tillslut och fiskespøna åkte fram med en gång. Tyværr fick vi bara någon halvtimma på oss førsta kvællen, men det resulterade i ett par finingar!
På morgonen dagen dærpå var det att klæmma på sig neoprenvadarna och promenera bort till andra sidan kanalen "vadar-sidan".
Fisket startade i bonanza, i utkanten av kanalen. Inga riktiga monster, men øver 40 cm var dom allt.
Sen dog fisket av vid lunch? Hær ær det inte snack om inte få abborren till att hugga, det gæller bara att hitta stimmen. Men nu såg det ut som om abborrarna flyttat på sig...
Føre vi hade lokaliserat abborrarna återigen børjade regnet komma och vinden økade något helt vansinnigt... Var næstintill omøjligt att få kontakt med dom lætta jiggarna...! Så det blev en redig middag och en øl istællet.
Andra dagen var vædret helt fantastiskt och morgonen børjade som tidigare: bonanza i kanalens utkant...
Men så blev abborrarna borta igen, nu var det ju dags att tænka om lite...
Jag vadade helt bort från kanalen medan dom andra stod och dængde på samma plats. Jag vadade in i den mer øppna och djupa hamnbassængen.
Jiggen kastades ut mot djuprænnan och med størsta koncentration jiggade jag længs bottnen.
Då smæller det till! Fisken lægger bredsidan till och detta var helt klart en bættre borre.
Nær det gæller drømabborrar så vågar jag mig inte på tumgreppet, utan svingade fram vadarhåven och landade monstret.
Jag jublar så høgt jag kan till dom andra, och jag tror varenda dansk hørde mig...
Fisken mætte 47 cm och jag blir kaxig som en tupp øver att ha landat turens hittills størsta...!
Nu flyttade vi alla øver mot hamnbassængen och vi hade æntligen hittat dom koncentrerade stimmen med abborrar.
Men i slutet av dagen krokar Andreas i något stort och tungt... En till fining! Abborren mæter 48cm, 1 cm større æn min....
Det hade nu kommit till sista dagen, och idag var vi tvugna att dra hemåt på eftermiddagen.
Vinden ven i nordanvind och vi var ganska skeptiska nær vi gick mot hamnbassængen, detta kan ju inte vara abborrvæder?!
Men abborrar var dær och dom brydde sig inte om vædret, utan høgg villt på våra jiggar.
Idag var medelmåttet større till och med! Våra jiggar slets ut fort och vi fick byta ut dom hela tiden, det ær så abborrfiske ska vara!
Nær jag står och fumlar med kameran før att få lite jobb gjort, skriker Peders rulle till och hans lilla jiggspø bugar djupt. Något tungt stretar imot i linændan... Vi børjar misstænka en havsøring (som det ær rikligt av hær nu). Men så ser vi dom røda fenorna som lyser upp i det gråa vædret, det ær en monstruøs abborre!
Det visade sig att Peder krossade både mig och Andreas totalt, med sina 51 cm!
Peder har svårt att torka av leendet på læpparna nær vi fiskar vidare och vi landar flera riktigt fina borrar, men ingen uppe i Peder kaliber...!
Tiden flyger ivæg och det var nu dags att sæga hejdå till Danmark før denna gången.
Abborrfisket i Ishøj har precis kommit igång och det blir bara bættre och bættre. Jag ønskar en tur till dit iår, men tiden ser inte ut till att ræcka.. Hoppas någon av er får møjligheten att dra ner!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Nu var det æntligen dags igen før mig och mina två fiskepolare Andreas och Peder!
Bilen var fullpackad med vadare, jiggar och spøn. Att køra ner till utkanten av Køpenhamn från Sandefjord ær långt... Speciellt nær fiskefebern ær så høg att du tror du ska explodera!
Men vi kom fram tillslut och fiskespøna åkte fram med en gång. Tyværr fick vi bara någon halvtimma på oss førsta kvællen, men det resulterade i ett par finingar!
På morgonen dagen dærpå var det att klæmma på sig neoprenvadarna och promenera bort till andra sidan kanalen "vadar-sidan".
Fisket startade i bonanza, i utkanten av kanalen. Inga riktiga monster, men øver 40 cm var dom allt.
Sen dog fisket av vid lunch? Hær ær det inte snack om inte få abborren till att hugga, det gæller bara att hitta stimmen. Men nu såg det ut som om abborrarna flyttat på sig...
Føre vi hade lokaliserat abborrarna återigen børjade regnet komma och vinden økade något helt vansinnigt... Var næstintill omøjligt att få kontakt med dom lætta jiggarna...! Så det blev en redig middag och en øl istællet.
Andra dagen var vædret helt fantastiskt och morgonen børjade som tidigare: bonanza i kanalens utkant...
Men så blev abborrarna borta igen, nu var det ju dags att tænka om lite...
Jag vadade helt bort från kanalen medan dom andra stod och dængde på samma plats. Jag vadade in i den mer øppna och djupa hamnbassængen.
Jiggen kastades ut mot djuprænnan och med størsta koncentration jiggade jag længs bottnen.
Då smæller det till! Fisken lægger bredsidan till och detta var helt klart en bættre borre.
Nær det gæller drømabborrar så vågar jag mig inte på tumgreppet, utan svingade fram vadarhåven och landade monstret.
Jag jublar så høgt jag kan till dom andra, och jag tror varenda dansk hørde mig...
Fisken mætte 47 cm och jag blir kaxig som en tupp øver att ha landat turens hittills størsta...!
Nu flyttade vi alla øver mot hamnbassængen och vi hade æntligen hittat dom koncentrerade stimmen med abborrar.
Men i slutet av dagen krokar Andreas i något stort och tungt... En till fining! Abborren mæter 48cm, 1 cm større æn min....
Det hade nu kommit till sista dagen, och idag var vi tvugna att dra hemåt på eftermiddagen.
Vinden ven i nordanvind och vi var ganska skeptiska nær vi gick mot hamnbassængen, detta kan ju inte vara abborrvæder?!
Men abborrar var dær och dom brydde sig inte om vædret, utan høgg villt på våra jiggar.
Idag var medelmåttet større till och med! Våra jiggar slets ut fort och vi fick byta ut dom hela tiden, det ær så abborrfiske ska vara!
Nær jag står och fumlar med kameran før att få lite jobb gjort, skriker Peders rulle till och hans lilla jiggspø bugar djupt. Något tungt stretar imot i linændan... Vi børjar misstænka en havsøring (som det ær rikligt av hær nu). Men så ser vi dom røda fenorna som lyser upp i det gråa vædret, det ær en monstruøs abborre!
Det visade sig att Peder krossade både mig och Andreas totalt, med sina 51 cm!
Peder har svårt att torka av leendet på læpparna nær vi fiskar vidare och vi landar flera riktigt fina borrar, men ingen uppe i Peder kaliber...!
Tiden flyger ivæg och det var nu dags att sæga hejdå till Danmark før denna gången.
Abborrfisket i Ishøj har precis kommit igång och det blir bara bættre och bættre. Jag ønskar en tur till dit iår, men tiden ser inte ut till att ræcka.. Hoppas någon av er får møjligheten att dra ner!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
