En helt fri helg med kanonväder! Det fick bli tuffare pass på gymmet torsdag och fredag för att kunna vila igenom hela helgen och lägga alla tid på fisket. Förväntningarna var höga och planen var att köra ett lättare vertikalpass på lördagen, fiska betesfisk söndag morgon och sedan lägga all återstående tid på vår randiga krigare i ett hett vatten jag rekat veckan innan.
Redan i fredags kväll började jag meta betesfisk för att verkligen vara säker på att jag hade nog till söndagens abborrfiske. Kvällen började bra, mörten var på plats och det vara bara att släppa och dra. När jag stoppat ner sjätte mörten i mjärden och tvättade av händerna så for något förbi i vattnet och jag rykte till. Jag funderade inte så mycket på det utan fortsatte meta. En mört till på kroken och när jag la ner den i mjärden så kom det jag skymtade tidigare upp från djupet i form av en snipa. Den for upp i 120 och högg rakt över mörten jag nyss la ner i mjärden. Snipan fastnade naturligtvis med tänderna i nätet och jag försökte skaka loss den från min stackars mört medan svordomarna flög. Till slut fick jag bort gäddan och kunde börja meta igen. Men bara efter en kort stund märkte jag hur stressade mörtarna var i mjärden, så jag avslutade fisket och flyttade mörten en bit längre bort.
Morgon efter åkte jag ner för att meta mer mört och kolla två ryssjor jag lagt kvällen innan. Till mitt förtret var all mört i mjärden död. Vissa visade bitmärken medan andra förmodligen blivit stressade till döds av snipan. Jag flyttade mjärden till en annan brygga och började meta upp ny betesfisk. Efter ett tiotal fina mörtar gick jag bort till ryssjorna som jag lägger för att få större mört till höstens gäddfiske. Den första ryssjan kändes ovanligt tung och när den kom upp till ytan såg jag att en snipa lyckats ta sig in och festat på mörten. Jag har nog aldrig sett en så tjock och belåten fisk..
Lördagen fortgick med ett längre vertikalpass på eftermiddag som resulterade i mängder av gös och någon gädda, men ingen storlek att nämna. Morgonen därpå åkte jag ner mot mjärden igen för att meta upp resten av betesfisken vi behövde inför abborrfisket. När jag tittade till mörten så såg jag att alla hade dött igen. den här gången var ingen gäddbiten och varför de dött kan jag bara spekulera i. Mörtstimmen var inte på plats heller så fler betesfiskar blev det inte. Abborrfisket som jag planerat länge hade gått förlorat p.g.a. att betesfisken inte höll sig vid liv i mjärden. Otroligt irriterande, och det som stör mig mest är att jag inte vet varför de inte klarar sig..
Istället fick det bli ytterligare ett vertikalpass på Mjörn och nu i efterhand är jag glad att det blev som det blev. Gösen var på hugget och vid kvällningen, precis i övergången från dess att de trycker på botten till att de går upp och jagar betesfisk vid ytan, så fick vi ta del av ett ovanligt fiske. Jag hade pappa med mig och när vi är två i båten så kör vi bottenfiske, vilket resulterar i fler gös men av mindre storlek. Just vid den här tidpunkten så verkade större gös utifrån vandra in över 10 meters grundet vi just åkt till och vi såg fler fantastiska ekon på botten. Jag släppte ner min limegröna westin och det klev på en kraftig gös direkt. Efter lite drillande så landade vi en hona i fin kondition - 4.7kg på 77cm. Vi åkte snabbt tillbaka till samma position och efter att pappa dragit en mindre gös så klev nästan större pjäs på för mig. Denna stod och tjurade ordentligt under båten och jag var övertygad att det handlade om nytt PB, men väl i håven så fick vi se att fisken faktiskt var aningen mindre än den förra. 4.2kg på 74cm, men en riktig kämpe! Efter detta så såg vi ett och annat finare eko men de rörde sig fort och var omöjliga att stanna på. Så vid 21-tiden bestämde vi oss för att åka hemåt, glada men trötta. Nedan är en bild på den mindre av de två.
Skitfiske,
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Redan i fredags kväll började jag meta betesfisk för att verkligen vara säker på att jag hade nog till söndagens abborrfiske. Kvällen började bra, mörten var på plats och det vara bara att släppa och dra. När jag stoppat ner sjätte mörten i mjärden och tvättade av händerna så for något förbi i vattnet och jag rykte till. Jag funderade inte så mycket på det utan fortsatte meta. En mört till på kroken och när jag la ner den i mjärden så kom det jag skymtade tidigare upp från djupet i form av en snipa. Den for upp i 120 och högg rakt över mörten jag nyss la ner i mjärden. Snipan fastnade naturligtvis med tänderna i nätet och jag försökte skaka loss den från min stackars mört medan svordomarna flög. Till slut fick jag bort gäddan och kunde börja meta igen. Men bara efter en kort stund märkte jag hur stressade mörtarna var i mjärden, så jag avslutade fisket och flyttade mörten en bit längre bort.
Morgon efter åkte jag ner för att meta mer mört och kolla två ryssjor jag lagt kvällen innan. Till mitt förtret var all mört i mjärden död. Vissa visade bitmärken medan andra förmodligen blivit stressade till döds av snipan. Jag flyttade mjärden till en annan brygga och började meta upp ny betesfisk. Efter ett tiotal fina mörtar gick jag bort till ryssjorna som jag lägger för att få större mört till höstens gäddfiske. Den första ryssjan kändes ovanligt tung och när den kom upp till ytan såg jag att en snipa lyckats ta sig in och festat på mörten. Jag har nog aldrig sett en så tjock och belåten fisk..
Lördagen fortgick med ett längre vertikalpass på eftermiddag som resulterade i mängder av gös och någon gädda, men ingen storlek att nämna. Morgonen därpå åkte jag ner mot mjärden igen för att meta upp resten av betesfisken vi behövde inför abborrfisket. När jag tittade till mörten så såg jag att alla hade dött igen. den här gången var ingen gäddbiten och varför de dött kan jag bara spekulera i. Mörtstimmen var inte på plats heller så fler betesfiskar blev det inte. Abborrfisket som jag planerat länge hade gått förlorat p.g.a. att betesfisken inte höll sig vid liv i mjärden. Otroligt irriterande, och det som stör mig mest är att jag inte vet varför de inte klarar sig..
Istället fick det bli ytterligare ett vertikalpass på Mjörn och nu i efterhand är jag glad att det blev som det blev. Gösen var på hugget och vid kvällningen, precis i övergången från dess att de trycker på botten till att de går upp och jagar betesfisk vid ytan, så fick vi ta del av ett ovanligt fiske. Jag hade pappa med mig och när vi är två i båten så kör vi bottenfiske, vilket resulterar i fler gös men av mindre storlek. Just vid den här tidpunkten så verkade större gös utifrån vandra in över 10 meters grundet vi just åkt till och vi såg fler fantastiska ekon på botten. Jag släppte ner min limegröna westin och det klev på en kraftig gös direkt. Efter lite drillande så landade vi en hona i fin kondition - 4.7kg på 77cm. Vi åkte snabbt tillbaka till samma position och efter att pappa dragit en mindre gös så klev nästan större pjäs på för mig. Denna stod och tjurade ordentligt under båten och jag var övertygad att det handlade om nytt PB, men väl i håven så fick vi se att fisken faktiskt var aningen mindre än den förra. 4.2kg på 74cm, men en riktig kämpe! Efter detta så såg vi ett och annat finare eko men de rörde sig fort och var omöjliga att stanna på. Så vid 21-tiden bestämde vi oss för att åka hemåt, glada men trötta. Nedan är en bild på den mindre av de två.
Skitfiske,
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
