Vaknar till ösregn och blåst. Vi tar det lugnt på morgonen, åker o handlar lite bröd o mjölk, det är ju så billigt här i Norge. OBS ironi!!!
Far iväg till ett ställe som ser riktigt intressant ut på sjökortet. En grundrygg på knappa 40 meter som sträcker sig ut från en lodrät bergvägg. Ligger i total skugga i princip hela dagen. Vi kommer sedemera kalla det " Stället där solen aldrig lyser". Ganska kallt och lite ruggig stämning. Pilkar med agn och några betade upphängare av större modell, typ 7/0:or. Inget napp.
Jag ställer från mig spöt i spöhållaren och tar ett spö med mindre häcklor med syftet att kanske få nån mindre Sej till agn, Makrillen börjar tryta. Klipper på Sej direkt jag når botten, pumpar uppåt, kommer kanske ett par meter sen är det stopp.
-Va fasen, fastnade jag i nåt skit på botten eller? Känner att Sejen sprattlar men lyckas inte få den uppåt.
Tar i ordentligt, får väl dra av den häcklekrok som fastnat då, tänker jag. Känner då att det faktiskt följer med lite och liksom vältrar runt.
-Nu lossnade det, säger jag och pumpar snabbt upp min lilla Sel. Det visar sig vara två Sejar i kiloklassen, varav den ena har ett bautabett rätt över!
-Fy fan, det stod alltså nåt med stor käft med mycket tänder i och höll emot mitt enträgna dragande i mer än en minut innan den gav upp och släppte Sejen! Vad i hela friden var det?
(Vid närmare eftertanke sade jag nog nåt mer i stil med -Men va i helvete! Va fan var det för jävla monster? Fy för i helvete va stor den måste varit!)
Då säger Peter, Hupp, du har botten! Hade totalt glöm mitt andra spö som bara hängde där, nån meter över botten. Gör ett kraftigt lyft för att lossa pirken från botten. Jösse jävlar! En stenhård fisk brakar loss därnere. Korta med obevekliga rusningar och ett riktigt bråkande. Vinner knappt nån lina alls i början, men till slut ger den upp och kan relativt lätt pumpas upp mot ytan 35 meter upp.
Jodå, det var en Kummel. Min första, 96 cm och nära 6 kg. Så jävla snygg! Heter ju Lysing på norsk, och de lyser verkligen precis när de kommit upp. Vilka fighters.
Åker sen en långtur ner till ett älvos. Tar resten av dagen och sammanfattas enklast med det beskrivande ordet värdelöst! Nog sagt om det.
Dan fick emellertid en fin Lubb, 85 cm 6200 gr, och tar en ointaglig ledning i Grönspättekampen.
.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Far iväg till ett ställe som ser riktigt intressant ut på sjökortet. En grundrygg på knappa 40 meter som sträcker sig ut från en lodrät bergvägg. Ligger i total skugga i princip hela dagen. Vi kommer sedemera kalla det " Stället där solen aldrig lyser". Ganska kallt och lite ruggig stämning. Pilkar med agn och några betade upphängare av större modell, typ 7/0:or. Inget napp.
Jag ställer från mig spöt i spöhållaren och tar ett spö med mindre häcklor med syftet att kanske få nån mindre Sej till agn, Makrillen börjar tryta. Klipper på Sej direkt jag når botten, pumpar uppåt, kommer kanske ett par meter sen är det stopp.
-Va fasen, fastnade jag i nåt skit på botten eller? Känner att Sejen sprattlar men lyckas inte få den uppåt.
Tar i ordentligt, får väl dra av den häcklekrok som fastnat då, tänker jag. Känner då att det faktiskt följer med lite och liksom vältrar runt.
-Nu lossnade det, säger jag och pumpar snabbt upp min lilla Sel. Det visar sig vara två Sejar i kiloklassen, varav den ena har ett bautabett rätt över!
-Fy fan, det stod alltså nåt med stor käft med mycket tänder i och höll emot mitt enträgna dragande i mer än en minut innan den gav upp och släppte Sejen! Vad i hela friden var det?
(Vid närmare eftertanke sade jag nog nåt mer i stil med -Men va i helvete! Va fan var det för jävla monster? Fy för i helvete va stor den måste varit!)
Då säger Peter, Hupp, du har botten! Hade totalt glöm mitt andra spö som bara hängde där, nån meter över botten. Gör ett kraftigt lyft för att lossa pirken från botten. Jösse jävlar! En stenhård fisk brakar loss därnere. Korta med obevekliga rusningar och ett riktigt bråkande. Vinner knappt nån lina alls i början, men till slut ger den upp och kan relativt lätt pumpas upp mot ytan 35 meter upp.
Jodå, det var en Kummel. Min första, 96 cm och nära 6 kg. Så jävla snygg! Heter ju Lysing på norsk, och de lyser verkligen precis när de kommit upp. Vilka fighters.
Åker sen en långtur ner till ett älvos. Tar resten av dagen och sammanfattas enklast med det beskrivande ordet värdelöst! Nog sagt om det.
Dan fick emellertid en fin Lubb, 85 cm 6200 gr, och tar en ointaglig ledning i Grönspättekampen.
.JPG) |
| Kummel 96 cm 5950 gram. |
 |
| Sandskädda i standardformat, runt 35 cm. |
 |
| Kort Långa. |
 |
| Fikapaus. Klicka på bilden och kolla in ekolodsbilden... |
 |
| Ja vi elsker detta landet. |
 |
| Fisktapas! Makrill, Kungsfisk, Sandskädda, Rödspätta och Knot. Med Polskt öl till. Det var inte jätteäckligt. |
 |
| Dan laddar inför morgondagen... |
.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
