DAG 5 – Blåsigt hav.
När vi vaknade på morgonen hade vädret ändras rejält. Regntunga moln rullade in samtidigt som vinden tog i. Ute på havet gick vågorna höga så det var bara att gilla läget och stanna inne. Fiskecampen ligger skyddat inne i en vik så man kan ju bara ana hur det ser ut längre ut på havet när vindarna friskar i. Det är just den biten som skrämmer mig med havet, hur snabbt vädret kan ändras och vilka effekter det kan få. Mäktigt på ett sätt, skrämmande på ett annat.
På väg ut mot havet för lite kvällsfiske.
Fram mot kvällen mojnade vinden rejält så vi beslöt oss för att fara ut på ett kortare kvällspass. När vi kom längre ut mot den tilltänkta fiskeplatsen började vågorna eller främst dyningarna bli allt rejälare. Tillslut blev vi tvungna att vända och söka oss till en mer vindskyddad plats. Något som varken jag eller Joel hade något emot medans Svenne vant och tillsynes oberörd bemästrade båten. En fördel med fisket runt Söröya är att det finns gott om vikar samt en del små öar som gör att man oftast hittar ställen som ligger i lä fastän det friskar i rejält ute på det öppna havet. Så gjorde vi också denna gång men fisket var segt värre. Vi hade dock flera försiktiga napp som mycket väl kan ha varit hälleflundra.
DAG 6 – Strålande dag ute på havet.
Sista dagen ute på havet bjöd på strålande väder med både sol och lite vind. Därför begav vi oss längre ut mot havet till djupare vatten för att fiska efter torsk och annat. Just torsk visade det sig finnas gott om och emellanåt kom någon lubb, kolja, långa eller havskatt upp i båten. Havskatten är allt en läskig varelse som mer påminner om ett monster än en fisk. De största torskarna finns kring Söröya i mars och april men även sommartorskarna kan bli stora och fiskar runt 30 kilo har fångats här denna tid. Vi fick tyvärr inte träffa på dessa men fick ändå en del fina torskar upp mot närmare 10 kilo.
Riktigt kul fiske och lite omväxlande efter några dagars riktat fiske efter hälleflundrorna. Just denna valmöjlighet att kunna fiska efter olika arter i samma område är rätt häftig. Men hälleflundrorna stryker omkring även längre ut vilket vi fick bevittna idag. Joel fick ett klassiskt bottennapp som sedan började röra sig så smått. Trots hård press i över en minut vek fisken inte en tum innan den plötsligt klev av. Man kan undra hur stor den fisken var?
Joel med rejält frontad 10 kilos torsk.
Koljan är inte bara en vacker fisk utan även en god matfisk.
Längre in mot land gjorde Bosse och Tobbe, två härliga killar från Luleå ett bra jobb. Ett riktat fiske efter lubb var målet då framför allt Bosse fått smak på dess goda kött. Jag smakade själv lubb för första gången under denna resa och den var riktigt god faktiskt. Helt klart en underskattad matfisk. Innan dagen hade dessa bägge herrar fått några fina hälleflundror med en topp på 145 centimeter så nu kunde väl ändå inte en till klippa på betet? Men mitt i kaffet och kexchokladen i handen får Tobbe hugg på sitt spö. Medan han börjar drilla fisken är kompisen ofin nog att dricka upp en del av kaffet så efter några minuter föreslår Tobbe att Bosse får ta över drillningen så han får fika. Så blir det också och snart har de med gemensamma krafter lyckas fånga en fin ”hälle” på runt 1 meter. Tala om teamwork…
Mina intryck och reflektioner från resan
När man nu i efterhand har fått lite distans till denna resa så var det helt klart en upplevelse ut över det vanliga. Förutom ett grymt fiske med flertalet fångade hälleflundror så är det enormt rika djurlivet och den vackra omgivningen bestående intryck som jag kommer bära med mig resten av livet. Själva campen ligger avlägset till i fjorden Sandöybotn på öns utsida. Man kommer till Söröya genom att åka färja från Hammerfest för att sedan bli hämtad med bil av Ilona eller Einar som äger och driver campen.
Just denna avlägsenhet med fjällhedar och branta klippstup runt omkring en bidrar säkert till att upplevelsen och intrycken förstärks ytterligare ett snäpp. En annan sak som är värt att lyfta fram är Einar och Ilona som tar hand om sina gäster på ett föredömligt sätt vilket säkert är en av orsakerna att många återvänder till campen varje år.
Utsikt över Söröya Gjestestue.
Båthamnen.
Fisket i området är riktigt bra. Bara under de dagar jag var här togs det hälleflundror på 155, 148, 145, 141, 127 centimeter, torskar på upp till 17 kilo och sejar runt 10 kilo. Vill man fiska efter den storvuxna ishavstorsken skrei så är Söröya en av de allra bästa platserna. Detta fiske är i regel som bäst under mars och april då de kommer till ön för att leka på grundare vatten. När det gäller hälleflundran så är bästa tiden från sena våren till en bra bit in på hösten. Under vintern drar sig däremot de större hälleflundrorna ut mot djupare vatten där de leker. Mer fakta om fisket kring Söröya samt info om fiskecampen finns att läsa på Mieko Fiskecamper.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
När vi vaknade på morgonen hade vädret ändras rejält. Regntunga moln rullade in samtidigt som vinden tog i. Ute på havet gick vågorna höga så det var bara att gilla läget och stanna inne. Fiskecampen ligger skyddat inne i en vik så man kan ju bara ana hur det ser ut längre ut på havet när vindarna friskar i. Det är just den biten som skrämmer mig med havet, hur snabbt vädret kan ändras och vilka effekter det kan få. Mäktigt på ett sätt, skrämmande på ett annat.
På väg ut mot havet för lite kvällsfiske.
Fram mot kvällen mojnade vinden rejält så vi beslöt oss för att fara ut på ett kortare kvällspass. När vi kom längre ut mot den tilltänkta fiskeplatsen började vågorna eller främst dyningarna bli allt rejälare. Tillslut blev vi tvungna att vända och söka oss till en mer vindskyddad plats. Något som varken jag eller Joel hade något emot medans Svenne vant och tillsynes oberörd bemästrade båten. En fördel med fisket runt Söröya är att det finns gott om vikar samt en del små öar som gör att man oftast hittar ställen som ligger i lä fastän det friskar i rejält ute på det öppna havet. Så gjorde vi också denna gång men fisket var segt värre. Vi hade dock flera försiktiga napp som mycket väl kan ha varit hälleflundra.
DAG 6 – Strålande dag ute på havet.
Sista dagen ute på havet bjöd på strålande väder med både sol och lite vind. Därför begav vi oss längre ut mot havet till djupare vatten för att fiska efter torsk och annat. Just torsk visade det sig finnas gott om och emellanåt kom någon lubb, kolja, långa eller havskatt upp i båten. Havskatten är allt en läskig varelse som mer påminner om ett monster än en fisk. De största torskarna finns kring Söröya i mars och april men även sommartorskarna kan bli stora och fiskar runt 30 kilo har fångats här denna tid. Vi fick tyvärr inte träffa på dessa men fick ändå en del fina torskar upp mot närmare 10 kilo.
Riktigt kul fiske och lite omväxlande efter några dagars riktat fiske efter hälleflundrorna. Just denna valmöjlighet att kunna fiska efter olika arter i samma område är rätt häftig. Men hälleflundrorna stryker omkring även längre ut vilket vi fick bevittna idag. Joel fick ett klassiskt bottennapp som sedan började röra sig så smått. Trots hård press i över en minut vek fisken inte en tum innan den plötsligt klev av. Man kan undra hur stor den fisken var?
Joel med rejält frontad 10 kilos torsk.
Koljan är inte bara en vacker fisk utan även en god matfisk.
Längre in mot land gjorde Bosse och Tobbe, två härliga killar från Luleå ett bra jobb. Ett riktat fiske efter lubb var målet då framför allt Bosse fått smak på dess goda kött. Jag smakade själv lubb för första gången under denna resa och den var riktigt god faktiskt. Helt klart en underskattad matfisk. Innan dagen hade dessa bägge herrar fått några fina hälleflundror med en topp på 145 centimeter så nu kunde väl ändå inte en till klippa på betet? Men mitt i kaffet och kexchokladen i handen får Tobbe hugg på sitt spö. Medan han börjar drilla fisken är kompisen ofin nog att dricka upp en del av kaffet så efter några minuter föreslår Tobbe att Bosse får ta över drillningen så han får fika. Så blir det också och snart har de med gemensamma krafter lyckas fånga en fin ”hälle” på runt 1 meter. Tala om teamwork…
Mina intryck och reflektioner från resan
När man nu i efterhand har fått lite distans till denna resa så var det helt klart en upplevelse ut över det vanliga. Förutom ett grymt fiske med flertalet fångade hälleflundror så är det enormt rika djurlivet och den vackra omgivningen bestående intryck som jag kommer bära med mig resten av livet. Själva campen ligger avlägset till i fjorden Sandöybotn på öns utsida. Man kommer till Söröya genom att åka färja från Hammerfest för att sedan bli hämtad med bil av Ilona eller Einar som äger och driver campen.
Just denna avlägsenhet med fjällhedar och branta klippstup runt omkring en bidrar säkert till att upplevelsen och intrycken förstärks ytterligare ett snäpp. En annan sak som är värt att lyfta fram är Einar och Ilona som tar hand om sina gäster på ett föredömligt sätt vilket säkert är en av orsakerna att många återvänder till campen varje år.
Utsikt över Söröya Gjestestue.
Båthamnen.
Fisket i området är riktigt bra. Bara under de dagar jag var här togs det hälleflundror på 155, 148, 145, 141, 127 centimeter, torskar på upp till 17 kilo och sejar runt 10 kilo. Vill man fiska efter den storvuxna ishavstorsken skrei så är Söröya en av de allra bästa platserna. Detta fiske är i regel som bäst under mars och april då de kommer till ön för att leka på grundare vatten. När det gäller hälleflundran så är bästa tiden från sena våren till en bra bit in på hösten. Under vintern drar sig däremot de större hälleflundrorna ut mot djupare vatten där de leker. Mer fakta om fisket kring Söröya samt info om fiskecampen finns att läsa på Mieko Fiskecamper.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
