Ända sen jag packade ihop sakerna och bestämde mig för att åka hem har jag funderat på hur jag egentligen ska sammanfatta den här dagen. I förrgår bestämde jag mig för att börja leta lite nya vatten lite närmare mina hemtrakter, sagt och gjort for jag och hämtade båten och började planera vilka sjöar som skulle besökas först. Igår kväll följde en gammal arbetskamrat och god vän med ut till en liten håla inte alls långt ifrån stan, det har gått mycket rykten om att den här sjön ska hålla ganska grov gös.* Vi hade faktiskt en hel del ekon och trots att vi kom ut väldigt sent så lyckades vi släppa på några fiskar samt landa den här fisken strax under 4kg.
Väldigt roligt att en sjö så nära kan komma att ge stor gös i framtiden. Den kommer får mer tid!
Idag skulle jag egentligen ha gått på arbetsintervju i Linköping så en semesterdag var inplanerad, tyvärr blev det avbokat vilket gjorde att jag kunde lägga en till dag efter jakten på monstren – mycket tråkigt! Eftersom fisket tidigare varit superbt tidiga mornar bestämde jag mig för att vara ute riktigt tidigt även här. Tyvärr kom jag på att jag glömt kameran i bilen när jag landar första fisken vilket gjorde att jag tappade en hel del tid på morgonen.
När jag väl satt mig till rätta framför tvskärmarna kan jag knappt tro mina ögon, har jag ställt in lodet på simulator eller vad är problemet? Det fullkomligt kryllar av stora klara ekon på ekoloden. Är det braxar som cirkulerar på 5-7 meters djup??? Under tiden jag släpper på ett eko så uppenbarar sig en ny fisk bara några meter bort, och så fortskrider det i stort sätt hela dagen. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att man kunde ha så här mycket grov gös samlade på ett och samma ställe – idag var dock en sån dag.
Morgonen börjar faktiskt ovanligt segt med två landade fiskar på ett par timmar. En av dom visar sig hur som helst vara riktigt skapligt på 6-6kg.
Massor av fiskar som jag landar under dagen hade ganska utmärkande huvuden, en väldigt framåtlutande nos. Vad detta beror på har jag ingen aning om.
Det blir nu ett par timmars nötande med fullt av fisk på lodet som ratar jiggen omedelbart. Några enstaka fiskar runt 4kg landas tills jag får mig den värsta ronden i fighting med gädda på lätt utrustning. Ett mindre eko uppenbarar sig på ekolodet som jag till slut bestämmer mig för att släppa på, från botten ser jag då under tiden jag står parkerad över den mindre fisken hur ett sjuhelsikes brett streck närmar sig uppåt, helt plötsligt försvinner ekot jag fiskar på. Det tynar inte ut eller går ned. Kvar på ekolodet är ett streck bredare än en normal amerikansk bak ( undrar fortfarande om gäddan klippte fisken jag fiskade på, det såg onekligen väldigt konstigt ut ). Två ryck med jiggen sen smäller det till som jag aldrig känt i ett vertikalspö. Jag märker direkt att det är en stor fisk men också att den inte beter sig som en gös, inget stånkande neråt och jag känner hur flourocarbonen ”hackar” mot tänderna, nu är det självklart att det är en gädda av riktigt bra kaliber och en fight som jag knappast kommer glömma i första taget utbryter, tjurrusningar så det skriker i min Okuma Komodo pågår under ca 30 minuter! innan jag känner att fisken börjar ge med sig, jag har fortfarande inte sett fisken men lagom tills jag ser fisken runt 4 meter på lodet verkar det som den gör en sista kraftansträngning och sliter av flourocarbonlinan. Jag har fått gädda på vertikalutrustning förut, den största på ganska exakt 10kg för ett antal år sedan – Detta var något riktigt stort, så mycket kan jag säga. Jag sjunker ihop som en säck rutten potatis i båten med en påtaglig känning i högerarmen… I det här läget är det bara låtsas som ingenting har hänt och nöta på efter en riktigt fin gös istället, mat i magen och påt igen.
Nu kommer en huggbonanza på tre timmar som jag aldrig varit med om tidigare, jag har under morgonen och en bit in på förmiddagen landat en hel del sporadiska fiskar men de ekon jag släppte på fick jag hålla på att trixa, backa tillbaka, byta jigg osv med innan några av dom bestämde sig för att hugga. Nu hade dom ställt in sig på och käka och det small i spöet på nästan varenda släpp,
89cm
Det är såna här dagar det är roligt att vertikalfiska efter pelagisk gös
Och dom stora? Ja dom var faktiskt riktigt svåra att lokalisera, en relativt grund sjö som jag heller inte är van vid ställde till det för mig. Plötsligt händer det brukar man säga, och det gjorde det idag också. Ett eko som till en början inte ser mycket ut för världen breder till slut ut sig över skärmen riktigt fint. Dom större fiskarna är bra mycket försiktigare och jag sänker min Savage-Gear Sandeel 20cm i den nya färgen, jag känner knappt hugget sån fart kommer fisken i när den tar jiggen, mothugget sitter bra men fisken lossnar runt 5 meter, upp kommer ett jigghuvud med 2cm Sandeel kvar… Fisken står förvånansvärt kvar på 5 meter och jag sätter snabbt på en ny jigg, den här gången är det ord och inga visor i hugget. Ett brutalhugg följs av såna där lååånga tunga gung som gör att man vet att det är en stor fisk på gång. Först när den ligger i håven förstår jag hur lång fisken är, 97cm är ett nytt läng PB med råge, jag ökar också på mitt tidigare vikt PB med 60!! gram till 8.340g.
Jag landar en fin fisk till innan jag faktiskt känner mig nöjd för dagen. Det enda jag kan känna mig missnöjd med förrutom den stora gäddan som gick loss är att jag inte kunde dela denna dag med någon. Det här är bara en del av dom fiskar som kom upp för alla som fiskar själv vet vilket projekt det är med självutlösare osv osv. Man vill också ta till vara så gott man kan på dom korta huggperioder man oftast får uppleva.
Jag kommer fylla på med lite fler bilder från turen ( nu är jag för trött! ) Mycket fiske framöver och jag drömmer vidare om min 100cm gös och 10+!
Kör hårt där ute!
/ Rikard Jonsson
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Väldigt roligt att en sjö så nära kan komma att ge stor gös i framtiden. Den kommer får mer tid!
Idag skulle jag egentligen ha gått på arbetsintervju i Linköping så en semesterdag var inplanerad, tyvärr blev det avbokat vilket gjorde att jag kunde lägga en till dag efter jakten på monstren – mycket tråkigt! Eftersom fisket tidigare varit superbt tidiga mornar bestämde jag mig för att vara ute riktigt tidigt även här. Tyvärr kom jag på att jag glömt kameran i bilen när jag landar första fisken vilket gjorde att jag tappade en hel del tid på morgonen.
När jag väl satt mig till rätta framför tvskärmarna kan jag knappt tro mina ögon, har jag ställt in lodet på simulator eller vad är problemet? Det fullkomligt kryllar av stora klara ekon på ekoloden. Är det braxar som cirkulerar på 5-7 meters djup??? Under tiden jag släpper på ett eko så uppenbarar sig en ny fisk bara några meter bort, och så fortskrider det i stort sätt hela dagen. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att man kunde ha så här mycket grov gös samlade på ett och samma ställe – idag var dock en sån dag.
Morgonen börjar faktiskt ovanligt segt med två landade fiskar på ett par timmar. En av dom visar sig hur som helst vara riktigt skapligt på 6-6kg.
Massor av fiskar som jag landar under dagen hade ganska utmärkande huvuden, en väldigt framåtlutande nos. Vad detta beror på har jag ingen aning om.
Det blir nu ett par timmars nötande med fullt av fisk på lodet som ratar jiggen omedelbart. Några enstaka fiskar runt 4kg landas tills jag får mig den värsta ronden i fighting med gädda på lätt utrustning. Ett mindre eko uppenbarar sig på ekolodet som jag till slut bestämmer mig för att släppa på, från botten ser jag då under tiden jag står parkerad över den mindre fisken hur ett sjuhelsikes brett streck närmar sig uppåt, helt plötsligt försvinner ekot jag fiskar på. Det tynar inte ut eller går ned. Kvar på ekolodet är ett streck bredare än en normal amerikansk bak ( undrar fortfarande om gäddan klippte fisken jag fiskade på, det såg onekligen väldigt konstigt ut ). Två ryck med jiggen sen smäller det till som jag aldrig känt i ett vertikalspö. Jag märker direkt att det är en stor fisk men också att den inte beter sig som en gös, inget stånkande neråt och jag känner hur flourocarbonen ”hackar” mot tänderna, nu är det självklart att det är en gädda av riktigt bra kaliber och en fight som jag knappast kommer glömma i första taget utbryter, tjurrusningar så det skriker i min Okuma Komodo pågår under ca 30 minuter! innan jag känner att fisken börjar ge med sig, jag har fortfarande inte sett fisken men lagom tills jag ser fisken runt 4 meter på lodet verkar det som den gör en sista kraftansträngning och sliter av flourocarbonlinan. Jag har fått gädda på vertikalutrustning förut, den största på ganska exakt 10kg för ett antal år sedan – Detta var något riktigt stort, så mycket kan jag säga. Jag sjunker ihop som en säck rutten potatis i båten med en påtaglig känning i högerarmen… I det här läget är det bara låtsas som ingenting har hänt och nöta på efter en riktigt fin gös istället, mat i magen och påt igen.
Nu kommer en huggbonanza på tre timmar som jag aldrig varit med om tidigare, jag har under morgonen och en bit in på förmiddagen landat en hel del sporadiska fiskar men de ekon jag släppte på fick jag hålla på att trixa, backa tillbaka, byta jigg osv med innan några av dom bestämde sig för att hugga. Nu hade dom ställt in sig på och käka och det small i spöet på nästan varenda släpp,
89cm
Det är såna här dagar det är roligt att vertikalfiska efter pelagisk gös
Och dom stora? Ja dom var faktiskt riktigt svåra att lokalisera, en relativt grund sjö som jag heller inte är van vid ställde till det för mig. Plötsligt händer det brukar man säga, och det gjorde det idag också. Ett eko som till en början inte ser mycket ut för världen breder till slut ut sig över skärmen riktigt fint. Dom större fiskarna är bra mycket försiktigare och jag sänker min Savage-Gear Sandeel 20cm i den nya färgen, jag känner knappt hugget sån fart kommer fisken i när den tar jiggen, mothugget sitter bra men fisken lossnar runt 5 meter, upp kommer ett jigghuvud med 2cm Sandeel kvar… Fisken står förvånansvärt kvar på 5 meter och jag sätter snabbt på en ny jigg, den här gången är det ord och inga visor i hugget. Ett brutalhugg följs av såna där lååånga tunga gung som gör att man vet att det är en stor fisk på gång. Först när den ligger i håven förstår jag hur lång fisken är, 97cm är ett nytt läng PB med råge, jag ökar också på mitt tidigare vikt PB med 60!! gram till 8.340g.
Jag landar en fin fisk till innan jag faktiskt känner mig nöjd för dagen. Det enda jag kan känna mig missnöjd med förrutom den stora gäddan som gick loss är att jag inte kunde dela denna dag med någon. Det här är bara en del av dom fiskar som kom upp för alla som fiskar själv vet vilket projekt det är med självutlösare osv osv. Man vill också ta till vara så gott man kan på dom korta huggperioder man oftast får uppleva.
Jag kommer fylla på med lite fler bilder från turen ( nu är jag för trött! ) Mycket fiske framöver och jag drömmer vidare om min 100cm gös och 10+!
Kör hårt där ute!
/ Rikard Jonsson
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
