Finns det något mer spännande att inte veta vad som komma skall, vad ska natten ge, blir det succé eller en svidande blankning? En blankning svider inte längre i mig, den tiden är förbi, kanske är det en form av mättnad eller vetskapen om att alla blankar, som har sjunkit in i mig?
Man kan bara göra sitt bästa och jag gör det varje gång jag fiskar, sen kommer nästa fråga upp under pannbenet, är en blankning ett totalt misslyckande? Mitt svar är nej, det är bara att analysera vad som gjordes och hände och ta vara på dem små detaljerna, som kanske inte blev rätt och förbättra sig under nästa fiskepass.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)