För alla oss havsfiskare så är Hälleflundrans styrka och kampvilja omtvistad. Hälleflundran är för många den ultimala kämpen och en av de mest åtråvärda motståndare en havsfiskare kan möta i våra nordiska vatten. Inte sällan avgår Hälleflundran med segern i de kamper som utspelas och många är de skrönor om flundror som tuggar i sig beten för att senare attackera nya, mer sällan finner man bevis för detta.
Under förra årets tripp till Fröya fick jag ju en Hälleflundra som efter hemkomst till campen skulle tas om hand och filéas. Under urtagningen så undersökte jag magsäcken för att som vanligt på större fiskar se vad som stått på menyn. Dröm om min förvåning när jag fann en pilk*sittandes i magsäcken. Pilkens krok satt fast i övre delen av magsäcken och själva pilken hängde ner i magsäcken. Pilken hade troligen hängt där ett bra tag eftersom krokarna var så sönderfrätta att de lossnade när jag tog tag i pilken.
Såren eller rättare sagt hålen efter krokarna i magsäcken såg fina ut och troligen hade krokarna kapslats in i vävnaden och brutits ned. Hur länge Hälleflundran levt med pilken där, vem som var den olycklige att bli av med den och vart det skedde, lär jag väl aldrig få veta men det ger glimt av Hälleflundrans överlevnadsförmåga, kämpaglöd och glupskhet. För mig blev det dessutom ett ytterligare minne i form av en pilk som, varje gång jag får se den där hemma, får mig att minnas den flundran…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Under förra årets tripp till Fröya fick jag ju en Hälleflundra som efter hemkomst till campen skulle tas om hand och filéas. Under urtagningen så undersökte jag magsäcken för att som vanligt på större fiskar se vad som stått på menyn. Dröm om min förvåning när jag fann en pilk*sittandes i magsäcken. Pilkens krok satt fast i övre delen av magsäcken och själva pilken hängde ner i magsäcken. Pilken hade troligen hängt där ett bra tag eftersom krokarna var så sönderfrätta att de lossnade när jag tog tag i pilken.
Såren eller rättare sagt hålen efter krokarna i magsäcken såg fina ut och troligen hade krokarna kapslats in i vävnaden och brutits ned. Hur länge Hälleflundran levt med pilken där, vem som var den olycklige att bli av med den och vart det skedde, lär jag väl aldrig få veta men det ger glimt av Hälleflundrans överlevnadsförmåga, kämpaglöd och glupskhet. För mig blev det dessutom ett ytterligare minne i form av en pilk som, varje gång jag får se den där hemma, får mig att minnas den flundran…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
